I helgen åkte vi till min mormor och morsfärs kolonistuga och det var så mysigt att träffa dem. Det är verkligen svårt det här med att hålla social distans till sina äldre. För tillslut kommer det en punkt där fråga uppkommer om det är värt att inte träffas. Man vet ju inte hur lång tid ens äldre har kvar i livet. Jag har märkt på min mormor och morfar att denna isolering har påverkat dem och att de saknat oss väldigt mycket. Därför var det fint att träffa dem. Vi satt utomhus under parasoll och fikade.
Jag och David hjälpte till i trädgården med att fixa till kanterna på gräsmattan. Nu har de gamla en fin gång och slipper tänka på att själva behöva röja med det. Estrid hjälpte till att sopa så det hela blev ett litet familjeprojekt.
När regnet började ösa ner gick vi in i stugan för att dricka eftermiddagskaffe och äta tårta där inne. Tänk att vi är fyra generationer i vår släkt. Det är rätt mäktigt tycker jag. Som vanligt blir jag alltid så trädgårdsinspirerade när jag är med mina morföräldrar så efter besöket åkte vi till Plantagen och fikade lite nya växter till vår uteplats. Nu ser jag fram emot att fixa med dem lite. Och mina luktärter börjar knoppa rejält nu så det är bara en tidsfråga innan jag kan plocka in fång efter fång varje varje dag!
