Tagged: dagbok

vecka 20.

Jag vet inte riktigt vad jag skriva idag. Har väldigt mycket att skriva men ett stort motstånd kring att göra det. För i mig finns många känslor och tankar och dessa måste få lov att bearbetas i mig innan jag är redo att dela dem. Det gäller vår IVF-resa och min viktnedgång. Jag får många frågor om det och jag förstår att ni vill veta. Det finns inte så mycket att säga. Viktnedgången jag gjorde har jag gått upp igen. Jag vet inte riktigt hur mer än att kroppen ogärna släpper ifrån sig kilon och vid minsta “slapphet” i livsstilen så slängs kilona på igen. Min underproduktiva sköldkörtel spelar såklart också roll och även min, efter många år av ätstörningar, förstörda ämnesomsättning.

Jag har mycket känslor kring detta och de behåller jag för mig själv just nu. Jag hoppas ni respekterar att om och när jag vill dela om detta ämne så kommer jag göra det. Det är fint att ni frågar, men i en känslig tid som detta är, kan det kännas påträngande för mig.

Så det jag kan säga är att det är väldigt svårt att gå ner i vikt och ännu svårare att göra det med ett bibehållet bra psykiskt mående med det bagage jag har.

vecka 16.

Det är hemskt! Eftersom jag tog fel på dagen i morse har hela alltet omkullkastats. Klockan är snart 14.00 och jag sitter fortfarande i pyjamas. För jag fick slänga mig in i ett möte och sen har dagen gått i ett. En telefon som inte fungerade. En faktura som inte betalats av en kund och som jag behövde jaga rätt på. Många långa telefonköer. Ett samarbete som behövde panikändras. Så allt som egentligen är på min to do lista idag har jag inte ens kunnat börja med. Huset är ett bombnedslag. Solen lyser ute och lockar. Diskmaskin och tvättmaskin har inte ens satts igång. Blä vad jag ogillar när det är såhär. Man är som hela tiden ett steg efter. Eller 50 steg efter. I stunder som dessa låser jag mig lätt. Jag blir som paralyserad av alla måsten. Därför blir det back to basics som gäller. Rensa todolistan och noga välja ut “måsten” från “skulle vilja få gjort”.

Nu ska jag göra precis just det. Stryka allt och skriva om. Och sen göra en sak i taget. För det är ju egentligen ingen katastrof. Men visst kan det lätt kännas som det när saker och ting bara ballar ur såhär?

Hur hanterar du sådana här kaosiga dagar när inget funkar och tidsplanen slängs ut genom fönstret?

vecka 15.

Vilken dag jag har haft! Den började något hysteriskt med att jag inte hade täckning på min mobil och eftersom jag skulle köra till Borås var det något panikartat här hemma. David föreslog att jag skulle köra old school med karta. Jag föreslog skilsmässa. Men slutet gott allting gott. Telenor hjälpte mig med nätet, jag kunde göra GPS till Borås och jag och David är fortsatt gifta.

Vad skulle jag då göra i Borås? Säg det kan jag inte berätta! Jag vet! Nu är jag en SÅN influencer som säger A men inte B men ge mig detta! Låt mig känna känslan av att just nu besitta en miljon influencerpoäng. Vad jag dock kan berätta är att jag haft en underbar dag i Borås. Jag har varit i en kreativ himmel och haft ett möte som var lika delar utmanande som givande. Efteråt, när vi kramat hej då och vi ses snart igen, fick jag sitta en liten stund i bilen och samla mig. Hur känns det när drömmar slår in? Jo, det kan jag svara på nu. Det känns overkligt. Lite läskigt. Och alldeles alldeles underbart. Efter 7 timmar i bilen är jag såååå trött och redo för sängen. Jag var på väg ner i sängen när det plingade i mobilen. En tidning som vill ha en intervju och en inbjudan till ett event i Stockholm. Jag tackade ja till båda på stående fot och blev så upprymd att jag ju inte alls kan gå och lägga mig nu.

Det har varit otroligt mycket jobb att vara där jag är just nu och jag är innerligt stolt över resan jag gjort. Vilket arbete jag lagt ner! Och nu tillåter jag mig att stanna upp och njuta.

vecka 13.

