Tagged: motivation

veckonytt #273

Bloggen har haft semester men nu är jag tillbaka igen! Wohoo! Och ni är många som är tillbaka på jobbet idag! Därför vill jag ge er ett inspirerande veckonytt som ger energi, glädje och pepp inför de första jobbdagarna! Kanske du känner att sommaren är över och det känns deppigt? NEJ! Förläng sommar/altan-säsongen med den här eldstaden från Eva Solo (adlink). Så mysigt att sitta ute med den ju!

Om du har trädgård så kommer den fortsätta leverera blommor långt in på hösten. Förläng sommarkänslan genom att sätta blommor i varje rum. Unna dig en ny vas och gör den till din speciella vas. Den som fylls med de vackraste blommor efter torsdagsstädningen, som fredagsblomman eller kicka-igång-måndagen-buketten. Denna vas är från Cooee och jag älskar den (adlink). Jag har den själv i mörkbrun och använder den så himla ofta.

Själv drömmer jag om den här magiska vasen från Artilleriet. (adlink).

Bad bitch energy! Ja, det är det du ska ta med dig in på den första jobbdagen! Se till att ta med dig klackskor i väskan eller ha ett par stående på kontoret! Gympaskor kan du bära till och från jobbet. Men härliga heels skapar självförtroende, power och stuns i stegen! Jag älskar dessa skor med rejäl klack, inte allt för höga och i skinn. (adlink).

En gång hörde jag att en kvinna i rött är skrämmande. Och jag tänker på det SÅ ofta! Om jag ska till en situation där jag känner mig otrygg eller osäker, och behöver extra confidence, så kör jag alltid på rött. Det här setet från Ellos är både på rea, bekvämt och chict till jobbet! (adlink).

Passa på att visa upp ditt solkyssta decolletage och nyckelben! Den här toppen från H&M tycker jag mycket om. Jag hade tagit lite skimrande olja över nyckelbenen bara för att få in lite extra va-va-voom i jobbdagen.

Bär med dig känslan av saltstänkt hår till kontoret genom att använda det här saltvattensprayet. Jag ÄLSKAR saltvattenspray och denna från SACHAJUAN är en av mina favoriter! Jag får underbar volym och lagom mycket textur och strävhet i mitt annars så fina platta hår. Du hittar den här (adlink).

Jag hade, om jag var du, gjort en härlig lista med inspirerande böcker, tidningar, poddar och SoMe-konton du vill ta del av i höst. Och sedan vigt 30 min om dagen till det. Lyssna på lunchpromenaden, läs en stund på kvällen, scrolla inspiration på bussen på väg till jobbet. Bara fyll dig med inspo! Jag vill ha en härlig fotpall till min fåtölj så att jag kan skapa ännu härligare lässtunder! Den här kommer från H&M home and I love!

Om du innan semestern var fast i kavajträsket, satsa då på en roligare jacka att bära på jobbet. Med en vit skjorta under och byxor i marin, vitt, brunt eller svart har du en så chic look! Den här jackan kommer från Monki (adlink).

Och slutligen, givetvis, ska du möta hösten med en ny doft. Hur doftar kvinnan du vill vara? Min doftar som Alive från Boss och jag bara äääälskar denna parfym! Helt magisk! Min girlpower-parfym! (adlink).

Boktips: “Believe it” av Jamie Kern Lima

Jag har precis läst en helt fantastisk bok och jag bara måste tipsa om den. Den är skriven av Jamie Kern Lima som grundade sminkmärket IT-cosmetics. Det är idag ett av världens största sminkmärke och hon är en av världens rikaste kvinnor efter att Loreal köpte IT cosmetics av henne. Det låter ju som en dröm. Men vägen dit var allt annat än en dröm. Herregud vad denna kvinna fått höra nej. Ingen trodde på henne. En kvinna som hon (tjock) kunde inte sälja smink. Ingen skulle vilja köpa smink av någon som visade sin rosacea i reklam. Nej nej nej nej nej. Hon fick bara nej. Och när hon fick ett litet ja kämpade hon för att maximera de ja:et.

Hon är en ångvält. En superkvinna. Definitionen av grit!

Samtidigt är hon väldigt mjuk och sårbar och boken är full av fantastiska citat som jag strykt under. För egen del, jag som gör en entreprenörsresa, är denna bok en oerhörd inspiration. Jag blir stärkt i min övertygelse om att vara autentisk till mig själv, mina värderingar och mitt varumärke. Men den talar även till mig som privatperson.

