Tagged: föräldraskap

Tankar om påskledigheten och en känsla av att aldrig hinna med.

Att ha påskledigt med det sagolika väder vi har haft har verkligen varit en ynnest. Estrid som lärt sig cykla har velat vara ute mycket och jag har då passat på att snöra på mig powerwalkskorna. Men ledigheten har också fått mig att fundera mycket. Jag vet att livet med småbarn är så som vi har det. Alltid lite stökigt, någon som springer in med smutsiga skor precis när man dammsugit, en kavalkad av nej, förhandlande, mutor och hot och en lång to do list som man inte hinner med för en vuxen måste vara med Estrid.

Jag vet att det är såhär men ändå gör det mig frustrerad och ledsen.

Jag har ett enormt behov av att röra mig framåt. När ett mål är uppfyllt rör jag mig genast mot nästa. Likadant med projekt, planer och to do punkter på min lista. Du kanske vill säga till mig att jag ska göra mindre saker så hinner jag med både hus, projekt, barn och hela baletten. Problemet är att jag har så många drömmar och planer att jag inte vill göra mindre. Det är samma med mitt influenser. Jag vill göra massa samarbeten och verkligen lägga tid på att fotografera dem. Men den enda tid att göra det är på helgen för mitt i veckan arbetar jag. Jag känner liksom hela tiden att jag inte får ihop det.

Ni är nog många som känner igen er.

Det finns nog inte så mycket jag kan göra. Alternativet att sakta ner och göra mindre hade gjort mig mer frustrerad än vad känslan av att inte riktigt hinna med gör. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta inlägg. Kanske det mest är till för min egen del för att få skriva av mig lite. Eller få dina goda råd. Men att ”sänka kraven” funkar inte för mig eftersom mitt problem inte är för höga krav. Mitt problem är för många drömmar, för mycket levnadsglädje och ett för stort behov av att konstant röra mig framåt och uppåt.

Ljuvliga presenttips till en femårig fashionista

Jag vet! Det tillhör inte vanligheterna att jag bloggar om barnkläder. Det är inte min inriktning. MEN när man hittar kläder till sin dotter som man galet gärna velat ha i sin egen storlek bara måste man visa upp det! Estrid fyller 5 år idag och varje födelsedag vi firar blir jag så rörd. Tänk att vi skapat henne och hur bra allt blev. Det var en så svår tid när hon först var född och jag undrade ofta hur allt skulle bli. Det blev perfekt. Trots utbrott, trots, ipadtjat och allt annat som en femåring kan tvärvägra är hon den mest ljuvliga jag vet. Hon får mig att brista ut i gapskratt varje varje dag. Och varje dag berättar jag att jag älskar henne. SÅ så så mycket! Så mycket att det gör ont i hjärtat. Och varje dag älskar jag henne mer äm igår. Hjärtat växer varje varje dag.

Hon är en bestämd ung dam. (ja hon brås på sin mamma!) och i år surfade vi runt på olika hemsidor tillsammans och hon fick peka ut vad hon tyckte om. På Zara hittade vi massa fina saker och jag tänkte visa er. Först ut är den här magiska klänningen. Väldigt Baum und Pferdgarten om du frågar mig.

Guldballerina är tydligen något man MÅSTE ha om man som Estrid är en spionprinsessa. Och eftersom jag vet att hon älskar bling bling köpte jag i hemlighet även de fina glittriga hårspännena. Gissa en gång vem som kommer låna hårspännena!

Idag ska vi fira livet, vår dotter och att hon gör oss kompletta som familj. Jag vill fira henne hela dagen och även fira mig själv. Grattis till fem år som mamma! Jag har gjort ett bra jobb. Inte perfekt, men bra. Jag har gjort mitt bästa. Jag har gjort fel men försökt rätta till det till nästa gång. Glass och godis kommer lastat denna födelsedag och en härlig filmkväll ikväll. Maximalt mys!

Behövs verkligen internationella mansdagen?

Idag är det internationella mansdagen. Onödigt? Provocerande? Tramsigt? Är inte alla dagar mansdagar kan man ju fråga sig. Njae skulle jag säga. Alla andra dagar är dagar för den manliga normen. Den där normen som gör att pojkar blir tuffa, slutar gråta och ska vara macho. Därför vill jag se dagens internationella mansdag som en dag att med ett kritiskt öga titta på vad det innebär att vara man.

