Tagged: kroppsvänligt ätande

Hur vågar man bli en 80talsmänniska?

Om du är som jag så ser du kanske på motion och hälsa som något som inte är för dig. En värld du aldrig riktigt passat in i. Men det är värld man vill få inträde till. Det är läskigt att köpa träningskläder i sin nuvarande storlek. Det ÄR superläskigt att gå till gymmet för man tror att alla ska titta. Men vet du, ingen tittar. Jag tänker att det inte heller behöver vara en så stor grej. Det räcker med en nyfikenhet på det okända. Att vara en 80-talsmänniska handlar inte om att gå ner i vikt. Det handlar om att unna din kropp det bästa. Så släpp tankar på att gå ner i vikt och bara omfamna den här nya okända upplevelsen. Hur skulle du känna dig efter ett träningspass? Hur skulle det vara att ha en låda i garderoben full med snygga matchande träningsset? Hur skulle det kännas att njuta av godsaker istället för att skamfyllo proppa i dig dem för att hantera känslor. Våga vara lite kravlöst nyfiken.

För min del har det handlat om rädsla. Jag har så låg tilltro till att jag ska klara det för jag vet att jag sjuttioelvatusen gånger startat en träningsresa men som jag ideligen brutit. Rädslan är då att behöva känna känslan av misslyckande. Men nu har jag insett hur fel mitt mindset har varit. Jag har levt med att livsstilsförändringen måste vara perfekt varje dag. Om jag planerade fem träningspass och bara gjorde två var det ett misslyckande. Istället för att glädjas åt att jag gjorde två pass vilket är betydligt mer än vad jag gjorde förr i tiden. Rädslan för misslyckande har suttit djupt i mig men jag försöker verkligen släppa det. För de tankarna leder ofta till att jag vill ha ett mätbart resultat och där och då blir mitt mindset helt fel. 80talsmänniskans livsstil behöver inte mätas i kilon, centimetermått eller klädstorlekar. Denna livsstil handlar om glädje och respekt mot sin egen hälsa. Det påminner jag mig själv om skulle det komma tankar om att vilja ha mätbara resultat.

Om man lever som 80talsmänniskan blir man äntligen fri från ett liv när alla tankar går åt till att tänka på mat, vad man får äta, hur mycket man måste träna och hur många kalorier man måste kompensera för. För 80talsmänniskan vet vikten av att äta alla mål mat, att äta maten i lugn och ro vid ett matbord och att sluta äta när kroppen är nöjd. Jag har så otroligt många gånger i mitt liv bestämt i förväg vad jag får äta. Och om jag höll mig till den planen ”var det en bra dag”. Egentligen är det helt sinnessjukt för min hjärna kan i förväg omöjligt veta hur mycket energi min kropp behöver på tisdagkväll. Därför är det i min mening destruktivt att ha ett strikt matschema som man måste följa. Då skapas tankar om att man ”är duktig om man låter bli att äta” vilket är otroligt sorglig. Du är varken duktig eller dålig beroende på om man äter eller inte äter. Mat får inte ha en värdering på det sättet. Att planera sina mål däremot tycker jag är toppen då ser man till att man får i sig alla målen och de där viktiga små mellanmålen. Men det måste finnas utrymme för att äta mer eller mindre beroende på kroppens behov en viss dag.

För mig landar allting i frågan om ”hur det känns att må bra”. För all destruktivitet, oavsett vad den innebär, sänker livskvalitén. Det gäller även ett destruktivt ätande. Allt för många kvinnor lever ett liv där de känner att de inte har kontroll över sin kropp. Att vikten bara går upp och upp och att de inte litar på sin förmåga. Jag tror för egen del att dessa känslor händer i mig när jag ser det för kortsiktigt och när jag söker mätbara resultat. När jag släpper de tankarna känner jag mig fri, får en livsglädje och njuter av att jag unnar min kropp, mitt sinne och min själ allt det som jag behöver.

Best of Frida – mina bästa inlägg om självkänsla

Jag får jättemånga frågor om jag har bloggat om självkänsla, ätstörningar, banting och hur man hittar tillbaka till sig själv. Och OM jag har. I detta inlägg har jag samlat mina mest lästa inlägg om självkänsla.

