Category: Livet

Jag fyller snart år och här är min önskelista

INLÄGG INNEHÅLLER ADLINKS

Den 18 oktober fyller jag 35 år! Jag älskar att bli äldre! För varje år blir jag gladare, lugnare, lyckligare och mer harmonisk. Så ingen åldersnoja här inte! Här är min önskelista om jag fick lov att hejdlöst önska mig allt fint jag vill ha.

SÅ, GRATTIS TILL MIG!

Utflyktstips till nästa säsong – Hörte brygga

Innan Hörte brygga stängde för säsongen besökte jag och David det för en underbar sensommarlunch. Detta är ett fantastiskt utflyktsställe som du bara måste spara till nästa säsong.

Hörte brygga ligger så vackert vid vattnet i skånska Skivarp.

Man sitter på en mysig lummig uteservering, med härlig musik, drinkar och lokal närproducerad och väldigt god mat! I samband med att vi skulle fota ett samarbete passade vi på att äta lunch här. Man borde göra det mer i vardagen. Ta en lunch med sin kärlek. Det är så fint och avslappnat att bara sitta där och prata.

Nu känns bara ben som ett minne blott och just därför känns det fint att ha detta minne att visa er. Och också som en påminnelse om att det kommer en ny sommar nästa år.

Vecka 3 i min mat- och träningsutmaning

Nu har det gått tre veckor. I början av vecka tre var det kämpigt. Jag kände mig hungrig, matt och yr. Jag kände att om det kommer fortsätta på det här sättet var jag beredd att kasta in handduken. Innan jag kastade mig ner i tyck-synd-om-träsket så tog jag ett steg tillbaka och analyserade situationen. Jag hade inte känt såhär de två tidigare veckorna, var något annorlunda denna vecka? Och givetvis var det så. Jag hade PMS och inväntade att om en vecka få min mens och jag hade slarvat med vattnet och inte druckit så mycket som vi ska göra. Jag ökade på vattnet och mycket riktigt det blev genast bättre.

Dagen efter att jag fokuserat på vattnet var jag fit for fight igen. Och nu är jag tillbaka på banan och känner att det här fungerar hur bra som helst. Oavsett vad för livsförändring man gör är stödsystem så himla viktigt. Och jag har verkligen verkligen fått känna på det. David är otroligt stöttande och lagar i princip all mat och så fort jag ber honom att göra mellis till mig så fixar han. För jag har en tendens att bortprioriterat dem och det får jag inte. Det är så himla viktigt att jag äter alla mina mål om dagen för att hålla blodsockernivån stabil. Och min familj! Mamma, pappa och syrran är så taggade att träna med mig. Det gör att träning har blivit riktigt kul för vi gör det ihop. Pappa tar inspiration från mina träningspass och tar in vissa övningar i den träning han är ledare för. Det känns bra. Som att jag kan tillföra något inom träningsvärlden. En ovan känsla för mig. Men som känns väldigt väldigt bra.

Jag har fått blodad tand på träningen när jag märker att det ger resultat. Jag känner mig starkare och att jag har bättre flås. Jag längtar efter annan mat. Men jag känner mig inte förfördelad. Jag accepterar att det är såhär det är nu och att jag kan välja. Jag behöver inte göra det här, men just nu vill jag. Och nu känner jag att jag snart gjort halva utmaningen och det gör mig sjukt taggad att se detta i mål. För att korsa mållinjen med vetskapen om att jag klarade det kommer göra under för mitt självförtroende.

Musta egna äpplen

I år gjorde vi en så himla bra och rolig grej av alla våra en triljon äpplen! Vi lämnade in dem på ett musteri! Tidigare år har jag känt att jag inte hunnit göra något av med äpplen i takt med att de har mognat och det har blivit att vi fick slänga en hel del och det kändes inte alls bra. Eller särskilt hållbart.

Vi plockade cirka 40 kilon äpplen och åkte iväg med det till Sydkustens gårdsbryggeri i Trelleborg. Där lämnade vi in alltsammans och cirka en vecka senare fick jag ett sms om att musten var klar.

Vi fick totalt 9 stycken 3-liters bag-in-boxar fulla av äppelmust. Den är pastöriserad vilket gör att den håller nio månader utan att behöva stå i kylen. Jag har passat på att samla in vackra glassflaskor så att jag nu under året kan hälla upp lite av vår egna must och ta med mig som gå-bort-present. Hur mysig grej?