Pojkar får allt sämre resultat i skolan. Flickorna går om i alla årskurser och dominerar högre utbildningar. Varför är det så? Möjligen för att det finns en norm om att det är töntigt att plugga och gud förbjude att en kille anses vara en plugghäst. Jag kan tänka mig att det idag kan vara ganska svårt att vara kille. Det börjar komma allt fler regler för hur en kille ska vara. Han ska gilla brudar, bilar och porr. Han ska vara sexuellt erfaren vilket leder till ett skadligt beteende när den sexuellt oerfarne killen får ett hävdelsebehov. Killar får inte vara mjuka, gilla balett eller sjunga i kör. ”För det är så jävla bögigt”.

Uppenbarligen finns det något fel i männens värld för inte är det kvinnorna i Malmö som går och skjuter på varandra eller spränger bomber över staden. Det är inte kvinnor som möter upp andra kvinnliga fotbollshuliganer och slåss i en park. Det är inte kvinnor som slåss på krogen, är farliga i trafiken eller skiter i att va föräldraledig. Jag menar att anledningen till den här skeva uppdelningen är för att det bara finns ett sätt att vara man. Och den rollen blir allt snävare.

Jag önskar att pojkföräldrar verkligen lägger stor vikt i att aldrig begränsa sina pojkars känsloliv. Att aldrig säga nej om de vill testa en aktivitet. Jag tror många föräldrar struntar i att uppmuntra sin sona balettlängtan för att man är rädd att han ska bli retad. Man vill från en fin plats skona sitt barn från lidande. Men jag tror att fängelset som är den snäva mansrollen kan vara ett större lidande.

Idag vill jag hylla alla de män som tar ansvar. Som är engagerade föräldrar, aktiva i barnens fritidsintressen, tålmodigt läser läxor, tvättar efter bästa förmåga och steker amerikanska pannkakor i form av Musse Pigg. Killarna som vågar fortsätta göra det de tycker om oavsett om det är smink, dans, teater, flugfiske eller korsord. Pojkarna som klär sig i tyllkjolar, har nagellack, ännu inte blivit för stora för att våga leka med flickor och som gråter stora ömmande tårar.

Jag tror faktiskt att internationella mansdagen behövs alldeles extra mycket nu för tiden.

En dag för bara oss

Idag har min chef unnat de anställda en ledig dag! <3 Hur fint är inte det! Jag och Estrid ska ha en mysdag ihop och sen hoppas jag att David kan ansluta så fort hans hemtenta är inlämnad. Min lilla student! <3

Har du sett en finare tjej i ditt liv? Hon är så uttrycksfull och FULL av känslor. Det måste vara väldigt jobbigt att vara snart 5 år. Mycket känslor och starka känslor. Det är såklart en utmaning för oss föräldrar, men det måste vara en ännu större utmaning för henne själv. När det är mycket stök och knök hemma lägger det sig som en blöt filt på mig. En gnagande nedstämd känsla finns med mig och det blandas med besvikelse, frustration, oro och trötthet. Man vill ju bara vara den bästa förälder man kan och ha ett harmoniskt och lyckligt barn. Men så går det några timmar, ibland bara några minuter, och den truliga är utbytt mot en kelen glädjespridare och så vips är den blöta filten borta. Det är en känslomässig berg-o-dal-bana att vara förälder. Det ska gudarna veta.

När mitt tålamod prövas brukar jag tänka på vad som blivit mitt föräldramantra. Astrid Lindgren sa en gång ”ge ditt barn kärlek, kärlek och mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv” och det är det finaste jag läst. Det är min bild av föräldraskap i ett nötskal. Bara överösa henne med pussar, kramar, förlåtelse, ödmjukhet, närhet, bus, kel och ömhet. Alltid alltid alltid komma från en plats av kärlek!

Min fina ”Estrid”-väska från Whyred som jag bär med en otrolig stolthet och försiktighet (jag vill att den ska va fin för Estrid i framtiden). Klänningen jag bär är den fina Larissa Multi från Jumperfabriken.

