Tagged: estrid

Hurra hurra för Estrid idag

estrid 4 år-1
Idag fyller den lilla (stora) groda 4 år. Mitt livs sol, mitt tålamods största utmaning, mitt livs kärlek och stoltheten i mitt liv. Hon är så mjuk. Allt är mjukt och det är det mysigaste som finns att sova nära nära. Hon luktar så gott och speciellt i nacken, snett bakom örat. Den lukten är som syre för mig. Hon är så lik mig. Vi är känsliga, känslofyllda, skrattar högt, gråter högt, blir skrikiga och arga men säger snabbt förlåt igen. Hon är smart och komisk och varje dag skrattar vi högt runt middagsbordet. Hon är envis, viljestark och väldigt mycket 4 år för tillfället men varje kväll när hon somnat så saknar jag henne och undrar om hon inte bara ska vakna till en liten stund igen.
estrid 4 år-3
I morse väckte vi henne med sång och frukost på sängen. David hade gått upp tidigare och gjort hjärtformade mackor till henne. (Alltså bless his heart! Världens bästa pappa). Hon fick tre paket och ikväll får henne resterande paket. Hon fick ta på sig en sådär superfin klänning idag som man egentligen inte har på föris. David gjorde ”elsa-fläta” och jag vinkade av en väldigt fin och glad dotter. Ikväll har hon beställt födelsedagsmiddag och det blir korv med bröd, broccoli, morötter och blomkål och till efterrätt prinsesstårta. Mina föräldrar kommer ikväll för ett litet minifirande. Sen fortsätter vi i firandets tecken som ni ju vet. Barnkalas på lördag och släktkalas på söndag.
estrid 4 år-2
Från en sak till en annan. Min träningsvärk idag! Herregud! PT-Lisa körde hårt med mig igår och efteråt var det så skönt. Huvudet känns så mycket lättare och det är en väldigt tillfredsställande känsla att vara trött i musklerna. Inte bara trött och sömnig liksom. För att inte jämföra mig själv med andra är det viktigt för mig att kunna göra ett litet framsteg för då håller jag enbart fokus på mig själv. Om det så är ett halvt kilo tyngre eller 1 sekund snabbare spelar ingen roll. En litet litet framsteg är allt jag begär från mig själv. Igår gjorde jag hela 10 sekunder längre på plankan än gången innan. För en vältränad människa är det kanske ingenting, men jag bryr mig inte om någon annan. Jag utgår enbart från mig själv. Och det gör träningen lustfylld. En annan sak jag ofta tänker på är att ni var några som skrev att ni inte vågade gå på gym för att ni skäms över hur ni ser ut. Sorgligt är det. Och hemskt begränsande. Därför försöker jag utmana mig själv även inom den biten. Jag tränade först i en långärmad tröja, men igår hade jag ett linne. Jag har inget att skämmas över. Mina bara armar har lika stor rätt att visas som någon annans. Ni är också några som sagt att ni inte vill duscha eller basta på gymmet för att ni inte vill visa er nakna för andra kvinnor. Jag tänker lite tvärtom. Mitt omklädningsrum är alltid fullt med smala och supersnygga tonårstjejer. Och då tänker jag att vad bra det är att de exponeras för en kropp som min också. Att de ser en lite äldre tjej och hur bröst, mage och övrig kropp också kan se ut. Hur en mage kan se ut efter en graviditet. Och även det här med kroppsbehåring. Även om de själva tycker det är ”ofräscht” med hår (som många tonårstjejer tyvärr tycker) så tror jag att de undermedvetet mår bra av att se andra kroppar med kroppshår på också.

Så ja, ni kan kalla mig duschrummets barmhärtiga samarit.

