Tagged: kärlek

En återförening att minnas för alltid

När jag var barn och tonåring hade jag en allra bästa vän. Mer än en vän. Hon var livet för mig. Jag har aldrig haft en så bra vän och aldrig älskat någon som jag älskade henne. Hon var min och Paulas andra syster och mina föräldrars tredje dotter. Vi umgicks alltid, alltid, alltid.

Hon var några år äldre än mig och flyttade för studier på annan ort. Och livet hände. Dagar, blev till månader, blev till år och en dag var vi inte längre vi. Det hade blivit radiotystnad och mitt hjärta brast. Det kändes som att jag förlorat mitt livs kärlek och under flera års tid kunde jag inte prata om henne utan att gråta av saknad. Och ilska. Och sorg.

Så en dag startade det med likes på instagram, som blev ett hej, läget, det var länge sedan. Som blev till lite längre chattar och tillslut telefonsamtal. Och i fredags satt hon här. I mitt hus, i min trädgård. Det var som att inte en dag gått, som att allt var exakt som då. Känslan, av att äntligen ha min familj komplett runt mitt middagsbord var enastående. Det kändes som att hjärtat skulle explodera av kärlek.

När sommarkvällen kom sprang våra barn runt på gräsmattan och lekte. Och jag kände att jag älskade hennes barn så innerligt fast att vi nyss träffats. Enhörningen som Estrid fick av dem har hon burit med sig varje sekund sen hon fick den. Och idag fick jag sms – min andra systers barn vill nu inte titta på något annat program än Estrids favoritprogram.

För barnen kände, utan att veta, att vi är familj. Och det hos oss finns innerlig kärlek. Man må säga att blod är tjockare än vatten. Men kärlek är ändå tjockare än blod.

Det jag är mest tacksam för just nu

tacksam för min familj-1
Igår var vi alla samlade hos mina föräldrar för familjemiddag. Min pappa har varit en vecka i Kina med jobbet så vi hade alla längtat efter att han skulle komma hem. När vi alla var samlade runt middagsbordet igår så tittade jag på Estrid och Harry. Det finns alltid en famn för dem att vara i. Det är jag så tacksam för. Vi alla står på kö för att få hålla Harry och jag brukar försynt fråga Paula om det inte är dags för Harry att vakna snart. Och är det verkligen nödvändigt att amma nu igen. För jag vill ju bara kela med honom hela hela hela tiden. Han är den gladaste och gulligaste bebisen. Och Estrid älskar honom så. Hon är väldigt stolt över att hon får honom att skratta. Det gör mig glad att hon är så snäll mot honom. Visst, ibland finns det en och annan stund när Estrid tycker att mormor ska kela med henne istället för med Harry. Men då får vi förklara att mormor nu är mormor till båda barnen.

Igår hjälpte Estrid min mamma i köket och hon pratade med mormor. Sen tassade hon fram till mig. Får jag sova över idag? Givetvis! Inte tackar vi nej till en barnfri kväll. Det som gör mig allra gladast är dock inte den barnfria kvällen. Nej, det är att se hur otroligt fina mina föräldrar är med Harry och Estrid. Jag är så tacksam över den enorma kärlek som finns i Estrids liv. Att hon är lika trygg med mina föräldrar och med Paula och Fredrik som hon är med oss.

Det kommer alltid finnas en öppen famn för Estrid och Harry. Det är det jag är mest tacksam för just nu. MEN över till något heeeelt annat. Ja, nu blir det tvära kast. Men jag kan inte undgå att prata lite om att Liberalerna idag har vårt partiråd. Det sänds på SVT play från klockan 12 och jag kommer sitta klistrad vid tv:n. Måtte vi släppa fram Ulf Kristersson nu. Det är en nervös dag idag. Det är det.

En studie i sann romantik

sann romantik-1
Igår visade vi prov på sann romantik. Som du vet hade vi en barnfri kväll. Jag köpte allt som David tycker om, rökta räkor, bröd, mozzarella och tomatsallad, avokado med salt och chili. Typ så. Vi åt middag tillsammans i lugn och ro. Inget spill och inget förmanande. Vi lyssnade på lugn jazz utan någon som gapade om ”ELSA OCH ANNA!!” Vi drack bubbel och pratade och pratade.