Det stora inlägget om DET loppet

Så kom D-day igår! Dagen när jag skulle springa DET loppet. Den där milen som jag pratat om evigheter, och drömt om att springa i säkert 15 år. Jag har nämligen aldrig sprungit en mil och alltid velat klara det.

Jag vaknade igår och kände mig rejält nervös. Känslorna var all over the place och jag hann lacka på David, gråta en skvätt och stresskissa säkert 5 gånger innan det var dags för mitt lopp. Först sprang Estrid sitt lopp. Hennes första lopp. Och som hon sprang! Hon flög fram 500 meter och kom i mål med ett stort leende över läpparna. Och hon fick sin första medalj! ”En tung som inte var en chokladpeng”. Hon ville sova med sin medalj bredvid sig igår kväll. <3 Väldigt fint att se att hur mycket det betydde för henne.

Klockan 14.05 var det dags för mig. Startskottet gick och jag började springa. Jag försökte hålla nere tempot men kände att jag drog på lite väl snabbt för att alla andra var så himla snabba. Det gjorde att loppet kändes väldigt tungt redan från början. Nästan omedelbart insåg jag att jag hamnade sist och det kändes ok. Jag tänkte att det kommer säkert vara människor som tar ut sig och börjar gå och som jag kan springa förbi. Men efter ett tag insåg jag att det nog inte skulle bli så. Då började hjärnspökena. Jag var stressad över att vara sist, jag skämdes (?) inför åskådarna och de löpare som sprang halvmaraton som sprang förbi mig. Och för att jag göra saken värre så funktionären på cykel, som ska cykla längst bak på loppet, låg en meter ifrån mig under 10 km! Snacka om psykning! Jag hade henne bokstavligen flåsande i nacken.

Jag hade bestämt mig för att jag inte fick gå. Om jag började gå var jag tvungen att bryta. Men efter 7,5 km gick det inte längre. Mina ben var SÅ stumma och mitt smalben gjorde så ont så jag var tvungen att gå. Jag gick en km i rask fart. De sista 1,5 km växlade jag mellan att springa och gå. Då hade min vad börjat krampa men jag kämpade på. Jag kom in sist i mål, typ när folk börjar packa ihop och gå hem. Men när jag hörde min familj tjoa så började jag också tjoa. Och då började alla andra också tjoa. Och jag, sist i loppet, var den enda som fick en krans för den hade David fixat till mig. Han fixade en till Estrid också! <3

Efter loppet var det blandade känslor. Jag hade ju inte klarat det. Jag hade inte sprungit hela vägen. Det kändes som jag hade misslyckats. Jag hade negativa känslor från att ha legat sist hela loppet och haft cyklisten som psykade mig hela vägen. Och jag mådde fysiskt inte så bra. Jag hade tagit ut mig rejält så jag mådde rätt kass när vi kom hem. Svag, yr, illamående och konstig i kroppen. La mig på sängen och somnade bums. Efter två resorb, en timmes sömn och en varm dusch kände jag mig bättre. Pizza i soffan framför en film och delad godispåse med Estrid gjorde det hela bättre.

Hur känner jag mig idag efter loppet då? Först och främst har jag en djävulsk träningsvärk! =) Men jag känner mig väldigt glad. Varför började jag springa till att börja med? Jo, jag ville bli lika duktig på att springa som Estrid. Jag ville vara en förebild för henne. Och det var jag igår. Det är en sak att säga ”det gör inget om man kommer sist, det viktiga är att man hade roligt och gjorde sitt egna bästa”. Det är en helt annan att kunna visa det!

Jag kände igår att nä, nu ska jag inte jogga mer. Det var nog inte för mig. Idag känner jag att jooooo, klart jag ska ut igen! Jag ska bara ta mig förbi mina ömmande smalben och träningsvärk.

Jag vill också passa på att rikta ett STORT tack till alla er som peppade mig igår. HERREGUD vad ni var engagerade. FB, SMS, instagram det bara vällde in pepp, hejarop, glädje och lyckönskningar. Stort stort tack för det! Jag kände mig som OS-Frida igår! Och faktiskt, även i OS är det någon som måste komma sist…! 😉

Hemmaspa kan vara avgörande för en mammas överlevnad

INLÄGG I SAMARBETE MED DERMOSIL

Tiden i badrummet är helig. Där kan jag stänga in mig, sätta på radio eller en bra podd och sen botanisera bland mina krämer. Ibland är det något så enkelt som att jag masserar in en olja på naglarna eller smörjer fötterna. Ibland slår jag på stort och gör peeling, masker, serum och hela baletten. Kroppen skrubbas och smörjs, benen rakas och håret får sig en omgång med hårinpackning och därefter vårdande olja. Det finns några som hänvisar till detta som ett fåfängt beteende. De kunde inte ha mer fel.

