Tagged: dagbok

vecka 32.

För två år sedan kände jag mig ensam och förvirrad. Jag hade förlorat några vänskaper inom kort tid och kände ett stort självhat. Känslan av att det var något fel på mig gjorde mig illamående. Jag kände skam. Men på samma sätt som jag en dag fick nog av min ätstörning fick jag också nog av denna usla kompissjälvkänsla. Jag orkade inte leva i detta tyck-synd-om-träsk en dag till. Jag drömde om att vara en person som andra ville vara med. Eftersom jag så länge känt mig som någon som ingen ville vara med. Jag kallade det skämtsamt att jag ville bli socialt utmattad efter en sommar fylld av cocktails, utflykter, middagar och happenings.

För några veckor sedan pustade och frustade jag och David frågade vad felet var. Och utan att tänka på vad jag manifesterade för två år sedan sa jag “usch jag känner mig alldeles socialt utmattad”. Knappt hade orden rullat över mina läppar förrän jag insåg vad jag faktiskt hade sagt. Jag var där. Jag var hon. Den här sommaren har varit tudelad. Men låt mig börja med det underbara. Den “sociala utmattningen”. Den är verkligen inte utmattande. Det har varit underbart! Vi har lärt känna nya människor, fått härliga kompisar att umgås med, jag har kommit igång med träningen och fått träningskompisar. Estrid har haft mycket tid med vänner. David har fått en golfkompis och mycket tid med sin konsertkompis. Jag har tankat energi av härliga tjejkvällar, jag och David har haft egentid med hotellvistelse både på Mossbylund och the Vault. Life has been good. Men för en introvert också dränerande.

Sommaren är också jävligt jobbig. There! I said it! Och särskilt en sommar som denna när vädret inte varit med oss. Det är enkelt att bara vara på stranden. Men med dåligt väder är det plötsligt väldigt många timmar att underhålla barn. Det lagas mat en triljon gånger, köket har varit konstant stökigt i veckor, det vänds på dynget, rutiner flyger iväg (inte kul för en rutinmänniska), “vad ska vi äta” är en fras som nu skapar aggression i mig och samtidigt… *in kommer andras semesterbilder på instagram*

Jämförelsen! Och vet du, jag brukar vara väldigt bra på att inte jämföra mig med andra. Jag ser det jag har istället för det jag inte har. Men denna sommaren har det varit lite svårare. Det har varit en gröt av perfektion som bombat mig och det har stundtals varit svårt att värja sig. Men jag vet att det är en “sanning” som skapas i min hjärna och som inte reflekterar verkligheten det allra minsta.

En annan reflektion jag gör är hur min arbetssituation har varit. Jag har inte jobbat fullt ut. Men jag har inte heller varit ledig. Jag har lagt upp saker på instagram och TikTok de flesta dagar, men samtidigt inte lagt mycket krut på att skapa content. Och följarna är inte inne på insta. Ni njuter ju också semester. Och när instagram gjort om sin algoritm, vilken vi alla hatar, har det blivit tråkigare att vara influencer. Mindre engagemang, färre som ser ens material och en feed fylld av innehåll jag inte är ett dugg intresserad av. Men detta mellanläge av lite jobb lite ledighet har skapat en frustration i mig.

Denna vecka är Estrids sista sommarlovsvecka. Sedan går hon tillbaka till fritids och jag går äntligen tillbaka till jobbet. Jag är redo! Så redo! För rutiner, inspiration, tystnad, kreativitet, att skapa, skriva, filma och ostört få arbeta.

MEN! Trots att mina reflektioner här handlar mycket om sommarens utmaningar vill jag landa där jag började. Det jag drömde mest om, en full sociala kalender, är nu en verklighet. och varje gång jag inser att jag nu lever i en verklighet jag en gång bara kunde drömma om vill jag spricka av lycka. För jag VET att konceptet “kvinnan jag vill vara” är något som funkar gång på gång på gång. Och nu ska det bli ren njutning att ostört få titta på hur kvinnan jag vill vara kan utvecklas i höst.

Vecka 23

Det blir en kortare vecka denna vecka. Det blir också en alldeles fantastisk vecka! Jag har så mycket roligt inplanerat. Det blir event på Clarion Hotel för att inviga deras nya takterass. Bästa Nathalie på Herway ska hosta en lunch för att visa upp sina nya produkter. Jag ska på Kajsas födelsedagsfest och sen slutar hela helgen med att jag och David ska ha romantic get away på Mossbylund.