Veckonytt #185

Ronny Danielsson är min favoritregissör när det kommer till teater och musikal. En gång regisserade han föreställningen ”all we need is love” som handlar om sex män och sex livsberättelser. Det handlar om sexualitet, drömmar, homofobi och familjehistoria. Den baserades på intervjuer med sex män i Malmö, varav en av dem jag känner. Denna föreställning är till idag en av de bästa jag sett i mitt liv. Jag grät oupphörligen och det var en sådan knäppta-händer-mot-bröstet-upplevelse som jag lever för. Nu finns den föreställning att se digitalt på Malmö stadsteaters hemsida och jag inte tipsar, inte ber, utan befaller! dig att se den. Ren och skär magi!

Innan syrenen blommar över vill jag bjuda min familj på denna gin och tonic med syrensirap!

Alltså hudvårdsguden har hört mina böner! Skincity har tagit in märket Oskia och jag är taggad! Det finns flera produkter jag velat testa sååå länge.

Klänningsperfektion #1 från H&M! (adlink).

Klänningsperfektion #2 från H&M (adlink).

Magiska shorts från Monki (adlink)! Perfekt midja, benlängd och färg! (adlink).

Jag har inte sett programmet den stora hälsoresan med utmaningen 16 weeks of hell, bara hört talas om det. Det är ett program som ska handla om livsstilsförändring och gå från ”soffpropp till superkropp”. Jag skulle aldrig i mitt liv titta på det är sådan sjuk ätstörningstrigger. Men när jag såg bilden på komikern Måns Möller, och hans dramatiska viktnedgång, kände jag mig tvungen att kommentera. Likaså när det visade sig att Martina Haag blev utslängd från programmet eftersom hon vägrade väga sig. Det här är ett sjukt program. Alla viktnedgångsprogram är ätstörningsprogram. Det är för snabba förändringar. Det finns inget kropp eller psyke som hinner med att anpassa sig. Och det är SJUKT att Martina ville fokusera på andra faktorer än vikten, såsom styrka, uthållighet och midjemått, men nej det var vikten som var det viktigaste. Titta inte på sådana här program och låt dig inte luras att den här typen av viktminskning eller livsstilsförändring är eftersträvansvärt. För det är det INTE.

Nu över till något dekadent som lugnar våra uppretade nerver. Hur lyxigt är inte det här doftljuset som blir en massageolja (adlink)! I LOVE IT!

Behöver du nagellacksinspo? Spana in det här blogginlägget hos who what wear!

Du tvättar väl dina sminkborstar regelbundet? Om inte, spana genast in det här inlägget om varför man ska tvätta dem och hur man bäst ska göra det!

Ha en riktigt fin start på veckan vännen min!

Mama tummy day

Idag är det mama tummy day och enligt mig behövs verkligen denna dag. Jag tycker det är alldeles orimligt att vi lever i en värld där en kvinna ska gå igenom vad som kan anses vara kroppens största trauma för att sedan förväntas komma ut på andra sidan med exakt samma kropp. Olyckor, brandskador, operationer och sjukdomar i övrigt anses utgöra skäl för att kroppen förändras men en graviditet ska liksom passera obemärkt förbi. Vi ska lämna BB med en kropp som är redo att återgå till de gamla jeansen. Det läggs en förfärlig stress på kvinnor. Vissa av oss kommer aldrig i de gamla byxorna hur lite vågen än visar för höfterna är för alltid förändrade. Och dessa nya mammor är så stressade över att få tillbaka sin kropp och börjar träna allt för tidigt. Långt innan kroppen är redo. Det ska joggas, styrketränas och powerwalkas nästan innan man slutat blöda.

Vi ser människor på instagram som visar upp en banging body x månader efter förlossning och till dem säger jag ”kul för dig”. Alla andra som inte visar upp sig efter förlossning gör antagligen inte det eftersom de inte ser ut som innan. Och de tror att det de det är fel på. Det är det givetvis inte. majoriteten av oss förändras. Bristningar, slapp hud, försvagade magmuskler, platt rumpa, hängande bröst. Vi ser ut så! Att därefter, när erforderlig tid har gått, återgå till en bra livsstil med bra kost och regelbunden motion är givetvis toppen. Men det kan vänta tills kroppen mår bra igen. Man ska vara snäll mot sig själv som nyförlöst.