Tips på presenter till en 4-åring

Herregud, på onsdag fyller min tös fyra år. Jag har då varit mamma i fyra år. Helt sanslöst vad tiden går fort. Jag känner mig faktiskt riktigt nöjd över de födelsedagspresenter som jag hittat till Estrid i år. Hon är fortfarande för liten för att läsa morsans blogg så jag vågar mig på att outa dem här i förtid.
tips på presenter till en 4-åring-1
Jag gjorde ett inköp från Cirkusfabriken och ett annat från Miniroom. Från cirkusfabriken köpte jag en stor plåtask med massa olika vattenfärger. För just vattenfärger står högst upp på Estrids önskelista. Häromdagen sa hon till mig ”jag vet att du köpt vattenfärger till mig”. (Det kan hon omöjligen veta då allt är väl gömt). ”Hur vet du det”, frågade jag då. ”Jag vet dina tankar”…. öh ok!? Är mitt barn synskt? Nog om det för de magiska pennorna vet hon i vart fall ingenting om. Sen hittade jag något helt fantastiskt! En ficklampa med saga! Man stoppar in en diabild i ficklampan och sen lyser det vackra bilder på väggen som man kan berätta en saga till. Hur filmiskt?
tips på presenter till en 4-åring-2
Från miniroom hittade jag en tiara med matchande trollspö för tiara var också mycket högt upp på önskelistan. En tandborste som blinkar gult när man ska borsta och grönt när man är färdigbostad. Mycket smidigt för att slippa tjat om hur länge man egentligen måste borsta tänderna. Och de gulliga gubbarna är bågarna i ett helt ljuvligt krocketset. Jag packade inte upp det särskilt mycket för jag vill att Estrid ska få göra det själv. Kommer ta bättre bilder när det hela är uppackat. Vi kommer ha så mycket skoj med detta i sommar. Jag hittade inte krocketsetet på Miniroom, men hittade samma (på rea!) här.

Åh, som jag njuter av denna fredag. Idag slutade jag tidigare och hämtade Estrid. Vi hann sätta upp kalasinbjudningskort på alla barnens hyllor på förskolan, handla fredagsmiddag och snacks och sen hade vi några ljuvliga timmar i solen där vi plockade ogräs, planterade frön och planterade pelargonsticklingar. Nu sover Estrid och jag lyssnar på radion. David sitter i köket och knappar på sin dator. Det är livskvalité faktiskt. Att bara sitta och lyssna, med en kopp te och några chokladbitar på ett fat. Om jag tröttnar bläddrar jag i en bok bara. Tänk pensionärer! De lever detta drömliv varje dag! <3

En uppdatering om hur det är att ha en PT

snart helg-1
Igår var jag och tränade med min PT igen och väl hemma kom den här gulliga hem efter att ha blivit hämtad av mormor och fått middag där. Att träna med PT är verkligen toppen. Det är så skönt att koppla loss hjärnan och bara ta instruktioner. Hon bestämmer hur mycket och hur tungt jag ska göra något. Vissa tror kanske att det här med PT innebär att någon står och vrålar på en och tvingar en till sin gräns. Nej, tvärtom! Hon håller mig på exakt rätt nivå. hade jag tränar själv hade jag antagligen gjort för mycket, tagit ut mig för mycket och fortsatt hata träning för att det mest gör ont.

Min PT tävlar i crossfit så vi gör mycket crossfitövningar. Det passar mig perfekt. Mitt enda träningsmål är att träna två gånger i veckan i ett typ ett halv år. Och det andra målet är att klara bara pytte lite mer än gången innan. Igår var jag slut efter passet. Men inte på ett kräkfärdigt sätt utan ett skönt sätt. Trött men inte döende om du förstår hur jag menar. Jag var så stolt över mig själv. Jag kände mig så otroligt stark. Framförallt var jag stolt över att jag mentalt kommer en liten bit längre än gången innan. Förra veckan skulle vi göra burpees, men då vågade jag inte hoppa utan jag liksom gick upp och ner. Igår kände jag att nej, jag måste våga testa. Och det gick. Såklart! Det här sitter ju mer i mitt huvud än i verkligheten. För en vältränad människa är min utveckling ingenting. Det är fortfarande på basic nivå.

Men jag bryr mig inte ett skvatt. Jag jämför mig noll med någon annan. Det är enbart jag själv som är min måttstock. Och en liten liten förbättring från gången innan får mig att känna mig som en sånär superträningsmänniska. En sån som min hjärna försöker intala mig själv att jag aldrig varit, inte är och aldrig kommer att bli.

