Tagged: politik

Livets styrelses sista möte

centralstyrelsens sista styrelsemöte-1
I helgen var jag i Stockholm för styrelsemöte med Liberala kvinnors centralstyrelse. Livets styrelse! Wow, vilka personer som ingått i denna styrelse. De här kvinnorna har blivit människor för livet. Jag tror faktiskt vi haft en helt unik styrelse. Vi har aldrig haft konflikter utan har alltid alltid alltid kunnat diskutera livligt och sedan glada i hågen lämnat rummet och varit de bästa av vänner.
centralstyrelsens sista styrelsemöte-2
Vi har alltid haft våra styrelsemöten i riksdagen och jag måste fortfarande nypa mig i armen att jag varit där. På insidan.
centralstyrelsens sista styrelsemöte-3
Det var ett fint men sorgligt möte. Vid landsmötet om några veckor lämnar Gulan som ordförande. Jag och några andra kvinnor lämnar också styrelsen. Det var vemodigt att veta att det här är sista gången som guldgruppen sitter i möte. Det har varit en underbar tid. Gulan har under dessa år blivit min mentor och nära vän. Och det är obegripligt. Jag minns första gången hon ringde till mig och jag svettades så om händerna att jag höll på att tappa telefonen. Det var som att få ett samtal från Obama. Bredvid Gulan sitter Erika. Vår förbundssekreterare. Vilken kvinna. Hon är nog den mest ambitiösa och kompetenta kvinna som finns. Hon har lyft Liberala kvinnor på ett sätt som aldrig varit innan.
centralstyrelsens sista styrelsemöte-4
Ja, detta blir nog lite av ett hyllningsinlägg men dessa kvinnor. De har inte en aning själva om vad de gjort för mig. Hur de fått mig att känna. Bakom mig ser du från höger Ulrika, som är den gladaste och varmaste norrlänning jag någonsin mött. Sen kommer Karin och Britt-Inger, som tillsammans med en annan kvinna tillhör min grupp av powertanter. Jag älskar dem! Sätt dem i ett utanförskapsområde och de hade styrt upp enbart genom en blick.
centralstyrelsens sista styrelsemöte-5
På riksdagen är allt väldigt tjusigt. Som här i Svensk tenn hörnan. <3 I denna hörna firade vi med bubbel och skratt, och en och annan tår. Jaja, jag erkänner. Tårarna var från mig. Men det är så otroligt sorgligt att jag lämnar politiken. Och när ingen är besviken utan alla hyllar ens beslut och mod, backar mig och står bakom mig. då blir det tårigt helt enkelt.
centralstyrelsens sista styrelsemöte-6
Efter en grym dag med inspirerande diskussioner spatserade vi i grupp genom Stockholm. Det var vackert men vemodigt.
centralstyrelsens sista styrelsemöte-7
Vi åt på Tabbouli. Libanesiskt och ljuvligt. Och så mycket mat. Trodde jag skulle spricka! Vi stängde restaurangen. Personalen fick ta till drastiska metoder för att få oss att lämna. Lampor tänder, bord förbereddes för morgondagen, golv sopades men vi ville inte bryta upp. Som vi skrattade denna kväll. Vin, vänskap och starka band förenar oss. Och generationsklyftan var total när jag pratade om laxen och ingen förstod att jag pratade om ”den” (nu kanske du kliar dig i huvudet. Jag ska befria dig från tanken. Kvinnans underliv pratar vi om). Varför vi pratade om den är en helt annan historia. Men som vi skrattade.
centralstyrelsens sista styrelsemöte-8
Här är gänget. Mina kvinnor! Jag älskar dem!
centralstyrelsens sista styrelsemöte-9
Svensson out!
centralstyrelsens sista styrelsemöte-10
Tågresan hem tog mig förbi snöiga och vackra landskap. Och ingenstans tänker man väl så bra som på tåg. Jag funderade mycket på varför jag slutar med politiken. Vad är det som ska få ta mer plats. Och det är vardagen, livet, mitt hem. Därför gjorde jag något underbart. Jag klickade bort alla politiska dokument och öppnade ett tomt word-dokument. Sen började jag metodiskt planera för trädgårdens nya rabatter. Och idag blev jag helt klar. Efter intensiva messengerdiskussioner med min vän Anette har jag landat för en stor rabatt med snittblommor och en hel dahliarabatt på en annan plats. Nu ska jag beställa fröer och lökar och invänta ett speciellt paket från min powertant Karin. Hon har lagt sina vackraste dahliaknölar i ett paket till mig. Postnord, nu tar ni det jäkligt försiktigt med leveransen!

Livet va! Så besvärlig ibland men ack så ljuvlig ändå.

På väg till Stockholm och mitt årshoroskop för 2019

åker till stockholm-1
Nu är jag på väg till Stockholm. 4.30 ringde klockan i morse och det är inte utan att jag känner mig en aningens kärlekskrank. I sängen fanns ingen David och ingen Estrid att snusa på och pussa hej då. De är och sover över hos farmor och farfar. Som vanligt sitter jag i tysta avdelningen. Det är som rena rama sparesan då.

Det blir mitt sista styrelsemöte med Liberala kvinnors centralstyrelse. Det är en tudelad känsla. Som den ambitiösa kvinnan jag är känner jag att ger upp. Som den relativt nyblivna ja-sägaren jag är undrar jag med oro vad jag går måste om. Men den sköra Frida känner att det är väldigt skönt. Det är lite som att man vet att man borde gå upp men ibland är det bara så underbart att svepa täcket om sig och somna om. Att lyssna inåt på kroppens och själens behov. Men som sagt tudelat.

Vi kommer ha stora förändringar i våra liv det här året. Det är fortfarande något oklart vad det kommer bestå av men jag försöker tänka på att det enda som är konstant är förändring. Och som Liberalernas partisekreterare Maria Arnholm sa till mig en gång. ”Lita på processen”. Vad väntar då mig under detta året? Eftersom jag inte vet, tänkte jag lite på skoj kolla vad mitt horoskop säger. Jag tog det här, från Twice. Jag har gjort ett litet urval.åker till stockholm-2
– Under 2019 kommer Jupiter i skytten att ge upphov till insikten att du hittar alla svar inom dig själv. Många förändringar under året påverkar familjelivet. 2019 blir dock ett viktigt år för personlig utveckling.

Ja men jag säger ju det! Det kommer förändringar 2019 för vår lilla familj. Det ska bli spännande att se vad. Kanske att horoskopet kan ge en fingervisning? Ska vi titta i spåkulan?
julafton 2017-12– Det är själva familjesituationen som Saturnus ifrågasätter och utmanar. Tillhörighet kan bli en viktig fråga men även den känslan hotas. Saturnus kan göra det svårare för dig att uttrycka dina känslor och du kan känna att du hårdnar i känslomässig mening. Samtidigt kan det också uppstå situationer som ger upphov till känslomässig smärta, kanske för att någon familjemedlem har det svårt eller för att man tycker synd om någon. Att skapa någon form av distans är svårt men i vissa fall nödvändigt.

Oj då, det lät ju dramatiskt. Jag har svårt att se att jag skulle skapa fysisk distans till min nära och kära. Dock är jag ju en aningens känslig och lättkränkt så måhända lär jag mig att ta saker och ting lite mer med en klackspark. Jag hoppas verkligen ingen i familjen får genomlida något som gör att jag tycker synd om dem.
sommarsnapshots-4– Det är också möjligt att det uppstår problem med själva bostaden som snabbt faller sönder under den här transiten. Du kan också bestämma dig för att köpa en egen bostad, såsom villa eller lägenhet. En del av er kan däremot bestämma sig för att bygga allting från grunden.

???. Faller sönder!? Köper egen bostad? Bygga nytt från grunden???? Nej du, så roligt ska vi verkligen inte ha det i år. Jag har svårt att se att vi skulle låta vårt hus förfalla, separera eller bli extremt rika och bygga ett nytt hus. Kanske det blir mindre renoveringar?
snapshots från de senaste dagarna-13
– Men Uranus i huset för relationer kan också handla om kärlek och fred. Har du varit ihop med rätt partner har ni lyckats acceptera varandras egenheter och kunnat vara fria tillsammans.