Romantiken fortsatte. David dukade undan i köket och tog hand om disken. Han tittade på the real housewives of Dallas med mig OCH gav mig fotmassage. Kvällen var perfekt. Som den trötta småbarnsmamman jag är somnade jag på soffan. Och nu på lördagsmorgonen vaknade jag på soffan. Sann romantik!

När jag somnar på soffan är det omöjligt för mig att vakna när David petar på mig och säger att vi ska gå upp till sovrummet. Det måste va dödstrist att ha en fru som somnar på soffan som en gammal gubbe. Men det är SÅ mysigt att somna på soffan till ljudet av tv:n och så är det varmt och skönt under täcket. Vissa kanske tycker att det blev en bortkastad kväll. Att vi borde gått ut, gått på restaurang, hittat på något. Men det är inte ett måste för mig. Jag vill bara vara nära och prata. Det är det jag behöver för att känna kärleken få ta plats. Och nu på morgonen kommer jag ge David sovmorgon. Han ska få sova prick så länge han vill. Det är faktiskt också sann romantik i en småbarnsfamilj.

För mig är detta sann romantik. Att man ger varandra det man behöver. David behövde rökta räkor, vuxensamtal och jazz till tända ljus. Jag behövde fotmassage i soffan under ett varm täcke och att få somna på soffan. Nästa helg har vi varit tillsammans i elva år och jag är fortfarande så lycklig med David. Om jag gjort en enda sak rätt i livet så är det att hitta honom. Framför oss idag har vi en oplanerad lördag och om några timmar kommer vår gullis hem från mys hos mormor och morfar.

Två små minnen att aldrig glömma bort

två små minnen-1
Jag har två små minnen från denna vecka som jag aldrig vill glömma. Som när jag var mitt i dem kände att det här är den finaste stunden i livet. Det är ju en av de finaste sakerna med att blogga, att man får spara sina minnen där. Och även om man råkar glömma så finns de kvar här.

I måndags skulle Estrids förskola fotograferas med gruppbilder och porträttbilder. Estrid var väldigt ängslig, rädd och ville inte gå till förskolan. Hon tycker inte om när hon tvingas stå i centrum utan vill kunna välja det själv. Jag sa till henne att hon inte behövde fotograferas, men att hon alltid kunde försöka innan hon bestämde sig. Jag sa att vi kunde ha ett hemligt trick att plocka fram om det pirrar för mycket i magen. När det blev för läskigt skulle Estrid knyta handen i en liten näve och låtsas att jag höll om hennes hand. Hon skulle komma ihåg att jag älskar henne, är stolt över henne och vet att hon klarar allt. Senare på dagen var jag i tingsrätten för en rättegång och just denna rättegång kände jag mig lite extra nervös inför. När domaren gav mig ordet tog jag ett djupt andetag och precis innan jag började prata insåg jag att min hand var knuten i en liten näve och jag låtsades att Estrid höll om min hand.

Kärleken i en familj kan verkligen bära en på fantastiska vis. När jag hämtade Estrid på eftermiddagen var det en väldigt stolt och glad tjej som kom emot mig. Hon hade vågat att fotograferas och hade fått hjälp av en fröken som höll hennes hand utanför bild. <3 <3 <3
två små minnen-2
Det andra minnet hände igår. Estrid var sur och grumpy (vad är det med treåringar!?!?) och jag orkade verkligen inte mer. Jag tog hushållspappershållaren som mikrofon, satte på väldigt hög musik och uppträdde för Estrid. Hon tyckte jag var en riktig knäppis, fram tills jag erbjöd henne den klassiska kryddburksmikrofonen. Med basilika i handen och en Elsaklänning på kroppen uppträdde Estrid för mig med ”let it go” och ”vill du inte ut och leka”. Hon dansade och sjöng och när hon inte längre ville ha uppmärksamhet fick jag inte titta på henne mer. Jag blundade men kisade kanske med ett öga då och då på henne. Och när ingen ser, då dansar hon liderligt och känslosamt. Då är hon en balettprinsessa. Med basilika i näven.