Det är fasligt dyrt med PT men jag ska försöka fortsätta gå ändå. Det är verkligen precis den lösningen jag behövde på mina träningsproblem.
snart helg-2

Mobilbilder från veckan


Jag tänkte visa lite bilder som jag tagit med mobilen från förra veckan. Först ut är denna magiska solnedgång som visade upp sig utanför badrumsfönstret. Vilken himmel. Och det är magiskt att veta att där borta, där solen går ned, där ligger det glittrande havet. 
När Estrid klarat sin fotografering med bravur firade vi henne på kvällen med hennes favoritmat. Pannkakor såklart! 
Vi har haft filmmys i sängen. Åh vad jag njuter av hennes ålder nu. Treårstrots är en prövning, men treårscharmen fullkomligen golvar mig. Hon är ljuvlig just nu. Som häromdagen när vi åt ost och charkisar. Barnet äter fransk bondost och gruyere, men inte babybellostar. ”Den var lite för pepprig för mig”…? Dog av skratt. 
Estrid har mitt drömhår. Lockigt! Hon har den där perfekta Brigitte Bardot-luggen reda nu. Oj vad hon kommer krossa hjärtan!
Vi tar en till! Bara för att hon är den sötaste jag någonsin sett!

Vad tyckte du om mobilbilder? De blev inte så många denna veckan. Och kvalitén är sämre än finkamerabilder. Hade du velat ha fler sådana här inlägg?

Det man inte har i huvudet får man ha i handen

förvirrad-1 förvirrad-2 förvirrad-3 förvirrad-4
Igår hämtade jag och mormor Estrid på föris. ”Imorgon får inga barn vara här” deklarerade Estrid då. ”Du har så rätt Estrid. Imorgon är det studiedag” sa fröken. Jag tittade på fröknarna med en blick som försökte förmedla typ följande. ”Vad fan är det som händer varför har ingen berättat om detta hur kan jag ha missat detta David varför har du inte kollat upp detta jag vill ha en skilsmässa vad gör vi nu låt för guds skull inte fröknarna veta att jag inte visste detta”.

”Visste ni inte om det Frida?”

”Ehhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh, nä, men det löser sig!!!!!” *överdrivet positiv tjej*

Min farmor sa alltid att det man inte hade i huvudet fick man ha i handen. Extremt oklart vad det exakt innebär, men igår hade jag inget i mitt huvud och en telefon i min hand och i den finns nummer till alla i vår familj. Och thank god för familjen! Farmor och farmor kommer ner hit, och då kör dem ändå en bra bit. Allt för att David och jag ska kunna gå till jobbet idag. It takes a village ro raise a child. Iallafall om barnets föräldrar brister i kunskaper om studiedagar.

2,5 år och 100 års erfarenhet

estrid 2,5-1
Denna gulliga lilla person är idag två och ett halvt år. Det är otroligt att det redan gått 2,5 år sedan hon kom till oss samtidigt som det känns som att vi alltid haft henne. Att få barn är verkligen en vattendelare av livet innan och efter. Och på många sätt är livet mycket slitigare nu efter barn. Oj vad jag ibland är trött, irriterad, nedstänkt, skrikig, gråtig, uppgiven, och sa jag trött? Men å andra sidan så känns det som att mitt liv nu är komplett, att jag fått meningen med mitt liv. Jag har alltid drömt om att vara mamma, att uppfostra, omhulda, utveckla och älska. På vissa sätt blev jag den mamman jag drömde om och på andra sätt inte. Jag är världsbäst på att överraska, laga favoritmat, göra livet speciellt och läsa och mysa vid läggning. Men jag är usel på att leka, vara på lekplatsen och komma ut och göra grejor. David är bättre på att komma iväg till simhallen, springa på lekplatsen och busa här hemma.

Det känns som jag fått 100 år av erfarenheter. Jag har förändrats som person sen jag blev mamma och jag har på dessa 2,5 år förändrats mycket som mamma. Jag har också fått öva mig och utvecklas i den rollen. Det som är tydligast under dessa år är att jag blivit bättre på att sänka kraven och tänka att det räcker med good enough. Jag försöker mota bort dåligt samvete och unna mig själv att tänka att jag faktiskt är en bra  mamma. Det finns så många kvinnor som alltid går runt med dåligt samvete och det är sådant slöseri med människokraft. Jag tänker att mitt barn är tryggt och glad och det borde vara kvittot på att jag gjort rätt för just henne.