Därefter, när kroppen vilat upp sig, och tiden har gått kan kanske livsstilen återgå till hur den var innan. Men blir inte förvånad eller besviken om kroppen ändå förändrats beständigt. Det är helt ok. Jag tycker det är djupt sorgligt att jaga en kropp man hade som 20-åring eller för tiden innan man var gravid. Tiden går och vi med den. Vi kan inte leva ett liv där vi försöker stoppa tiden, än mindre vrida tillbaka den. Det är en kamp dömd att misslyckas och en garanti för ett livslångt liv av missnöje.

Är det fel att vilja gå ner mammakilon? Det är en svår fråga och jag kan inte svara ja eller nej på det. Ja, om det handlar om att vilja ändra på sin yta för att känna sig vacker. Det ska inte behövas en viktnedgång för att känna så. Det är en grundläggande känsla, som är kopplad till självkänsla, och inte det faktiska yttret. Här tycker jag det är viktigare att jobba på sin insida än utsida. Om det handlar om hälsa svarar jag att nej, det är inte fel att vilja gå ner mammakilona. Så länge det sker långsiktigt, kroppsvänligt och helt frikopplat från omdömena bra/dålig när det kommer till tankar om en själv. Om man klarar av att gå ner i vikt på detta glädjefulla, hälsosamma och kroppsvänliga sätt så är det inte fel att vilja gå ner i vikt. Men om man inte har denna okomplicerade syn på det hela bör man återigen fokusera inåt innan man fokuserar på det yttre.

Denna dag vill jag slå ett slag för att faktiskt våga stanna upp. Stryk handen över kroppen. På platserna du avskyr ska du säga förlåt till dig själv. förlåt för att du varit så stygg mot dig själv. När du kommer till andra delar kan du tacka dig själv för musklerna du fått. För att du är frisk och hel. Och om du när du tänker på din mammamage, eller mammakropp, förblindas av självhat måste du avbryta det tankemönstret direkt. Och inte med känsloätning. Döva inte känslorna med mat. Drick ett glas vatten, gör ett yoga- eller avslappningspass från youtube. Gå på en promenad, öppna en bok och läs, eller öppna skrivbok och skriv. Ställ dig framför spegeln och tala dig själv tillrätta som att spegelbilden är du men du är din bästa vän som säger de rätta sakerna. För livet är för kort för detta självhat. Och gud förbjude att detta mörka och hemska skulle föras över till våra barn.

5 tips för att leva ett lyckligare och rikare liv

Hur får man bättre självkänsla? Den frågan får jag ibland och det är flera aspekter som spelar in. Jag tror dock att en generell känsla av att livet är lyckligt och rikt bidrar starkt positivt. Livet får då en betydelse och om man aktivt försöker leva ett lyckligare och rikare liv så kommer det smitta av sig på självkänslan. Om man går runt och känner att livet är härligt är det också enklare att älska sig själv. Men ett lyckligare och rikare liv handlar inte alls om pengar, status eller prestation. Det handlar om att skapa förutsättningar för att känna harmoni. Här är mina fem bästa tips för att nå denna harmoni.

Lev efter 80%-regeln.
Jag tror inte på att göra 100% och jag ska förklara varför. Om man gör 80% för man ett riktigt bra resultat. Om man gör 100% krävs ett massivt arbete som inte är proportionerlig till det resultatet man fick. Ett exempel är städning hemma. Om du gör 80% så blir hemmet rent, undanplockat och städat. Om du tvingar dig att alltid städa hemmet 100% ska du ner och damma varenda list, tvätta varenda kakelplanta och stryka varenda kalsong. Njutningen av att få ett 100% resultat matchar inte ansträngningen av att göra ett 100% resultat. Och detta tankesätt försöker jag ha på alla aspekter av livet. Det gör också att man sänker kraven, släpper taget om den duktiga flickan och slutar jaga perfektion. Som ändå bara är ett ouppnåeligt mål.