Det lät fint! Fria tillsammans. Det skulle jag säga att vi är. Jag tror att stora förändringar såklart kan vara påfrestande för en relation, men som bästa vänner och med bra kommunikation tror jag man klarar det mesta.
syrensaft-1
– Året kan ge upphov till ökad törst för kunskap så att rättvisa kan skipas och så att man blir en bättre människa, bättre på att samarbeta, bättre på att ta hand om dina signifikanta andra. Fler människor vill ha tag på dig. Telefonen ringer oftare. Du pratar oftare med dina grannar och med dina syskon. Problemet med Jupiter i skytten är dock att det också uppstår en massa inre samtal och det blir svårt att sluta tänka. Därför är det inte hel fel att börja meditera och lära dig att hantera tankar.

Ja, detta går helt i linje med min vision för 2019. Fokus på inre resa och stillsamhet, mer närvaro och medvetenhet och tid för mig själv, min familj och mina närmsta.
naglar hos studio b-8
– Efter den 6 mars kommer Uranus att gå in i oxens tecken och kommer att påverka ett område som har med din psykologi att göra under cirka sju år. Det är möjligt att du behöver gå genom en rad utmaningar för att lyckas skapa någon sorts distans till destruktiva känslor som du inte behöver hålla fast vid såsom vrede.

Så spännande! Ja, inte att behöva gå igenom utmaningar men allt som har med att komma närmre min kärna tycker jag är hemskt spännande. Vi får väl se vad som händer efter 6 mars. Ska återkomma i detta.
min midsommar-22
– Månförmörkelsen i lejonet den 21 januari påverkar huset för grupper och vänner något som kan ge upphov till mycket aktivitet i det sociala livet.

Åh, vad roligt! Jag som känt att jag inte haft tid för mina vänner det senare året
LILLASYSTERS KALAS-2
– Solförmörkelsen i kräftan den 2 juli kommer däremot att påverka det tionde huset som har att göra med auktoritet, framgång och karriär. Du kan bli förälder, något kan hända i föräldrarnas liv och du kan också byta chef.

Här är ett datum jag verkligen kommer ha koll på! Det lät ju väldigt roligt och lite läskigt.
valarbete-5
– En massa debatter äger nog rum mellan den 31 mars – 16 maj med Mars i tvillingarna, som är ditt nionde hus för långa resor, högre utbildning och distansrelationer.

Hmmm. men jag har ju slutat med politik…

Spännande! Vi får komma tillbaka till det här om ett år och kolla om det blev som horoskopet spådde.

 

Jag nosar på en fantastisk förtroendepost

loppis i falsterbo-3
Jag är så glad ska du veta! Liberalerna i Skånes valberedning föreslår mig som ersättare i en nämnd i Region Skåne. Nämligen PHH – psykiatri-, handikapp- och habiliteringsnämnden. En ny nämnd som tar hand om så otroligt viktiga frågor. Jag har så väldans mycket att säga om den här nämnden och om den här nomineringen. Givetvis är inget klart förrän det är klart. På lördag har vi nomineringsmöte då det klubbas vem som hamnar var. Då blir det i god ordning en demokratisk process och om jag har medlemmarnas förtorende blir ersättarplatsen min.

Jag tror jag är särskilt lämpad för den här posten. Du som läser min blogg vet ju allt om mina ätstörningar och om min förlossningsdepression. Jag har med andra ord egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Men även i mitt arbete ser jag hur psykisk ohälsa sliter sönder familjer, skapar socialt nedbrytbart beteende och skapar kriminalitet. Jag ser så många människor som inte hade hamnat där de är idag om någon bara snappat upp deras psykiska ohälsa på ett tidigare stadium.

Jag brinner verkligen för att människor ska må bra. Och psykisk ohälsa är verkligen överallt nu. Inte minst när man tittar på flickor så unga som 10 år som börjar banta och har felaktiga kroppsuppfattningar. Det är även bra för mig att det är just en ersättarplats jag nomineras till. Jag behöver ledas av en mer erfaren politiker. Den som föreslås som min ordinarie är Susanne Bäckman. En superkvinna från Liberalerna i Bromölla och en kär vän till mig. Det hade verkligen varit en riktigt förmån att få guidas och ledas och läras upp av henne.