Det är så tydligt nu att den personligheten Estrid har idag hade hon sekunden hon kom ut från mig. Denna lilla, men ändå så stora person har kraft, empati, humor och bestämdhet. Hon får mig att skratta högt rätt ut ofta ofta, och hon får mig att bita ihop mina käkar och andas i fyrkant vid andra tillfällen. Ibland vill jag bara brista ut i gråt för kärleken till henne gör ont i mig. Jag kan ibland få hjärtsnörp av hur himla stolt jag är över henne. Och när jag sätter mig ner här, och verkligen tänker efter, så är det så självklart. Vad gör väl tvåårstrots när man samtidigt har ett barn som säger förlåt när hon gjort fel. När hon säger att hon älskar mig, kallar mig för lilla mamma och torkar mina tårar om jag är ledsen. Vad gör väl denna envishet när vi samtidigt har denna lilla människa som får oss att skratta så vi kiknar. Skulle jag byta någon av hennes sida mot någon annan? Nej, självklart inte. För hon är den perfekta pusselbiten i vår familj. Vår lilla Estrid Viola.
estrid 2,5-2

Då var det dags för inskolning igen

börjar ny förskola-1
Igår påbörjade David inskolning med Estrid på nya förskolan. Och idag är jag hemma med Estrid för inskolningens andra dag. Vi var på föris mellan nio och halv elva och jag är så glad och tacksam för den fina förskola vi fått. Än så länge känns allt hur bra som helst. Efter pannkakor till lunch dricker jag nu lite kaffe och Estrid kollar lite på tv. Jag är fortfarande rätt slut efter helgens Stockholmsvistelse och är nöjd med en lugn dag hemma.

Oj som jag suger i mig mitt kaffe, allt i hopp om att piggna till. Har jag tur vill Estrid sova lite middag snart, men det är väl mer troligt att helvetet fryser till is först.

Jag är ändå så stolt över Estrid. Hon har lämnat gamla föris och alla kompisarna där, flyttar från lägenheten och hux flux hamnat i ett nytt hus och nu då, en ny förskola. Men hon är så himla duktig och tålig. Mammas lilla gullegroda!
börjar ny förskola-2

