Undviker du framgång av rädsla för misslyckande

vår nyårsafton-4
Just nu sitter jag på ett allt för tidigt morgontåg till Stockholm. Jag sitter i tysta avdelningen och riktigt njuter av lugnet. Jag är på väg till Stockholm för en helg tillsammans med Liberala kvinnors centralstyrelse. Vi ska ha styrelsemöte och jag ser fram emot att diskutera politik, träffa dessa fantastiska kvinnor och äta god mat tillsammans på kvällen. En hotellnatt, hotellfrukost och dagen efter lunch med en fantastisk inspirerande kvinna står också på schemat. När jag tackade ja till en styrelseplats i Liberala kvinnor var jag givetvis nervös. Skulle jag klara av det? Kunde jag tillräckligt mycket politik? Var jag mogen att som styrelsemedlem vara med och driva en så viktig politisk organisation? Men ser du, det skulle jag aldrig få veta om jag inte provade. Är inte det inte det värsta, att leva ett liv där man hela tiden behöver tänka “tänk om jag bara hade provat”?

Jag tror att människor undviker att göra saker av rädsla för att misslyckas. Inte kan väl jag-tänket handlar i grund och botten om självkänslan. En dålig självkänsla gör att man inte kan hantera ett misslyckande därför att man kan då inte separera misslyckandet från det egna jaget. Ett misslyckande förvandlas då till att man själv är misslyckad. En oerhört destruktiv och jobbig känsla att behöva leva med. Därför är det otroligt viktigt att ha en god självkänsla. Ett misslyckande blir precis bara ett misslyckande då. Det kan svida nog så mycket, men det är enklare att borsta av det och gå vidare. Veta att i framtiden blir det en rolig historia. Men om man känner att det är man själv som är misslyckad så är det en känsla som likt en vattenpöl sprider ut sig över livet och dränker allt.

Jag undrar därför hur mycket framgång människor går misste om? Och utveckling och lycka. Tänk all den människokraft som finns runt om oss som inte används till något för att individer är för rädda för att misslyckas. Jag tror att det ofta är kvinnors kraft som går till spillo. Och det är inget annat än ren och skär sorg för mig. För alla vi kvinnor kan uträtta storheter om vi bara vågade säga ja, ta klivet ut och hoppas på det bästa. Men för att klara det måste vi ha varandras ryggar. Så låt inte en kvinnas framgång få dig att tro att det därmed inte finns plats för din egen. Vi är inte konkurrenter. Det finns plats för oss alla. Och det är inte så ofta som vi behöver tävla om exakt samma plats. Och om vi gör det, så är det väl magiskt. Två kvinnor som samtidigt vågar ta klivet ut. Som litar så mycket på sitt inre att de vågar utmana en annan person.

Jag vill att du ska fundera på vilka möjligheter du har gått miste om genom att inte våga tacka ja. Var hade du kunnat vara om du bara hade vågat? Fundera på vad du riskerar att gå miste om, om du fortsätter undvika de okända. Men lika mycket vill jag att du ska drömma om vad som kan hända dig om vågar göra det där du drömmer om. Var inte rädd för att misslyckas. Det gör vi alla genom hela livet. Och i stunden kanske skammen hettar dina kinder, men efter ett tag var det bara en livserfarenhet du inte vill vara utan.

No Responses

  1. Josefine skriver:

    Så sant och så viktigt! Om jag inte hade vågat hade jag troligen varit kvar i min hemtrakt och jobbat som undersköterska. Antagligen ganska besviken på att jag inte vågat..
    Jag har vågat resa på egen hand, plugga vidare, byta inriktning och plugga igen, hoppat på jobb och frivilliguppdrag.Det senaste jag vågat är att (efter mycket tvekan) börja jobba som chef – något jag aldrig trodde jag skulle våga. Men vad är egentligen det värsta som kan hända!? 😀
    Tack för peppande inlägg!

  2. Anna Svahn skriver:

    Tack för en fantastisk lunch igår! <3

Lämna ett svar till Josefine Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *