Category: Livet

Fredagvideo #30 From hot mess to girl yessss!

I veckans fredagsvideo blir det både sminktutorial och selflove! Först får du den perfekta looken för sommarens svettigaste dagar. Du kommer alltså gå från a hot mess till girl yesssss! Sen avslutar jag med en Fråga Frida-hörna där jag svarar på tre av era frågor.

  1. Är jag introvert eller blyg och hur kommer jag över det?
  2. Jag skäms inför att andra att jag gått upp i vikt, hur ska jag hantera det?
  3. Jag bryr mig alltid så himla mycket om vad andra tycker om mig, hur kommer jag förbi det?

Du hittar veckans video här.

Det är alltid sommar när vi firar Paulas födelsedag

I söndags firade vi både mors dag och min syrras födelsedag. Och det var verkligen sommar! Jag hade bakat kakorna, köpt en Sarah Bernard-pion och gjort en stor trädgårdsbukett till syrran.

Du som följer mig på instagram vet att mitt försök att göra en rulltårta blev en katastrof! Men jag lyckades iallafall rädda den lite med grädde, jordgubbar och syrenblommor. Och, den blev faktiskt väldigt god sa gästerna.

Estrid var kalasfin med fläta och glitterklänning. Visst är det något särskilt med barfotabarn på sommarkalas. Helt underbart!

Min mormor och morfar var där. Snart 90 år och helvaccinerade! Så vi kunde kramas hur mycket som helst! Det är krut i di gamle för de spelade fotboll med barnen även om jag frågade om vi vuxna inte skulle gå bakom med en saccosäck för att dämpa eventuella fall.

Jag hade på mig en helt underbar sommarklänning (den kommer visas upp inom kort i ett samarbete). Sandaletter, randig skjortklänning, stråhatt och stråväska. Det måste vara den mest klassiska sommarlook som finns! Jag ÄLSKAR det!

Här är lilla familjen! <3

Jag bakade även en kokos, vit choklad och bränt smör-kaka. EPISK! Så pass episk att den definitivt kommer få ett eget inlägg med recept till er.

Min syrra har gjort ett underbart litet trädgårdsland. Där jag går all in på blommor går hon all in på ätbart. För det är mer praktiskt tänker jag. Jag är always glamour och hon är always praktisk.

Vi satt i timmar i trädgården och pratade och tittade på barnen som lekte så fint ihop. Himlen var knallblå och alla var helgtrötta och lata. Det pratades om att avsluta dagen med kvällsdopp och hämtmat.

Oma och opa är jätteduktiga på växter så varje gång vi ses får vi olika plantor, sticklingar och lökar. Så himla mysigt och gulligt. Och fint att veta att när de en gång inte finns kvar så lever de kvar i våra trädgårdar.

En fin och mysig mors dag och kalas!

Vår mysiga lördag i bilder

I helgen var vi hos Nina och Gustav. Vi har blivit så bra kompisar och jag uppskattar deras vänskap så himla mycket! jag blir också så otroligt inspirerad varje gång jag är där. Gustav är snickare och Nina har ett otroligt öga för inredning så deras hem magiskt! Jag sa det till dem i lördags att jag mår så otroligt bra i deras hem. Det har bra stämning helt enkelt.

Det blev en fin dag som sträckte sig i flera timmar. Estrid lekte non stop med minsta sonen som är jämngammal med Estrid och mellandottern som är Estrids största idol i LIVET! HON HAR MAGTRÖJA! HON HAR MASCARA! HON KAN ENGELSKA! Ja ni hör ju! En dröm för en femåring!

Poolen var öppnad för säsongen och även om vi vuxna avvaktade med ett dopp kastade sig barnen ner i poolen.

Vi kunde lugnt sitta och prata och barnen badade, spelade plockepinn och kollade på film. Det är så fint att ha vänner med barn äldre än Estrid för jag får så mycket bra tankar och ideér om allt sånt Nina och Gustav pratar med de stora barnen om.