Vi betalade 80 kr per bag-in-box vilket ger ett literpris på ca 25 kronor. Det känns helt otroligt värt eftersom vi fick det mustat och upptappat till det priset.

Om man lämnar in över 60 kilon så kan man få sin egna etikett på boxen. Det är målet nästa år så att det på våra bag-in-boxar står “Kummerfeldts must 2022”. Så himla härligt!

Jag kan verkligen varmt rekommendera att musta dina egna äpplen. Då får du glädje av din trädgård under hela vinterhalvåret.

Vecka 2 i min mat- och träningsutmaning

Nu har jag gjort den andra veckan i min utmaning och tänkte ge er en liten uppdatering. Det som varit den stora skillnaden på vecka två jämfört med vecka 1 är att jag i vecka två var frisk från min förkylning och äntligen kunde träna. Den gångna veckan har jag alltså tränat varje dag. Och det har varit ganska så odramatiskt. Jag har tränat själv och ibland med pappa och ibland med övriga familjen. Det har faktiskt varit ganska roligt att träna mycket. Jag är otroligt lättad över att min ångest kopplad till träning nu är helt borta. Det är ju något som jag jobbat med långt innan jag började den här utmaningen, men som sätts på prov nu när jag tränar så ofta.

En annan utmaning är att jag varit mycket mer hungrig vecka 2 än vecka 1. Det ogillar jag starkt så jag har försökt komma fram till vad det är för hunger jag känner. Dels tror jag att jag valt lite för lätta mellanmål för den mängd träning jag gör. Så jag har ökat upp på ägg. (tvek om jag någonsin kommer äta ägg och turkisk yogurt efter detta…). Jag ska också ha mens om några dagar och jag tror att även det varit en bidragande faktor till min hunger. För jag har inte varit hungrig punkt. Utan mer hungrig på rött kött, potatis, pasta och ris. Du vet, rejäl mat! Sen har jag även svårt att få i mig mängden vatten vi ska dricka vilket givetvis också påverkar matsmältningen.

Jag känner mig dock glad och stabil i detta. Jag har inte ångest eller tendenser till destruktiva tankar. Men sen ska jag inte heller påstå att detta är helt okomplicerat. Detta är ett, i mitt tycke, ganska extremet program. Och det passar perfekt om man som jag har ett konkret, sunt och positivt mål. Men om det är en livsstilsförändring man är ute efter så tror jag på att skynda långsamt.

Två veckor in och vissa dagar känner jag att jag kan göra det här för alltid. Andra dagar känns det oöverstigligt att det är sex veckor kvar. Men som vi får höra av vår PT, en dag i taget! Något riktigt positivt som kommit ur detta än så länge är att min hy är strålande! Även så mitt humör! Jag känner mig glad, sprallig och energifylld! Estrid har, vilket var oväntat, direkt märkt om jag äter annorlunda och då är svaret fortfarande att vi äter rester (vilket iv ju faktiskt gör!) eller att mammas träningsutmaning ger mig mer muskler och att musklerna behöver lite annorlunda mat just nu. Det är alltså NOLL prat om vikt, kilon osv. I hennes värld är jag samma tjocka gosiga mamma som innan! =)

Jag har 6 kilon kvar att gå ner till vår IVF-gräns. Vilket känns väldigt bra. Vi närmar oss nästa etapp på vår resa och jag ser väldigt mycket fram emot det. Jag fick en fråga om jag kommer fortsätta gå ner i vikt efter att jag nått IVF-vikten och då är mitt svar att jag inte vet. Jag tror det kommer bli så på ett naturligt sätt. För det som gjorde mig tjock, känsloätande och sköldkörtelsjukdom. är nu borta. Men jag kommer aldrig jaga en viss siffra eller ett särskilt mått. Jag ser mest bara fram emot att leva balanserat, hålla igång träningen och kanske äntligen äntligen kunna springa en hel mil UTAN ATT STANNA ELLER GÅ EN ENDA GÅNG! Det är en dröm jag har.