Det är en fin vecka jag har framför mig. Och sen veckan därpå som är mer hysterisk men nog också väldigt rolig. Jag tänker ofta på hur många av mina drömmar som slagit in. Och hur lyckligt lottad jag är. Jag drömde om att jobba hemma och vara influencer och nu är det så. Jag är tacksam varje dag och också så himla stolt över mig själv. Att jag verkligen skapade min egna lycka. Jag tänkte att veckans dagboksinlägg ska bli ett klassiskt “detta är mitt veckoschema, fast för två veckor”.

Tis (idag)
– bli intervjuad i ett forskningsprojekt som handlar om influencers och hur det är när gränsen mellan jobb och fritid suddas ut.
– så luktärter och förkultiverar dahlior
– ta Estrid till simskolan

Ons
– jordförbättra rabatterna med gödsel
– fixa naglarna
– hämta kläder till ett samarbete
– köpa födelsedagspresenter till Estrid
– Estrid gympa

Tors
– filma och fota till samarbeten
– Estrid parkour

Fre
– FRISÖREN!
– filma fredagsvideo

Lör
– Släktkalas för Estrid

Sön
– barnkalas för Estrid och hennes FÖDELSEDAG!

VECKAN DÄRPÅ SER DET UT ENLIGT FÖLJANDE

Mån
– tåg till Stockholm och bo hos Emma

Tis
– event med Edblad på Rosendals trädgård
– tåg hem

Ons
– Jobba igenom en massa och förbereda inför torsdagen

Tors
– åker till Göteborg för liveshoppingssänding

Fre – Sön
– PARIS!
– skicka nyhetsbrev

Och om jag känner mig själv rätt kommer dagarna fyllas på allt eftersom! Men det är ju så roligt!

vecka 12.

Jag har resfeber! Jag blir alltid så nervös när det är dags för mig att resa och de närmsta veckorna har jag två resor till Stockholm, en till Göteborg och en till Paris. Det ska bli kul men jag känner att jag har svårt att slappna av. Jag har alltid tyckt det är lite läskigt och väldigt stressande att resa men nu efter pandemin är man ju minst sagt ringrostig.

Men vad är väl inte livet till för än att utmana sig? Plus att jag vill inte att Estrid ska ärva detta! Jag vill att hon ska vara modig och fri och vilja utforska världen. Så jag bokar snällt och hoppas på det bästa.

Ute lyser solen och jag är taggad att ta mig an trädgården. Men samtidigt blir jag stressad. Jag verkligen ser min to-do list växa och jag blir frustrerad med mig själv. Varför gör jag alltid så? Sätter ambitionen högre än vad jag borde? När det blir såhär går jag tillbaka några steg. Långsam produktivitet är det som gäller. En to-do list med max tre MÅSTEN varje dag. Allt utöver det är bonus. Och så tvingar jag mig själv att göra en sak i taget. Det är svårt för mig för jag gör lätt många saker samtidigt och blir distraherad och påbörjar något nytt. Men då byggs stressen och oron på eftersom jag känner att jag inte kontroll på livet.

Så en sak i taget gäller den närmsta tiden och långsam produktivitet. Det betyder att jag långsamt betar av min lista och det jag inte hinner med det hinner jag helt enkelt inte med. Långsamheten för mig innebär att jag gör en sak i taget. Jag bloggar inte, hänger tvätt, ringer samtal och planerar outfits på samma gång. Nej, en sak i taget.

På dagens to-do list finns packa inför Stockholm (jag åker på onsdag), filma och fota content till mina kanaler och göra klart rabatterna med rens och sen på med gödsel. Om jag hinner med så finns fixa inneblommorna och förkultiverar dahliaknölarna på listan. Men som sagt, max tre saker och resten får bonus.

Hur gör du när du känner dig överväldigad? Vad är dina tips? Dela gärna!

vecka 11.

Jag ska vara ärlig. Det har varit en slitig vecka emotionellt. Mensen. Den där jävla mensen. PMS:en som kastar ner mig i ett mörker. Tvivel, oro, fula tankar om mig själv, orkeslösheten. Ja, du kanske känner igen det. Det är inte kul. En riktig jobbig känsla. Men jag har ändå fått en uppenbarelse den gångna veckan och det är hur snabbt jag identifierar att det inte är ett på riktigt mörker i mig. Jag har inte hux flux gått och blivit deprimerad. Det är “bara” mensen. Hormonerna. Det gör inte mindre ont och är inte en mindre jobbig känsla men det är mycket enklare att hantera känslorna och låta dem flyta igenom mig utan att jag hakar upp dem i mig och låter få fäste.

