Vilken lugn helg vi hade. Alla har vi hosta, rinnande näsor och är sådär uschliga som man bara kan vara när man är småbarnsförälder i februari. Så vi har gått hemma och skrotat och haft det riktigt skönt. Sovit middag, kollat mellon, haft filmmaraton på söndagen med lördagens överblivna godis. Och så har Estrid fått välja inomhuslekar och då blev det att få sminka oss. Hon älskar det! Och jag förstår henne.
Vi fick parkera oss på sängen i gästrummet och sen drogs allt mitt smink fram och hon fick fria händer. Ända sedan hon var riktigt liten har hon velat titta på innehållet i min necessär och hon är så försiktig så det är inga problem. Jag älskar att låta henne hålla på med smink för när hon gör oss vackra så är det inte samma sak som när en vuxen sminkar bort det man inte är nöjd med. Nej, vi blir vackra när hon målat regnbågar över hela kinderna, grönt över ögat och blått under och lila på hela hakan. Hon får vara kreativ och det tycker jag är viktigt.
Jag är också så stolt över David som älskar det han med. Det är inte så vanligt med män som utan krusiduller låter sig bli sminkade. Han är en så bra manlig förebild för Estrid och jag kunde inte ha bett om en finare pappa till mitt barn. Han är varm, mjuk och försiktig. Noga med jämställdhet och att Estrid ska få en stark självkänsla. Och genom att han vill bli sminkad av henne hjälper han till att avkönifiera (?) smink. Det blir mindre av en tjejgrej i hennes värld och mer av något kreativt och roligt.
Min fina familj! Inte perfekta, inte särskilt strukturerade och en som är allt för långsam och två med allt för häftigt humör men vi hör ihop. Och livet blev en miljon procent bättre sen jag fick vara en del av denna familj.
Himla fint att stanna upp och reflektera såhär i småbarnslivet ❤️
man måste ju göra det! <3