En annan sak jag vill skriva om är hur fin min familj är. Det är de ju såklart alltid men i vissa hänseenden, särskilt kring träning och motion, har jag känt mig så himla utanför. Pappa, mamma och Paula har alltid tränat, tränat tillsammans och haft en träningsglädje. Och de har så gärna velat att jag skulle dela den med dem. Vilket jag inte kunnat för det var bara sådan ångest för mig. Men sekunden jag bad dem träna med mig, efter åratal av att jag tackat nej till deras inbjudningar, ställde alla upp direkt. Och det är en boost att jag är den som får leda dem i mina träningsprogram. Att vi kan dela det här och att de får mig att känna mig bra och stolt. Ni är många som vill träna med era familjer men ni vågar inte för ni skäms. Det enda jag kan säga är “var ärlig”. Min pappa vill springa med mig men jag säger nej. För jag är inte redo. Jag är fortfarande så dålig och långsam på att springa att det kommer inte kännas lustfyllt att springa med honom. jag kommer känna mig ledsen. Så i väntan på det tränar vi annat ihop. Men dagen jag ber farsan ta med mig ut på en runda så vet jag med 100% säkerhet att han finns där med löparskorna redo och en perfekt pappa-dotter-slinga att springa tillsammans.

Vecka 1 i min mat- och träningsutmaning

Jag får, helt förståeligt, massor med frågor om min mat- och träningsutmaning som jag gör nu. Jag har valt att inte skriva om den särskilt mycket av flera anledningar. Dels är det ett program som man betalar för och då vill jag inte ge bort min PT:s receptbank och träningsupplägg gratis till er. Det känns inte schysst. För det andra var jag så rädd och tveksam när jag började denna utmaning och min PT sa att jag kan gå in utan krav och kan när som helst lämna. Men efter soulsearching kom jag fram till att jag VILL göra detta och att jag SKA klara det. MEN, det har bara gått en vecka och om jag efter 8 veckor står där och tycker att det är ett fantastiskt upplägg kommer jag berätta allt! Men om det i slutet visade sig vara något som jag inte vill rekommendera er så kommer jag då välja att inte göra det. Förstår ni hur jag menar? För till syvende och sist handlar detta om en rejäl omställning i maten, träning varje dag och fokus är för mig viktnedgång. Vad alla deltagare i min grupp har gemensamt är dock en längtan efter bra mat- och träningsrutiner och förhoppningsvis en kropp som blir starkare, härligare och sundare.

Nu tänkte jag dock berätta om mina tankar efter den första veckan. De första dagarna LED jag! Dels var jag otroligt hungrig och dels så åt jag mat som jag inte gillade. Jag bodde på hotell och fick inte äta hotellbuffé och trista mellanmål fick jag ta med mig. Och inte kunde jag mysa till det med kanelbullar och godis på tåget. Ni hör. Jag tyckte extremt synd om mig själv! Men jag följde planen till punkt och pricka. Hungern försvann efter några dagar. Och i en vecka nu har jag känt mig konstant tillfredställd och med noll sug på godis. Att hoppa över snacks på fredagen och godis på lördagen var busenkelt. Det behövdes inte ens någon ansträngning från min sida. Och det känns helt sjukt eftersom jag för kände mig OTROLIGT förfördelad om jag inte fick äta godis. Jag visste på förhand att min stora bov är just känslan av att det är synd om mig, “alla andra får men inte jag” och därför försökte jag inför detta att mentalt förbereda mig. Och som David säger “du får vad du vill, men nu VÄLJER du bort”. (Han har rätt) Hungern var en annan faktor som provocerade mig. “Jag ska väl inte SVÄLTA!!!!!” sa jag dramatiskt till David på telefon. Han bad mig ge det några dagar för jag äter sex gånger per dag så inte var det svält. Snarare omställning. (Han hade rätt). Slutligen var det maten. Jag åt i början några recept som inte alls passade mig. “Jag ska väl inte äta mat som är VIIIIIIIDRIG” snyftade jag till David. Han sa bara “ät något annat imorgon och testa dig fram till dem du gillar”. (Han hade rätt). För 90% av recepten har varit toppengoda och hur härliga som helst.

Så nu när all dramatik börjar lägga sig känns matbiten faktiskt helt ok. Det enda problemet är att kombinera detta med maten som familjen äter. Estrid har varit extremt uppmärksam, mycket mer än jag trodde, och direkt märkt om jag äter annorlunda. Jag har försökt att avdramatisera det hela med att vi idag äter rester, jag var sugen på något annat eller sagt halva sanningen med att “mamma ska träna supermycket i 8 veckor och då behöver mina muskler att jag äter lite annorlunda”. Så halva veckan får hon egen mat och andra halvan äter vi min mat (med mackor på stand by för henne).