Samtidigt har jag läst en helt OTROLIG bok. Galet inspirerande och när jag nu, för exakt 30 sekunder sedan, vände sista bladet kände jag sådant otroligt hopp. Jag är på exakt den plats jag är menad att vara på. Universum ger mig de utmaningar som jag klarar av att hantera. Och jag ska fortsätta våga tro på mig själv och min förmåga. Och våga lita på att när jag är osäker så finns det något som guidar mig rätt. Jag behöver inte ha alla svar för att livet ska bli bra och rätt. Jag behöver bara göra det som känns rätt, följa magkänslan, leva autentiskt i min sanning och då kommer allt bli bra.

Du vet hur jag brukar säga att jag ibland provtänker. Det här inlägget provskrivs. Jag fattar “pennan” och låter den skriva av sig själv. Precis så som farmor alltid beskrev hur dagboksskrivandet var för henne. Hon tog pennan i sin hand och sen fyllde den bladen av sig själv.

Om du känner dig rädd, osäker, otrygg, oroad, orotad, vilsen så vill jag säga till dig att du är på den plats du är menad att vara på just nu. Och allt kommer att bli bra. Viljan att våga tro på att det finns en resa för mig har jag burit med mig sen 1 januari 2021 när jag gick på tjänstledigt och det har hjälpt mig om och om igen. Det tröstar när jag är rädd, tryggar när jag är oroad och bubblar i mig när det går bra.

Jag tror att alltsammans kan sammanfattas med ordet hopp.

Vecka 9.

December, januari och nästan hela februari var så otroligt mycket jobb för mig. Nu äntligen är det luftigare i kalendern. Som egenföretagare är det, iallafall för mig, så enkelt att direkt bli orolig. Är det ett dåligt tecken? Är det över nu? Vill ingen jobba med mig längre. Jag har också en tendens att snabbt gå till den typen av tankar. Och jag vill inte ha det så längre. Jag vill kunna njuta av lugnare perioder för jag vågar lita på att det kommer nya intensiva perioder. Jag vill kunna njuta av hektiska perioder för att jag vet att det kommer avkoppling.

För innan gjorde jag precis tvärtom. Jag tyckte de intensiva perioderna var jobbiga för det var för hektiskt för mig. Och jag var orolig under de lugnare perioderna. Summan blev att jag aldrig njöt och hela tiden längtade till något annat. Så vill inte jag leva. Jag vill ju leva tvärtom, njuta hela tiden.

Jag väljer att njuta och jag väljer bort oro. Dels gör jag det genom att aktivt fokusera på allt det positiva. Och dels när oron slår till så resonerar jag med mig själv. Jag vägrar låta mig svepas iväg i okontrollerbar oro.

Nu njuter jag av tid för kreativitet och inspiration. Planera för vårens innehåll i mina kanaler, få tid att läsa böcker som jag vill tipsa er om och få utrymme att drömma om vad mitt nästa steg ska bli.

Idag kommer pappa förbi för att fixa med bokhyllan. vi närmar oss slutet och nu är det äntligen dags för bygget att spacklas och målas. Framåtrörelsen i mig funderar redan på nästa projekt och det blir något litet till att börja med. Jag funderar på att göra en spackeltavla eller kanske en DIY-piedestal till. och trädgården! Nu börjar våren komma till Skanör och snart blir det dags för mig att börja så och förkultiverar lökar, fixa rabatter och jordförbättra. Det ser jag verkligen fram emot.

vecka 8.

Åh, jag känner verkligen att drömmar slår in! Hela tiden händer saker som jag en gång drömde om. Jag tror inte det handlar om magi. Eller vissa hade kallat det magi, andra gud, en tredje att det är universum, laws of attraction, kristaller eller målsättning. Alla har nog rätt. För vad jag tycker det handlar om är förmågan att våga drömma, konkretisera drömmen och leva med den i sig. Då tar man medvetna såväl som omedvetna steg mot drömmen.

