Tagged: dagbok

vecka 38.

Jag skriver detta när jag kommit hem från Stockholm och jag är lycklig. Pirrig. Förväntansfull. INSPIRERAD! En stor anledning till det är att jag prioriterar det som gör mig lycklig. Det låter kanske självklart. Vem skulle göra motsatsen? Vet du, jag tror väldigt många gör det faktiskt. De prioriterar alla måsten, jag borde och alla ska. Och det trots att det inte ligger i linje med vad som gör dig lycklig.

Jag valde att köra till Stockholm. Ja, det tar tid men jag älskar att köra. Jag reste med Sandy och Gabbi där vi alla kunde vara ärliga om våra behov dessa dagar för att allas lycka skulle kunna prioriteras. Jag åt middag på en hiskeligt dyr restaurang men fick å andra sidan äta den godaste pasta jag ätit i mitt liv och jag fick träffa nya kvinnor som jag föll pladask för. Jag satt där runt bordet och tänkte att jag måste ha världens största tur som får vara i detta sammanhang. Kvinnorna var PR-genier, chefredaktör, marknadschef, toppadvokat och jag. Alla snälla, varma, intelligenta, enkla och med nära till skratt. Jag valde att tro på känslan att ja, de gillar mig. Istället för att analysera om jag får lite, för mycket, för skruttig för si eller för så. Jag valde att prioritera det som gör mig lycklig.

På morgonen när jag skriver detta valde jag att gå upp tidigt för att yoga då min ländrygg hade plågat mig under natten. Och senare idag lägger jag jobbet på hyllan och tar kvalitetstid med Estrid som har studiedag. Väljer du att prioritera det som gör dig lycklig eller prioriterar du att göra det som förväntas av dig? eller det som du tror ska göra dig lycklig?

vecka 36.

Idag vill jag prata lite om temat “hur vill du att andra ska uppfatta dig?”. Jag tror det är viktigt att man faktiskt har det utkristalliserat. Inte för att man ska vara fejk och ändra hur man är beroende på vem man är med, utan för att hitta sin inre röst och sedan utstråla den. Jag pratade med min vän Nina igår om att jag upplever att personer kan vara tuffa mot mig. Hon sa att jag utstrålar att jag kan ta det. Jag utstrålar att jag är tuff, kaxig och att saker rinner av mig. Det är dock långt ifrån sanningen. Egentligen är jag väldigt känslig och analyserande och kan vrida och vända på en kommentar hur länge som helst.

Samtidigt är jag ju också tuff, kaxig och kan ha en “skit du i mig så skiter jag i dig”-attityd. Så vem och vad vill jag andra ska uppfatta mig som? Båda tror jag. Kanske jag borde våga visa min sårbara sida mer. Berätta för folk om även den biten.

Kvinnan jag vill vara vill jag ska uppfattas som lycklig, ambitiös, inspirerande och härlig att vara med. Om andra ska uppfatta mig som det måste jag genuint utstråla det. Om man är olycklig och enbart lägger på en lycklig fasad kommer det inte nå fram till människor. Det blir en vägg som man inte kan penetrera. Därför vet jag att det som genuint gör mig lycklig och härlig att vara med, och det som genuint får mig att känna mig inspirerande och ambitiös, är aspekter jag aktivt underhåller och premierar.

Jag provtänker lite här. Sprunget ur mitt samtal med Nina igår. Men det är onekligen en spännande tanke. Att så som man vill att andra ska uppfatta en, måste man först genuint känna i sig själv för att man på riktigt ska kunna uppfattas så.

vecka 35.

Hela jag känner mig så glad när jag skriver detta. Jag har haft en superproduktiv gårdag och det får mitt hjärta att sjunga! Att få ticka av min to do list är en underbar känsla. Jag får ibland ett stort motstånd mot att göra vissa arbetsuppgifter och då ligger de där och skaver och skaver. Men nu är några av dem gjorda och mitt hjärta känner sig så mycket lättare!