Träningen har jag inte alls kunnat göra eftersom jag varit hemskt förkyld. Men i söndags rev jag av ett pass med pappa och Fredrik. Därför har jag inte riktigt känt på träningsbiten. Den är intensiv eftersom vi tränar varje dag. Vi har ett minipass som ska göras dagligen och varannan dag läggs ett fokusområde på och varannan dag ett annat område. Slutligen lägger vi till två riktigt tunga träningspass två gånger i veckan. Det blir med andra ord väldigt mycket träning. Jag älskar de tunga passen men känner redan nu att det känns läskigt att klara av att träna varje dag. Jag får försöka hitta en bra rutin för det. Och åter igen inte tycka synd om mig själv. För jag gillar inte att göra samma träning om och om igen och det blir det ju nu med samma sak en hel vecka. Här är det stålsättning och mental träning som gäller.

Det som motiverar mig mest är dock kvinnan jag vill vara. Hon har nämligen pannben! Jag ger så lätt upp så fort något inte är kul. Och jag vill vara en kvinna som liksom köttar, maler, knegar och grisar ner sig! Allt för att klara av målet framför sig. När motivationen tryter tänker jag på denna kvinna och känner att inte fan ska jag ge upp. Nu ska jag bara ner med huvudet och kötta mig igenom det hela.

Första veckan har gett resultat på både vikt och midjemått vilket är positivt eftersom jag har ett konkret viktmål för vår IVF. Jag fick en väldigt bra fråga på instagram och det var hur det var att göra en sån här utmaning med ätstörningar. Svaret är enkelt, du ska INTE göra detta om du har ätstörningar. Det är många matregler vilket kan vara triggande. Det är också ett oerhört fokus på mat eftersom man äter sex gånger om dagen. Det känns som allt jag gör är att äta, planera, laga, handla, frysa in, göra mellis osv. Det kan också vara triggande. Detta görs i en grupp och om du är benägen att jämföra dig med andra och känna dig som skit om du inte “håller deras tempo” ska du inte göra det här. Också triggande. Du ska heller inte göra det om du har en bakgrund med ätstörningar och inte har mental kapacitet än att styra ditt ätstörningsmonster när det tittar fram. Jag känner att jag har den kapaciteten nu. Jag känner mig inte mer duktig nu med denna kost än med kosten tidigare. Jag känner mig inte heller mer vacker eller fin. Jag är samma. Jag känner dock att det ska bli skönt att gå ner i vikt och komma i mina gamla kläder, att allt inte sitter så hårt och att jag en gång för alla har blivit av med mitt känsloätande.

Så för att sammanfatta den första veckan. Jag är försiktigt positiv till att jag kommer klara detta. Jag är otroligt stolt över att jag vann över “tyck synd om mig”-tänket. Jag är lättad att jag vågat vara helt öppen för vänner och familj om den här resan vilket underlättat massor. Jag är också tacksam för att mitt sug försvunnit för det var lite som ett straff ibland. Den här känslan av att kroppen arbetar emot en och att man aldrig är tillfredsställd. Och de stunder när det känns extra jobbigt så har jag en liten lista i min mobil där jag skriver upp sånt jag saknar och vill göra när utmaningen är klar.

  • LÖSGODIS!
  • baka kanelbullar!
  • Bjuda vänner på middag som är mer än kycklingfilé! Svulstig gryta med rejäl efterrätt får stå på menyn.
  • Åka till Ystad saltsjöbad med Hedda och äta hotellfrukost, gå på spa, få massage och ansiktsbehandling, äta trerätters på kvällen och sova på hotell
  • köpa en klänning från Needle & thread
  • Köpa drömstövlar!
  • Äta pasta och vitt bröd! Surdegsfralla med ost och marmelad!
  • Ha en sjujäkla live-loppis med alla kläder som blivit för stora!

Och slutligen, när jag behöver en liten pick me up så shoppar jag på nätet. Ja, kanske inte så hållbart men otroligt härligt och roligt och jag känner mig snäll, bäst och mysig! =)

Fredagvideo #30 From hot mess to girl yessss!