Gå och lägg dig i tid.
Om du är som jag så är sömnbrist DÖDEN för ett bra mående. Om jag sover dåligt kan jag bli så otroligt deppig. Men jag har märkt att om jag går och lägger mig halv tio, somnar vid 10 och vaknar vid sex så har jag en perfekt dygnsrytm. Efter bara några dygn börjar jag vakna 05:59 av mig själv och är pigg när jag går upp. Kanske det gör mig till en tråkig fru som alltid går och lägger mig tidigt. Men det gör mig till en lycklig fru. För de tysta timmarna på morgonen, ensam vaken innan familjen vaknat, är som ren och skär meditation för mig.

Se allt du har istället för allt du inte har.
Sen jag började leva ett denna regel har mitt liv blivit en miljon procent bättre. Jag känner mig aldrig avundsjuk. Och om jag mot förmodan fastnar i jämförelseträsket kan jag snabbt ta mig därifrån eftersom jag har det här tänket i mig. Jag tänker inte ”jag önskar vi bodde större”. Istället tänker jag ”vad lyckligt lottade vi är som kan äga en villa i Skanör”. Jag tänker inte ”jag önskar vi hade mer pengar” utan jag tänker ”vad lyckligt lottade vi är som har ekonomi som möjliggör att David kan studera i fem år”. Och sådär håller jag ofta. Men visst, även solen har sina fläckar och när det kommer till området kropp/träning/mat/hälsa är jag inte fullt lika duktig på tänket. Men bra mycket bättre än jag var förr i tiden.

Bli inspirerad inte avundsjuk.
Det finns en sak som dödar självkänslan och det är den svarta, smutsiga och kletiga avundsjukan. Enligt mig är detta den värsta egenskapen man kan ha. Det är en så ful känsla som svärtar ner allt och det gör människor missunnsamma. Om du ser någon som har det du inte har så har du två val. Antingen accepterar du att den personen har andra förutsättningar än dig och så fortsätter du leva ditt liv genom att fokusera på det du har istället för det du inte har. Eller så blir du glad för personens skull och låter dig inspireras att nå det personen har/är/gör. Men att gå runt och vara missunnsam, skitsnackig, avundsjuk och bitter är de sämsta känslorna för det gör dig inte bara destruktiv mot din omgivning. Det gör dig även destruktiv mot dig själv.

Ta ansvar för ditt mående.
Lev inte livet genom att bara följa strömmen. Du är värd att investeras tid i. Ta dig tid att känna efter vad du verkligen vill här i livet och sen gör du det. Sluta göra sånt du ”borde göra” eftersom det är vad du tror andra förväntar sig av dig. Om du mår dåligt, sök hjälp! Om du vill bli mer hälsosam, gör en förändring små steg i taget. Om du blir deppig och stressad av perfektionen i sociala medier, trappa ner ditt användande eller välj aktivt vilka du ska följa istället. Om något är ett problem och skaver i ditt liv, ta tag i det. Låt inte livet glida dig förbi bara för att du inte hade ork, mod eller självkärlek nog att ta itu med livet.

Nu låter det kanske som att jag har full koll på alla dessa saker. Så är det givetvis inte. Jag har bra och dåliga dagar som alla andra. Jag har en inre bild av hur jag borde äta, träna och se ut som jag i verkligheten inte riktigt får till. Du vet ju att jag också kämpar med vikten, kroppsvänligt ätande och regelbunden träning. MEN, genom att själv försöka leva efter dessa regler så blir problemen med hanterbara och de tillåts inte längre växa sig särskilt stora. Utan jag försöker istället göra mitt bästa, fast bara upp till 80%. Det räcker för mig.

Vad är egentligen nyttigt?