Det handlar inte om fåfänga. Det handlar om överlevnad. Att vara småbarnsmamma, med vaknätter, karriär, hem och trädgård och allt annat som ingår i livet tar på krafterna. Hur mycket man älskar sitt barn så finns det ett visst antal ”MAMMA!!!” man orkar med under ett dygn innan man blir galen. Det är då stunden i badrummet är ren och skär överlevnad. Tiden stannar upp och jag får göra något bara för mig. Jag är inte tillgänglig för någon annan än mig själv. Jag unnar mig tid för mig. Det finns även en annan aspekt kring överlevnadsbiten och det handlar om kärlek till den egna kroppen. Vi lever i en tid när det är väldigt svårt att acceptera sig själv, då hela samhället säger att vi inte ska göra det. Att ta sig tiden för sin kropp, ta på den, smörja den, ge den uppmärksamhet är att ge sig själv kärlek.

Jag är glad att göra detta samarbete tillsammans med Dermosil. Detta är ett märke med produkter särskilt anpassade för det klimat vi har i Norden. Sortimentet är brett och du hittar allt för kropp, ansikte, hår och skönhet. Alla produkter är dermatologiskt testade, parabenfria, växtoljebaserade och hudvänliga. Dermosil använder alltid minsta möjliga mängd konserveringsmedel och milda parfymer. Jag gillar särskilt att Dermosil tillverkas inom EU och i huvudsak inom Norden.

Som hudvårdsnörd är jag extra nyfiken på sortimentet inom just hudvård. Jag gillar att det finns produkter för hela familjen. Jag är noga med vilka produkter jag använder på min hud, men ännu mer noggrann på vilka vi använder på Estrid. Vet ni vilka produkter jag blev typ nipprig av att läsa om? Bastuprodukter! Jag vet, hur lyxigt och fräscht känns inte det med särskild bastumask och bastutvål. Eftersom jag bastar efter gymmet kommer jag definitivt testa detta.

Sen får jag väl i ärlighetens namn erkänna att det kan vara lite sisådär med egentiden. Vi har nämligen blivit välsignade av en fyraåring som är väldigt nyfiken i en strut och tycker det är det roligaste i världen att få pilla på mammas alla skönhetsburkar. Å andra sidan kan egentiden då förvandlas till en alldeles speciell vi-tid. Och det är minst lika viktigt.

Bloggen fortfarande hackad

Bloggen är fortfarande ur balans. Något har hänt och jag har en person som jobbar för att lösa det. Jag kan fortfarande blogga inlägg och jag vet att ni är några som kommer in och andra som har problem. Jag tänker att jag fortsätter blogga under tiden. På så sätt finns det massor med material för er att ta del av när ni väl kommer in på bloggen igen.

Jag skriver detta klockan fyra på morgonen. Estrid vaknade i natt och var dramatisk över att hon hade något i ögat!? Efter diverse hovnigningar, julsånger (?), tvättlapp över ögat och kli på ryggen somnade hon om. Men först var det väldigt viktigt att ha ett nattligt samtal om filmen Paddington 2 som vi såg härom veckan. Sen somnade hon gott. Och den ömma fadern med. Han kan somna på sten. Värre är det för mig. Knallpigg låg jag där i sovrummet och kände hur tråkigt det var att ligga där och glo i taket. Jag har nu gått ner och gjort en kopp kaffe. Det är fortfarande mörkt ute men man känner hur sommaren är på väg. Fåglarna kvittrar numera på morgonen och den finns en svag skiftning i nattmörkret. Det är mer midnattsblått än svart.

