Tagged: rookie to runner

From rookie to runner, den första delen.

rookie runner
Okej, de stapplande stegen är över och jag är nu en rookie, som försöker bli en runner. Det är dags för en uppdatering. I två veckor gick jag powerwalks för att på den tredje veckan introducera lite jogging. Jag har en idrottsplats precis där jag bor så jag valde den. Det var rätt mäktigt att springa på löparbanorna en tidig morgon helt ensam och med hög ösig musik i lurarna. Jag är orolig att få ont i knäna igen så jag tog det mycket långsamt. Först en uppvärmning med 10 minuters rask promenad. Sen joggade jag en minut och gick fyra, för att sedan upprepa det fyra gånger. 30 minuter totalt och så sprang jag långsamt. Alltså LÅNGSAMT. En åldersrik på rullator hade hunnit om mig!

Totalt landade denna nätta runda på strax under 3 km och jag är sjukt nöjd. Det är smart att börja på absolut lägsta nivå för det är bra för självförtroendet. Hade jag gått ut för hårt hade jag kanske inte klarat det och då hade jag inte fortsatt. Den här halvtimmen var inte allt för ansträngande, även om jag fick upp både flås och värme. Nu känns det himla typiskt att jag gått och blivit förkyld för då ska man ju inte ut och jogga. Jag hoppas kunna vila ut det så att jag får in något pass denna vecka också.

Mina joggingcoach Agneta har sagt att man behöver tre saker om man ska ut och jogga. Bra skor, joggingstrumpor och om man har större byst, en ordentlig sport-BH. Och alla dessa tre saker har jag, så det är ju en bra början. Jag älskar även byxorna jag har på mig på bilden. De kommer från Kappahl. Dock hade jag gärna velat ha lite nya snygga joggingkläder som känns snabba och lite ”hej, här är jag och joggar flärdfullt i central park på Manhattan”. Ni vet ju mitt motto, fake it til’ you make it”.

Sammanfattningsvis kan jag i denna första del av from rookie to runner säga att so far so good. Nog för att jag sköt upp mina joggingpass så att jag behövde göra en på lördagen och en på söndagen men det blev av. Och väl ute så tar jag faktiskt med mig känslan att det var riktigt härligt. Den kalla morgonluften, tystnaden, ett Malmö som ännu inte riktigt vaknat till liv. Och att springa på en löparbana med läktare ihop med en livlig fantasi gör joggingturen till en fartfylld final i VM. Nu ska jag bara krya på mig innan jag tar mig an OS.