Jag tänker mycket på vilken snedvridning det blivit kring konceptet ”vad som egentligen är nyttigt”? Vi tror att allt möjligt gör oss tjocka så därför avstår vi kolhydrater, juice, pålägg, laktosprodukter, kött och gud vet vad. Vi får för oss att x är onyttigt för att x gör oss tjocka. På ett väldigt godtyckligt sätt utesluts små saker eller hela matgrupper från vår kost. Det får stora konsekvenser. När vi äter oregelbundet och inte ger kroppen alla de beståndsdelar den behöver får vi inte bra. Man blir akuthungrig och som ett resultat överäter man när man väl äter. Jag märker det direkt! De dagar jag hoppar över frukost (OBS! Inte på grund av ”onyttigt-tänk” utan på grund av tidsbrist) äter jag konstigt på kvällen. Med konstigt menar jag att jag på kvällen får en diffus hungerkänsla som är lika delar sug, hunger som behov av vätska.

Kolhydrater är den enda näringskällan som hjärnan kan ta till sig så när man utesluter kolhydrater påverkar det hjärnan negativt. Man blir slö, får huvudvärk och ofokuserad. Det finns inget mål mat som i sig gör någon tjock. Ingen enda kanelbulle, efterrätt eller extra glas juice. Det är överätningen/hetsätningen som gör människor tjocka. Här på bilden ser du ett exempel på vad jag ibland äter på kvällen när jag känner mig mer hungrig. Tre knäckebröd med ett bra lager smör och ett glas juice. Är det nyttigt? Det beror väl på hur man ser det. Man kan ju dra det där med nyttigt till absurdum. Jag hade kunnat ta bort smöret för att undvika fettet, men varför skulle jag göra det? Och hur kul är torra knäckebröd? Jag skulle kunna äta någon slags naturell kvarg med osötad müsli men det gillar jag inte så mycket så hur gärna jag än fyller kyl och skåp med detta så hade jag inte ätit det. Vad jag vet är att dessa tre knäckebröd och glaset juice tillfredsställer mitt energibehov på kvällen. Jag blir inte akuthungrig och slutar inte med handen djupt ner i en godispåse som jag hejdlöst äter av eftersom min låga energinivå talar om får hjärnan att akut-fylla-på med energi.

Och det gör mina knäckebröd nyttiga. Det handlar mindre om själva näringsintaget som om en balans. För en godispåse gör inte heller någon tjock. Men godispåsen som energikrycka varje kväll gör en tjock. Jag tänker oftast inte längre på vad som är nyttigt. Jag tänker på mina fem mål om dagen och fokuserar på ett i taget. Jag tänker inte på vad jag ska äta sen utan fokuserar på varje mål. Och de dagar jag slarvar med kosten och skippar mina mål slutar det ofta med en överätning på kvällen för att kroppen inte fått ett balanserat energiintag över dagen.

Jag äter inte ”perfekt” varje dag. Herregud, långt ifrån. Jag har det lika stressigt som alla andra och jag kämpar själv med känsloätandet. Men jag försöker att varje dag gå in med fokuset att jag är värd mina fem mål. Visst kunde jag äta en avokado och en handfull nötter till mellis, men ärligt talat, hur ofta pallar jag släpa med avokado till jobbet och hålla på med den där? Cirka aldrig. Vad jag vet funkar är att ha en yoghurt i kylen och en granola i skåpet. Då är det enkelt för mig att göra ett mellis. Och den energi som blir högre än avokadon och nötterna spelar ingen roll för den energin är alltid lägre än vad överätningen på kvällen skulle resultera i.

Så vad vill jag ha sagt med detta? Sluta tänk på nyttigt och onyttigt. Ät vanlig mat, dela upp den under dagen, drick mycket vatten och du kommer märka att akutenergibehovet på kvällen kommer försvinna.

Detta skrämmer mig!

Jag blir skrämd av hur många kvinnor och män det är som inte kan acceptera hur de ser ut. Varje dag vaknar man med en känsla av nystart och att nu ska allting blir bra igen. Sen gör man sitt första ”felsteg” vid lunch och då är det kört. Då kan man lika gärna ge upp helt och hållet. Sen kommer skammen och skulden och det dåliga samvetet. Då hatar man sig själv och blir besviken på hur karaktärslös man är. Men jag tror inte att det är ett underskott av karaktär som är boven i dramat. Jag tror det har att göra med omöjliga förväntningar.

