Category: Livet

Därför passar jag och David så bra ihop

Jag och David passar verkligen bra ihop. Jag funderar mycket på varför just vi lyckats hålla ihop så länge. Jag tror det är en kombination av tur, naivitet, vänskap och hårt arbete.

Vi träffades unga, jag var bara 21. Besatta av den romantiska sinnebilden av one true love kastade vi oss in i vår relation och flyttade ihop direkt och flyttade sedan tillsammans till Stockholm blott sex månader senare. Folk himlade med ögonen och sa att det aldrig skulle hålla och att vi gick för fort fram. Men lämnade ”åt vårt öde” i Stockholm utan vänner och familj hade vi bara varandra. Det passade oss att göra allt ihop och det var inget alternativ att dumpa den andra bara för att det blev jobbigt eller trist.

Jag var som sagt så ung och hade en massa inre problem och David är i sin tur den snällaste och mest tålmodiga person. Ingen annan hade orkat alla tårar, all vånda, all ångest och oro. Men han pallade det. Om och om igen. Å andra sidan är David dålig på att kommunicera. Han lyssnar mer än han pratar. Jag pratar hellre än lyssnar. Därför har det varit mitt ansvar att se till att vi har kommunicerat om problem och jag har alltid vågat ta upp obekväma saker. Jag pallar det. Om och om igen.

David är min bästa vän! Det har han varit länge länge. Hos honom fick jag den intellektuella stimulering jag saknat. Jag fick någon att dela mina intressen med och skrattade som jag aldrig skrattat förut. Vår vänskap har plockat upp oss när vi fastnat i en tråkig rutt. För vi vill så genuint varandras bästa. Det går inte att stå i vägen för sin bästa väns drömmar. Det bara går inte. Istället vill man vara sin bästa väns största supporter och hejaklack. Och det är vi.

David har pluggat blott några veckor och jag lider redan ska ni veta! Det läses och läses och inte blir disken skött som jag önskar. Och när JAG är trött finns det ingen som kan fixa åt mig. Att ha en studerande man är inte kompatibelt med en diva. MEN, som igår, berättade David om något nytt han lärt sig. Han var så intresserad av det och jag, som själv är väldigt intresserad av psykologi, älskar att få lära mig de här sakerna. Då känner jag att odiskad disk må lukta apa, men en gemensam dröm trumfar ändå allt.

Veckonytt #150

Först och främst, hur sjukt är det inte att jag gjort 150 stycken veckonytt! Så mycket inspiration! Jag är på ett oförskämt gott humör idag. Vaknade klockan 05.00, var på gymmet 6.30 för en spinningklass. Detta för att jag tänkte ”det skulle kunna vara kul…”. Vem har jag ens blivit? Men i denna träningsglada anda, särskilt efter all joggingyra här på bloggen, vill jag dela denna artikel Löpcoachens 5 bästa skäl att börja springa.

Nu börjar det mörkna ute och det betyder en sak! Mer belysning åt folket! Jag är suuuuperkräsen när det kommer till lampor, och David är ännu värre. Så vi lever i mörker istället för att ha ordnad belysning som vanligt folk. Jag gillar iallafall väldigt mycket den här lampan från Granit. Vi får se om den passerar nålsögat som kallas David.

Jag tänker mycket på vad som håller ihop en relation och vad som tvärtom förstör den. Det här väldigt intressant. ”Det här handlar vardagsbråken om…egentligen”. Oj vad jag kan känna igen mig i att bråk från min sida härstammar från en känsla av att jag inte blivit sedd.

Läder läder läder! I höst ska allt vara läder! Här kommer tre amazing plagg i fuskläder. En jacka från NA-KD.

FANTASTISK skjorta från Weekday.

MEN GUUUUUD dessa byxor från Weekday är LIVET!

Det går just nu en dokumentär på tv om polischefen Göran Lindberg som dömdes för hemska sexualbrott. Men jag vettefanken om jag vill se den. Producenten bakom dokumentären är Pål Hollender som i en dokumentär filmade sig själv när han hade sex med prostituerade och betalade dem. En man som förnedrat kvinnor gör en film om en annan man som förnedrat kvinnor. Det känns inte riktigt bra.

Oj vad jag letat efter en vit stickad tröja med små bollar. Det här är förvisso en kofta men den ser alldeles perfekt ut! Tänk denna med svarta läderbyxor. ÅHHHHH!

Jag har länge drömt om en tavla från konstnären Linneá Andersson. Jag tycker hon gör sådana fantastiska statementpieces som hade varit sååå vackra i vårt hem. Nu släpper hon, tillsammans med Arket, en filt med ett av hennes mönster. Alltså MÅSTE ha! (Kan man rama in en filt och ha på väggen!?).

Slutligen vill jag hylla ett annat samarbete. Palmgrens, som gör ikoniska väskor i läder och rotting har nu en kollektion designad av Emma Olbers. GUD vad dessa väskor är vackra. Jag önskar mig one och each och in every colour!

