Jag får ofta frågan om jag inte tycker det är jobbigt att tala inför en grupp. Alltså har ni inte träffat mig!? Så svaret är kanske föga förvånande, nej jag tycker inte det är jobbigt. Jag älskar det. Jag älskar publiken och publiken älskar mig. Okej, jag trodde för en sekund att jag är Oprah, sorry, men faktum är att jag tycker det är SÅ kul att prata inför grupp. Därför är det svårt för mig att förstå hur det är för dem som verkligen fryser till när de ska upp framför en grupp. Min kära David är inget fan av att prata inför grupp och genom våra samtal har jag ändå fått en viss insyn i vad problemet är. Jag kan ju självklart också bli nervös när jag ska upp och leverera. Lite scenskräck if you will. Men sekunden föreställningen sätter igång försvinner all nervositet och jag blir taggad till tusen. Det här är mina tekniker för att våga tala inför grupp.
1. Var förbered. Det gör verkligen skillnad när man vet att man luta sig mot sin kunskap.
2. Det är helt okej att säga att man inte vet svaret på en fråga eller be frågeställaren förtydliga. Det gör dig inte dum, det gör dig mänsklig och mån om att förstå.
3. Om du är ovan kan du med fördel hålla din presentation framför någon kär eller spela in dig själv. Den stora boven i presentationer är om du pratar för snabbt. Det är så otroligt jobbigt för den som lyssnar. Det är lätt att snabba på när man är nervös, men våga ta din tid, det gör ingenting. Jag kan även lägga till att en konstpaus kan vara mycket effektiv när man förhör ett vittne i rättegång eller håller sin slutplädering.
4. Undvik mellanljud/utfyllnadsljud som ”heh, typ eller liksom”. Det stör så! Tillslut hör publiken bara ”ehh och liksom”. Utfyllnadsljud lägger man till när man skräms av tystnad eller tror att en liten paus är något dåligt. Men det är det verkligen inte.
5. Titta på din publik när du pratar. Titta in ner i golvet, ner i dina papper eller bakåt mot din powerpoint. Om det är läskigt att titta på publiken behöver du ju inte titta dem i ögonen. Jag brukar svepa över publiken om den är stor och titta dem i pannan om de är färre.
6. Var dig själv. Försök inte tala som någon annan för du blir bara obekväm och det blir inge bra för den som lyssnar. Du är ju vald att prata om X just för att du är du. Och jag menar kunde Hans Rosling betraktas som en seriös forskare och professor trots att han flaxade runt med legobitar och läskbackar, lovar jag dig att det finns utrymme för dig att vara precis den du är.
7. Du gör fel, men du är inte fel. Så, låt oss säga att det blev fel. Det gick inte bra och du kniper ihop ögonen av skam vid det brännande minnet av din pinsamma presentation. Jaha!? Who cares? Har vi inte alla gjort fel. Jag har i ett pressat läge bett en domare hålla tyst (?) och i en desperat slutplädering i en annan rättegång avslutat med ”golare har inga polare”… Inte mina mest gyllene tillfällen men jag är jag, ibland gör man misstag och ibland gör man rätt. Ingen dog, jorden fortsatte snurra och jag vaknade även dagen efter.
Så ta nu din publik med storm för jag vet att du är fab fab FAB!
Och som RuPaul alltid säger ”good luck, and don’t fuck it up”
Fin den röda klänningen är:) jag gillar din blogg för det känns som det du skriver verkligen kommer från hjärtat!
tack! den är från COS. Jag försöker verkligen vara ärlig och mänsklig. att vi ska vara vänner här på bloggen!
hahahahah! ”Golare har inga polare” det var det bästa! sooo true
=) =) =)