Vi blev nappfria på 10 minuter!!!

midsommardagen-2
Häromkvällen pratade jag och Estrid om att hon ska till tandläkaren om några veckor. Jag berättade för henne att tandläkaren kanske kommer be henne sluta med nappen. Hon frågade varför. Jag berättade att napp på stora barn inte är så bra för tänderna. ”Jaha, men då slutar jag nu då” sa hon. Jag förklarade att hon inte behövde sluta prick just nu. Att vi kunde prata om det lite till. Kanske öva. Men nej, hon ville sluta prick just nu.

Nattningen gick bra. Den tog längre tid än vanligt. Vid några tillfällen blev hon uppgiven och sa att det inte skulle gå att somna utan nappen. Men jag peppade. Jag klappade och masserade, hummade och sjöng, berättade om och om igen hur modig och stark hon är. Att hon kommer klara det. Att vi gör det tillsammans. Och hon somnade. Inget gråt. Inget tandagnissel. Bara lugn sömn.

Dagen efter var jag tvungen att gå till jobbet. Jag kände samtidigt att det var viktigt att verkligen göra det här rejält när hon väl bestämt sig. David och Estrid la om några planer och åkte in till Malmös nappträd. David skickade foton och filmer från platsen. Estrid fick trä alla nappar på ett glittrigt snöre hon själv valt. Hon valde gren och så hände de tillsammans upp napparna. David höll ett litet tal till Estrids och även napparnas ära. <3 Dör av den gulligheten. Efter jobbet åkte jag till leksaksaffären och köpte några presenter. Idag ska vi äta middag med festliga glass och efterrätt och Estrid ska få sina presenter.

Tänk så enkelt det var att sluta med både blöja och napp. Vi bara väntade på att hon själv skulle bli redo. Min lilla mysmus är så stor. Jag är inte alls ångestfull inför att tiden går fort. Tvärtom så njuter jag enormt av att se henne utvecklas och växa. Jag ser redan nu så många drag i henne som jag vet kommer ta henne långt. Hon håller på att växa upp till en väldigt förståndig och ljuvlig flicka. Jag är så stolt över henne. Så att hela bröstet vill sprängas. Och då börjar jag alltid gråta. Då säger Estrid till pappa att ”nu gråter mamma glada tårar igen”.

Ikväll ska jag fira min dotter. Ge henne för många pussar och kramar. Ge massa kel och närhet. Hålla tal om hur otroligt stolt jag är över henne. Skåla för henne. Skämma bort henne. Få henne att känna sig stor, viktig, betydelsefull och stolt över sig själv. Så som mitt bröst sprängs för henne, så ska hennes bröst kännas inför henne själv. Hon ska ta varenda steg på denna jord med ett bröst fyllt av självkänsla och självkärlek.

Video: The boyfriend tag

Idag är ingen mindre än min man David gäst i Fredagsvideon. Vi grottar ner oss i vårt favoritämne, Frida, och David ger sin syn på saken. Så himla fin och stöttande han är som är med i min video. <3

Månadens personliga utmaning är att du, om du vill såklart, ska berätta lite mer om dig själv för mig. Jag är SÅ nyfiken på vad du är för en filur. Var i landet bor du, vad gör du om dagarna, har du familj, vad är dina drömmar och rädslor, vad skulle du göra om du vann 10 miljoner, vem är ditt frikort? Berätta allt eller inget och vad du vill. Jag är så nyfiken på dig!

Möt min familj

familj familj2 familj3 familj4 familj5 familj6 familj7 familj8
David, Estrid, syster Paula, svåger Fredrik, mamma Sabine och pappa Lasse. Mitt liv kretsar kring dessa galningar. Min familj ses hela tiden. Och om någon umgås med någon annan, utan att den tredje blivit inbjuden (vi kan snacka spontankaffe på en söndagförmiddag) så blir den tredje kränkt. När jag kör hem från jobbet på eftermiddagarna och min syster inte kan samåka hem med mig blir jag typ nedstämd. Vi har en sms-grupp som är OUT OF THIS WORLD! Om man är frånvarande när en konversation rasslar igång kan man plocka upp sin mobil 25 minuter senare och mötas av 78 missade sms… Dagens sanning! Under mellon förra året vaknade min mamma till 268 missade sms!