Det jag saknar i erfarenhet kompenserar jag med mod, entusiasm, engagemang och kämparglöd. Håll tummarna för mig. Förhoppningsvis kan jag komma med ett riktigt glädjebesked på lördag!

 

Mina tankar om Liberalernas framtid och regeringsfrågan

liberalerna regering-1
Som du vet skrev jag en debattartikel i Dagens industri, tillsammans med åtta andra liberala kollegor. Ni var en hel del som frågade lite mer om hur mina tankar går kring frågan om regeringsbildningen och om Liberalernas framtid. Jag tänkte utveckla mina tankar lite grann idag. Men först, på med en lermask…

Så, redo! Medan min lermask gör underverk tänkte jag bena ut mina tankar. Och det är just vad detta är. MINA tankar. Jag är borgerlig och liberal. Jag är inte socialist. Jag tycker väldigt illa om mycket av Socialdemokraternas politik och tycker att de driver Sverige i fel riktning. Mina liberala värderingar krockar med sossepolitiken. Det är socialdemokraterna som drar ner på LSS, höjer skatter för vanligt folk och premierar bidrag före arbete. Att regera med dem, när de gick till val på politik diametralt motsatt Liberalernas är för mig helt omöjligt. Av denna anledning skrev jag under ovan nämnda debattartikel och i måndags hade Liberalerna i Skåne vårt så kallade Skåneråd.

Om du är politiskt intresserad eller har öppnat en enda tidning de senaste 48 timmarna har du antagligen sett vad vi i Skåne röstade fram. Majoriteten valde att rösta för styrelsens förslag, även det förslag jag står bakom, om att helt stänga dörren för ett regeringssamarbete med S. Då undrar du kanske, men hur ska ni göra då? Ni har ju sagt nej till Kristersson.

Jag personligen tycker vi ska gå i opposition. Det är också mycket värt att försöka få fram en Allians + Mp regering. Jag tror dock att Liberalerna räddas av att gå i opposition och fokusera på bra liberal politik och låta oss bli styrda av våra värderingar och inte av kompromisser.

Min liberala kompass gör att jag stänger dörren för S. Min liberala kompass gör att jag även stänger dörren för SD. Jag vill inte att Liberalerna ska sitta i en regering beroende av någon av dessa partier. Jag vill gå i opposition.

Oaktat det så kommer Liberalerna ställas inför det faktum att en statsminister måste väljas. Ulf Kristersson eller Stefan Löfven. Jag tycker vi ska rösta fram Kristersson. Han har lovat att inte driva SD-politik och gett Liberalerna och Centerpartiet mandat att kunna fälla honom om vi anser att han driver politik ej kompatibel med de liberala värderingarna. Ej heller anser jag att ett 5,5%-igt parti ska bära ansvaret för Sveriges framtid. Särskilt inte som vi har två partier som påstår sig vara statsbärande. Slutligen tycker jag det är befängt att Liberalerna ska agera stoppkloss för SD och ingå i en regering enbart för att därmed stänga ute SD. Det kan omöjligen vara Liberalernas existensberättigande. Stoppklossen. Vårt existensberättigande är och måste vara vår politik, våran ideologi och våran grund. Vi kan inte ansvara för hur vissa partier eventuellt kanske kommer hantera andra partier. Vi kan enbart ansvara för vår egen politik och vår ideologi.

Lite så tänker jag. Hur tänker du?

Tankar om vikten om familj

tankar-1
Inom både mitt jobb som advokat och mitt jobb som politiker är man i konstanta konflikter. Det är alltid någon som arg över det man gör, som inte håller med, som försöker bräcka en med sina argument. Som advokat måste jag dagligen lyssna på hemskheter, trösta, lösa någon annans problem i den mån det går och ibland vara den som måste leverera dåliga besked. På hemmaplan är det givetvis också konflikter. En treåring som blir arg för att jag tvingar henne att använda toalettpapper som är vitt (!?) och en man som aldrig kommer ihåg var han la sakerna. Ibland blir det bara för mycket.

