Tagged: familjeliv

Fråga Frida: hur gick det till när du och David träffades?

Idag är det vår bröllopsdag och årsdag. Idag har vi varit gifta i tre år och tillsammans i 13 år. Inte en sekund har jag tvekat på oss. Han är min person och varje dag är jag tacksam för vår kärlek. Han är trygg, snäll, omtänksam och världens bästa pappa. Han är också långsint och envis, glömsk och förvirrad. Och han passar mig perfekt. Han är den som aldrig glömmer en bröllopsdag, födelsedag eller alla hjärtans dag medan jag glömmer varje år. Han är den som hinner städa ett rum medan jag på samma tid hinner städa hela huset. Vi är otroligt olika i personlighet men delar prick varje värdering, samma humor och drömmar. Här kommer berättelsen om hur det gick till när vi träffades.

Min granne hade fest och de spelade SÅ hög och SÅ dålig musik. Till slut gick jag ner och knackade på och bad dem sänka. Med baggyjeans (!?) och ananastofs stod jag där utanför grannens dörr och var sur. Hon bjöd in mig och jag gick in. En jättesnygg kille kom fram till mig och började prata. Det var inte David! Det var hans bästa vän! Snart kom ytterligare en snygg kille fram. Det var David. Yr av uppvaktning och en nyfunnen känsla av partyanda sprang jag upp till mig, bytte om och sminkade mig och kom sedan tillbaka. Jag umgicks med dem hela natten innan jag gick upp till mig för att sova och de stannade kvar på festen. Dagen efter åkte David tillbaka till Norge. Jag skrev till honom på FB men fick inget svar. Då tänkte jag att han var en douche som inte svarade. Idag vet jag att min man och sociala medier aldrig riktigt har klickat.

Dagar blev till veckor blev till månader. Efter tre månader fick jag ett meddelande på FB. “Hej, minns du mig? Jag tänker på dig varje dag. Jag kommer till Sverige. Ska vi ses?”. Vi träffades och vi umgicks varje dag i fem dagar innan David tog sin resväska och åkte iväg till centralamerika. Där skulle han vara i tre månader men under våra fem dagar ihop hade vi insett att vi hade något. Jag lovade honom att vänta och det gjorde jag. Under dessa månader skypade vi i timmar. Vi kunde prata i åtta timmar i sträck. Då var det dag hos honom och natt hos mig. Hans vänner undrade om han blivit kidnappad i Colombia när han var försvunnen en hel dag. Mitt dåvarande arbete undrade varför jag inte sov om nätterna. Men vi var så kära.

En lördagmorgon, tidigt tidigt, knackade det på min lägenhetsdörr. Jag blev rädd för ingen knackade på själva dörren utan först borde det ju ringt på porttelefonen. Jag ignorerade det. Det ringde igen. Med t-shirt, sminket under ögonen och ananastofs på huvudet smög jag till dörren. Jag kikade ut genom titthålet. Där stod en mystisk figur med luvan uppdragen. Jag blev skitlack. “komma här en lördag kl 6 på morgonen och tränga sig på. Jag ska fan visa dig”. Jag slängde upp dörren och sa “Vad vill du!?”. Mannen tog ner luvan och utanför dörren stod David.

Han trodde han var världens mest romantiska som överraskade mig med att komma hem en vecka för tidigt. Tyvärr hade han ännu inte förstått att hans nyfunna flickvän hatar överraskningar. Jag hade ju drömt om vår återförening på Kastrup. Hur jag skulle vara sminkad, och fin och hans vänner skulle se mig och tänka att wow vilken tjej David har hittat. Vi skulle springa mot varandra i slow motion och återförenas i en kyss. Istället stod jag där med min urtvättade t-shirt, pandaögon och ananastofs.

Han fick iallafall komma in. Och han gick aldrig ut. Vi flyttade ihop den dagen och har alltid bott ihop. Sex månader senare flyttade vi till Stockholm. Åren gick, vi blev vuxna, utbildade oss, skaffade barn, köpte hus och gifte oss. Och nu är vi här. 13 år senare. Och varje år med David blir bättre. Nu är vi familjen Kummerfeldt med livspussel, vabb, drömmar, tjaffs, skratt, bråk, glädje och kärlek. Vi två är idag tre och jag är välsignad.