Vi älskar att göra allt tillsammans. Vi går på kultur tillsammans och där vi tittar på Fredriks crossfittävlingar, går han på mina feministiska debatter. Jag, pappa och Paula tränar tillsammans varje torsdag (nåväl två gånger än så länge). Men det är dock mest min förskyllan. För till skillnad från alla andra i min familj är jag inte lika entusiastisk med min träning. De andra tränar mest hela tiden. De springer på lunchen, cyklar lopp i bergiga Italien och tävlar i crossfit mot män som ser ut som de lever på blodiga biffar och spädbarn.

Vi har massa fina rutiner och traditioner. Varje nyårsafton tar pappa med sig svärsönerna på traditionsenligt kallbad på Kallis i Malmö. Där min pappa och syster förenas i träning förenas jag och min mamma i böcker. Våra respektive män umgås med varandra och nu när vi alla bor på Näset kommer Fredrik ofta på spontanbesök när han är ute med hunden. Han kommer alltid lagom till middagstiden. Sen bedyrar han att han inte vill ha någon middag. Nej inget alls. Han ska faktiskt äta sedan. Då trugar jag och säger att men inte ens lite och innan han ens hunnit svara har jag dukat till honom. För vi älskar när han är hos oss. Och jag älskar att han trots ”att han ska äta sedan” frågar fint om han kanske kan ta en andra portion.

Estrid har en familjekärna som består av lillfamiljen (mig och David) och storfamiljen (oss allihop) och hon är lika nära alla. Kanske att mormor och Fredrik är yttepyttelite favoriter. Men vem kan anklaga henne för det. Hon har god personkännedom. Vi kan blir rejält sura på varandra, tårar kan spruta för oj vad vi är en emotionell familj och vi skrattar så vi nästan får framfall. Vi hjälper varandra, ställer upp för varandra och jag kan inte minnas en enda gång jag behövt hjälp när min familj sagt nej. De säger A-L-L-T-I-D ja. Även när de kanske inte alls orkar eller vill. De säger alltid ja.

Det är en gåva ska du veta. Jag ser trasiga familjer i mitt arbete och att få leva med vetskapen om min familj gör mig otroligt lycklig. Lycklig och lyckligt lottad. Det är jag.

Q & A – relationer, självhat och att göra slut med en vän

frågestund
Efter att jag skrev det här inlägget kom ni in med så fina, sorgsna och svåra frågor. Idag ska jag efter bästa förmåga försöka svara på era frågor om relationer.

Nått jag funderar mycket på och har problem med är relationen till mig själv. Jag tycker verkligen inte om mig själv. Du verkar älska dig själv och känna dig säker på vem du är och ditt eget värde. Har det alltid varit så? Om det inte har varit så undrar jag hur du kom dit. Har du några tips på hur man tycker om sig själv och känner att man duger som man är och har ett värde?

Först vill jag säga att det är så himla bra och viktigt att våga fundera på relationen till sig själv. Jag vet precis hur det känns att inte tycka om sig själv. Jag vet hur det äckliga självhatet känns. Men som du skriver älskar jag mig själv idag och är framförallt väldigt säker på vem jag är och mitt värde. Jag kan ha dåliga dagar där mitt ätstörningsmonster gör sig påmint. Men mitt värde och min förmåga tvivlar jag aldrig på. Jag fick arbeta väldigt hårt för att komma dit. Jag övade varje varje dag på att förbättra min självkänsla. Något som verkligen funkade för mig var att varje dag skriva ner tre bra saker jag gjort under dagen. Jag tycker faktiskt att Mia Törnbloms bok självkänsla nu (här) var en bra grund att börja med. Den pinpointar så bra det här med självkänsla och självförtroende. Sen tror jag mycket på att vara snäll mot sig själv och vara sin egen bästa vän. Aldrig prata dåligt om sig själv, när du får en negativ tanke i huvudet så hantera den direkt. Prata med dig själv i huvudet och säg ”nu tänkte jag såhär dåligt om mig själv, det var fel, jag är ju värdefull”.