Sen vips är det en ny vecka. Med skolavslutning för Estrid, nya event och födelsedagsfester. Sommaren är här och jag känner livet i mig! För det blir vad man gör det till. En gång var jag så ensam och kände att dagarna bara gled förbi. De var lika tråkiga och innehållslösa som dem före och dem som komma skulle. Och jag var så deppig! Jag drömde om att bli en kvinna med en fullbokad kalender. Med ett stort umgänge och roliga dagar. Jag blev den kvinnan och varje dag är jag så tacksam för det.

vecka 22.

Jag har en så rolig vecka framför mig! Den är ganska lugn och därför kan jag viga massor av tid till inspiration. Fixa i trädgården, läsa, blogga, fotografera och planera inför helgen. För i helgen ska vi göra något vi aldrig gjort förut. Vi ska vara med den årliga cykelfesten som är här nere. Det enda vi vet är att vi ska få hem två okända par till oss och att vi ska bjuda på dessert. Innan dess kommer vi cykla hem till ett par för förrätt och sedan ett annat par för huvudrätt. Än så länge utlovas strålande sol och 20 grader!

På lördag ska vi fira Paulas födelsedag och det ser jag också fram emot. Hennes kalas brukar alltid vädermässigt bli startskottet för sommaren. Vi får hoppas att det blir likadant i år.

Jag ska ut och äta med Hedda en kväll denna vecka och det är liksom livselixir. Att ostört sitta ned med en väninna och äta, prata och skratta. Det är stunder som dem som ger en luft under vingarna!

Så skön, rolig och inspirerande vecka! Och många roliga outfits att planera och mängder av poddar att lyssna på när jag fixar i trädgården.

Hur ser din vecka ut?

vecka 20.

Jag vet inte riktigt vad jag skriva idag. Har väldigt mycket att skriva men ett stort motstånd kring att göra det. För i mig finns många känslor och tankar och dessa måste få lov att bearbetas i mig innan jag är redo att dela dem. Det gäller vår IVF-resa och min viktnedgång. Jag får många frågor om det och jag förstår att ni vill veta. Det finns inte så mycket att säga. Viktnedgången jag gjorde har jag gått upp igen. Jag vet inte riktigt hur mer än att kroppen ogärna släpper ifrån sig kilon och vid minsta “slapphet” i livsstilen så slängs kilona på igen. Min underproduktiva sköldkörtel spelar såklart också roll och även min, efter många år av ätstörningar, förstörda ämnesomsättning.

Jag har mycket känslor kring detta och de behåller jag för mig själv just nu. Jag hoppas ni respekterar att om och när jag vill dela om detta ämne så kommer jag göra det. Det är fint att ni frågar, men i en känslig tid som detta är, kan det kännas påträngande för mig.

Så det jag kan säga är att det är väldigt svårt att gå ner i vikt och ännu svårare att göra det med ett bibehållet bra psykiskt mående med det bagage jag har.

vecka 16.

Det är hemskt! Eftersom jag tog fel på dagen i morse har hela alltet omkullkastats. Klockan är snart 14.00 och jag sitter fortfarande i pyjamas. För jag fick slänga mig in i ett möte och sen har dagen gått i ett. En telefon som inte fungerade. En faktura som inte betalats av en kund och som jag behövde jaga rätt på. Många långa telefonköer. Ett samarbete som behövde panikändras. Så allt som egentligen är på min to do lista idag har jag inte ens kunnat börja med. Huset är ett bombnedslag. Solen lyser ute och lockar. Diskmaskin och tvättmaskin har inte ens satts igång. Blä vad jag ogillar när det är såhär. Man är som hela tiden ett steg efter. Eller 50 steg efter. I stunder som dessa låser jag mig lätt. Jag blir som paralyserad av alla måsten. Därför blir det back to basics som gäller. Rensa todolistan och noga välja ut “måsten” från “skulle vilja få gjort”.

Nu ska jag göra precis just det. Stryka allt och skriva om. Och sen göra en sak i taget. För det är ju egentligen ingen katastrof. Men visst kan det lätt kännas som det när saker och ting bara ballar ur såhär?

Hur hanterar du sådana här kaosiga dagar när inget funkar och tidsplanen slängs ut genom fönstret?

vecka 15.

Vilken dag jag har haft! Den började något hysteriskt med att jag inte hade täckning på min mobil och eftersom jag skulle köra till Borås var det något panikartat här hemma. David föreslog att jag skulle köra old school med karta. Jag föreslog skilsmässa. Men slutet gott allting gott. Telenor hjälpte mig med nätet, jag kunde göra GPS till Borås och jag och David är fortsatt gifta.