Jag vet att jag kommer banan mig själv senare idag som inte somnade om när jag hade chansen. Men nu är jag pigg och då är det bättre att ta tag i dagen än att ligga och glo i taket. Jag har fått avboka min träning i eftermiddag med PT-Lisa. Fick in ett sista minuten polisförhör senare idag som krockar. Jag ska istället följa med Paula på träningspass senare ikväll. Det blir nog bra. Träna bort lite av den nuvarande jobbstressen och sen komma hem och somna gott. Och tidigt!

Obokade helger är som spa för själen

obokade helger
Det här med ombokade helger är en grymt bra idé! Det är som spa för själen. Att kunna vakna på morgonen och känna efter. ”Vad känner vi för att göra idag”. Denna helg har varit grym och kommer vara grym. Jag och pappa, tillsammans med grannarna, byggde staket igår. Det blev sååå bra! Nu är jag äntligen redo att göra en rabatt där! Estrid hade mormortid under tiden. När pappa åkte efter avklarat dagsverke la jag en timme i trädgården på ogräsrensning. Som terapi är det! Sen hämtade jag Estrid, lagade middag och David kom hem och vi alla åt middag innan vi åt lördagsgodis framför superhjältarna 2. Grym film!
estrid-3
Idag kommer två förskolekompisar hem till oss för att leka med Estrid. Det känns så mysigt att vi har kommit upp i den åldern där de leker hemma hos varandra. I fredags hämtade en kompis mamma kompisen och Estrid redan vid halv tre och de lekte fram till jag hämtade. Och idag kommer som sagt två andra kompisar hit. Så mysigt!
estrid-2
Idag ska det vara strålande sol på förmiddagen och jag hoppas på att barnen vill leka ute så jag kan kombinera ett vakande öga med lite ogräsrensning och trädgårdsfix. Underbart är det att inte ha några bokade helger. Jag har nämligen ett väldigt stort behov av att bara vara hemma och fixa och njuta av hem och trädgård. Och visst gör det mycket för humöret nu när solen börjar titta fram. En riktig energikick blir det!

Vad ska du göra denna söndag?

Några grusiga mobilbilder kan innehålla minnen för livet

teater-1
Förra veckan var jag och Estrid på Malmö opera för att titta på musikalen Matilda. A dream coming true på alla sätt och vis! Vi satt på första raden i mitten och kunde inte haft bättre platser. Det blev en sen föreställning från kl 19-22, men Estrid satt som ett ljus under hela tiden. Stundom med öppen mun, stundom med bekymmersrynka och stundom skrattande högt. Vilken fantastisk föreställning det var. Barnen i föreställningen är riktiga superstjärnor. Vid applådtacken stod varenda en i den fullsatta salen upp och skrek, hurrade, klappade och stampade i golvet. Kultur är otroligt viktigt för mig. Mina största kulturella upplevelser minns jag än idag väldigt intensivt. Jag tänkte lista min topp 5 när det kommer till kulturella upplevelser.

Kristina från Duvemåla
Jag var inte gammal när jag gick till Malmö opera med min familj för att se Kristina från Duvemåla. Det var det största som någonsin hänt mig. Det var ren och skär perfektion. Jag minns hur jag grät när Kristina dog. Jag minns hur vete växte upp ur scengolvet och hur det var det mest magiska jag någonsin sett. Därefter har jag lyssnat på soundtracket oändligt många gånger. I över 20 år har jag lyssnat på det här soundtracket och musiken blev en speciell del av vårt bröllop. Vi hade ju faktiskt musikaltema på bröllopet.

Stormen
När jag och David precis blivit ett par ville jag introducera honom till min värld av teater och musikal. Jag älskar Shakespeare och jag älskar Malmö dramatiska teater. Därför drog jag med mig David för att se uppsättningen Stormen. Jag minns knappt ens handlingen. Jag minns bara hur mitt hjärta knappt fick plats i bröstet när jag äntligen fick gå på teater med någon som var kär i mig. Det blev startskottet för Davids kärlek till teater och musikal och vi har gått på mängder av uppsättningar sen dess.