Jag skulle gärna vilja höra om hur du hanterar mindre trevliga kollegor och om du avslutat en vänskap? Kram

Mindre trevliga kollegor kommer man inte ifrån. Det kommer alltid finnas någon på en arbetsplats som man inte funkar så bra med. Jag brukar strunta i dem faktiskt. Men de gånger relationen blivit allt för ansträngt har jag alltid adresserat det direkt. ”Det känns som det är dålig stämning mellan oss. Har jag gjort något fel? Finns det något jag kan tänka på i relationen till dig”. Men om det inte funkar så brukar jag bara strunta i kollegan. Jag jobbar på och sköter mitt jobb helt enkelt. Angående vänskap så har jag avslutat flera vänskaper. I princip alla gamla relationer är borta, av den anledning att jag inte hade särskilt bra relationer. Jag tycker det är jobbigt när en relation inte funkar och man alltid måste prata ut. Ibland kan man väl bara få glida isär? Men jag har en gammal vän som lämnat mig utan en förklaring och än idag, säkert 10 år senare så gäckar det mig. Vad var det som hände med henne egentligen? Vissa vänskaper har jag gjort slut genom att helt enkelt säga, vi kan inte umgås med. Du får inte mig att må bra. Du får mig att känna mig ledsen. Och att ta bort energitjuvar är verkligen bara något bra och positivt.

Hallå!! Tips på hur man håller sexlivet levande i ett flerårigt förhållande???

Jag tycker faktiskt inte att det är så viktigt att det är levande, vad nu levande betyder. Om det betyder att det är som det var i början, att det är passionerat, att det är regelbundet, så tror jag inte att det är så viktigt. Jag tror att sexlivet måste klara av att komma och gå om relationen ska hålla livet ut, eller i vart fall länge. Det som jag tror är döden för en relation är om intimiteten och närheten försvinner. Jag tror på att ha datenight, kolla på film ihop och ligga nära i soffan. Men allra mest tror jag på att prata. Prata prata prata! Sen så tror jag att folk i allmänhet inte alls har så mycket sex som man kan tro.

Jag har en nära vän som jag tycker väldigt mycket men hon vill ofta prata ut. Så fort något är fel vill hon prata om det. Visst kan det väl vara bra att kunna prata ut oxå men ibland blir det bara så tjatigt. Hur ska jag göra när hon gör en så stor grej av allting?

Gud så jobbigt! Jag vet precis vad du menar. Jag tänker lite såhär, här hon verkligen en nära vän fortfarande? Hon kanske var en nära vän, men ni verkar vara på så pass olika våglängd att ni kanske redan har glidit isär lite? Jag har haft vänner som alltid skulle påpeka fel jag gjorde och det handlade alltid om saker som hade med min personlighet att göra. Jag pratade för mycket, var för på i mitt sätt, var för aggressiv i argumentation eller var för dålig på att göra si eller så. Och jag kan inte ändra på något av det. Jag kan tänka mig för och jag kan be om ursäkt för något jag gjort. Men jag kan inte be om ursäkt för den jag är. En vän som hittar fel på den man är kanske inte längre är rätt vän för en. Men om du vill ha kvar din vän så gäller bara en enda sak. Fråga henne om varför hon tar upp de här sakerna, vad hon vill uppnå med era samtal och förklara hur det får dig att må.

Hur vet man om man ska göra slut?

När det är mer dåligt än bra. Jag är inte himlastormande lycklig med David varje sekund av varje dag. Men minst en gång varje dag känner jag mig så tacksam för att han är min. Om jag hade behövt vela och vrida och vända på vår relation hela tiden, analysera den och att vi knappt hann återhämta oss från ett bråk innan nästa tog vid, då hade jag inte tyckt att det var mer bra än dåligt. Man ska göra slut när den man är med inte får en att må bra. En partner ska göra en stor och bra, inte liten och rädd. Här har jag skrivit mer om hur man vet att man hittat the one. 