När jag träffade Nina hade jag lidit så länge av dålig kompis-självkänsla. Men jag bestämde mig för att vara hundra procent mig själv och bara gilla läget om hon inte gillade mig. Tur för mig att hon gillade det! Och jag kan äntligen vara mig själv. Det känns så skönt! Jag får lov att prata mycket, vara känslig, provtänka och skämta lite mindre PK. Frihet helt enkelt!

Efter lunchen som sträckte sig till middagstid åkte vi och köpte godis, pizza och godricka och sen hade jag, David och Essie den mysigaste Eurovisionkvällen ever!

Event med Yves Rocher hos the Vault

I torsdags hade jag en riktigt nyp-mig-i-armen-stund! Jag valde att satsa på att jobba som influencer mitt under pandemin och därför har inga events, mingel eller tillställningar blivit av. Det har på ett sätt varit skönt eftersom jag verkligen har kunnat fokusera på mitt arbete och inte bli splittrad. Men å andra sidan, vem älskar inte att klä upp sig, mingla med kvinnor och känna sig FAB!? Jag älskar det! Därför var det så megasuperjättemycket underbart att få gå på event i torsdags. 20 kvinnor, med vars ett eget hotellrum, och en gemensam middag uppdelad på flera olika små bord. Helt anpassat efter reglerna med andra ord.

Det var Yves Rocher som bjöd in till eventet tillsammans med hotellet the Vault där vi åt, drack och sov över. Temat var “lämna din necessär hemma, vi har allt du behöver”. Jag kommer återkomma till detta…

Jag har aldrig tidigare besökt the Vault och nu förstår jag verkligen inte varför för det var helt underbart! Varenda detalj var så genomtänkt, personalen var supergulliga och rummen. alltså RUMMEN!

Eller ska jag säga sviten! Jag fick ett SÅ fint rum. Jag blev alldeles gråtig när jag kom in. Jag kände mig så otrolig speciell och tänkte att kan detta ens vara livet? Och överallt, nej men alltså ÖVERALLT, var rummet dekorerat med produkter från Yves Rocher. På varenda yta, i duschen, i badrummet, på soffbordet, på sängen, på sängborden. Ja överallt! Det var julafton!

Lite såhär såg det ut överallt i rummet. Och så låg där praliner och lakrits och ett välkomstbrev. Jag har aldrig känt mig som Mariah Carey mer än i denna stund!

Jag var liksom inte i Helsingborg. Jag var i Paris. Jag öppnade upp gardinerna och de balkongdörrarna och lät solen och värmen flöda in.

Jag satte mig på sängen och facetimeade David för att visa detta underbara!

Det var så genomtänkt i varenda liten detalj och jag blev så inspirerad! Jag tänkte också “kommer detta hända mig fler gånger”? Är det såhär det ÄR att gå på events som influencer? Hoppas!

Genom de öppna dörrarna kom ljudet från den porlande fontänen.

Och på andra sidan mitt fönster låg havet.

Jag gjorde mig i ordning för kvällen, provade lite av det nya smink vi fått och begav mig ner.

På eventet var några av mina finaste kollegor. Lina som jag träffat flera gånger och är kompis med på riktigt. Och Filippa som jag bara träffat på instagram och nu också är kompis med på riktigt! Jag lärde känna Lin Mellgard, från Sveriges mästerkock, och vi hade verkligen en sådär love at first sight-känsla till varandra!

Underbara Gabriella som arbetar på Yves Rocher välkomnade oss. The Vault berättade om sitt hotell och vår servitör presenterade menyn.

Blodapelsinlemonad, burata och torsk med smörstekt sparris landade framför mig och allt var så gott! Till efterrätt blev det tiramisu som var så god att jag glömde fota den!

Till bords hade jag, förutom Lina och Filippa, även Jasmin. Vi har känt varandra enda sedan vi var pluttisar på gymnasiet!

Åh så influencigt av oss! And I love it! Efter middagen var vi några som gick upp till mitt rum och tittade på delfinal 2 av eurovision. Jag gjorde det enda rimliga vilket var att ta på mig ett nattlinne och en fluffig morgonrock. Under tiden vi kollade på eurovision krämade jag mig med typ alla produkter vi fick. Sen slocknade jag i sängen och kände att jo, jag kan definitivt vänja mig vid detta.