Det stora inlägget om DET loppet

Så kom D-day igår! Dagen när jag skulle springa DET loppet. Den där milen som jag pratat om evigheter, och drömt om att springa i säkert 15 år. Jag har nämligen aldrig sprungit en mil och alltid velat klara det.

Jag vaknade igår och kände mig rejält nervös. Känslorna var all over the place och jag hann lacka på David, gråta en skvätt och stresskissa säkert 5 gånger innan det var dags för mitt lopp. Först sprang Estrid sitt lopp. Hennes första lopp. Och som hon sprang! Hon flög fram 500 meter och kom i mål med ett stort leende över läpparna. Och hon fick sin första medalj! ”En tung som inte var en chokladpeng”. Hon ville sova med sin medalj bredvid sig igår kväll. <3 Väldigt fint att se att hur mycket det betydde för henne.

Klockan 14.05 var det dags för mig. Startskottet gick och jag började springa. Jag försökte hålla nere tempot men kände att jag drog på lite väl snabbt för att alla andra var så himla snabba. Det gjorde att loppet kändes väldigt tungt redan från början. Nästan omedelbart insåg jag att jag hamnade sist och det kändes ok. Jag tänkte att det kommer säkert vara människor som tar ut sig och börjar gå och som jag kan springa förbi. Men efter ett tag insåg jag att det nog inte skulle bli så. Då började hjärnspökena. Jag var stressad över att vara sist, jag skämdes (?) inför åskådarna och de löpare som sprang halvmaraton som sprang förbi mig. Och för att jag göra saken värre så funktionären på cykel, som ska cykla längst bak på loppet, låg en meter ifrån mig under 10 km! Snacka om psykning! Jag hade henne bokstavligen flåsande i nacken.

Jag hade bestämt mig för att jag inte fick gå. Om jag började gå var jag tvungen att bryta. Men efter 7,5 km gick det inte längre. Mina ben var SÅ stumma och mitt smalben gjorde så ont så jag var tvungen att gå. Jag gick en km i rask fart. De sista 1,5 km växlade jag mellan att springa och gå. Då hade min vad börjat krampa men jag kämpade på. Jag kom in sist i mål, typ när folk börjar packa ihop och gå hem. Men när jag hörde min familj tjoa så började jag också tjoa. Och då började alla andra också tjoa. Och jag, sist i loppet, var den enda som fick en krans för den hade David fixat till mig. Han fixade en till Estrid också! <3

Efter loppet var det blandade känslor. Jag hade ju inte klarat det. Jag hade inte sprungit hela vägen. Det kändes som jag hade misslyckats. Jag hade negativa känslor från att ha legat sist hela loppet och haft cyklisten som psykade mig hela vägen. Och jag mådde fysiskt inte så bra. Jag hade tagit ut mig rejält så jag mådde rätt kass när vi kom hem. Svag, yr, illamående och konstig i kroppen. La mig på sängen och somnade bums. Efter två resorb, en timmes sömn och en varm dusch kände jag mig bättre. Pizza i soffan framför en film och delad godispåse med Estrid gjorde det hela bättre.

Hur känner jag mig idag efter loppet då? Först och främst har jag en djävulsk träningsvärk! =) Men jag känner mig väldigt glad. Varför började jag springa till att börja med? Jo, jag ville bli lika duktig på att springa som Estrid. Jag ville vara en förebild för henne. Och det var jag igår. Det är en sak att säga ”det gör inget om man kommer sist, det viktiga är att man hade roligt och gjorde sitt egna bästa”. Det är en helt annan att kunna visa det!

Jag kände igår att nä, nu ska jag inte jogga mer. Det var nog inte för mig. Idag känner jag att jooooo, klart jag ska ut igen! Jag ska bara ta mig förbi mina ömmande smalben och träningsvärk.

Jag vill också passa på att rikta ett STORT tack till alla er som peppade mig igår. HERREGUD vad ni var engagerade. FB, SMS, instagram det bara vällde in pepp, hejarop, glädje och lyckönskningar. Stort stort tack för det! Jag kände mig som OS-Frida igår! Och faktiskt, även i OS är det någon som måste komma sist…! 😉

En titt på vad jag hittat på på sistone.

Ska vi ta en titt på roliga saker vi gjort på sistone? Vi har officiellt bytt säsong och Estrid vill vara utklädd till pepparkaksgubbe hela tiden. Jag vill pussa ihjäl henne för hon är så gullig. Hon ser aningens skeptisk ut…

Vår gulliga charmknutte!

Dahliorna är helt magnifika nu och jag plockar in blomster hela tiden!

Det gäller att passa på nu innan frosten smyger sig på oss.

Titta bara så mycket skönhet jag kan plocka in!

Jag har övat inför mitt lopp som ju går av stapeln IDAG! Nerverna är mycket närvarande och jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Jag har officiellt tagit steget in i höstmyset med extra fokus på mjukkläder, hemmaspa och tända ljus.