Alfred Lasses dop

Förra helgen döptes Alfred och det var verkligen en så bra avslutning på sommaren. Det var lagom varmt, precis så att alla kunde vara ute och vara bekväma. Det härliga vädret gjorde att våra gamla släktingar kunde vara med och barnen kunde springa runt på gräsmattan. Familjemedlemmar i Dubai kunde närvara vid zoom och prästen kom hem till min systers hus.

Alfred är verkligen den mysigaste bebis. Jag har nog aldrig hört honom skrika. Han är så glad och nöjd och nu 4 månader gammal. Den där tiden när personligheten börjar visa sig i takt med att de gosiga låren (åh, låren!) framträder.

Mosters älskling! <3 Jag blir så stolt över Paula och Fredrik som gör ett så grymt bra jobb på att vara tvåbarnsföräldrar till två småttingar.

Royal family! Visst ser de royal ut på något vis? Sådär blonda, blåögda, krispiga och brunbrända. <3 <3 <3

Alfred Lasse blev det och ingen var ju stoltare än morfar Lars som nu har en mini-lasse.

Estrid fick det viktiga uppdraget att under ceremonin blåsa såpbubblor.

Och Harry fick hälla upp vattnet. (Det kändes dock väldigt okristligt att det var kranvatten. Borde det inte ha kommit från en nunnas källa, välsignat i vatikanen och stänkt över axeln tre gånger av en blind som av tro blev seende?). Ja, du fattar. Men kranvatten funkade tydligen hur bra som helst!

För här välsignades vattnet!

Efter dopet blev det fridans! Mormor är gammal ballerina vilket Estrid tycker är magiskt!

Gammelmorfar (opa) och Alfred matchade fint! Och opa lät meddela att detta var en av hans bästa dagar i livet på en lång tid! <3 Då vill man ju bara smälta. Det är förfärligt hur ensamma människor är under corona. Jag är innerligt tacksam över att mina morföräldrar har varandra.

Och tacksam för att Estrid har dessa två bästisar i sitt liv! Världens utan tvekan bästa mormor och morfar!

Finaste oma! Som strålade av att äntligen få träffa alla. Och när vi skulle säga hej då gick det inte att hålla sig. Det blev ett rejält puss och kramkalas och som jag längtat efter att krama min mormor och morfar och pussa dem på kinden. Och Estrid med. När vi sa “du får krama dem” så fullkomligen flög hon på dem. Det är fint att se hur otroligt viktigt närhet är för människor. Vi borde kramas mer, lägga en tröstande hand på en uppgiven kollegas axel. Kyssa våra partners och spara de enkla pussarna till barnen. Och pussa barnen tusen gånger varje dag. Utan närhet förtvinar människan.

Jag hade inte kunnat be om en bättre avslutning på sommaren än dop, smörrebröd och två sorters tårtor till efterrätt. Och ett busigt, enligt folkhälsomyndigheten förbjudet, litet, ansvarsfullt men väldigt efterlängtat kramkalas.

Ett helgminne i bilder

Att skaffa en jämställd man är den bästa investeringen man göra för sig själv. Jag möter många kvinnor som har eller har haft män som det inte går att lita på. Som inte kunde ta hand om deras barn, som misskötte familjens gemensamma ekonomi och som i alla lägen prioriterade sina egna behov framför familjens. Dessa beteenden finns i många familjer, inte bara i worst case scenario-familjer. Jag är så glad för den typen av man som David är. Mild, varm, rofylld, tålmodig och en väldigt fin pappa. Han är fysisk, ger kramar och pussar, nattar och sjunger, läser och stoppar om. Han gör allt det som jag gör. Det kan låta som en självklarhet. Men i många familjer är det inte så.