När jag vaknade på morgonen satte jag på Sky news! Det är semester för mig att lyssna på typ Sky eller BBC. Jag facetimeade med Estrid och David och gick sedan ner till frukosten.

Aldrig har väl en tapet gjort en väska mer rättvisa! <3

Hej hej, här är jag! I gammal jumpsuit och flipflopklackisarna!

Efter frukosten sa vi alla farväl och åkte åt våra respektive håll. Jag åkte till Skanör och kände att drömmar blir verklighet och att jag är världens lyckligaste människa som får dessa underbara kontraster i mitt liv.

Min söndag i bilder

Jag hade en så mysig söndag och tänkte visa dig hur min dag var. Från morgonen och prick hela dagen fick mitt signaturdoftljus “english pear & freesia” sprida väldoft i huset. Estrid och David åkte in till stan och var borta ända till middagstid. Jag fick massor gjort.

Till ljudet av poddar spenderade jag lång tid i tvättstugan. Jag tvättade, manglade, strök och sprayade allt med ljuvligt linnevatten. Även om jag drömmer om en stor tvättstuga kommer jag aldrig sluta slås av hur ofantligt lyxigt det är att ha en tvättstuga. I alla år har jag och David fått tvättat i källaren där alla andra lägenhetsinnehavare också tvättade. Att ha min egna tvättstuga är magi!

Jag åt lunch framför datorn och fick en hel del jobb gjort. Eftersom jag var hemma med Estrid torsdag och fredag fick jag passa på att jobba ikapp lite på söndagen.

Frukost till middag kan vara mitt bästa. Här är havregrynsgröt, rysk yoghurt, hemkokt päronkompott, granola och apelsin. Alltså gud så gott!

När himlen sprack upp drog jag på mig joggingkläderna och stack ut på en liten runda. Nu blommar det här vackra trädet på vår uppfart. jag vet fortfarande inte vad det är för slags träd. Den får sedan något slags bär men det är nog inte körsbär. Så oklart om de går att äta.

Jag sprang min finaste runda som är en grusstig och på sidan är hästhagar, skog och där borta ligger havet. Jag kände på denna runda att jag behöver nya joggingskor så tips mottages varmt.

När Estrid och David kom hem åt vi köttfärssås med stora bitar parmesan och en tomatsallad med olivfräst vitlök, avokado och basilika.

På bordet står min fina trädgårdsbukett. De små blå blommorna är kaukasisk förgätmigej och är en av mina favoritblommor. Jag köpte den förra året som en chansning och är nu helt såld. Den är så vacker i både rabatt och bukett. vid denna bukett satt vi och åt middag och pratade om dagen som varit och veckan som kommer.

Och varje vår är jag så glad över att jag hösten dessförinnan orkade stoppa ner tulpanlökar. Nu kommer det tulpaner på flera ställen i trädgården och det är så vackert! På alla sätt en väldigt skön och avkopplande söndag.

Den uteblivna äggledarspolningen.

Igår var jag tillbaka hos doktorn för att göra en äggledarspolning. Jag kände mig väldigt nervös inför det hela. Det blev dock ingen spolning. Min livmoderslemhinna var för tjock och måste genom medicin stötas ut i form av en blödning. Ja, lite medicinskt och tekniskt men typ så kan man förklara det. Det hänger ihop med utebliven ägglossning och varför den har uteblivit vet vi inte. Det kan ha med min övervikt att göra. Först när den underbara doktorn sa att östrogen lagras i fettet hos överviktiga vilket kan påverka ägglossningen kände jag ett sting av skam. Det där jävla fettet liksom. Men inom någon sekund tog jag mig själv tillbaka. Den där primitiva skammen är inte mitt defaultläge längre.