Jag är singel och trivs med det, men känner trots det att jag ”borde” längta efter man och barn. Du lever ju ett traditionellt förhållande med man och barn, hur visste du att det var rätt för dig? Önskar du aldrig att du var singel? 

Jag bara visste. Jag har alltid drömt om tvåsamhet, familj och att vara mamma. Singellivet var inte så kul tyckte jag och längtar inte tillbaka till det. Däremot är jag inte en person som tror att barn är meningen med livet. Jag tror att man kan leva ett väldigt meningsfullt liv utan barn. Jag tycker det är modigt att orka stå emot samhällets dumma presumtion om att alla kvinnor i en viss ålder ska vilja ha barn. Om man däremot undviker kärlek eller barn för att man är rädd, så tycker jag det är viktigt att våga möta den rädslan och ta itu med den. Men du ”borde” inte längta efter man och barn. Njut av ditt liv så som det är! <3

Hur vet man om en vänskap är bra och hur vet man när det är dags att säga upp vänskapen? Hur gör man slut med en vän?

En vänskap är bra om du får vara dig själv och när dina vänner lyfter dig. Jag tror det är dags att säga upp vänskapen när en person ger dig dåligt samvete hela tiden eller inte behandlar dig bra. När du känner dig dålig när du är med en vän. Jag vet inte om man alltid måste göra slut så himla drastiskt. Ibland kan det ske rätt naturligt att man bara glider isär. Och det kan väl också få va ok. Man kanske inte behöver vara bästa vänner som träffas hela tiden, det kanske räcker att man har en årlig tradition att man äter julbord tillsammans till exempel. Men om man ska göra slut med vän så är det bara en enda sak som gäller. Rakhet. Man bara måste vara rak. För du är inte en bra person om du håller en vän på halster eller undviker den. Då är det bättre att bara säga att på sistone har du fått mig att känna mig på det här sättet och jag hade behövt en paus.

Tack för alla era fina frågor. Jag hoppas du som skrev hittade någon styrka i mina råd. Fortsätt skriv om du kommer på fler frågor. Kram! <3

 

Alla hjärtans dag utan krusiduller

alla hjärtans dag-1-2 alla hjärtans dag-2 alla hjärtans dag-3
Dessa tre ljuvliga bilder har Emma tagit och jag tycker att de väldigt fint symboliserar alla hjärtans dag. Jag älskar att fira vardagen och varje tillfälle att göra en dag mer speciell är toppen i min bok. Men att pliktskyldigt köpa röda rosor, choklad och en nalle till sin hjärtevän just idag är inget för mig. Jag blir nämligen inte så glad av det. Det känns så pliktskyldigt, påtvingat och väldigt oromantiskt. Det som är romantik för mig är att ta tillvara på tiden tillsammans.

Idag ser jag fram emot att ta en lång varm dusch, krypa ner i en nybäddad säng iklädd en mjuk pyjamas och sedan se en film med David. Låta telefonerna vara avstängda, prata och bara vara nära. Äta en god middag på kvällen med Estrid, tända massa ljus och göra mys i köket.

Är du singel eller lever du med någon som du kanske inte vill leva med? Alla hjärtans dag är för dig med. För jag lär Estrid att det viktigaste av allt är att älska sig själv. Så du ska bannemej älska dig själv idag. Idag ska du göra precis det du längtat efter. Köpa något vackert, ta ett långt skönt bad, äta en stor godispåse framför Farmen eller gå ut med dina vänner för dinner and drinks. Och idag ska vi alla ta på oss lite rött läppstift för det kommer göra dagen så himla mycket roligare och härligare.
alla hjärtans dag-1