Som detta citat! SÅ sant! När man försöker vara alla till lags slutar det ofta med att man blivit en person man själv inte tycker om. För man tappar bort sig själv och lever inte i sin egen sanning.


Och hur ofta har jag inte fått höra att jag ” tar så stor plats” och alltid med en negativ klang. I åratal önskade jag inget hellre än att jag bara skulle vara annorlunda. Men jag vill vara mig själv fullt ut och om det innebär att jag tar mer plats än andra så låt så vara. Jag vägrar “dim my own light” för att behaga andra. Jag tror även på att om jag låter mitt eget sken lysa kommer jag samtidigt bli bättre på att uppmärksamma andras sken och uppmuntra det att lysa starkare. För det finns inte bara ett sken. det finns plats för hur mycket sken som helst. Det enda som händer är att världen blir ljusare. Och det hade vi alla mått bra av.


Så oavsett om du är egenföretagare och läser boken utifrån den aspekten eller en privatperson som vill bli inspirerad, motiverad och modig vill jag rekommendera denna bok.


Den får mig att sträcka på ryggen och känna mig stolt över den jag är och allt jag åstadkommit. Jag blir också nyfiken på vad som finns i min framtid istället för rädd.

Det här är ett så bra citat. Jag har hört det förut och tänker ofta på det. Om du inte är den du vill vara och du inte lever det liv du vill göra, titta på din omgivning. Du är sammanslagningen av de fem personer du spenderar mest tid med (ta bort familjemedlemmar ur denna lista). Kanske det är dags at uppgradera dina fem mest frekventa personer?

Du kan hitta boken här.

Veckonytt #253

Åh nytt år, nya möjligheter, nya drömmar, nya allt! JAG ÄLSKAR DET! Jag vill sätta tonen för året med detta veckonytt och det stavas “kvinnan du vill vara”. Jag hoppas du anammar henne rejält detta år. Oavsett om det är att bli mer modemodig, unna dig själv egentid i badrummet och ta tid för dig själv, börja svettas på ett njutningsfullt och inspirerande sätt eller sluta känsloäta. Kanske du vill bli mer trygg i dig själv, organiserad, njuta av nuet eller följa drömmar. Nu sätter vi tonen för KVINNAN och så fyller du själv i vad och vem hon är.

Den här klänningen är modemodig tycker jag. Det är inte en festklänning utan det går precis lika bra att bära denna på jobbet tycker jag. Ett riktigt modemodigt val.

Up your game när det kommer till jeans med ett par med slits. Det blir genast mer spännande och du kan klä upp dem till både jobb och fest men även klä ner dem till vardag och helg.

Vad är mer passande att göra i hudvårdsväg i början av året än en utrensande lermask. Jag ÄLSKAR denna från Exuviance (adlink). En favorit hos mig år efter år.

Tro inte att tiden för den röda klänningen är förbi. Det är en klänning att bära året runt för rött är alltid en modemodig färg. Den här modellen och längden är bra tycker jag för den går att bära året runt och både kläs upp och ner.

Något jag verkligen vill slå ett slag för är att investera i en härlig rengöringsbalm. Då riktigt masserar du ditt ansikte vid rengöringen. Det är så lyxigt och härligt! Den här från Elemis är magi! (adlink)

Jag älskar den här tiden när man sitter ner med papper och penna och låter reflektion och drömmar ta tid. Så jag vill tipsa dig om att investera i en vacker skrivbok och en bunt inspirerande pennor. Jag älskar ju att få saker präglat med mitt namn eller initialer, jag tycker det är flärdfullt. Därför är jag så förtjust i skrivböckerna från Bookbinders som man kan få präglade (adlink).

Om kvinnan du vill vara alltid är snygg i håret är det dags att investera i riktigt bra grejor! En härlig locktång (adlink) som skapar de perfekta vågorna eller,

En ljuvlig plattång som kan erbjuda både plattare hår eller ljuvliga lockar. (adlink).

jag älskar att ha en riktigt lyxig palett i sminknecessären. Det gör att jag direkt på morgonen känner mig som den flärdfulla kvinnan jag vill vara. Den här från Dior är jag så sugen på.