Jag blir inte lyckligare, eller smalare för den delen, av att vara arg och besviken på mig själv. Det är inte heller så att vi VET att detta har med min vikt att göra. Läkaren utgår från statistiska troliga anledningar. Jag kände mig dock inte besviken av att undersökningen inte blev av. Jag har ingen stress. Det verkar som att jag har gott om ägg och jag får ju ändå ingen behandling förrän jag gått ner i vikt. Nu ska jag ta medicin, få igång en blödning och sen göra ett nytt försök om ca två veckor.

När jag satte mig i bilen hem kände jag lycka. Vilken resa jag gjort. Från den otroliga skammen jag kände inför min kropp under min graviditet och förlossning. Till att idag gå runt, ännu tjockare, och känna mig värdig. När jag kom hem stod det fotojobb på schemat. Jag skulle fotas i trosor. Avklätt med valkar, gropar och bristningar. För några år sedan hade det inte gått. Jag hade varit så färgad av läkarbesöket att jag avskydde min kropp. Idag gick fotograferingen så sjukt bra. Jag kände mig som en supermodel of the universe. Stark, positiv och hoppfull.

Min läkare är underbar. Jag frågade vad jag skulle göra den närmsta tiden. Om jag skulle använda ägglossningtest, när vi bäst ska ha sex och om hur jag ska veta om det finns ägglossning eller inte. Hon log mot mig, ja, man ser det på hennes ögon fast hon bär mask. Hon sa att nu ska jag bara njuta av livet, försöka gå ner i vikt på ett snällt sätt och älska med min man när andan faller på och inte enligt något schema.

Tankar efter besöket hos fertilitetsläkaren.

Igår var vi och gjorde ett nytt försök hos en fertilitetsläkare. Denna gång hade vi verkligen kommit rätt och fick träffa både en läkare och en sjuksköterska. Fick jag frågor om min vikt? JA! Var det mycket prat om vikt? JA! Kände jag mig ledsen en enda gång? NEJ! Jag kände mig fantastisk efter läkarbesöket. Så glad, positiv, motiverad och peppad! Jag sa till läkaren det jag hade planerat att säga, nämligen att jag är medveten om min vikt och hur den spelar roll inom ramen för en sådan här process, men att jag önskar att våra problem utreds på fler sätt än kopplat till min vikt. Och svaret på detta var att vi givetvis skulle få all möjlig hjälp och den totala utredningen.

Nu är vi inne i ruljansen och ska göra en utredning på varför vi inte fått ett syskon till Estrid. Vi fick massor av information om vad som kan vara problemet och kommer få göra en full utredning. Givetvis talade vi om min vikt av den enkla anledningen att vi kommer inte få någon som helst behandling så länge mitt BMI är över 35. Och just nu är det på 39. Jag kände ingen skam eller skuld. Jag fick information på ett sakligt sätt och förstod att det ingår i läkarens medicinska skyldighet att berätta de här sakerna för mig. Så konkret vet jag att jag måste gå ner 13 kilo för att nå BMI 35. Det är först i augusti som resultatet på Davids spermieprover kommer meddelas och den tidsutdräkten gör mig ingenting alls. För 3-4 månader är precis vad jag behöver för att nå, eller åtminstone komma nära, BMI 35.

Jag har oroat mig en tid för att jag fått ett bakre framfall efter min sfinkterruptur. Min läkare undersökte mig och sa att ja det finns ett litet framfall men som med knipövningar inte ska ställa till besvär. Jag hade också många äggblåsor och ingen vet varför, men jag kände mig mäkta stolt över min ena äggblåsa på 14 mm! Det kan vara så att jag inte har ägglossning regelbundet vilket kan vara kopplat till min övervikt. Men återigen så kände jag ingen skam för jag kände att läkaren tar ett helhetsgrepp om mig och aldrig en enda gång snöade in på min vikt. Nu vet jag konkret vad som ska göras. Och antingen går jag ner i vikt och vet att jag gjorde vad som krävdes. Eller så går jag inte ner i vikt men då kan jag inte heller gnälla över att vi inte fick prova all behandling som erbjöds.