I veckans fredagsvideo blir det både sminktutorial och selflove! Först får du den perfekta looken för sommarens svettigaste dagar. Du kommer alltså gå från a hot mess till girl yesssss! Sen avslutar jag med en Fråga Frida-hörna där jag svarar på tre av era frågor.

  1. Är jag introvert eller blyg och hur kommer jag över det?
  2. Jag skäms inför att andra att jag gått upp i vikt, hur ska jag hantera det?
  3. Jag bryr mig alltid så himla mycket om vad andra tycker om mig, hur kommer jag förbi det?

Du hittar veckans video här.

Det är alltid sommar när vi firar Paulas födelsedag

I söndags firade vi både mors dag och min syrras födelsedag. Och det var verkligen sommar! Jag hade bakat kakorna, köpt en Sarah Bernard-pion och gjort en stor trädgårdsbukett till syrran.

Du som följer mig på instagram vet att mitt försök att göra en rulltårta blev en katastrof! Men jag lyckades iallafall rädda den lite med grädde, jordgubbar och syrenblommor. Och, den blev faktiskt väldigt god sa gästerna.

Estrid var kalasfin med fläta och glitterklänning. Visst är det något särskilt med barfotabarn på sommarkalas. Helt underbart!

Min mormor och morfar var där. Snart 90 år och helvaccinerade! Så vi kunde kramas hur mycket som helst! Det är krut i di gamle för de spelade fotboll med barnen även om jag frågade om vi vuxna inte skulle gå bakom med en saccosäck för att dämpa eventuella fall.

Jag hade på mig en helt underbar sommarklänning (den kommer visas upp inom kort i ett samarbete). Sandaletter, randig skjortklänning, stråhatt och stråväska. Det måste vara den mest klassiska sommarlook som finns! Jag ÄLSKAR det!

Här är lilla familjen! <3

Jag bakade även en kokos, vit choklad och bränt smör-kaka. EPISK! Så pass episk att den definitivt kommer få ett eget inlägg med recept till er.

Min syrra har gjort ett underbart litet trädgårdsland. Där jag går all in på blommor går hon all in på ätbart. För det är mer praktiskt tänker jag. Jag är always glamour och hon är always praktisk.

Vi satt i timmar i trädgården och pratade och tittade på barnen som lekte så fint ihop. Himlen var knallblå och alla var helgtrötta och lata. Det pratades om att avsluta dagen med kvällsdopp och hämtmat.

Oma och opa är jätteduktiga på växter så varje gång vi ses får vi olika plantor, sticklingar och lökar. Så himla mysigt och gulligt. Och fint att veta att när de en gång inte finns kvar så lever de kvar i våra trädgårdar.

En fin och mysig mors dag och kalas!

Vår mysiga lördag i bilder

I helgen var vi hos Nina och Gustav. Vi har blivit så bra kompisar och jag uppskattar deras vänskap så himla mycket! jag blir också så otroligt inspirerad varje gång jag är där. Gustav är snickare och Nina har ett otroligt öga för inredning så deras hem magiskt! Jag sa det till dem i lördags att jag mår så otroligt bra i deras hem. Det har bra stämning helt enkelt.

Det blev en fin dag som sträckte sig i flera timmar. Estrid lekte non stop med minsta sonen som är jämngammal med Estrid och mellandottern som är Estrids största idol i LIVET! HON HAR MAGTRÖJA! HON HAR MASCARA! HON KAN ENGELSKA! Ja ni hör ju! En dröm för en femåring!

Poolen var öppnad för säsongen och även om vi vuxna avvaktade med ett dopp kastade sig barnen ner i poolen.

Vi kunde lugnt sitta och prata och barnen badade, spelade plockepinn och kollade på film. Det är så fint att ha vänner med barn äldre än Estrid för jag får så mycket bra tankar och ideér om allt sånt Nina och Gustav pratar med de stora barnen om.

När jag träffade Nina hade jag lidit så länge av dålig kompis-självkänsla. Men jag bestämde mig för att vara hundra procent mig själv och bara gilla läget om hon inte gillade mig. Tur för mig att hon gillade det! Och jag kan äntligen vara mig själv. Det känns så skönt! Jag får lov att prata mycket, vara känslig, provtänka och skämta lite mindre PK. Frihet helt enkelt!

Efter lunchen som sträckte sig till middagstid åkte vi och köpte godis, pizza och godricka och sen hade jag, David och Essie den mysigaste Eurovisionkvällen ever!