En dag i Estrids liv

en dag i estrids liv-1
Estrid, solen i mitt liv! Som hon skänker mig skratt, glädje och en känsla av att det inte kan vara sant att man kan älska ett barn så mycket. Hon är ett finurligt litet barn, bestämd och självsäker, oberoende och kärleksfull, omtänksam och nyfiken på världen. Jag tänkte bjuda in er på en dag i Estrids liv. En alldeles vanlig, men ändå så ovanlig dag. Den börjar i bilen. Fönstret ska alltid vara nere. För hon vill ha lite luft. Sen njuter hon när vinden blåser på hennes ansikte och så tar hon av sig strumporna och låter tårna få lite luft också.
en dag i estrids liv-2
I affären är det hon som handlar. Hon går alltid direkt till kundvagnarna och tar den lilla vagnen. Hon är den som lyfter ner tunga juicepaket och så säger hon till mig, med en blick som om jag är helt dum, ”Jag är jättestark om armarna”. Hon försöker sig också på en fuling när vi handlar. Då går hon fram till något som ser extra gott ut och säger med gullig röst ”köpa den mamma?”. Och oftast säger modern nej.
en dag i estrids liv-3
Hon vill gärna hjälpa till att bära. Hon kan själv och det är viktigt för henne att få visa att hon klarar själv. Och jag låter henne göra saker själv så mycket det bara går. Estrid bär med starka armar hela vägen fram till bilen och lyfter upp i bagageluckan.
en dag i estrids liv-4
Våra ärenden fortsätter hit till Direkten, i byggnaden gud glömde. Kronprinsen. Där står vi i kö, vilket är ganska tråkigt tycker Estrid. Men hon står kvar och vaktar noga mitt körkort som hon sedan räcker över till personen i kassan. För det är ju så man gör när man hämtar ut paket.
en dag i estrids liv-5
Sen blir det mer bärande. En liten stund tills det kanske ändå blir för tungt. Då gör vi en kompromiss och bär vars ett paket. När man gör många ärenden och samtidigt har sommarlov blir man väldigt hungrig på något extra gott till lunch. Jag frågar Estrid vad hon vill äta. ”Pissa”. Så ja, pizza blir det.
en dag i estrids liv-6
Vi kör till via Napoli, men den öppnar först om en kvart. Då går vi en liten promenad. Säger hej till pensionärer som vilar på bänkar och frågar dem vad de heter. Berit tycker Estrid är söt och Estrid säger ”tack”. Berit säger då att Estrid är väluppfostrad och jag säger ”tack”. Malliga i stegen går vi tillbaka till restaurangen. På sommaren sitter man ute även om det är lite frysligt, tur då att det finns filtar. Estrid beställer ”jos tack” och den smakar ”jättegott mamma, som glass”. Vi köper var sin pizza och sitter och pratar. Det finns så många fina och finurliga tankar i Estrid och att prata med henne är verkligen det roligaste jag vet. Vi pratar om vår resa till Grekland och vad mormor och morfar gör nu. När träffar vi Paula och jag berättar hur man gör juice.
en dag i estrids liv-7
Vi äter maten och drick våran dryck. Juicen som faktiskt smakar som glass. Italiensk och lite trögflytande, med päronsmak. Jag dricker mineralvatten men Estrid vill inte smaka för det vattnet är så ”starkt”. Kolsyra sticker ju på tungan. När man laddat batterierna får man spring i benen. Det är sen gammalt. Då är det tur att man kan möta upp Caroline med familj och leka av sig.
en dag i estrids liv-8
Upp och ner för kullarna, balansgång och massa omgångar på rutschkanan. Vattenpaus, lufta tårna och sen massa mer spring.
en dag i estrids liv-9
Och kurragömma och ”ser du mig” tusen gånger. Och jag ser dig Estrid. Jag ser dig varje sekund av varje dag. Jag ser ingen annan än dig.
en dag i estrids liv-10
Dagens höjdpunkt är glasspausen när man får mjukglass med godis på. Den delar vi på med var sin sked och mellan tuggorna sluter Estrid ögonen och säger ”mmmm”. Och utbrister ”mamma, den är jättegod”. Och jag vill ge henne 7.000 glassar bara för att jag älskar henne så när hon sluter ögonen och säger ”mmmmm”.
en dag i estrids liv-11
Även vanliga dagar tar slut och mammorna och pappan klär på, borstar av, torkar av och packar ihop. Kram och hej då, tack för idag och ses snart igen. Sen åker vi hem. Lagar middag, kollar Bolibompa, badar, jamsar, läser bok och släcker lampan. Jag sjunger en stund och säger ”god natt min älskling. Sov så gott. Mamma älskar dig och dröm söta drömmar”. Men då sover redan Estrid. Med en mage full av pizza och glass och kvällsmat. Ett huvud fyllt av minnen och upplevelser. Armar starka av att bära. Ben snabba av allt spring. Och jag kysser henne på ögonen, på kinden, på pannan och på munnen. Och tänker att aldrig kan väl någon ha älskat som jag älskar, fast jag vet egentligen att alla mammor och pappor älskar som jag älskar.

En helt vanlig, men ändå ovanlig, dag i min Estrids liv.

Semesterns sista dag

semesterns sista dag-1-2
Så var det semesterns sista dag och det kunde vara väldigt vemodigt om jag inte visste att jag bara jobbar två veckor för att sedan vara föräldraledig 2 veckor, jobba en vecka och sedan föräldraledig en vecka till. Då känns det som att man fortfarande får ha kvar semesterlunken ännu en liten tid.

Trots flyttkaos, Davids frilansjobb och en enda stor väntan på den stora flytten, har den här semestern varit fin. Jag har njutit massor av vår familjetid. Visst har saknat att göra storslagna middagar, grilla varje dag och göra något lite mer påkostat, men när det kommer till kritan är tid med familjen det enda som räknas. Middagar, grill, shopping osv kan vi göra även fast vi inte har semester. Vi kan unna oss semesternöjen hela september ut. Det kommer fler semestrar och fler somrar. Och framöver i vår alldeles egna trädgård och i vårt egna hus.