När jag var liten hade jag en lek jag gjorde hela tiden. Jag tittade på tv, hemma hos kompisar, folk på stan och i tidningar och betraktade deras kläder. Sen låtsades jag att jag alltid fick gå runt i plocka det jag ville ha. Det här var en av mina favoritdagdrömmar och jag höll på med det i flera år. Jag tänkte på vad jag skulle plocka, hur jag skulle bära det och styla det. Härom veckan var jag på Kappahl för att hämta grejor till våra samarbeten. “Ta vad du vill” var deras ord till mig och jag fick stanna upp. Nu hände det! Den där dagdrömmen blev sann. Likadant igår när Madelaine fotade mig slog det mig igen. Drömmen om att vara influencer som bygger upp ett stall med folk börjar också bli sann. Nu har jag en egen fotograf. Ja, det hade jag ju såklart innan också med David men nu är det liksom på riktigt!

När stunder som dessa händer är det viktigt för mig att stanna upp och fira hur långt jag kommit i livet och med mina drömmar. Och du må tro att det sporrar mig att drömma större och härligare.

vecka 7.

Jag är full av energi och inspiration och jag vet exakt varför. Det är för att min perfektionsparalys har släppt. Tricket var att börja göra. I mitt fall var det konkret två saker som grämde mig. Att starta en TikTok och att skicka ut mitt första nyhetsbrev. Båda sakerna pratade jag om i förra veckans fredagsvideo och i helgen agerade jag. Mitt nyhetsbrev (som du kan prenumerera på här) skickades ut och min TikTok startades.

När det inte längre hovrar över mig och skymmer min sikt känner jag mig lättare. Bara man tar sig över kullen så blir det helt plötsligt en nyfunnen nerförsväg. Nu känns det inte längre lika stort och oöverstigligt. Jag märker det på hela mig. Jag går upp tidigt på morgonen innan familjen är vaken. Nu sitter jag här i soffan med en kopp te och skriver. Jag längtar tills dagen ska börja och jag ska få skapa kreativt innehåll till er.

Jag firade givetvis att jag kommit förbi min perfektionsparalys. Det tillsammans med att jag klarade förra veckans träningsutmaning resulterade i att jag fixade naglarna och tog tre (!) nya hål i öronen igår! Idag ska ´jag äta finlunch på stan med två underbara kvinnor. (PS: denna nyfunna eufori har även definitivt en stark koppling till att mensen är över och jag har livsglädje igen!)

vecka 6.

Tre saker är on my mind denna vecka! Jobb, odling och träning. Och med olika känslor! Jag behöver skriva av mig lite. Sortera mina tankar.

Jobb
Jag har mycket att göra vilket känns superkul! Samtidigt så ska David inom kort påbörja praktik som varar hela terminen. Jag känner att jag nog behöver en fotograf som kan hjälpa mig vissa dagar. Det känns stressigt för jag och David funkar så himla bra ihop som kreativ duo. Kommer det bli bra med någon annan? Och så ska den fotografen givetvis avlönas och då blir det en kostnadsfråga. Men, samtidigt ser jag det som en investering i mitt företag. Så, om någon är eller vet en person där ute som är duktig på att fota (behöver inte vara fotograf) och kan fotografera mig på dagtid mitt i veckan, säg till!

Odling
Ni vet ju hur jag älskar mina blommor MEN varje år har jag känt att jag inte riktigt får till det. Att trädgården inte blir riktigt fin och att jag inte vet hur jag ska göra. Tanken har länge grott på att kanske ta in en trädgårdsarkitekt några timmar som kan ge tips och förslag på hur vi kan göra i trädgården. Därför kommer här ännu en efterlysning. Om du är eller känner någon trädgårdsarkitekt så skicka hen i till mig!

Träning
Herregud, jag har helt kommit bort från träningen. Känner mig så trött hela tiden och det blir såklart en ond cirkel. Ingen träning mer trötthet osv. Jag funderar på att ha små träningsutmaningar på min insta tillsammans med er. Typ, yoga varje dag i en vecka, gå 70.000 steg på en vecka, testa samma styrketräningsprogram och göra det 3 dagar på en vecka, meditera, egentligen vad som helst. Så om du är intresserad av att göra små träningsutmaningar med mig säg till!

Status denna vecka kan bäst beskrivas med ordet “rörig”. Jag känner mig rörig. Ha mycket lösa trådar och tankar som ännu inte kan fästas vilket gör att jag känner mig oroad och stressad. Därför lever jag med mantrat “skriv to-do listor”, “gör en sak i taget” och “du är på precis den plats du är menad på att vara”.