De senaste decennierna har människor bantat som aldrig förr och pardoxalt nog sägs att det att människor nu är fetare än någonsin innan. Jag är helt övertygad om att omöjliga kroppsideal, stress och bantning är anledning till att människor är överviktiga. För bantning handlar om att alltid leva på ett underskott av näring för att gå ner i vikt. Ytterst få människor klarar av ett sådant liv. För ett underskott av näring gör oss trötta, illamående, sura och akuthungriga. Bantningens regler gör det enkelt att känna att man gjort ett felsteg och då lika gärna kan skita i allt. Bantning gör att man kohandlar med maten på så sätt att man tror att om man hoppar frukosten kan man äta dessert efter middagen. Bantning gör att man inte fyller på kroppens energibehov i tillräckligt stor utsträckning vilket leder till att hjärnan AKUTSKRIKER efter energi och då stoppar man hejdlöst i sig mat som vida överstiger den energi man behöver. När detta är satt i system kommer vikten sakta krypa uppåt.

Därför tror jag inte på bantning. Jag tror på att äta frukost, lunch, middag, mellanmål och kvällsfika. Regelbundet portionerat ut vid fasta tider över dagen. Jag anser att alla dessa mål ska innehålla vanlig mat, mycket grönsaker och massa frukt. Ett balanserat intag av mat, två motionspass i veckan och snacks på fredagen och lite gott på lördagen kommer göra att din vikt hamnar där din kropp vill att den ska vara. Kanske din kropp inte kommer se ut som normen, kanske din blir smalare, tjockare, mjukare eller hårdare än normen. Men du är hälsosam! Och det är vad som räknas. Då är din kropp i harmoni, ditt energiintag regelbundet och ditt humör i balans. Du kommer lära känna din signaler och veta hur det känns att vara törstig, hungrig, mätt och inte längre leva i ett kaos av extremhunger, proppmätt och konstant sug.

Detta är för mig att äta på ett kroppsvänligt sätt.

Detta är mina prioriteringar just nu

Jag känner att så mycket i mitt liv är underbart. Jag är tacksam över närheten i vår familj och att vi alla har hälsan. Jag och David bor i vårt drömhus i vårt lilla strandparadis. Estrid är glad och charmig och vi har roligt i vår familj. Det går bra på jobbet och även med influenceriet. Kort sagt så har mycket i mitt liv fallit på plats. Men det finns en aspekt som skaver och det är biten om mat, hälsa och vikt. Det är svårt att skriva om detta som kroppspositiv influencer för många tror att en vilja att förändra kroppen är detsamma som att man hatar sig själv. Men så är det inte för mig. Istället tycker jag om mig själv men min kropp påminner mig om stunder jag inte tyckt om mig själv. För dessa är starkt förknippade med min ätstörning och det är den som gjort att jag är överviktig idag.

Jag trivs inte i det. Jag trivs inte i att mina kläder är för små, att min kropp känns tung och klumpig och jag oroar mig över hur en eventuellt framtida graviditet skulle påverka en redan överviktig kropp. Det har i hela mitt liv varit absolut omöjligt att gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt. Jag har alltid gått ner rekordfort och sedan har vikten sakta krupit upp igen. För jag har alltid haft en konstigt förhållningssätt till mat. Jag har alltid haft mat som någon slags krycka. En stöttepelare. När jag är ensam, uttråkad, vill unna mig eller vill känna en tröstande omhuldande känsla. Och jag hatar det. Jag hatar när maten har en emotionell koppling.