När jag kom hem i tisdagsnatt hade David stannat uppe för att vänta in mig. Estrid hade valt att bli nattad i vår säng så att hon kunde se mig direkt när hon vaknade. När jag låg där på natten och dessa två snarkande människor bredvid höll mig vaken kände jag en djup tacksamhet. När min mamma skickade bilder på när Estrid leker med sina kusiner får jag samma känsla. När jag och syrran tjafsar ena dagen för att hon andra dagen släpper allt för att trösta min gråt är en annan stund av djup tacksamhet.

Jag är lyckligt lottad. Jag har allt. Jag är precis på den plats jag är ämnad att vara på just nu. Jag är nöjd och helt ok med att inget är perfekt eftersom livet är en enda lång resa. Jag har insett att det värsta man kan göra mot sig själv är att vänta med att agera på sina drömmar och önskningar. Att stanna någonstans på grund av rädsla eller att tvingas leva ett liv med “tänk om jag bara hade…” ringande i öronen. Så på ett sätt är allt perfekt just nu. Inte perfekt för någon annan, inte perfekt för en annan tid, men i denna stund, med allt vad småbarnsår, vardagspussel och äktenskap innebär, är ändå allt perfekt.

Ibland får jag frågan hur man vet att det är rätt. Och jag säger alltid “när det är lätt så är det rätt”. När det bara är och man inte behöver ifrågasätta. Vissa frågor hur man träffar kärleken och jag kan bara svara utefter hur det var för mig. Efter sjuttioelva idioter landade jag i en djup inre känsla av att mitt liv är värdefullt och att jag är hellre ensam för resten av mitt liv än spenderar det med i en halvdan relation. Och in kom David. Jag tror att det tankesättet är bra att ha inom olika områden av livet. För då landar man i en trygghet inom sig själv. Man vågar lita och tro på sin inre styrka och att ens magkänsla leder en rätt.

En dag på kollo

I helgen åkte vi till min mormor och morsfärs kolonistuga och det var så mysigt att träffa dem. Det är verkligen svårt det här med att hålla social distans till sina äldre. För tillslut kommer det en punkt där fråga uppkommer om det är värt att inte träffas. Man vet ju inte hur lång tid ens äldre har kvar i livet. Jag har märkt på min mormor och morfar att denna isolering har påverkat dem och att de saknat oss väldigt mycket. Därför var det fint att träffa dem. Vi satt utomhus under parasoll och fikade.

Jag och David hjälpte till i trädgården med att fixa till kanterna på gräsmattan. Nu har de gamla en fin gång och slipper tänka på att själva behöva röja med det. Estrid hjälpte till att sopa så det hela blev ett litet familjeprojekt.

När regnet började ösa ner gick vi in i stugan för att dricka eftermiddagskaffe och äta tårta där inne. Tänk att vi är fyra generationer i vår släkt. Det är rätt mäktigt tycker jag. Som vanligt blir jag alltid så trädgårdsinspirerade när jag är med mina morföräldrar så efter besöket åkte vi till Plantagen och fikade lite nya växter till vår uteplats. Nu ser jag fram emot att fixa med dem lite. Och mina luktärter börjar knoppa rejält nu så det är bara en tidsfråga innan jag kan plocka in fång efter fång varje varje dag!

Vi firade riktigt sommarkalas i helgen

I lördags fyllde David hela 37 år och vi firade honom med ett litet kalas för oss, Paula med familj och mina föräldrar. För att vara precis i början av maj var det en riktig sommardag. Vi gjorde altanen kalasredo och det var OTROLIGT drömmigt att gå ut i den egna trädgården och plocka in ett stort fång syrén till bordet.

Kalasporslinet från Villeroy & Boch bars ut på en bricka och så inväntade vi våra gäster.

I min stora kruka blommar de här magnifika tulpanerna. Det är en sådan belöning när ens planteringar börjar ge resultat. Det känns väldigt fint och lyxigt. Man är som sin egen lilla amatörflorist och det är en mysig känsla. Det får mig att känna mig husmoderlig och rejäl. Estrid var sommarflicka i barärmad klänning med fjärilar på.