Jag bar detta till läkarbesöket. Och när både sjuksköterska och läkare ger komplimanger för ens outfit då VET man att man har kommit till läkaren och syrran som the ONE för mig! Anledningen till att vi går privat är eftersom vi inte kan få offentlig vård eftersom vi redan har ett barn. Det innebär att utredningen kostar samma patienttaxa som i offentlig vård, men om vi sen behöver gå vidare med IVF eller annan behandling så bekostar vi det själva. Så det är ingen skillnad på själva vården, utan det handlar om reglerna kring att de som inte har några barn alls prioriteras. Likaså äe BMI-gränsen vid offentlig vård på BMI 30. Och det är för att ju “bättre normalvikt” en kvinna har desto bättre är hennes möjligheter att få en lyckad behandling. Eftersom skattebetalarna bekostar den offentliga vården har man ett lägre BMI medan det inom privatvård handlar om att jag som patient bekostar det själv och då är medveten om att jag tar risken att göra behandling vid ett högre BMI. Jag kommer sträva efter att nå BMI 30, men just nu är fokus på 35. Ett steg i taget liksom.

Jag har givetvis spenderat väldigt mycket tid på att tänka på hur jag ska gå ner i vikt utan att gammalt skit kommer tillbaka. Och jag har en plan. Jag är osäker på om jag ska dela den med er eftersom det är så lätt att det spär på dålig självkänsla, jämförelse eller att man tar min plan som ens egen. Jag tror jag kommer säga såhär. Jag kommer röra på mig mer än innan. Jag kommer tacka nej till en del som jag tidigare ätit. Jag kommer prioritera lördagsgodis framför annat snacks. Jag kommer hålla koll på energin jag stoppar i mig. MEN, och detta är den STORA skillnaden. Jag är på en helt annan mental plats nu där dessa bitar känns som en utmaning men inte som ett straff. Idag är jag så mentalt stark att jag faktiskt känner att jag inte kommer vara en slav under allt eller inget, jag kommer kunna se framgång som mer än numret på vågen och jag lever idag som kvinnan jag vill vara hade levt imorgon.

Jag har en kompis som ska göra en egen hälsoresa och vi kommer, så länge vi har en positiv inverkan på varandra, att peppa varann och göra detta ihop. Jag vill dela det fula med någon. Skammen som blossar upp när man känner hur man med nöd och näppe får plats i flygplansstolen. Hur usel man känner sig när inget från ens senaste onlinebeställning passar. Ja, ni vet det där som ni också förstår. Jag kan alltid prata med David, men han förstår inte så som ni förstår.


När vi kom hem från läkaren stod plommonträdet i full blom. Ute lös solen, himlen var knallblå och temperaturen mätte 20 grader. Och jag känner hopp. För oaktat om det blir barn eller inte så vann jag något stort på läkarbesöket. Trots samtal om det som förr var det fulaste i mitt liv satt jag där avslappnad, inlyssnade, positiv och glad.

En ruskigt tråkig vecka

Estrid är hemma hela veckan, utanför fönstret har det regnat non-stop i flera dagar, vi är inomhus och är ruskigt understimulerade och jag har massa våriga/somriga fotograferingar att göra utomhus. Snark på detta! Men, jag hetsar inte upp mig för det går inte att göra något åt situationen. Jag kan varken kontrollera vädret eller coronasituationen på Estrids förskola. Jag gör det bästa av situationen, bakar, gör egen glass, tillåter mycket iPad-tid och ber ödmjukt vädergudarna om sol imorgon. För då behöver jag det VERKLIGEN!

Det är dock fridfullt att veta att snart är vi här. Med utslagen syrén, badande barn med klapprande tänder och blåa läppar, sommarklänningar och hela utomhusdagar, shorts och sandaler. Snart är vi där. I väntan pysslar jag med mina plantor som har förvandlat köket till en djungel, dricker te och läser böcker.

Vad jag behöver mer av i mitt liv.

Som introvert har jag inte lidit så mycket av den sociala isoleringen som varit under corona. Jag har ju drömt om att arbeta hemifrån så jag har njutit av att vara hemma varje dag. Vi har inte heller ett särskilt stort socialt umgänge så det har inte förändrats särskilt mycket. Innan Corona umgicks jag väldigt mycket med min familj och det har vi fortsatt att göra, med undantag för om någon varit sjuk.