Jag har gjort ytterligare en uppgift som krävs för att få mitt aktiebolag. Jag har fotat ett underbart samarbete. Jag har betat av hela min maillista och ringt en massa samtal jag dragit mig för. Jag älskar när jag kommer in i sådant flow! Jag älskar också att David är hemma. Vi umgås inte för vi gör vars en grej här hemma men det är så mysigt ändå att bara ha honom här. Vi äter lunch ihop och på eftermiddagen kommer han in med en kopp kaffe till mig.

Jag känner tacksamhet!

Jag har några riktigt roliga händelser denna vecka. Imorgon ska jag på IM expo. En heldag om influencer marketing som min agentur Proad anordnar. Jag längtar! Jag kommer få träffa massa spännande personer, lyssna på intressanta föreläsningar och bli jätteinspirerad! (men vad ska man ha på sig!?) Jag har även bokat träningsdejter med kompisar och på imorgonkväll kör jag, Sandy och Gabriella bokklubb på insta! Så mysigt!

Med andra ord, PMS:en är loooooong gone och jag är återigen fylld med energi! I love it!

vecka 34.

Jag säger bara en enda sak! PMS! Oh my god vad den plågar mig denna vecka! Trots att jag vet att deppigheten och den rivande känslan i bröstet inte är på riktigt, bara något som hormonerna skapar, så är det inte mindre jobbigt för det. När jag befinner mig mitt i det måste jag hela tiden påminna mig om att det är PMS och att jag inte hamnat i en blixtdepression. Just det här att jag påminner mig om att det är PMS är ändå väldigt hjälpsamt. Det skapar en distans till känslorna och de nyanseras istället för att de får fritt spelrum och ta över hela mig.

Jag säger ideligen att det är PMS och så gör jag en sak till. Jag gör bara det som känns bra. Det är så mitt liv ser ut. Att jag bara vill göra det som känns bra. Ibland känns det bra att träna. Ibland känns det bra att inte träna. Ibland känns det bra att välja godis. Ibland känns det bra att välja bort godis.

Tricket är att verkligen veta vad som får en att må bra. Ofta tror vi att choklad och real housewives är det som får en att må bra när PMS:en river som värst. Men efteråt, när all choklad är slut, känns det inte längre bra. Quick fix är inte det jag förordar. Utan långsiktigt och djupt. Det som får en att må bra djupt där inne.

Jag har sett till att utforma en riktigt härlig vecka. Jag har gjort lite onlineshopping. Jag har bokat träningsdate med kompisar. Tackat ja till ett event. Bokat in utflykter. Tackat ja till middag hos vänner. Sen har jag gjort en tydlig to do list för dagen som jag håller mig till. Lägg sen till att jag ska gå och lägga mig i tid, äta mellis och läsa mycket. Det är mitt recept för en feel-good vecka denna vecka!

vecka 33.

Då var veckan här! Sommarlovet är över och allt ska nu gå tillbaka till rutinerna. Jag älskar det! Men samtidigt, ja, det kändes lite vemodigt där i söndags när vi tackade sommarlovet för denna gång.

Dock är det något med höstterminsstart som är otroligt njutningsfullt för mig. Som ett oskrivet blad ligger hösten framför en med möjligheter att växa, utvecklas, uppleva och sätta mål. Jag är framåtfokuserad, med blicken inställd på kvinnan jag vill vara och det känns otroligt inspirerande.

Jag har fyra stora mål för hösten
* starta aktiebolag
* släppa en digital produkt
*släppa en fysisk produkt
* göra om min bloggplattform

På det privata har jag samma mål som jag satte i början av året. Nämligen att leva efter detta års ledord – handlingskraft.

Utöver mina mål har jag mängder av drömmar. Att kunna fortsätta försörja familjen under Davids studietid. Bygga en walk in closet. Växa i mina sociala kanaler. Läsa många böcker.

Men mest av allt vill jag bara ha harmoni. Sömn, rörelse, energi, balans, inspiration och lycka.

vecka 32.

För två år sedan kände jag mig ensam och förvirrad. Jag hade förlorat några vänskaper inom kort tid och kände ett stort självhat. Känslan av att det var något fel på mig gjorde mig illamående. Jag kände skam. Men på samma sätt som jag en dag fick nog av min ätstörning fick jag också nog av denna usla kompissjälvkänsla. Jag orkade inte leva i detta tyck-synd-om-träsk en dag till. Jag drömde om att vara en person som andra ville vara med. Eftersom jag så länge känt mig som någon som ingen ville vara med. Jag kallade det skämtsamt att jag ville bli socialt utmattad efter en sommar fylld av cocktails, utflykter, middagar och happenings.