Vad skulle jag då göra i Borås? Säg det kan jag inte berätta! Jag vet! Nu är jag en SÅN influencer som säger A men inte B men ge mig detta! Låt mig känna känslan av att just nu besitta en miljon influencerpoäng. Vad jag dock kan berätta är att jag haft en underbar dag i Borås. Jag har varit i en kreativ himmel och haft ett möte som var lika delar utmanande som givande. Efteråt, när vi kramat hej då och vi ses snart igen, fick jag sitta en liten stund i bilen och samla mig. Hur känns det när drömmar slår in? Jo, det kan jag svara på nu. Det känns overkligt. Lite läskigt. Och alldeles alldeles underbart. Efter 7 timmar i bilen är jag såååå trött och redo för sängen. Jag var på väg ner i sängen när det plingade i mobilen. En tidning som vill ha en intervju och en inbjudan till ett event i Stockholm. Jag tackade ja till båda på stående fot och blev så upprymd att jag ju inte alls kan gå och lägga mig nu.

Det har varit otroligt mycket jobb att vara där jag är just nu och jag är innerligt stolt över resan jag gjort. Vilket arbete jag lagt ner! Och nu tillåter jag mig att stanna upp och njuta.

vecka 13.

Det är en fin vecka jag har framför mig. Och sen veckan därpå som är mer hysterisk men nog också väldigt rolig. Jag tänker ofta på hur många av mina drömmar som slagit in. Och hur lyckligt lottad jag är. Jag drömde om att jobba hemma och vara influencer och nu är det så. Jag är tacksam varje dag och också så himla stolt över mig själv. Att jag verkligen skapade min egna lycka. Jag tänkte att veckans dagboksinlägg ska bli ett klassiskt “detta är mitt veckoschema, fast för två veckor”.

Tis (idag)
– bli intervjuad i ett forskningsprojekt som handlar om influencers och hur det är när gränsen mellan jobb och fritid suddas ut.
– så luktärter och förkultiverar dahlior
– ta Estrid till simskolan

Ons
– jordförbättra rabatterna med gödsel
– fixa naglarna
– hämta kläder till ett samarbete
– köpa födelsedagspresenter till Estrid
– Estrid gympa

Tors
– filma och fota till samarbeten
– Estrid parkour

Fre
– FRISÖREN!
– filma fredagsvideo

Lör
– Släktkalas för Estrid

Sön
– barnkalas för Estrid och hennes FÖDELSEDAG!

VECKAN DÄRPÅ SER DET UT ENLIGT FÖLJANDE

Mån
– tåg till Stockholm och bo hos Emma

Tis
– event med Edblad på Rosendals trädgård
– tåg hem

Ons
– Jobba igenom en massa och förbereda inför torsdagen

Tors
– åker till Göteborg för liveshoppingssänding

Fre – Sön
– PARIS!
– skicka nyhetsbrev

Och om jag känner mig själv rätt kommer dagarna fyllas på allt eftersom! Men det är ju så roligt!

vecka 12.

Jag har resfeber! Jag blir alltid så nervös när det är dags för mig att resa och de närmsta veckorna har jag två resor till Stockholm, en till Göteborg och en till Paris. Det ska bli kul men jag känner att jag har svårt att slappna av. Jag har alltid tyckt det är lite läskigt och väldigt stressande att resa men nu efter pandemin är man ju minst sagt ringrostig.

Men vad är väl inte livet till för än att utmana sig? Plus att jag vill inte att Estrid ska ärva detta! Jag vill att hon ska vara modig och fri och vilja utforska världen. Så jag bokar snällt och hoppas på det bästa.

Ute lyser solen och jag är taggad att ta mig an trädgården. Men samtidigt blir jag stressad. Jag verkligen ser min to-do list växa och jag blir frustrerad med mig själv. Varför gör jag alltid så? Sätter ambitionen högre än vad jag borde? När det blir såhär går jag tillbaka några steg. Långsam produktivitet är det som gäller. En to-do list med max tre MÅSTEN varje dag. Allt utöver det är bonus. Och så tvingar jag mig själv att göra en sak i taget. Det är svårt för mig för jag gör lätt många saker samtidigt och blir distraherad och påbörjar något nytt. Men då byggs stressen och oron på eftersom jag känner att jag inte kontroll på livet.

Så en sak i taget gäller den närmsta tiden och långsam produktivitet. Det betyder att jag långsamt betar av min lista och det jag inte hinner med det hinner jag helt enkelt inte med. Långsamheten för mig innebär att jag gör en sak i taget. Jag bloggar inte, hänger tvätt, ringer samtal och planerar outfits på samma gång. Nej, en sak i taget.