Sen kom gästerna och vi satt i solen och pratade och hade det mysigt. På gräsmattan spelade Estrid och Harry fotboll. Och Paula satt med lilla Alfred som inte gav ett knyst ifrån sig. Han är så tyst och sover fortfarande mest så man glömmer lite bort att det nu finns tre barn. Världens snällaste bebis med andra ord.

Jag hade bakat en morotskaka med creem cheese frosting, toppad med hemmagjord kola och pekannötter.

Estrid fick lakritsglass i päronstrut och massa strössel. Livet på en pinne med andra ord. Dagen avslutades med en joggingtur för min del och sedan pizza och eurovision på kvällen. Dagen efter fortsatte med sommarväder och vi åkte på utflykt till Sofiero. Men om den utflykten får jag skriva om i ett annat inlägg.

Nu är Estrid fem år.

Nu är hon fem år! Denna ljuvliga tös. Hon fyllde år i fredags och det är något så magiskt i att man får väcka med sång och frukost på sängen. Jag minns ju EXAKT hur det kändes när jag var liten och mina föräldrar väckte mig. Vi har haft en underbar helg och hon har fått välja mat och vilka filmer vi har tittat på. Vi har testat alla nya kläder och nya leksaker. Jenga och krocket var sådana superhits! Samtidigt har vi haft lite tid att fixa i trädgården och förutom ett man-får-inget-gjort-med-barn-psykbryt så har vi haft det så mysigt.

Idag ska David och pappa lämna trädgårdsavfall på tippen och Estrid ska vara med mormor. Jag ska åka till headon för att äntligen få lite klipp och färg. Jag ska gå dit som ett bloggsamarbete och jag är så förväntansfull. För vi har massa planer och roliga erbjudanden på g som jag kommer kunna dela med er. SOM jag längtat efter att få gå till frisören. Och på måndag ska jag tillbaka till kontoret och det känns faktiskt väldigt skönt. Återgå till rutinerna lite. Men jag kommer sakna denna corontän som jag varit i. För en introvert hemmakatt som mig har det ju varit rena rama himmelriket.

Ha en superfin söndag min vän! Och följ mig på stories idag för jag kommer lägga upp hela dagen.

En fin stund i helgen

Vilken lugn helg vi hade. Alla har vi hosta, rinnande näsor och är sådär uschliga som man bara kan vara när man är småbarnsförälder i februari. Så vi har gått hemma och skrotat och haft det riktigt skönt. Sovit middag, kollat mellon, haft filmmaraton på söndagen med lördagens överblivna godis. Och så har Estrid fått välja inomhuslekar och då blev det att få sminka oss. Hon älskar det! Och jag förstår henne.

Vi fick parkera oss på sängen i gästrummet och sen drogs allt mitt smink fram och hon fick fria händer. Ända sedan hon var riktigt liten har hon velat titta på innehållet i min necessär och hon är så försiktig så det är inga problem. Jag älskar att låta henne hålla på med smink för när hon gör oss vackra så är det inte samma sak som när en vuxen sminkar bort det man inte är nöjd med. Nej, vi blir vackra när hon målat regnbågar över hela kinderna, grönt över ögat och blått under och lila på hela hakan. Hon får vara kreativ och det tycker jag är viktigt.

Jag är också så stolt över David som älskar det han med. Det är inte så vanligt med män som utan krusiduller låter sig bli sminkade. Han är en så bra manlig förebild för Estrid och jag kunde inte ha bett om en finare pappa till mitt barn. Han är varm, mjuk och försiktig. Noga med jämställdhet och att Estrid ska få en stark självkänsla. Och genom att han vill bli sminkad av henne hjälper han till att avkönifiera (?) smink. Det blir mindre av en tjejgrej i hennes värld och mer av något kreativt och roligt.

Min fina familj! Inte perfekta, inte särskilt strukturerade och en som är allt för långsam och två med allt för häftigt humör men vi hör ihop. Och livet blev en miljon procent bättre sen jag fick vara en del av denna familj.