Kvinnan jag vill vara ska 2022 dricka betydligt mer vatten. Då behövs det en riktigt härlig karaff och matchande glas. Det gör “måste” till “vilja” och det är så viktigt för mig för långsiktig förändring. Det här är fortfarande en av de drömmigaste karafferna jag vet (adlink).

Fredagsvideo #50 – Årsreflekterar du på ett givande sätt?

Gott nytt år vännen!

Det må vara nyårsafton men på instagram finns veckans fredagsvideo. Den handlar om det här med att reflektera över året som gått. Hur man gör det på ett positivt och stärkande sätt. Istället för på ett dränerande och negativt sätt.

För faktum är att reflektion är otroligt viktigt. Det är det som kan ta oss dit vi vill komma. Men bara om vi reflekterar på ett meningsfullt sätt. Vi alla har nog en, eller säkert flera, gånger satt upp något halvdant nyårslöfte som vi hållit i dagar eller max några veckor. Det känns som ett slöseri för det enda det ger oss är en känsla av misslyckande.

Titta över livets alla områden. Hur levde du. Vem var du? Vilka resultat fick du. Hur mådde du? Vad gick bra? Vad blev mindre bra? Hur du bör svara på dessa frågor och vad svaren kan ge dig pratar jag om i veckans video.

Klicka här för att se videon.

Fråga Frida: hur håller du dig motiverad?

Jag är oftast en supermotiverat person. Jag har många idéer, känner mig ofta energisk och tar mig (relativt) enkelt tillbaka från en motivationssvacka. Anledningen till detta är egentligen noll med mig som person. Jag är inte bättre eller mer motiverad än andra. Jag har inte magiska förmågor. Anledningen stavas istället “det sitter i hur jag tänker”. Det är i tänket som energi, positivt och motivation föds.

Enda sedan jag insåg detta kände jag mig så stärkt i vetskapen av att jag bestämmer själv. Jag styr över mitt huvud och därmed bestämmer jag hur jag ska må. Det innebär inte att jag alltid mår bra, men det innebär att jag bestämmer hur jag ska må i alla olika känslor och situationer som jag kan tänkas befinna mig i.

Detta skapade för mig en positiv spiral. Genom mentalt arbete lärde jag mig resonera med mig själv, identifiera min triggers och hur jag effektivt arbetade bort dem. Det var viktigt för mig att först arbeta med en positiv grundkänsla, för jag tror, eller vet snarare, att det är svårt att vara motiverad och pepp om man inte mår bra.

När jag befann mig på en mer positiv plats, vilket var när jag levde som kvinnan jag vill vara, började det hända roliga saker omkring mig. Jag klädde mig på ett sätt jag tidigare inte vågade, gjorde något jag tidigare inte velat pga rädsla, jag utmanade alla mina rädslor och sakta började mod och kraft smyga in i mig. När jag kände att tänket om kvinnan jag vill vara verkligen fungerade blev jag än mer motiverad att testa nya saker och se vad jag mer kunde klara av.

Sådär höll jag på och det blev positiva ringa på vattnet som bredde ut sig över fler delar av mitt liv. Jag har idag en grundkänsla där jag känner mig glad, trygg och pepp. Det i sig är en bra bas för motivation. När min motivation tryter har jag olika tekniker jag använder. Och de används olika beroende på varför motivationen tryter.

Allt som oftast använder jag mig av frågan “vad hade kvinnan du vill vara gjort”. Då får jag svaret svart på vitt. Jag gillar inte alltid svaret och lommar mentalt surt ifrån. Ibland identifierar jag att bristen på motivation istället kommer från en plats av rädsla. Då identifierar jag vad rädslan är och varför jag har den. När jag avdramatiserat rädslan brukar motivationen komma tillbaka. Ibland måste jag säga till mig själv på skarpen att ta mig samman! Ett imperium byggs inte framför real housewives of Salt lake city, i vart fall inte om det är där mängden av min tid läggs. Men ett imperium byggs framför detta tv-program när det kommer i små doser och som avkoppling.

Motivation är för många att alltid göra och aldrig vila och att lathet är det fulaste som finns. Det tror inte jag på. Motivation föds när man är trygg, glad, utvilad och har fått tid för inspiration. När motivationen tryter ser jag till att först vila ut, därefter sitter jag med papper och penna och går igenom kvinnan jag vill och göra en liten action plan på vilka åtgärder jag vill prioritera. Det brukar få mig att rycka upp mig, om inte direkt, så ganska så snabbt.