Bröllopet, del 2

bröllopet, del 2-1
Igår hanns det helt enkelt inte med att blogga. Jag var redo att gå och lägga mig med Estrid klockan sju, men insåg till min förskräckelse att jag hade styrelsemöte klockan nio. Så jag gjorde en stor kopp te och bänkade mig framför datorn med det istället. Idag är det iallafall dags för den andra delen av bröllopet. Nämligen dressgate och vigseln!bröllopet del 2-1
Men först ska ni få några porträttbilder till. Jag tycker vi är så fina och kära och vill visa bilderna för alla!
bröllopet del 2-2
Som sagt, efter en kylig porträttfotografering drog vi oss mot hotell Scandic för ett glass bubbel och tid att bättra på sminket.
bröllopet del 2-3
Sara är så otroligt vacker. Sval på precis samma sätt som Grace Kelly var.
bröllopet del 2-4
Vid denna tidpunkt var vår största oro om blommorna skulle orka ligga länge utan vatten. =)
bröllopet del 2-5
David hade en corsage som matchade min bukett! Åh vad stilig han var, min make!
bröllopet del 2-6
HÄR var jag nervös! Nu började vigseln närma sig och jag ville bara komma iväg till kyrkan. ”Nej nu räcker det med bilder” sa jag till David. Så vi vände oss om och gick ner för trappan för att slå ihjäl de sista 30 minuterna innan vigseln. Och så RATSCH! And the rest is history!
bröllopet del 2-7
Vi kom till kyrkan, hela, någorlunda rena och väldigt redo att bli gifta medan klänningen ännu höll ihop. Estrid var ljuvlig i rosaskimmrande klänning (här), vita strumpbyxor (här), mörkblå ballerinaskor med kaninöron (här) och vit kofta med en fuskpälskrage (här). Om du frågar mig var hon den vackraste på hela bröllopet. Och jag älskar denna bilden. Här står Estrid med sin kusin och stora idol i livet. Åh vad hon älskar sin kusin!
bröllopet del 2-8
Estrid blev lite ledsen under vigseln. Såklart var det ju jättekonstigt för henne att mamma och pappa stod där uppe och att hon inte fick vara med. Och ni skulle sett henne! Så himla modig. Hon vågade gå själv hela vägen fram och uppför altaret och ville bara vara i pappas famn! Jag knipsade raskt av en ros ur min bukett som Estrid fick hålla. Kalabalik undanmanövrerad!
bröllopet del 2-9
Jag minns inte mycket av prästens tal men jag minns exakt hur det var när vi blev äkta makar. Det var helt fantastiskt att få uttala orden om att jag tar David till min man tills döden skiljer oss åt. HERREGUUUUUUD vad jag är kär i denna karln! Även om han i morse både hade glömt bort att han inte hämtat en cykel vilket han sa att han visst hade OCH tappade bort bilnyckeln och sprang runt över hela förskolan för att hitta den. (Nyckeln låg i hans foder då den trillat igenom en trasig ficka, som jag påmint honom en triljon gånger om att laga). När vi till slut kom iväg sa David ”jag förstår inte hur du orkar vara gift med mig” och nä, det förstår faktiskt inte jag heller. Det måste vara kärlek helt enkelt.
bröllopet del 2-10
Vi gick in till tonerna av Fantomens på operan ”all I ask of you” och gick ut till den pampiga melodin Bröllopsdag i Trollhagen (innan den blir hysterisk)
bröllopet del 2-11
Den kalla novemberkvällen kom med både kyla och mörker, men vi värmde staden med kärleken och lyste upp staden med tomteblossen. Att komma ut och möta folkets (?) jubel i ett hav av sprakande tomtebloss var inget annat än magi!
bröllopet del 2-12
Vi gjorde en rask omgång av hej, grattis och kramar innan alla ville skynda iväg till värmen.
bröllopet del 2-13
En bild kan säga mer än tusen ord! <3
bröllopet del 2-14
När gästerna åkte till fetlokalen hjälpte jag och David våra barnvakter att få in Estrid i bilen och komma iväg. Sen åkte jag och David till festlokalen. Här någonstans fick jag mitt numera klassiska psykbryt, men bortsett från det var det sedan en genomgående underbar kväll. I tredje delen får du följa med på festen! Här finns första delen om du missat den.

Bilder: Emma – att vara någons fru