Estrid blev så oerhört uppvaktad på sin namngivning och fick hur mycket fint som helst. Det är inte klokt vad folk är givmilda och omtänksamma. I anledning av namnet vi valt, Estrid, så fick vår Estrid tre ting från Svenskt tenn. Denna charmiga ekollonvas fick Estrid från Davids vän Jakob. Nu ska jag bara klura ut var man hittar ekollon i närheten av Malmö och vilken årstid jag ska sikta in mig på.
En liten tennburk fick Estrid av Marie-Louise, en familjevän och mycket kär person. I denna lilla burk kanske tandfén lägger en peng om några år. <3
Av mina finaste tjejvänner fick Estrid den här rosetthängaren. Alltså känslan när jag visualiserar Estrids framtida flickrum i vårt framtida hus. När hennes finaste klänning eller kanske morgonrock eller kanske superhjältecape ska hänga på den här kroken. *insert emoji med hjärtögon*. Gud jag vill flytta nu nu nu!
Vilken dag jag haft. Sara och Christina kom över med sina bebisar och vi hann både äta frukost, lunch och dricka eftermiddagste innan vi sa hej då. Det är så skönt att ha mammavänner som inte bara är ens vänner för att de är fellow mammor utan som är ens vänner för att de är fantastiska personer som bara råkar vara mammor samtidigt. Sen kom David hem och lagade köttfärssås och under tiden den puttrade somnade en trött bebis och så kunde vi vara sådär föräldriga och kolla Rapport och nu fotboll. Ljusen är tända, vi dricker kaffe och utanför smattrar regnet och allt bara är så stilla. Vanligt, vardagligt och alldeles alldeles underbart. Jag krullar tårna av hur härlig vardagen är. Det är den jag älskar. När man bara får vara sweats on, hair up and bra off och man är trygg och sig själv i sitt eget hem och egna skinn. För det är klart, ibland är vardagen så jäkla vardaglig och gräset verkar så himla mycket grönare där borta men så får man en pangkväll som denna och då känns ens egna planhalva som den grönaste av dem alla.
Nu hejjar vi fram Malmö va!?