Konkret då, hur håller jag mig motiverad. Jag går upp på morgonen och gör mig i ordning och tar på en härlig outfit, jag äter alltid frukost och tar sen min kaffekopp med mig till biblioteket där jag går igenom min almanacka. Där står dagens to-do list och jag börjar helt enkelt beta av den. Den är uppdelad i “ska göras idag” och “kan göras idag”. På så sätt har varje dag varit en succé för det som ska göras, det gör jag alltid. Annars blir det liv i luckan och jag är oprofessionell. När dagen närmar sig sitt slut skriver jag ner morgondagens to do list. Sen stänger jag datorn och gör allt det som ger mig energi, glädje och kreativitet. Tränar, lagar mat, är med familjen, läser böcker, tittar på tv eller scrollar instagram på inspiration.

Slutligen, kanske det viktigaste tipset. Jag firar allt som går att fira! Jag skämmer bort mig själv rejält! Det gör att sådant som jag förr viftade bort idag behandlas som en “OMG JAG GJORDE DET!!!”-grej och så firas den! Det är toppen för motivationen!

Vecka 6 i min mat- och träningsutmaning och fråga frida: hur gör man en livsstilsförändring och hur behåller man uthållighet?

Nu är det 11 dagar kvar av min mat- och träningsutmaning och jag känner mig väldigt stolt över mig själv. Jag minns när jag skulle börja med detta och det kändes nästan oöverstigligt med 8 veckor! Jag är stolt över två saker. Dels att jag verkligen gjort mitt yttersta för att följa programmet men också för att jag valt att lyssna inåt i stor utsträckning. Nu mot slutet av programmet börjar träningen bli väldigt mycket och tidskrävande och då känns den inte särskilt kul. Jag upplever att den blir, för mig, hetsig, och då väljer jag att trappa ner den lite. Jag vill nämligen vårda den träningsglädje som jag fått tack vare det här programmet. Nu är tanken att vi ska maxa hela vägen in i kaklet för att gå ur programmet med bästa möjliga resultat. Och för dem som gillar det så är det toppen, men jag gillar inte det. Då tappar jag fokus på att det här är ett sätt att leva och går in i quick fix mode.

Igår var jag ledsen, hängig, trött, PMS:ig och utmattad efter en dag av vabb och tjaffs. Godisskåpet var så otroligt lockande. Jag gick till David och sa som det var. Han gav mig alla de argument som jag i stunden inte kunde ge mig själv. Jag kände mig arg, frustrerad och att det var hemskt synd om mig. Men inne i mig finns den här djupa längtan efter kvinnan jag vill vara och hon känsloäter inte. Hon gör bara inte det! Så jag avstod. Jag kände mig inte duktig. Jag kände mig inte som en bättre person som avstod godis. Men jag kände mig stark. Att jag bestämmer över mitt huvud och att jag lärt mig hantera mina känslor och rida ut dem. Jag kände mig lättad som lyckades bespara mig alla de tvivelaktiga känslor som för mig uppstår när man hanterat känslor med mat. Det är den stora vinsten för mig. Det gör mig mer stolt än något annat.

Jag fick en fråga av en av er. “Hur gör man en livsstilsförändring och hur behåller man uthållighet?”. Eftersom jag är mitt i en livsstilsförändring och kämpar med uthållighet så tänkte jag att det kunde vara passande att svara på detta när man står i stormens öga.

Svaret på hur man gör en livsstilsförändring är att hitta ditt “varför”. Det måste gå djupare än “jag vill bli smal”, “jag vill känna mig fin”, “jag vill få bra kondition”. Mycket mycket djupare än så. Jag klarade för första gången att göra denna livsstilförändring för att mitt varför är otroligt skrämmande. “Jag vill gå ner i vikt så att vi kan få IVF så att Davids och mitt äktenskap aldrig kantas av bitterhet från hans sida för att hans fru inte kämpade för ett till gemensamt barn”. Du kan tycka vad du vill om mitt varför och det är helt ok. Ens varför måste vara otroligt personligt och starkt. Min vilja av att göra David lycklig, att ha ett starkt äktenskap och min rädsla för att någon av oss ska leva med bitterhet är mitt varför. Mitt andra varför är “jag vill leva i total frihet”. Jag orkar inte leva mer med känsloätande, tvivel kring mat, oro över min framtida hälsa, obekväm när min tjocka rumpa inte riktigt får plats i flygplansstolen osv.