Efter en av mina rättegångar pratade jag med en kurator som jobbar på barnpsykiatrin. Jag frågade hen om hur hen hanterar att oavbrutet hjälpa, lösa problem, lyssna på trauman och stå inför en hjälplöshet om att man inte alltid kan fixa situationen. Hur orkar du? Hur orkar man ett helt arbetsliv, frågade jag.

Hen svarade ”genom att ha det bra hemma”. Det resonerade så i mig. Jag insåg att varje dag när jag kör hem så har jag en känsla av att jag lämnar allt svårt och åker in i ett hav av bomull. Så är det att komma hem för mig. Känslan av att lämna jobbet på jobbet och få försvinna in i Estrids lek och finurliga tankar. Att kela med henne när vi nattar och när vi ligger och småpratar om livet. Hur det känns när David håller om mig. Hur jag skrattar när David och Estrid har fridans framför mig och David ser ut som en vandrande pinne på en balettscen. Att vi får gråta i familjen. Och vi tröstar varandra.

Jag ser så otroligt många trasiga familjer, trasiga kvinnor och trasiga barn. Jag vet hur lyckligt lottad jag är. Att vi inte har kontroll och svartsjuka i vår familj. Att det inte spelas för hela lönen, att vi inte är våldsamma och att vi inte hotar varandra. Vi har mat på bordet och pengar på kontot. Vi hotas inte av utvisning och vi är inte rädda för varandra.

Igår kom mina föräldrar, Paula och Fredrik och lilla Harry över för fredagsmys. Mamma och pappa bjöd gänget på pizza och vi satt och snackade och skrattade. Jag tittade på Harry och Estrid och tänkte vilken lycka det är för dem att de får växa upp med oss och inte i sådan destruktivitet som jag möter varje dag på mitt jobb.

Många frågor hur jag orkar. Svaret är nu glasklart. För att jag har det så bra hemma.

Burka till Halloween?

burka till halloween
Maskeradkammaren säljer en burka som ett utklädningsplagg till Halloween och i Aftonbladet rasar Danielle. Gud så skönt tänkte jag, tills jag läste hennes rasande. Hon är upprörd ”för det är inte okej att klä ut sig så för skojs skull”. Jag håller helt med! Men sen går det utför. Det fortsätter. Hon menar att dräkten blir som ett sätt att göra ”narr” av de som använder burka. ”Du ska inte ta en persons livsstil och kultur och göra om det till en utklädnad för en maskerad. Du ska respektera och acceptera att folk har den kulturen och livsstilen.” Jag kommer ALDRIG acceptera en livsstil där kvinnor tvingas gömma undan sin existens!

Hon säger inte ett ord om att burka är kvinnoförtryck symboliserat med ett stort svart skynke som täcker dig likt ett fängelse. Inte ett ord om hur varmt en burka är. Hur illa det luktar i en. Hur svårt det är att få ordentligt synfält i den. Hon är inte arg för att Maskeradkammaren (som vi kommer att återkomma till) okommenterat profiterar på kvinnoförtryck. Nej, hon är arg för att de religiösa burkabärarna förtrycks. Det är så skevt att jag inte vet i vilken ordning jag ska börja. Burkabärarna blir inte hånade om en ickemuslim vill bära ett sådant plagg. Om vi tar bort kvinnoförtrycket från plagget är det ingen skillnad mot bära kimono, bastkjol eller basker och en baguette under armen.

Men nu går det inte att ta bort kvinnoförtrycket från detta plagg. Det är ett plagg som bärs av kvinnor som är de allra mest förtryckta i religionen och kulturens namn. Det är ett vanligt klädesplagg i länder där kvinnors rättigheter är totalt borttagna och där kvinnor inte får köra bil, välja partner, ha en sexuell eller kroppslig integritet, arbeta eller studera. DET är problemet med en burka som maskeradoutfit. Inte att burkabärare blir kränkta om en vit bär den.