Event med Yves Rocher hos the Vault

I torsdags hade jag en riktigt nyp-mig-i-armen-stund! Jag valde att satsa på att jobba som influencer mitt under pandemin och därför har inga events, mingel eller tillställningar blivit av. Det har på ett sätt varit skönt eftersom jag verkligen har kunnat fokusera på mitt arbete och inte bli splittrad. Men å andra sidan, vem älskar inte att klä upp sig, mingla med kvinnor och känna sig FAB!? Jag älskar det! Därför var det så megasuperjättemycket underbart att få gå på event i torsdags. 20 kvinnor, med vars ett eget hotellrum, och en gemensam middag uppdelad på flera olika små bord. Helt anpassat efter reglerna med andra ord.

Det var Yves Rocher som bjöd in till eventet tillsammans med hotellet the Vault där vi åt, drack och sov över. Temat var “lämna din necessär hemma, vi har allt du behöver”. Jag kommer återkomma till detta…

Jag har aldrig tidigare besökt the Vault och nu förstår jag verkligen inte varför för det var helt underbart! Varenda detalj var så genomtänkt, personalen var supergulliga och rummen. alltså RUMMEN!

Eller ska jag säga sviten! Jag fick ett SÅ fint rum. Jag blev alldeles gråtig när jag kom in. Jag kände mig så otrolig speciell och tänkte att kan detta ens vara livet? Och överallt, nej men alltså ÖVERALLT, var rummet dekorerat med produkter från Yves Rocher. På varenda yta, i duschen, i badrummet, på soffbordet, på sängen, på sängborden. Ja överallt! Det var julafton!

Lite såhär såg det ut överallt i rummet. Och så låg där praliner och lakrits och ett välkomstbrev. Jag har aldrig känt mig som Mariah Carey mer än i denna stund!

Jag var liksom inte i Helsingborg. Jag var i Paris. Jag öppnade upp gardinerna och de balkongdörrarna och lät solen och värmen flöda in.

Jag satte mig på sängen och facetimeade David för att visa detta underbara!

Det var så genomtänkt i varenda liten detalj och jag blev så inspirerad! Jag tänkte också “kommer detta hända mig fler gånger”? Är det såhär det ÄR att gå på events som influencer? Hoppas!

Genom de öppna dörrarna kom ljudet från den porlande fontänen.

Och på andra sidan mitt fönster låg havet.

Jag gjorde mig i ordning för kvällen, provade lite av det nya smink vi fått och begav mig ner.

På eventet var några av mina finaste kollegor. Lina som jag träffat flera gånger och är kompis med på riktigt. Och Filippa som jag bara träffat på instagram och nu också är kompis med på riktigt! Jag lärde känna Lin Mellgard, från Sveriges mästerkock, och vi hade verkligen en sådär love at first sight-känsla till varandra!

Underbara Gabriella som arbetar på Yves Rocher välkomnade oss. The Vault berättade om sitt hotell och vår servitör presenterade menyn.

Blodapelsinlemonad, burata och torsk med smörstekt sparris landade framför mig och allt var så gott! Till efterrätt blev det tiramisu som var så god att jag glömde fota den!

Till bords hade jag, förutom Lina och Filippa, även Jasmin. Vi har känt varandra enda sedan vi var pluttisar på gymnasiet!

Åh så influencigt av oss! And I love it! Efter middagen var vi några som gick upp till mitt rum och tittade på delfinal 2 av eurovision. Jag gjorde det enda rimliga vilket var att ta på mig ett nattlinne och en fluffig morgonrock. Under tiden vi kollade på eurovision krämade jag mig med typ alla produkter vi fick. Sen slocknade jag i sängen och kände att jo, jag kan definitivt vänja mig vid detta.

När jag vaknade på morgonen satte jag på Sky news! Det är semester för mig att lyssna på typ Sky eller BBC. Jag facetimeade med Estrid och David och gick sedan ner till frukosten.

Aldrig har väl en tapet gjort en väska mer rättvisa! <3

Hej hej, här är jag! I gammal jumpsuit och flipflopklackisarna!

Efter frukosten sa vi alla farväl och åkte åt våra respektive håll. Jag åkte till Skanör och kände att drömmar blir verklighet och att jag är världens lyckligaste människa som får dessa underbara kontraster i mitt liv.