Jag tror att jag framöver ska ta ut lite mer föräldraledighet. Visst påverkar det månadsinkomsten men gud vad jag har njutit av varenda stund med Estrid. Vilken otroligt fin utveckling vi fått på vår relation denna sommar. Jag är besatt av henne. Jag är beroende av Estrid. Varje kväll vill jag bära in henne i vår säng så jag kan ligga nära. Det är en ren njutning att få sitta och prata med henne. Hon är så smart, så snäll, hon har en så vacker själ. Hon är rolig. Hon får oss att gapskratta. Och vi älskar varandra. Jag och Estrid har tagit kel till en helt ny nivå. Vi kindpussar, näspussar och läppussar. Kramas och gosas. Sover nära nära trots att jag vet att jag på morgonen kommer vakna med ryggvärken från helvetet.

Så tomt våra liv var innan vi fick Estrid. Så hel hon gjort mig. David. Och mig och David tillsammans. Vi var skapta för att bli föräldrar tillsammans åt just Estrid. Vi tre hör ihop. Det må vara semesterns sista dag men tänk vilken höst vi har framför oss med hus och bröllop. Första julen i vårt egna hus. Thanksgivingtraditionen. Påskhare som besöker trädgården. De första blommorna som slår ut och stillar min nyfikenhet på vad som faktiskt finns i trädgården. Grillkvällar, middagslur i en solstol under ett parasoll, korta cykelturer till stranden, morgondopp, kvällsdopp och ett hem till bristningsgränsen fyllt av kärlek.

Ja, semestern må vara slut. Men jag räds inte vardagslunket för jag är besatt av fiskpinnemiddagar på tisdagar, tvättberg av omaka strumpor, trumpen tvååring vars sura underläpp får mig att brista ut i skratt. Jag är besatt av Davids ruffsiga morgonfrisyr, hur hon och han ligger bredvid varandra i sängen och sover prick likadant med öppen mun och små små snarkningar.

Det här har ändå varit den bästa sommaren i mitt liv för jag har fått leva så mycket genom Estrids ögon. Och det har varit en gåva. Att se henne mata en åsneunge, höra hennes skratt när morfar jagar henne, morgonmys framför tv:n och sommarlovsmorgon, de små utflykterna, hur Estrid säger ”ge mina ben lite luft” och att vi då har tryckt ner hennes ruta i bilen så att hon fått känna vinden. Det är i det lilla det stora bor.

Sista semesterdagen, men vad gör det när imorgon är en vanlig dag fylld med Estrid, David och kärleken.
semesterns sista dag-1

Hur mycket kan Estrid figurera i bloggen?

bilder på barn på nätet-1
Jag ska vara helt ärlig nu. De som inte vill visa sin barn på nätet, de är rätt bakåtsträvande. Sen behöver man för den delen inte ha en blogg och visa upp sitt barn så mycket som jag gör med mitt. Men hur mycket kan Estrid egentligen exponeras i min blogg? Mitt svar är, hur mycket som helst så länge bilderna är lämpliga, informationen anpassad efter hennes bästa och hennes egen vilja respekteras.

Vi lever i tiden av internet. Det går inte riktigt att motarbeta det. Då tycker jag det är bättre att själv vara kunnig på internet och mycket medveten om hur nätet funkar, vem som finns där ute och vilken information jag styr över. I varenda inlägg där Estrid figurerar tänker jag aktivt på att den dagen hon läser det ska hon känna sig älskad och stolt över mig. Hon ska känna att jag skapat vackra minnen åt henne. Enda från tiden innan hon fanns.

Det är ingen fara att ens barn finns på bild på nätet. Det kan inte hända så mycket så länge bilderna är lämpliga. Medveten om de hemska män som finns på nätet är jag medveten om vad för typ av bilder jag lägger upp. Jag hade gärna lagt upp bilder på henne, naken på en sommaräng, glad och obekymrad över livet, men det gör jag inte. För jag är medveten.

Istället för att bekymra mig över hur bilder på Estrid kommer påverka henne, lägger jag istället all min energi på att påverka hur hon själv kommer påverkas av sin egen framtida närvaro på nätet. Att vara förälder idag och vara okunnig om nätet, appar och trender är rent av oansvarigt. Vi är så duktiga på att fråga var barn om hur dagen var, men vi glömmer fråga hur dagen på nätet var. Det är där de stora farorna finns. Vi måste hålla koll på vilka appar våra barn använder och vem som kan skapa kontakt.

Varenda ord om Estrid och varenda bild på henne är en hyllning till min kärlek för henne. Den här bloggen ska vara hennes historia, och jag hoppas hon alltid kommer känna sig stolt över det jag skapade.