Vad som är den andra delen av ”detta är så sjukt att min hjärna kokar” är det här företaget Maskeradkammaren. Att ingen på detta företag har reagerat en enda gång är obegripligt. Hur kan man vara så verklighetsfrånvänd, naiv och okunnig att den enda kommentar som lämnas till denna burka är beskrivningen av dräkten som ”perfekt om du vill vara anonym på festen.” Vad blir nästa utklädnad? Påstått otrogen kvinna med tillhörande stenar? ”Perfekt om du vill liva upp festen med kast med liten sten”? Företaget bemöter kritiken med att säga ”Vi tycker självklart att det är supertråkigt att dräkten upplevs på detta sätt, men vi anser att man ska kunna klä ut sig till exakt vad man vill på en maskerad. Vårt syfte är ju att maskeradkläder ska sprida glädje och vara en positiv upplevelse.” Jo en clownoutfit är skoj. Eller en fe? Pirat? Men en burka! En burka är raka motsatsen till glädje och en positiv upplevelse.

Företaget visar på en en total okunnighet vilket är chockerande år 2018. Kritikern Danielle visar på en kulturrelativism som är skrämmande. Hon upprörs inte över att burka är kvinnoförtryck. Hon upprörs över att de stackars riktiga burkabärarna ska bli ledsna för att någon klär ut sig till dem. Hur kan detta ens fortfarande ske? Har vi inte kommit längre? Vet vi inte mer?

Boktips: Headscarves and hymens av Mona Eltahawy

headscarves hymens
Mina kära vän Anna Manell tipsade mig om boken ”Headscarves and hymens – why the middle east needs a sexual revolution”, av Mona Eltahawy. Vilken bok! Men innan jag berättar om själva boken måste vi prata om det här med kulturrelativism. Det är ett begrepp man ofta hör i debatter men det är för många väldigt otydligt vad det egentligen betyder. Kulturrelativism innebär att man relativiserar kulturer. Det betyder att man tycker att en kultur ska värderas utifrån sina standarder, värden, villkor och sammanhang. I verkligheten innebär det dock att man gör skillnad på svenska kvinnor och kvinnor som lever i en utländsk kultur. Den politiska vänstern är kulturrelativister vilket märks när man talar om hederskultur. Under en lång tid vägrade vänsterfeminister att tala om hederskultur. Man ”ville inte peka ut en grupp” utan hänvisade istället till det generella begreppet mäns våld mot kvinnor. Problemet med det är att det inte går att dra ett likhetstecken mellan mäns våld mot kvinnor och hedersförtryck. Hedersförtryck är en del av mäns våld mot kvinnor och måste hanteras utifrån sin specifika problematik. När kulturrelativister fortsätter vara tysta för att ”respektera andra kulturer” visar de bara respekt för de förtryckande och konservativa delarna i den kulturen. Deras tystnad gör att barn fortsätter bli fråntagna sina mänskliga rättigheter.

Allt hedersförtryck handlar om att kontrollera flickor och kvinnors sexualitet och att deras oskuld bevaras. Hederskultur är en oskuldskultur. Det är därför vi ser invandrarflickor som i väldigt ung ålder tvingas bära slöja, som inte får simma med pojkar eller delta i sexualundervisning. Det är därför vi ser barngifte och tvångsgifte i Sverige. Det är därför flickor i vårt land könsstympas här, eller i hemlandet. Hederskultur är även något som vi idag framförallt ser i klaner från vissa delar av Afrika, Mellanöstern och bland kurder.