Jag vet vad jag drömmer om och det är 80-talsmänniskan. Ordentlig kost, mycket vatten, rejält med frukt och grönt, ett minskat intag av sötsaker och annat snacks och regelbunden träning ett par gånger i veckan. Detta låter så otroligt enkelt på pappret men blir svårt i praktiken. Detta år har jag jobbat väldigt mycket med träningsbiten. Jag har kommit över många av mina mentala träningshinder och verkligen hittat en genuin glädje i träning. För år 2020 kommer jag börja resan med att förändra kosten långsamt, kroppsvänligt och medvetet. Jag har redan börjat genom att ha ett fokus under ett par veckor. Det första man lär sig när man behandlas för ätstörning är vikten av att tugga maten. Jag har gått tillbaka till basic och under flera veckor fokuserat på att tugga maten ordentligt, därefter lade jag till salt och vatten. Lunch och middag har jag under många många års tid ätit regelbundet men frukosten har jag under en lång tid slarvat med. Därför har jag de senaste veckorna varit noga med att få i mig frukost. Nu blir nästa fokus att äta frukosten tidigare än innan. Innan tog jag med mig frukost och åt den på jobbet men för mig är det inte det kroppsvänligaste sättet att äta eftersom jag då ofta varit vaken flera timmar. Nu fokuserar jag på att gå upp en halvtimme tidigare för att hinna äta frukost hemma.

Jag känner mig motiverad men samtidigt rädd. Jag vill inget hellre än att gå ner i vikt men är så otroligt mån om att det inte ska vara något värde i det. Alltså, det får inte bli hetsigt, att siffrorna på vågen är det viktiga. Det viktigaste är att 80-talsmänniskan blir en livsstil. Inte någon hetsig bantning. För det är absolut förbjudet. Jag är dock fokuserad och övertygad om att detta är den absolut bästa investeringen jag kan göra i mitt liv. Givetvis säger vikt ingenting om människas hälsa. Men min vikt säger något om min hälsa. Och det är att jag använt mat få ett felaktigt sätt och det är inte den optimala hälsan för mig.

Hur jag började älska mig själv

Allt för många människor tycker illa om sig själv. Och nu snackar vi inte att man har en dålig dag, PMS eller något sådant övergående. Jag pratat om människor som tycker illa om sig själva. Som ser sig som fullkomligt värdelösa. En del undviker sin spegelbild, andra känner hat mot sig själva och vissa bara mår så ofantligt dåligt. Det är verkligen sorgligt, men jag förstår hur det blivit så. Ramen för hur en kvinna ska vara och se ut är väldigt väldigt snäv. Även männens ram är i viss mån snäv, men fortfarande vidare än den för kvinnor. Krav på såväl utseende som personlighet, beteende, intressen och hemmamiljö får kvinnor att gå under. För varje dag vaknar kvinnor upp och känner att de inte är lyckade. Det är ALLTID något som är fel eller som de gör fel. Hur är det ens möjligt att älska sig själv under sådana här förhållanden?

Det är möjligt, men inte varje dag hela tiden alla dagar. Nej, självacceptans för mig innebär att den övervägande delen av tiden tycker man om sig själv och när man har dåliga dagar så har man medvetenhet och insikt nog att konstatera ”detta är en dålig dag och det får också lov att vara ok”.

Jag tror att bantning är det som skapar mest självhat i en kvinna. Därför att hon jagar något som aldrig kan hända. Människor har aldrig bantat så mycket som nu och människor har heller aldrig varit så feta som nu. Bantning är tråkigt. Det innebär att man lever ett liv där man tvingas avstå det man tycker om. Det är kortsiktiga lösningar som sliter rent fysiskt på kroppen. Och givetvis väldigt mycket mentalt. Bantning skapar, i vart fall i mig, en oerhörd psykisk påfrestning. ”Jag äter så lite och ändå går jag inte ner i vikt”. Den finns en frustration och i viss mån panik över att man gör rätt men inte får resultat.

Jag tror helt enkelt inte på bantning. Jag tror inte det ger en människa något gott. Jag tror istället att bantning skapar en sådan stress och hets att det blir omöjligt att känna egenkärlek. Som jag ser det har man två alternativ. Antingen gör man ens livsstilsförändring, vilket är ett oerhört jobb. Ett viktigt jobb men det ska i ärlighetens namn sägas att det är som ett heltidsjobb att utföra. Eller så skiter man i att banta och helt enkelt gillar läget där man är just nu. Då tror jag man får en paus och det är i den pausen man kan börja lära sig älska sig själv.