På dagens to-do list finns packa inför Stockholm (jag åker på onsdag), filma och fota content till mina kanaler och göra klart rabatterna med rens och sen på med gödsel. Om jag hinner med så finns fixa inneblommorna och förkultiverar dahliaknölarna på listan. Men som sagt, max tre saker och resten får bonus.

Hur gör du när du känner dig överväldigad? Vad är dina tips? Dela gärna!

vecka 11.

Jag ska vara ärlig. Det har varit en slitig vecka emotionellt. Mensen. Den där jävla mensen. PMS:en som kastar ner mig i ett mörker. Tvivel, oro, fula tankar om mig själv, orkeslösheten. Ja, du kanske känner igen det. Det är inte kul. En riktig jobbig känsla. Men jag har ändå fått en uppenbarelse den gångna veckan och det är hur snabbt jag identifierar att det inte är ett på riktigt mörker i mig. Jag har inte hux flux gått och blivit deprimerad. Det är “bara” mensen. Hormonerna. Det gör inte mindre ont och är inte en mindre jobbig känsla men det är mycket enklare att hantera känslorna och låta dem flyta igenom mig utan att jag hakar upp dem i mig och låter få fäste.

Samtidigt har jag läst en helt OTROLIG bok. Galet inspirerande och när jag nu, för exakt 30 sekunder sedan, vände sista bladet kände jag sådant otroligt hopp. Jag är på exakt den plats jag är menad att vara på. Universum ger mig de utmaningar som jag klarar av att hantera. Och jag ska fortsätta våga tro på mig själv och min förmåga. Och våga lita på att när jag är osäker så finns det något som guidar mig rätt. Jag behöver inte ha alla svar för att livet ska bli bra och rätt. Jag behöver bara göra det som känns rätt, följa magkänslan, leva autentiskt i min sanning och då kommer allt bli bra.

Du vet hur jag brukar säga att jag ibland provtänker. Det här inlägget provskrivs. Jag fattar “pennan” och låter den skriva av sig själv. Precis så som farmor alltid beskrev hur dagboksskrivandet var för henne. Hon tog pennan i sin hand och sen fyllde den bladen av sig själv.

Om du känner dig rädd, osäker, otrygg, oroad, orotad, vilsen så vill jag säga till dig att du är på den plats du är menad att vara på just nu. Och allt kommer att bli bra. Viljan att våga tro på att det finns en resa för mig har jag burit med mig sen 1 januari 2021 när jag gick på tjänstledigt och det har hjälpt mig om och om igen. Det tröstar när jag är rädd, tryggar när jag är oroad och bubblar i mig när det går bra.

Jag tror att alltsammans kan sammanfattas med ordet hopp.

Vecka 9.

December, januari och nästan hela februari var så otroligt mycket jobb för mig. Nu äntligen är det luftigare i kalendern. Som egenföretagare är det, iallafall för mig, så enkelt att direkt bli orolig. Är det ett dåligt tecken? Är det över nu? Vill ingen jobba med mig längre. Jag har också en tendens att snabbt gå till den typen av tankar. Och jag vill inte ha det så längre. Jag vill kunna njuta av lugnare perioder för jag vågar lita på att det kommer nya intensiva perioder. Jag vill kunna njuta av hektiska perioder för att jag vet att det kommer avkoppling.

För innan gjorde jag precis tvärtom. Jag tyckte de intensiva perioderna var jobbiga för det var för hektiskt för mig. Och jag var orolig under de lugnare perioderna. Summan blev att jag aldrig njöt och hela tiden längtade till något annat. Så vill inte jag leva. Jag vill ju leva tvärtom, njuta hela tiden.

Jag väljer att njuta och jag väljer bort oro. Dels gör jag det genom att aktivt fokusera på allt det positiva. Och dels när oron slår till så resonerar jag med mig själv. Jag vägrar låta mig svepas iväg i okontrollerbar oro.

Nu njuter jag av tid för kreativitet och inspiration. Planera för vårens innehåll i mina kanaler, få tid att läsa böcker som jag vill tipsa er om och få utrymme att drömma om vad mitt nästa steg ska bli.

Idag kommer pappa förbi för att fixa med bokhyllan. vi närmar oss slutet och nu är det äntligen dags för bygget att spacklas och målas. Framåtrörelsen i mig funderar redan på nästa projekt och det blir något litet till att börja med. Jag funderar på att göra en spackeltavla eller kanske en DIY-piedestal till. och trädgården! Nu börjar våren komma till Skanör och snart blir det dags för mig att börja så och förkultiverar lökar, fixa rabatter och jordförbättra. Det ser jag verkligen fram emot.