Författaren till denna bok är själv från Egypten. Vi får följa hennes resa till feministiskt uppvaknande och hur hon efter mycket vånda tillslut lyckas bryta från oskuldskontrollen och själv väljer när och med vem hon vill ha sex. Hon visar hur flickor och kvinnor i Mellanöstern och norra Afrika lever under en enorm kontroll där deras rättigheter är extremt begränsade. Boken inleds med följande citat: ”To the girls of the Middle East and North Africa: Be immodest, rebel, disobey, and know you deserve to be free”.
headscarves and hymens-2
Boken pinpointar det vi liberala feminister pratat om under en lång tid. Många arabiska kvinnor lever i en kultur som är direkt fientlig mot dem, uppmuntrad av männen. Trots olika uppror och revolutioner i Mellanöstern fortsätter kvinnor tvingas till beslöjande och att stanna i hemmet. De får inte köra bil, röra sig utomhus utan följe av en man, de får inte välja vem de ska gifta sig med och de har stora svårigheter att skilja sig. I vissa länder riskerar kvinnan att tvingas gifta sig med sin våldtäktsman för det är så HAN kommer undan ett straff. Författaren berättat att hon som 15-åring traumatiserades in i feminismen. Och det är ett så fantastisk uttryck, och något jag tror många kvinnor kan känna igen sig i. Orättvisorna och kvinnors utsatthet kommer över en med sådan kraft att man de facto traumatiseras in i feminismen.

Mona Eltahawi berättat om hur svårt det var för henne att ta av sig slöjan. Hon började känna sig kvävd av den. Den drog alltid åt runt halsen och hon kände sig begränsad och instängd. Hon saknade att få känna vinden i håret. Samtidigt var hon feminist och tyckte att det var hennes feministiska rätt att välja att bära slöjan. Dock lärde hon sig att det var betydligt enklare att ta på sig slöjan än att ta av den. Det var då hon insåg att fritt val inte alltid är ett fritt val.

Boken är aktuell, intressant, modig och feministisk. Den är ett måste i varje kvinnas feministiska bibliotek och jag tror jag markerade text på nästan varannan sida. Den är helt enkelt fylld med tankeväckande material. En helt fantastisk bok! Läs den! As always – det är en order!

 

Såhär engagerar man sig i politiken

l
Jag fick en så bra fråga här på bloggen häromdagen. Hur gick det till när jag engagerade mig i politiken? Och hur gör man om man själv vill engagera sig? Eftersom jag gärna vill att flera engagerar sig i politiken är detta ett inlägg jag gladeligen skriver.

Min resa började med att jag var väldigt samhällsintresserad men oklar på vilket parti som var mitt parti. Efter lite eftertänksamhet och mognad landade jag i det som då kallades Folkpartiet, nuvarande Liberalerna. Jag betalade in medlemsavgiften och kontaktade min lokala avdelning i Malmö. Och sen har allt rullat på. Man kan vara engagerad på olika sätt. Man kan vara en helt passiv medlem som betalar sin avgift men annars inte gör något mer. Man kan också vara superengagerad och gå på alla möten, följa debatter, delta i kampanjer och få förtroendeuppdrag. Och sedan finns det ett stort spann där emellan.

Jag visste att jag ville engagera mig mycket. Därför tackade jag ja till allt. När jag fick en fråga om jag ville sitta i en nämnd och sedan en beredning tackade jag ja först och tänkte efter sedan. Jag flaggade för att jag var intresserad av att skriva debattartiklar och klättra inom partiet. Som all annan framgång i livet handlar det om att visa framfötterna. Och som jag visat min framfötter. Helt ohejdat har jag tagit för mig.

Jag har kommit väldigt långt på en väldigt kort tid. På en mandatperiod gick jag från nybliven medlem till mest personkryssad i kommunen för mitt parti. Politik handlar om förtroende. Har man människors och partikamraters förtroende så kommer man långt. Och just nu har jag mångas förtroende och det gör mig väldigt glad. Jag tror det beror på mitt tydliga budskap om feminism, integration och trygghet. Och att jag är modig nog att säga obekväma saker.

Därför vill jag råda dig att fundera hur mycket engagemang du vill ge ett parti. Sen berättar du det för din förening så de vet om du är någon de ska satsa på eller inte. Hitta dina kärnfrågor och formulera ditt budskap. Var dig själv, för alla andra är redan upptagna. Och slutligen så skadar det inte att skapa dig en plattform på sociala medier.

Lycka till! Och lova att berätta för mig hur det går i din politiska bana i livet. Jag är supernyfiken!

Mina tankar om valet

mina tankar om valet-1
Vilket val! En riktig rysare! Och nu då!? Nu är svensk politik en enda stor thriller. Och jag förstår att det för den vanliga väljaren är otroligt tröttsamt och kanske även oroande. Jag är inte en politiker som bloggar. Jag är en bloggare som också sysslar med politik. Därför ska min inre politiker få stå tillbaka till förmån för bloggerskans funderingar.