Återblick på mitt årshoroskop från 2019

I min gamla blogg skrev jag om ett årshoroskop jag hittade på nätet. Jag skrev ner utvalda delar, som en liten profetia om året. Nu tänkte jag att vi skulle titta igenom det en gång för nu sitter jag ju faktiskt med facit på hur det blev.

– Under 2019 kommer Jupiter i skytten att ge upphov till insikten att du hittar alla svar inom dig själv. Många förändringar under året påverkar familjelivet. 2019 blir dock ett viktigt år för personlig utveckling.
De här stämde verkligen bra in på året 2019. Jag har under flera år haft en fråga, en vilja, malande i mig. Viktnedgång. Jag har inte kunnat hitta rätt mindset kring det hela. Det har varit omöjligt för mig att hitta ett sätt att närma mig frågan utan att väcka liv i ätstörningsmonstret. Men detta året har något hänt i mig. Jag började våga träna. Och började tänka i nya banor kring hälsa. Jag är inte framme än, men något positivt har ändrats i mig. Jag känner mig starkare och modigare. Det var tanken på 80-talsmänniskan som väckte denna positiva förändring i mig.

– Det är själva familjesituationen som Saturnus ifrågasätter och utmanar. Tillhörighet kan bli en viktig fråga men även den känslan hotas. Saturnus kan göra det svårare för dig att uttrycka dina känslor och du kan känna att du hårdnar i känslomässig mening. Samtidigt kan det också uppstå situationer som ger upphov till känslomässig smärta, kanske för att någon familjemedlem har det svårt eller för att man tycker synd om någon. Att skapa någon form av distans är svårt men i vissa fall nödvändigt.
Det här stämmer delvis på så vis att jag börjat våga stå för mina egna livsval lite bättre. Jag är väldigt nära min familj vilket tyvärr även innebär att jag har en tendens att söka uppbackning och medhåll. Och om jag inte får det så har jag haft svårt att fortsätta med den uttänkta idén. Men i år har jag känt en liten frigörelse i mig. Det känns fint.

– Det är också möjligt att det uppstår problem med själva bostaden som snabbt faller sönder under den här transiten. Du kan också bestämma dig för att köpa en egen bostad, såsom villa eller lägenhet. En del av er kan däremot bestämma sig för att bygga allting från grunden.
Nej, den här skrämmande profetian stämde dock inte vilket jag är mycket tacksam för.

– Men Uranus i huset för relationer kan också handla om kärlek och fred. Har du varit ihop med rätt partner har ni lyckats acceptera varandras egenheter och kunnat vara fria tillsammans.
Ja, vi har det bra jag och David. Han är min bästa person och 2019 har varit ett väldigt utmanande år när det kommer till bristen på tid tillsammans eftersom David varit så fokuserad på sina studier. Men det har ändå varit en otroligt romantisk tid tillsammans. Det har känts så himla fint att få lov att stötta och vara hejaklack till David när han gjort denna livsomvälvande resa. Vi har varit tillsammans i så väldigt många år att vi nu hamnat på en väldigt bekväm och stabil plats. Det är något att vara otroligt tacksam för.

– Året kan ge upphov till ökad törst för kunskap så att rättvisa kan skipas och så att man blir en bättre människa, bättre på att samarbeta, bättre på att ta hand om dina signifikanta andra. Fler människor vill ha tag på dig. Telefonen ringer oftare. Du pratar oftare med dina grannar och med dina syskon. Problemet med Jupiter i skytten är dock att det också uppstår en massa inre samtal och det blir svårt att sluta tänka. Därför är det inte hel fel att börja meditera och lära dig att hantera tankar.
Det här kan jag verkligen känna igen från året 2019. Det har varit lite slitsamt i vissa vänskapsrelationer vilket vållat mycket huvudbry. Det har gett upphov till inre konflikt i mig och jag har ännu inte landat i det. Det stämmer också att jag haft en ökad törst för kunskap. Det märker jag eftersom detta år för mig handlat oerhört mycket om jobb, blogg och familj. Det är det jag lagt all min tid på. Och tanken att meditera slog mig under året och jag gjorde det. En gång. Men jag gjorde det iallafall.