För några veckor sedan pustade och frustade jag och David frågade vad felet var. Och utan att tänka på vad jag manifesterade för två år sedan sa jag “usch jag känner mig alldeles socialt utmattad”. Knappt hade orden rullat över mina läppar förrän jag insåg vad jag faktiskt hade sagt. Jag var där. Jag var hon. Den här sommaren har varit tudelad. Men låt mig börja med det underbara. Den “sociala utmattningen”. Den är verkligen inte utmattande. Det har varit underbart! Vi har lärt känna nya människor, fått härliga kompisar att umgås med, jag har kommit igång med träningen och fått träningskompisar. Estrid har haft mycket tid med vänner. David har fått en golfkompis och mycket tid med sin konsertkompis. Jag har tankat energi av härliga tjejkvällar, jag och David har haft egentid med hotellvistelse både på Mossbylund och the Vault. Life has been good. Men för en introvert också dränerande.

Sommaren är också jävligt jobbig. There! I said it! Och särskilt en sommar som denna när vädret inte varit med oss. Det är enkelt att bara vara på stranden. Men med dåligt väder är det plötsligt väldigt många timmar att underhålla barn. Det lagas mat en triljon gånger, köket har varit konstant stökigt i veckor, det vänds på dynget, rutiner flyger iväg (inte kul för en rutinmänniska), “vad ska vi äta” är en fras som nu skapar aggression i mig och samtidigt… *in kommer andras semesterbilder på instagram*

Jämförelsen! Och vet du, jag brukar vara väldigt bra på att inte jämföra mig med andra. Jag ser det jag har istället för det jag inte har. Men denna sommaren har det varit lite svårare. Det har varit en gröt av perfektion som bombat mig och det har stundtals varit svårt att värja sig. Men jag vet att det är en “sanning” som skapas i min hjärna och som inte reflekterar verkligheten det allra minsta.

En annan reflektion jag gör är hur min arbetssituation har varit. Jag har inte jobbat fullt ut. Men jag har inte heller varit ledig. Jag har lagt upp saker på instagram och TikTok de flesta dagar, men samtidigt inte lagt mycket krut på att skapa content. Och följarna är inte inne på insta. Ni njuter ju också semester. Och när instagram gjort om sin algoritm, vilken vi alla hatar, har det blivit tråkigare att vara influencer. Mindre engagemang, färre som ser ens material och en feed fylld av innehåll jag inte är ett dugg intresserad av. Men detta mellanläge av lite jobb lite ledighet har skapat en frustration i mig.

Denna vecka är Estrids sista sommarlovsvecka. Sedan går hon tillbaka till fritids och jag går äntligen tillbaka till jobbet. Jag är redo! Så redo! För rutiner, inspiration, tystnad, kreativitet, att skapa, skriva, filma och ostört få arbeta.

MEN! Trots att mina reflektioner här handlar mycket om sommarens utmaningar vill jag landa där jag började. Det jag drömde mest om, en full sociala kalender, är nu en verklighet. och varje gång jag inser att jag nu lever i en verklighet jag en gång bara kunde drömma om vill jag spricka av lycka. För jag VET att konceptet “kvinnan jag vill vara” är något som funkar gång på gång på gång. Och nu ska det bli ren njutning att ostört få titta på hur kvinnan jag vill vara kan utvecklas i höst.

Vecka 23

Det blir en kortare vecka denna vecka. Det blir också en alldeles fantastisk vecka! Jag har så mycket roligt inplanerat. Det blir event på Clarion Hotel för att inviga deras nya takterass. Bästa Nathalie på Herway ska hosta en lunch för att visa upp sina nya produkter. Jag ska på Kajsas födelsedagsfest och sen slutar hela helgen med att jag och David ska ha romantic get away på Mossbylund.