Matilda
I hela livet har jag drömt om att få gå på Malmö opera med mitt barn. Jag minns hur fantastiskt det var som barn att få gå på teatern med mina föräldrar. Iklädd finklänning och lackskor. Att man fick läsk i pausen och hur mysigt det var att somna i bilen på vägen hem. Och nu har jag upplevt det med min dotter. Det gav en helt ny dimension i teatertittande att se det genom ett (mitt) barns ögon. Och upplevelsen fortsätter att leva med oss här hemma. Vi lyssnar på soundtracket nu och pratar om teatern. Vi ska köpa boken och läsa den. Och kanske kanske går vi och ser föreställningen igen.
teater-2
Moto Boy tillsammans med Malmö symfoniorkester
Oj, mitt hjärta sprängdes av denna upplevelse. Så pass att jag har gjort ett helt blogginlägg om det här. Kvällen då hela mitt liv fanns i en enda konsertlokal. Magiskt. Verkligen helt magiskt!

Hair
Genom min gymnasieskola fick man gå på teater i Malmö för 20 kronor. Och jag gick på prick allt. Ibland själv, ibland med någon annan och ibland köpte någon som inte vill gå en biljett som jag kunde smyga till mina föräldrar. I min tonår gick jag själv och såg Hair och jag minns hur jag bara grät efteråt. Jag kunde inte sluta. Jag var så golvad av dansen, musiken, sången, storyn. Jag hade nästan som panik att jag inte fick vara en del av ensemblen. Jag grät i pausen, under sista akten, utanför i väntan på bussen och på bussen på väg hem. Dagen efter gick jag och såg den igen tillsammans med min pappa. Jag kunde inte dela upplevelsen bara med mig själv. jag behövde den med någon annan.

Detta är mina fem starkaste teaterupplevelser. På listan finns en hel del bubblare, men de spar jag till en annan gång.

Tips på verkligt romantiska grejor att göra på alla hjärtans dag

valentine1
Eftersom jag varit så tydlig med min aversion mot röda rosor, choklad och nallebjörnar tänkte jag visa vad jag tycker vore trevligt till alla hjärtans dag. För visst vill man fira kärleken, oavsett vem den riktas mot. En partner, barnen, sig själv, bästa kompisen? Om du har en käresta så fria! Det är UNDERBART att vara gift. En bloggläsare skrev till mig att efter bröllopet är allt som vanligt bara 18% bättre. JA, jag håller så med. Jag ÄLSKAR att vara gift. Jag känner mig så speciell.
valentine2
Bildkälla: här
Ta en roadtrip till helgen. Antingen med tåg eller bil. Stick iväg till något litet bed and breakfast, ta med böcker och njut av mat, landskap och lugn och ro.
valentine3
Bildkälla: här
Sätt er ner med ett glas vin, sätt på mjuk och skön musik och börja gemensamt planera trädgården. Så romantiskt och mysigt att planera tillsammans, sen sköta det tillsammans och slutligen sitta ute i trädgården och njuta av prakten, tillsammans.

Bildkälla: här
Boka en resa till sommaren eller hösten så att ni har en gemensam dröm och en gemensam längtan. Det tycker jag låter hemskt romantiskt! Mindre romantiskt är att jag personligen tar hjälp av min mamma till det här. Jag har nämligen både en Kroatienresa och en skidresa att se fram emot. Men det är hon som fixat allt. Det är ren kärlek att hon bokar resor för hela sin familj. <3 valentine5
Bildkälla: här
Det är strunt samma vad man äter på torsdag. Det är dukningen, ljusen, musiken och stämningen som gör susen. Vi ska äta vanlig vardagsmat men jag ska göra extra fint för min familj. Festliga glas, god dryck, tända ljus och kanske en liten present som väntar på bordet.
valentine6
Bildkälla: här
Ett ord! HEMMASPA! Själv eller tillsammans med någon spelar ingen roll. Jag har inget badkar men om jag hade det hade det inte funnits något mer romantiskt än att David tappade upp ett bad och sen gick ut! 😉 Att få egentid kan vara höjden av romantik under småbarnsåren! Jag älskar att göra hemmaspa på min familj och göra ansiktsbehandling på min syster och våra föräldrar, fixa Davids fötter, fila Estrids naglar osv. Ta hand om dig själv denna dag och om den du älskar. Ingen mår dåligt av lite peeling och en fuktmask. <3
valentine7
Bildkälla: här
Gör något för dig själv! Ta på dig en riktigt riktigt fin klänning. De fina underkläderna, höga klackar, kanske fixa håret och så lite läppstift. Unna dig denna dag att få känna dig som den queen du är!