Men nu börjar till och med jag bli rejält uttråkad. Jag saknar att gå på restaurang, caféer, bruncher. Teater, musikaler, utställningar, museum, åh jag saknar att bara göra utflykter. Ta bilen till Österlen och stanna vid små smultronställen.

Som du vet är jag en stor förespråkare av tacksamhet och att fokusera på allt det man har istället för allt det man inte har. Därför har denna saknad varit en personlig utmaning för mig. Hur ska jag göra min situation bättre, hur har jag jobbat med mina tankar och hur trivs jag i nuet istället för att längta bort.

Lösningen på restaurangbesök har blivit att jag hittat lite mer komplicerade recept som David får laga åt oss. Vi blandar upp det med de vanliga pannkakorna och falukorven med stuvade makaroner. Men som i lördags. Då lagade David helt fantastiskt kött i vår Sousvide som vi att med hasselbackspotatis, bearnaisesås och en sallad. Jag hade på dagen lagt lite tid på att vaniljkoka päron och göra hemgjord saltkolasås. Det blev så otroligt gott. Sen gjorde vi extra fint med dukningen, blommorna och ljusen och vips så fick jag lite restaurangkänsla över kvällen.

Jag saknar att klä upp mig. Att bli bjuden på olika tillställningar som innebär olika slags outfits. AW:s, bloggevent, coctailpartyn, parmiddagar osv. Sagt och gjort, jag får tema-klä mig här hemma trots att det egentligen är helt vanliga dagar. Jag har faktiskt bestämt mig för att göra en 30-dagars utmaning med mig själv där jag ska filma alla mina outfits för att få in känslan och rutinen av att klä upp mig.

I brist på fester har jag också bestämt att göra temamiddagar för min familj. Spansk afton, American BBQ, fransk bistro, japansk kväll, hotellfrukost osv. Så vi får något att göra om helgerna!

Jag saknar kulturella upplevelser och lösningen har blivit att djupdyka ner i mina poddar. Jag har inte ro för tillfället att läsa och jag är dödens uttråkad av att titta på TV. Hörlurar och podd har blivit min nya favoritavkoppling. Och projekt! Jag har sett till att ha ett projekt på gång hela tiden. Just nu är det elementskydd som tar mycket av min tid.

Genom att skapa det jag längtar efter, fast anpassat efter den vardag vi har just nu, känner jag att jag kan älska och trivas i nuet och inte längta bort till något annat. Det gör mig grundad och att jag trivs med min vardag. Borta är känslor av frustration och att tiden bara rinner mellan fingrarna. Istället känner jag att mina dagar och min tid är meningsfull och givande.

Startskottet för mitt blomsterår

Äntligen har jag börjat med mina blommor. Det är fortfarande tidigt på året och jag ska inte göra misstaget att börja med mina fröer för tidigt. Men jag valde några sorter som ska börja odlas tidigt och så satte jag krukorna i mitt miniväxthus för att ge dem bästa möjligheterna.

Det är fortfarande för tidigt för att börja jobba i trädgården och tro mig, det kliar i fingrarna. Jag vill plocka ogräs, beskära rosor och buskar, sätta luktärter i jorden och tvätta trädäcket. Men det är fortfarande lite tidigt för det kan ju komma en köldknäpp eller två.

En vissnad klematis och förre årets bambupinnar vittnar om en sommar som var och som kommer komma igen.

Min odlingsbänk ska rengöras och scrubbas och den döda hortensian i den beiga krukan hoppas jag få nytt liv i. Innan jag kommer dit kan jag iallafall njuta av min lilla premiär av försådd. Det som jag började odla är:

  • aklejruta
  • löjtnantshjärta
  • sommarbegonia “super olympia bicolor”
  • salvia

Här har ni den förväntansfulla glada trädgårdsmästaren, amatör förvisso, men med fingrar som faktiskt blir mer gröna för varje år.