Sen vips är det en ny vecka. Med skolavslutning för Estrid, nya event och födelsedagsfester. Sommaren är här och jag känner livet i mig! För det blir vad man gör det till. En gång var jag så ensam och kände att dagarna bara gled förbi. De var lika tråkiga och innehållslösa som dem före och dem som komma skulle. Och jag var så deppig! Jag drömde om att bli en kvinna med en fullbokad kalender. Med ett stort umgänge och roliga dagar. Jag blev den kvinnan och varje dag är jag så tacksam för det.

vecka 22.

Jag har en så rolig vecka framför mig! Den är ganska lugn och därför kan jag viga massor av tid till inspiration. Fixa i trädgården, läsa, blogga, fotografera och planera inför helgen. För i helgen ska vi göra något vi aldrig gjort förut. Vi ska vara med den årliga cykelfesten som är här nere. Det enda vi vet är att vi ska få hem två okända par till oss och att vi ska bjuda på dessert. Innan dess kommer vi cykla hem till ett par för förrätt och sedan ett annat par för huvudrätt. Än så länge utlovas strålande sol och 20 grader!

På lördag ska vi fira Paulas födelsedag och det ser jag också fram emot. Hennes kalas brukar alltid vädermässigt bli startskottet för sommaren. Vi får hoppas att det blir likadant i år.

Jag ska ut och äta med Hedda en kväll denna vecka och det är liksom livselixir. Att ostört sitta ned med en väninna och äta, prata och skratta. Det är stunder som dem som ger en luft under vingarna!

Så skön, rolig och inspirerande vecka! Och många roliga outfits att planera och mängder av poddar att lyssna på när jag fixar i trädgården.

Hur ser din vecka ut?

vecka 20.

Jag vet inte riktigt vad jag skriva idag. Har väldigt mycket att skriva men ett stort motstånd kring att göra det. För i mig finns många känslor och tankar och dessa måste få lov att bearbetas i mig innan jag är redo att dela dem. Det gäller vår IVF-resa och min viktnedgång. Jag får många frågor om det och jag förstår att ni vill veta. Det finns inte så mycket att säga. Viktnedgången jag gjorde har jag gått upp igen. Jag vet inte riktigt hur mer än att kroppen ogärna släpper ifrån sig kilon och vid minsta “slapphet” i livsstilen så slängs kilona på igen. Min underproduktiva sköldkörtel spelar såklart också roll och även min, efter många år av ätstörningar, förstörda ämnesomsättning.

Jag har mycket känslor kring detta och de behåller jag för mig själv just nu. Jag hoppas ni respekterar att om och när jag vill dela om detta ämne så kommer jag göra det. Det är fint att ni frågar, men i en känslig tid som detta är, kan det kännas påträngande för mig.

Så det jag kan säga är att det är väldigt svårt att gå ner i vikt och ännu svårare att göra det med ett bibehållet bra psykiskt mående med det bagage jag har.

vecka 16.

Det är hemskt! Eftersom jag tog fel på dagen i morse har hela alltet omkullkastats. Klockan är snart 14.00 och jag sitter fortfarande i pyjamas. För jag fick slänga mig in i ett möte och sen har dagen gått i ett. En telefon som inte fungerade. En faktura som inte betalats av en kund och som jag behövde jaga rätt på. Många långa telefonköer. Ett samarbete som behövde panikändras. Så allt som egentligen är på min to do lista idag har jag inte ens kunnat börja med. Huset är ett bombnedslag. Solen lyser ute och lockar. Diskmaskin och tvättmaskin har inte ens satts igång. Blä vad jag ogillar när det är såhär. Man är som hela tiden ett steg efter. Eller 50 steg efter. I stunder som dessa låser jag mig lätt. Jag blir som paralyserad av alla måsten. Därför blir det back to basics som gäller. Rensa todolistan och noga välja ut “måsten” från “skulle vilja få gjort”.

Nu ska jag göra precis just det. Stryka allt och skriva om. Och sen göra en sak i taget. För det är ju egentligen ingen katastrof. Men visst kan det lätt kännas som det när saker och ting bara ballar ur såhär?

Hur hanterar du sådana här kaosiga dagar när inget funkar och tidsplanen slängs ut genom fönstret?