– Efter den 6 mars kommer Uranus att gå in i oxens tecken och kommer att påverka ett område som har med din psykologi att göra under cirka sju år. Det är möjligt att du behöver gå genom en rad utmaningar för att lyckas skapa någon sorts distans till destruktiva känslor som du inte behöver hålla fast vid såsom vrede.
Åh, här landar jag verkligen i de tankar jag haft kring vetskap, att jag är en introvert person och att jag gjort stora förändring på min resa mot att leva ett hälsosamt liv.

– Månförmörkelsen i lejonet den 21 januari påverkar huset för grupper och vänner något som kan ge upphov till mycket aktivitet i det sociala livet.
Nej, det blev lite mer tvärt om. Jag behövde mycket tystnad och egentid detta år.

– Solförmörkelsen i kräftan den 2 juli kommer däremot att påverka det tionde huset som har att göra med auktoritet, framgång och karriär. Du kan bli förälder, något kan hända i föräldrarnas liv och du kan också byta chef.
Hmmm, nej inget av detta hände och jag kan inte heller tolka något annat skeende i mitt liv som att det skulle ha med det här att göra. Jag får säga pass på den här profetian.

– En massa debatter äger nog rum mellan den 31 mars – 16 maj med Mars i tvillingarna, som är ditt nionde hus för långa resor, högre utbildning och distansrelationer.
Nej, jag slutade ju med all politik så det blev inga debatter här inte. Men visst, å andra sidan blev jag mer tydlig i mina tankar kring hälsa och kroppspositivism här i mina sociala kanaler.

I morgon ska vi titta på mitt årshoroskop för 2020.

Ett superduper romantiskt dygn på Grand i Lund #2

Nu är det dags för mig att visa del två av vårt härliga romantiska dygn på Grand hotel i Lund. Du hittar del ett här.

Efter att vi badat, pustat ut och gjort oss i ordning gick vi ner till middagen. Bilderna är tagna i det mörkaste av novemberväder. Hmmm…inte kul ljusförhållanden för en influencer! Jag hade på mig en superfin klänning. Jag får SÅÅÅ många komplimanger för den och alla tror den är superdyr. men icke! Det är en budgetklänning från HM. Jag matchade med slingbacks från Boss och min fina pärlväska från & other stories.

Vi slog oss ner i den fina och livliga bistron. Det är så mysigt att sitta där när det är mörkt utanför och man ser glittret från torget utanför. Vi skulle äta trerätters-middag och det är så lyxigt att få äta fint, mycket och länge utan stress och kladd vid bordet. Vi åt och pratade och vips hade tre timmar gått!

Jag skojade med David och sa “vad tusan ska vi ha att prata om som fyller ett helt dygn!?”. Men jag kunde inte haft mer fel. När man kommer bort från vardagen och livspusslet blir det tydligt hur otroligt mycket det finns att prata om. Berättelser, upplevelser, tankar och gemensamma drömmar och planer. Det är väldigt roligt att få veta mer om Davids studier men under vardagarna finns ibland inte tid att prata om något alls. Jag kan tycka att jag ibland ser David i ögonvrån mån-tors för där emellan är det bara livspussel livspussel livspussel.

Vi fick in förrätterna och jag åt den magiska charkbricka. Jag hade kunnat leva på detta!

David åt löjrom till förrätt, men det är inte för mig. Sen kom huvudrätten och jag valde en av grand klassiska rätter. Whiskeyköttbullarna! Magiskt gott! Jag var faktiskt ganska mätt redan efter förrätten så det var med kämpaanda jag tog mig an denna rätt! Men det var ju bara sååå gott.

David tog något annat som han heller aldrig får äta hemma eftersom jag inte gillar det. Stackars man! Entrecote! Men jag kan bara inte äta det. För fettigt för mig. Men David var i himmelriket och njöt av varenda tugga. Grand i Lund har ett väldigt kompetent kök. Det märks eftersom allt mat är perfektion.