Jag vill inte vara särskilt smal. Jag vill mest vara vanlig, vad det nu är. Jag vill kunna gå in i vilken affär som helst och veta att i vart fall den största storleken på plaggen kommer passa mig. Jag vill kunna åka alla karuseller med Estrid (det kommer aldrig hända men jag vill veta att min kropp inte är i vägen). Jag vill känna min kropp och veta vad törst, hunger och mättnad på riktigt känns som. Jag vill kunna springa milen. Jag vill känna att jag är sundhetens gudinna! (ja, varför nöja sig med att man är en sund morsa liksom!?).

Vad vill du förändra i ditt liv? När du vet det börjar du tänka ut ditt varför. Sen kommer vi till den svåra biten. Uthållighet.

Uthållighet behöver inte vara så svårt har jag märkt. Genom att minska mina valmöjligheter, ha en “nu köttar jag detta”-mentalitet, mycket mutor och belöningar och total ärlighet mot vänner och familj har jag fått mycket gratis. Jag ser det som en livslång resa och därför är inget någonsin “kört”. Det gör inget om jag missar ett träningspass eller gör ett avsteg från min plan. Men innan jag gör avsteget ställer jag mig frågan: “tänk igenom avsteget noga och svara ärligt, hur kommer jag må långsiktigt när jag gjort detta avsteg”. Om svaret är att jag är medveten om avsteget och det kommer kännas bra i det långa loppet så gör jag det. Men oftast har mitt svar varit att det kommer kännas bra i stunden men efteråt kommer jag gräma mig för att jag inte hedrade mina åtaganden. Då VÄLJER jag att hålla mig till planen. Ingen tvingar mig. Det är inte synd om mig. Jag gör ett medvetet val. Det är empowering!

När jag gjort avsteg från planen som efteråt visade sig inte skänka mig glädje är jag snäll mot mig själv. Jag hänger inte upp mig på det, men jag analyserar noga varför jag gjorde avsteget. Och försöker göra en plan för hur jag kan agera annorlunda nästa gång jag befinner mig i en liknande situation.

Mest av allt försöker jag njuta på vägen. Göra resan speciell och härlig. Unna mig massage, kläder och upplevelser.

Vecka 4 i min mat- och träningsutmaning.

Nu har jag gjort halva min mat- och träningsutmaning och det har verkligen varit en utmaning! Och jag har gett upp hundra gånger, men bara i fem minuter och sedan hoppat upp på hästen igen. Och det är pannben för mig. Förr hade jag gett upp, och då under en längre tid. Vad jag insett under denna fjärde, ganska svåra vecka, var att alldeles oavsett vilken utmaning eller förändring man gör så är stöd så otroligt viktigt. Det kan kännas pinsamt att till sin närhet berätta om en förändring man vill göra. För vad ska de tycka?

Men alldeles oavsett om det handlar om träning, hitta kärleken, börja ett särskilt intresse, säga upp sig eller bosätta sig i en husvagn så ÄR det så skönt att dela det med andra. För det är först då de kan hjälpa dig på det sätt DU behöver. Om du inte lägga korten på bordet kan de bara känna sig fram till vad du behöver och då kan det lätt bli fel.

Min familj har varit ett otroligt stöd när det kommer till träningen. Och största stödet har David varit. Jag hade nog aldrig klarat detta utan honom. Min akilleshäl är maten och att jag inte gillar att laga den. Det är dödstråkigt och det gör att jag är benägen att hoppa över mål för att jag helt enkelt inte pallar fixa. Varje gång jag känner så har jag sagt till David och han har fixat till mig. Det är mentalt skönt också för då känns det som att den här IVF-resan är lite jobbig för honom också. Att det inte bara är jag som gör jobbet. Nu gör vi båda jobbet, på olika håll, och möt i mitten mot målet.

Återigen har min irriterande kortsiktighet gjort sig påmind. Jag stirrar mig blind på vågen och blir frustrerad när inget händer. Jag ser bara vad vägningen innan sa och glömmer bort att se helheten. Jag vet att detta inte är positivt från mig, och hade jag inte gjort denna så viktfokuserade IVF-resa hade jag slängt vågen. Men nu är det som det är och jag försöker göra det bästa av det. Denna kortsiktighet gör att jag tänker och analysera detta hela tiden och det är så dränerande. Det har påverkat mitt humör på sistone. Dränerad, trött och håglös.