Alla utropade sig till vinnare. Det kan väl inte bara vara jag som tycker det var otroligt tröttsamt. Allt för det ”politiska spelet” nu när partierna ska positionera sig, brösta upp sig och förhandla om makten. Under valrörelsen har alla partiledarna gett olika löften. Man ska inte SAMARBETA med SD. Man ska inte TA AKTIVT STÖD från SD. Alliansen kommer kämpa HELA VÄGEN IN I KAKLET för makten även om de blir det mindre alternativet. Socialdemokraterna kommer ALDRIG stödja en alliansregering om det blocket är mindre än det rödgröna. L och C kommer enbart vilja bilda regering med Alliansen.

Om alla partierna står fast vid sina löften kommer svensk politik stå stilla och totalt fastlåst. Det betyder att något parti, eller flera, kommer behöva svika sitt löfte. Men det är ju uppenbart. Jag tycker inte löftena skulle sagts från första början eftersom det är uppenbart att det enda ansvarsfulla partierna kan göra nu är att kasta sina löften åt sidan, komma överens och se till att Sverige har en stabil ledning.

Hur gör vi då med Sverigedemokraterna. Ska de stå kvar där i kylan? Nej, kanske vi ska släppa in dem i värmen nu. Och häng med nu, för nu tänker jag lite högt här. Säg att partierna var väldigt transparenta och sa att a, b,och c är våra kärnvärden. Dessa värden kommer vi aldrig förhandla bort. Då tänker jag att man i frågorna x, y och z skulle kunna samarbeta med Sverigedemokraterna. SD har den värsta människosynen jag vet och skulle aldrig vilja samarbeta med dem i frågor som på minsta vis berör människovärdet. Men säg höghastighetståg? Eller lärarassistenter? Vårdbiträden? Skulle det vara värt att låta SD har en påverkan i frågor som dessa under förutsättning att kärnvärden inte riskerade att påverkas och under förutsättning att Alliansen hade stöd för sin budget och statsministerkandidat?

Jag har inte svaret på dessa frågor! Så bli inte alldeles tossiga nu. Jag tänker som sagt högt. Och mina tankar handlar inte om att jag börjat ”mjukna upp inför SD”. Jag tänker bara på hur den här politiska röran ska kunna lösas på ett bra sätt. Sen hade det kanske inte heller skadat att SD för första gången fick stå till svars inför sina väljare för beslut de drivit igenom. Det är lätt att rösta på SD idag. De kan bara gnälla och plocka russinen ur kakan och aldrig stå till svars inför sin väljarkår som blivit besviken.

Hur tänker du? Hur ska vi lösa den här situationen?

Då var den stora valdagen här.

valdagen valdagen2 valdagen3 valdagen4 valdagen6
Då var dagen här. Valdagen. Det här datumet har varit i mitt huvud i två år när kampanjer har planerats, val har gjorts, möten har hållits och debatter har genomförts. Jag har en väldigt positiv känsla och tror verkligen att alliansen tar hem detta.

Liberalerna har gjort en fantastisk valrörelse och jag träffar väldigt många som vill rösta på oss. Just därför att vi är en tydlig röst mot hatet och extremismen, att vi prioriterar skolan, globalismen, integrationen och att vi varit feminister i 300 år.

Vilken valvaka det kommer att bli. Otroligt spännande. Men inte kommer det vara över ikväll. Sen återstår väl långa talmansrundor för att få fram en regering. Det är onekligen ett spännande val och med värderingar i centrum. Kan ni förstå att Jimmy Åkesson sa att invandrare inte får jobb ”för att de inte passar in”!? Helt sjukt!

Jag skulle stått utanför en vallokal idag och delat ut valsedlar men har fått avboka det av hälsoskäl. Det känns tråkigt, det hade varit roligt att möta väljarna. Men jag ska iallafall dit och rösta och ikväll åker jag inom Liberalerna Malmös valvaka. Vilken spännande dag det kommer bli ändå!