Här kommer lite snabba tips på sådant som ger mig en egenkärleksboost de dagar jag behöver det
– gå på en massage
– gå och träna eller komma ut på en promenad i naturen
– lägga sig tidigt på kvällen och få sova många många timmar
– en kopp te framför något riktigt lättsamt och feelgoodigt tv-program
– fönstershoppa på nätet och drömma om alla fab outfits jag vill ha på mig
– be min familj att ge mig lite extra kärlek
– skriva ner alla jobbiga tankar och sen sammanfatta brevet till sig själv med att lista tre saker man är tacksam för

Hoppas du kan bära med dig dessa tips på resan mot egenkärlek. Men kom ihåg, sluta banta. Det för INGET gott med sig!

80-talsmänniskan äter alltid frukost

Jag ska vara helt ärlig. Jag har det lite kämpigt med mig själv och kosten för tillfället. Inte att jag har ångest över att jag äter eller så utan att jag har svårt att bryta det emotionella ätandet. Jag gillar det inte för jag hatar att inte få bestämma över mig själv. Jag hatar när skyddsmekanismer, rädslor, stress tar över och ”bestämmer åt mig”. Jag har därför gått tillbaka till min trotjänare. Boken ”Mattillåtet”. Jag kan inte nog understryka vikten av den boken. Den är min bibel. Nu går jag tålmodigt igenom alla de steg som sätts upp i boken. Denna vecka har jag klarat av steg 5 som är att äta frukost. Jag är inte alls så bra på att äta frukost. Men nu har jag gett mig tusan på att leva som 80-talsmänniskan och den äter ALLTID frukost. Anledningen till att jag ofta skippar frukost är för att jag inte hinner på morgonen och tänker att jag ska äta när jag kommit in till kontoret, men så blir det sällan. Förr i tiden struntade jag i frukost för då ”slapp man de kalorierna”. Det tänket har jag inte idag men minnet av det tänket lever kvar. Om jag har en dålig period blir det lätt för mig att tänka att det kanske var bra att jag inte åt frukost. Man kan äta något annat istället. Det blir en kohandel som inte är hälsosam på något sätt.

Frukost är jätteviktigt. Så är det bara. Många med ätstörningar som äter frukost känner att ”jahapp, då var hela dagen redan förstörd”. Men så är det verkligen inte. Jag skulle vilja vända på steken och säga att om man inte äter frukost är dagen förstörd. För kroppen och hjärnan kommer vilja ta igen det den missade till frukost vilket kommer leda till jobbiga tankar, enorm hunger och/eller hetsätning. Mentalt sett är vi mest aktiva under dagens första timmar så genom att äta frukost ger du hjärnan en chans att vara mer kreativ och uthållig.

Jag planerar att göra ett långt frukostinlägg med alla mina frukostips, men redan nu vill jag bjuda på min personliga superfavvis. Chiabowl extra allt! Så enkelt, så gott! Om man bara förbereder pytte dagen innan tar det kortare tid att svänga ihop det här än att göra mackor och fixa med pålägg och sånt, vilket jag innan såg som den fortaste frukosten. Jag ser frukost som en del av ett kroppsvänligt ätande och det låter mycket lockande för egen del. Hur har du det? Äter du alltid frukost?

INGREDIENSER:
1/2 banan
granatäppelkärnor (jag använder frysta)
naturell yoghurt
jordnötssmör

Chiapudding
1 burk kokosmjölk 400 ml
4 msk chiafrön
1/2 tsk vaniljpulver

Kanelhavre
1 dl havregryn
1/2 tsk malen kanel
3/4 msk flytande honung

GÖR SÅHÄR:
Dagen innan:
Blanda ingredienserna till chiapuddingen i en plastlåda med lock. Låt stå i kylen över natten.
Gör kanelhavren genom att rosta havregrynen i en stekpanna, ta sen på kanel och honung och rör ihop. Låt svalna någon minut på en kall tallrik. Lägg sedan i en tättförslutande burk. (här kan man ju med fördel göra tiofalt det här receptet så att man har en rejäl laddning att ta av framöver).

Samma dag:
Häll yoghurt i skålen. Lägg på en stor klick av chiapuddingen. Dela en halv banan och lägg ut. Ta en rejäl näve kanelhavre. Toppa med en klick jordnötssmör och strössla över granatäppelkärnor.

Magiskt gott!