Men idag var jag hos vår IVF-läkare för en äggledarspolning och både hon och sköterskan ÖVERRÖSTE mig med beröm för den viktnedgång jag haft hitintills och det kändes så bra. Det är lite larvigt kanske men jag kom in och kände mig misslyckad och gick därifrån med förnyad energi och ett nytt jävlar anamma. En av er läsare skrev till mig på instagram, att hennes motto under hennes IVF-resa var “I can do hard things” och det lät så jäkla coolt och häftigt. Nu går jag in i vecka fem med jävlar anamma och en känsla av att I can do hard things!

Ännu en torsdagsstädning

Torsdag idag och då vet du vad som gäller. Torsdagsstädning! Det finns roligare saker att göra på en torsdag men jag försöker göra det bästa av situationen. Jag tar på mig lurar och lyssnar på härlig musik och inspirerande podcasts. Jag tänker på den vackra fredagsblomman som är belöningen efter städningen och sen tänker jag på känslan på kvällen. Då när man kryper ner i ett nystädat hem, i en nybadad säng, i nytvättad pyjamas och duschad, skrubbad och smord. En himmelsk känsla!

Att upprätthålla torsdagsstädningen är ett sätt för mig att hedra mina åtaganden. Jag har bestämt mig för ett hem med vissa egenskaper och en särskild känsla och då ingår detta. Det är en investering i familjen välmående när huset är i ordning. Jag pratar inte om perfektion men i ett superstök tror jag inte att någon riktigt trivs. Jag vill också ge Estrid en känsla av att det är viktigt att vara stolt över sitt hem. Att en del av ens självrespekt finns i hur man sköter sitt hem.

När jag försöker dra mig undan torsdagsstädningen så tänker jag på de här sakerna och då blir det så mycket enklare. Ibland måste man bara put on your big girls pants and get shit done liksom.

En dag i mitt liv om 30 år

Om 30 år är jag 64 år. Ett år äldre än vad min mamma är nu. Det är omöjligt att veta hur livet kommer vara då och om man ens är i livet. Men jag hoppas att jag kommer vara det. Jag tänker iallafall väldigt ofta på hur livet kommer vara när jag är äldre. När arbetslivet är över och jag får lov att summera mitt liv. I mina tankar är jag ibland 50 år, ibland 60 år och ibland 90 år. Anledningen till att jag tänker så ofta på detta är för att framtida äldre Frida är den som ofta får guida mina beslut. En dag, om 30 år, kommer Frida så himla med ögonen åt att jag la onödig energi på en viss fråga? Kommer hon nöjt luta sig tillbaka över mitt modiga beslut att ta ett språng? Kommer hon ge mig en tumme upp för ett väl levt liv?

Allt det som hon himlar med ögonen åt är sådant jag ska undvika. Som att lägga tid på att oroa mig, älta saker och vara mat- och kroppsfixerad. Däremot lutar hon sig nöjt tillbaka i sin solstol och höjer drinken mot mig för att visa att det var helt rätt beslut att vara modig, leva i min sanning och hitta magi varje dag.

Jag är så rädd att vakna upp och känna att jag slösade bort tiden och livet. För jag VET hur det känns. Oavsett hur smal jag var spenderade jag 20 år av mitt liv till att dagligen kohandla med mig själv och ha ångest över hur “tjock” jag var. Jag levde i ett fängelse. Och nu är jag fri. Jag vill aldrig mer känna den känslan av att jag slösade tiden. Men när man är mitt inne i det är det så lätt att glida in i gamla tankebanor, välja det trygga och bekanta före det okända och läskiga. Men jag vill inte det. Jag vill LEVA och se exakt var livet tar mig bara jag låter det ske. Och när jag är rädd så tänker jag på mig själv om 30 år. Vad hade den Frida sagt och gjort i denna stund. Du må tro att hon är en bra livscoach!

Hedra åtaganden till dig själv först.

Jag tänker mycket på att jag idag är på en plats i livet som jag så länge drömt. Men paradoxalt nog är kvar på en annan plats jag inte vill vara på. Jag pratar givetvis om mitt drömliv, som jag i stora delar faktiskt lever, och min vikt, som under åren fortsatt öka trots att jag fått bättre självkänsla.