Vi pustade ut en stund och lät maten smältas innan vi delade på livets dessert. En crema catalana. Fortfarande oklart vad skillnaden på detta och creme brulée är… Sen gick vi in till piratenbaren där det var härlig jazzunderhållning på kvällen. Det tycker jag är roligt att Grand har underhållning på kvällarna. Jag tänker på alla som bor i och nära Lund hur trevligt det måste vara att glida in för ett glas och lite härlig musik.

Sen smög vi oss tillbaka till rummet och kröp ner i den fluffiga sängen.

Morgonen därpå gick vi upp tidigt för att snabbt komma ner till den dignande frukosten. Jag tog ett fönsterbord, norpade en morgontidning och sippade på te.

Frukosten är så härlig. Här finns precis allt det man önskar av en hotellfrukost. Mitt enda önskemål hade varit att det skulle finnas mer frukt. Det tycker jag är så härligt på hotellfrukost när man avslutar med en stor frukttallrik.

Det är så ståndaktigt inne på Grand. Tjocka servetter, silverbestick, sammetsklädda stolar och gigantiska kristallkronor. Hela atmosfären ger så mycket för lyxkänslan av att ha en staycation med den man älskar. Det känns verkligen som att man får unna sig extra mycket flärd och härligheter.

Här står favoriten! Omelettmannen! Detta är det LYXIGASTE jag vet i hela världen när man kan få omelett a la minute. Oj vad jag älskar det! Drömmen att ha det så hemma.

Åh, att få sitta i lugn och ro och läsa morgontidningen var en dröm. Jag tyckte, introvert som jag ändå är, att nu hade jag och David babblat oss igenom en hel lördag. Nu ville jag sjunka ner i nyheterna. Men det ville inte David. Gud vad han skulle snacka. Tog mig en hel frukost att ta mig igenom ledarsidan och jag minns ingenting från vad jag läste.

Efter frukosten gick vi upp på rummet igen. Vi hade nu flera timmars jobb framför oss med att fota outfits, samarbeten och filma en liten reklamfilm som ni inom kort kommer att få se.

Vi fotade bland annat denna outfit. Magväska! Livets väska! Vid klockan 14 satte vi oss i bilen och styrde hem mot Skanör. Det var ett ljuvligt dygn men bästa känslan var ändå att få komma hem till vår mysgroda. Underbara kontraster och det är det som gör livet dynamisk, roligt och att man kan uppskatta alla delar av den.

Staycation! Tusen gånger billigare än eventuell framtida parterapi. <3 Tack Grand!

Bröllopsdag, barnkläder och biff med gräddsås

I måndags hade jag och David bröllopsdag. Vår andra! <3 Vi ska fira till helgen med övernattning på Grand hotel i Lund men redan i måndags överraskade David mig med blommor och en present. Vår första bröllopsdag var bomullsbröllop så då fick jag bomull. I måndags var det pappersbröllop och då fick jag en bok. och inte vilken bok som helst utan Stina Wollters bok. <3 Sen fick jag min (och Estrids) favoritmat. Biffar med potatis, brunsås och lingon. Det godaste någonsin!

Jag har fått hem kläder till Estrid från märket Blaou. De vill göra kläder för stolta barn för att inspirera den framtida generationen. Så himla fint! Estrid vill gärna ha på sig rosa och glitter vilket är helt ok för mig. Men jag vill samtidigt aktivt ge henne andra valmöjligheter så att vi inte fastnar i den rosa glitterbomben. Jag var osäker på vad hon skulle tycka om dessa kläder. Hon tog på sig plaggen, speglade sig och utropade glatt “jag är supersnygg, jag ser ut som en superhjälte”. Åh, finaste omdöme kan väl inte kläder få av en fyraåring.

Estrids klänning finns här, tightsen här, baskern här och min lika färgglada klänning hittar du här.

Idag ska jag till en sjukgymnast. Jag har problem med ryggen och ska äntligen få en titt på det. Jag har ont i ländryggen vilket begränsar mig i min träning och även till viss del i min vardag. Nu hoppas jag få en lösning på det hela.