Tagged: ofrivillig barnlöshet

Ofrivillig barnlöshet?

Det var så enkelt att bli gravid med Estrid. Det behövdes typ endast att vi tittade på varandra. Både graviditeten och framförallt förlossningen var jobbig för mig. Efter förlossning behövde jag återhämta mig från en förlossningsskada, som fysiskt läkte fint och snabbt. Men jag behövde också återhämta mig från en förlossningsdepression vilket tog lite längre tid. Därför var det inte konstigt att jag inte ville skaffa barn nummer två på rätt så länge. Jag kände mig inte redo. Men sen blev jag det, och på sommaren 2018 var jag gravid igen. Jag fick missfall redan i vecka 8 och tänkte inte särskilt mycket på det. Missfall är ju sådant som händer många kvinnor. Det är naturens sätt att ta hand om något sjukt.

Men sen blev det inga fler graviditeter. Helt plötsligt började missfallet bli ett trauma, fast långt efteråt. När jag ett år efter missfallet fortfarande inte blivit gravid började jag sörja missfallet. Det som kunde ha varit. Nu har det gått två och ett halvt år och vi har bestämt oss för att söka råd och hjälp hos en fertilitetsdoktor.

Och vi ska dit idag.

Jag har dragit mig inför detta besök. Även om jag ALDRIG blivit tjockskammad inom vården är det ändå något jag går runt och väntar på ska hända. Jag är rädd att vi inte får alla undersökningar och prover utan avfärdas med ett “gå ner i vikt så löser det sig”. Och ja, jag vet att jag i dessa tankar utgår ifrån att det är jag som har problem med fertiliteten. Och ja, jag vet om att det kan finnas en miljon orsaker till att vi inte fått barn. Men i mitt huvud kan jag bara tänka på övervikten. Jag är rädd för vad det kommer att innebära att om de snällt och respektfullt råder mig att gå ner i vikt. Då måste jag göra det. Och jag har ju aldrig klarat det innan. Jag provtänker lite i det här blogginlägget. För jag vet inte riktigt hur detta kommer gå eller sluta. Tankarna rusar. Vad kommer det innebära för David om han inte fick sitt efterlängtade barn nummer två “bara för att jag inte klarar av att gå ner i vikt”? Vad innebär det för vårt äktenskap. Jag har alltid varit rädd för att få in bitterhet i ett äktenskap. Det känns som att det knappt går att återhämta sig från det.

MEN jag är samtidigt en stor förespråkare av att faktiskt ta kontroll över sitt sinne. Ja, jag kanske blir “ombedd” att gå ner i vikt. Ja, kanske det är ett MÅSTE för att jag ska få den fertilitetsbehandling som vi eventuellt kommer att behöva. Jag kan då välja att se mig som ett offer eller som en jävla hjälte. Jag väljer hjälte.

Ett barn i sig är inte motivation nog för mig att gå ner i vikt. Och en del av mig vill verkligen inte gå ner i vikt “för Davids skull”. Det tar emot i mig att jag gör det för att han ska vara “nöjd med mig”. Samtidigt borde jag kunna välkomna ett försök till viktnedgång eftersom jag idag har helt andra mentala förutsättningar än jag hade förr. Jag behöver inte gå tillbaka till gamla tankebanor om att jag är misslyckad, att det är synd om mig och att jag ALDRIG MER KOMMER FÅ ÄTA GODIS och så äter jag sjuttioelva godisar i bara tycksyndommig-farten.

Jag kan välja att göra mig av med begränsande tankar. “Jag har aldrig lyckats gå ner i vikt som vuxen” kan istället bytas ut mot “det finns inget som säger att jag inte skulle klara det nu, för nu är jag på en så positiv mental plats”. “Jag kommer bli skammad hos doktorn” kan jag byta till “jag förutsätter att jag kommer bemötas med respekt för jag förtjänar den”. En begränsande tanke om att jag aldrig kommer bli gravid kan bytas ut mot ett starkt SJÄLVKLART kommer jag bli det.

Vi kanske har en lång och jättesuperdupermegajobbig tid framför oss. Eller en relativ kort och enkel process. Det är omöjligt att veta. Jag kan välja hur jag ska spendera tiden. Ska jag vara nedstämd, deppig, ångestfylld, skamfylld, orolig och bitter? Eller ska jag vara glad, positiv, sprudlande, livsbejakande och hoppfull. Jag väljer det senare.

Nu ska jag snart gå till doktorn. Och bara genom att få provtänka lite här och skriva av mig så känns det faktiskt redan mycket bättre. Och så har jag ju alla er med mig under mitt besök. Jag kommer uppdatera på instagram hur det gick hos doktorn.