Under förra årets personliga utveckling resonerade en mening verkligen i mig. “Du måste hedra åtaganden till dig själv först”. Först förstod jag inte. Jag tyckte att jag var superbra på att hedra åtaganden. Jag gjorde vad jag skulle på jobbet, jag var ordentlig och var inte försenad. Jag såg alltid till att Estrid fick hemlagad mat och kom i tid till aktiviteter. Jag såg till att spara pengar varje månad för min och Davids trygghet. Men så insåg jag, inga av dessa åtaganden är till för bara mig. Det har nämligen visat sig att när andra är beroende av mig så är jag bra på att leverera i tid och uppfylla de önskemål och krav som finns. Dock, när jag bara har mig själv att svara inför så försvinner det där. På ett sätt är det bra, för det gör att den duktiga flickan inte kan få fäste i mig, men samtidigt har det gjort mig i viss mån oförmögen att agera.

Jag skulle kunna säga att jag jobbar stenhårt som influencer för mig själv, men det är en sanning med modifikation. För jag ansvarar ju för försörjningen i vår familj. Den vetskapen finns alltid och flåsar mig i nacken och ger mig den dagliga motivation jag behöver. Jag skulle säga att sådant som enbart rör mig är jag faktiskt inte alls lika duktig på att upprätthålla. Jag prioriterar bort att gå regelbundet till frisören, vaxtjejen och hudterapeuten. Jag avbokar träning och hittar på tusen ursäkter att inte gå på den där promenaden. Jag går i skåpen om kvällarna. Ja, du känner säkert till detta. Du vet vad det handlar om. Jag tar mig inte tid att läsa böckerna jag vill läsa och jag går och inte och lägger mig kl 22 fast att jag dyrt och heligt lovat mig själv att prioritera sömn och en god dygnsrytm. I åratal har jag trott att jag är lat. Men det är jag inte. Jag har bara inte förstått vikten av att hedra åtaganden till mig själv.

När denna mening började gro i mig, och jag verkligen förstod dess innebörd, började jag växa som människa. Det som jag tidigare varit rädd för, så som att vara hård mot mig själv, bytes ut mot en snällare form av självrespekt. Om jag vill ha en viss hälsa, ett visst mående, en viss dygnsrytm eller läsa x antal böcker i månaden, så MÅSTE jag ta mig tid för det.

Kanske du känner igen detta. Att du hittar på ursäkter för att slippa göra något. Kanske du skyller det på andra. “Om David och Estrid inte var så tjaffsiga på kvällen hade jag inte behövt choklad”. “om det var mer sol så hade jag gått på promenaden”. “Jag kan inte gå och lägga mig kl 22 för då är jag en tråkig fru”. Jag har lagt ansvaret för mina personliga åtaganden i händerna på andra och på annat.

Det finns en otrolig makt i att stå upp och hedra åtaganden till sig själv. Alldeles oavsett vad de åtagandena är. Det kan vara att ta sig tid för en aktivitet, resa utan familjen, avsluta en relation, förbereda matlådor och träningsväskan eller köpa den där dyra väskan man sparat till så länge. Varje gång som jag hedrar ett åtagande till mig själv fylls jag av stolthet. JAG stod upp för MIG! Jag tog mig tid, mod och ork för att vara disciplinerad nog att ta ansvar för mitt liv.

När jag har något framför mig som jag märker att jag drar mig för, antingen att jag gör något jag innerst inne vet att jag inte vill eller bör göra eller tvärtom att jag struntar i att göra något som jag vet att jag borde göra, säger jag till mig själv att hedra åtagandet till mig själv. Det ger mig kraft och en känsla av att jag inte vill svika mig själv. Att jag vill vårda min självrespekt och ta ansvar. Det känns bra när jag inte går i skåpen på kvällarna när läggningen av Estrid varit tjafsig. Inte för att del är fel att äta godis på kvällarna. Men för att det är fel för mig eftersom jag gett mig själv ett löfte om att inte äta känslorna utan hantera mina känslor rakt på.

Att hedra åtaganden till mig själv är en mening jag återkommer till ofta, ibland dagligen. Det är det snällaste jag kan göra mot mig själv och jag ser fram emot att bära denna mening med mig in i detta nya år.