Jag spenderar mycket tid i biblioteket och läser, skapar, bloggar och blir inspirerad. Husets bästa rum!

Här är mitt mysiga kryp in.

Jag har finlunchat på Poke poke Malmö och planerat spännande nyheter.

Alltså! Det här kan man ju leva på varje dag!

På fredag avslöjas den stora hemligheten!!! åhhhhhh!

Jag läser just nu de polyglotta älskarna av Lina Wolff och så övar vi bokstäver med Estrid. Men bara när hon själv tar intiativ. Vill inte göra en prestationsprinsessa av henne.

Jag har ätit lyxfrukost på Hotel Noble house i Malmö, tillsammans med Carro, Klara och Olivia.

Det här är min favoritplats i Malmö just nu för frukost, AW och kreativt häng. Underbar plats!

Att få starta en morgon med två ostörda timmars prat med fantastiska kvinnor ger energi för en vecka! Som jag tycker om dessa kvinnor!

Och man ska alltid matcha outfit med sin väninna!

Jag har gjort en photoshoot för märket stronger tillsammans med fotografen Caroline. Ute på heden i Skanör, bland kossorna, mötte vi soluppgången i en fantastisk photoshoot!

Jag har haft kvar denna bukett som ett fint minne från en härlig middag med vänner får någon vecka sedan.

Lite så har mitt liv sett ut på sistone. Nu min vän, nu ska jag ladda för att för FÖRSTA GÅNGEN I LIVET SPRINGA MILEN!!!

Men blir jag inte ensam om kvällarna?

Jag fick en fråga om jag inte blivit hemskt ensam om kvällarna då när David jobbade och pluggade? Och om jag inte kände mig ensam nu om David satt och pluggade igen på kvällen. Och svaret är NEJ! Det har varit det lyxigaste ever. SÅ mycket egentid trots att jag lever i ett äktenskap. Helt fantastiskt faktiskt. Jag har kunnat vältra mig i mina serier, mina böcker och mina kvällsnöjen. Jag är väldigt introvert av mig och den största utmaningen för mig i rollen som fru och mamma är bristen på egentid. Jag får aldrig tillräckligt känns det som. Nu njuter jag av att sitta inne i biblioteket och göra allt det jag tycker om.

Nu längtar jag riktigt till kvällarna. Jag kurar i mitt bibliotek med tända ljus och en stor kopp te. Sen surfar jag runt, tittar på modeinspiration, svarar på mail, skickar mail och planerar photoshoots. En annan fördel är att jag skamlöst kan sitta med snoken i telefonen i timmar. Det finns ingen som känner sig bortprioriterad och jag kan göra det jag älskar. Vilket är att connecta med er här på bloggen och på insta.

Jag kan förstå om man är extrovert och har ett behov av det sociala att det hade varit en utmaning att ha en man som pluggar och gör det flera kvällar i veckan. Jag kan verkligen se hur man hade känt sig ensam i sitt äktenskap. Men där kommer min introverta sida (för första gången typ) äntligen till pass.

Just nu sitter jag och planerar tre outfit-fotografering med höstmode och en med träningskläder. Det ska planeras rabattkoder som ni ska få lyxa till det med. Och sen, där vid halv tio, kryper jag ner i sängen och känner att jag har det bästa av båda världar. För en oväntad fördel som vi märkt av dessa två första heltidsskoldagar för David är att vi har kunnat samåka hem. SÅ mysigt. Då har vi fått 40 minuters ostörd tid att prata av oss om dagen. Helt magiskt har det varit.

Den stora förändringen i vårt liv

Vårt liv har nu tagit en rejäl sväng och vi kommer under en tid leva ett helt annat liv än vi gjorde förut. Men du, brygg en kopp te, ta några kakor. Slå dig ner i en skön fåtölj för nu blir det ett långt inlägg.

Långt innan jag och David träffades sökte han in på psykologprogrammet, men han kom inte in. Sen började han med fotogrejen, kom in på en bra skola, och valde att satsa på fotografyrket. Och i över 10 år har han livnärt som heltidsarbetande fotograf. Under åren hade han ett återkommande mantra om att han ville hjälpa människor och att han inte gjorde det som fotograf. Han velade om han skulle vara frilans eller anställd. Fotograf eller något helt annat. Psykolog? Ingenjör? Vad för ingenjör då? Arkitekt? Han livskrisade rejält.

För ett år sedan bestämde vi att David skulle satsa på att komma in på psykologprogrammet. Det första hindret att ta sig förbi var att han hade 30 oklarare poäng hos CSN vilket skulle medföra en termin utan CSN. Det skulle vi inte ha råd med så David skrev in sig på engelska på distans. Mellan januari och juni arbetade David heltid, pluggade heltid OCH pluggade till högskoleprovet. Jag var ensamstående mamma. Jag roddade allt själv här hemma. David var på jobbet för att sedan gå direkt upp i sin studio och plugga. På helgerna var han iväg på biblioteket och pluggade och jag och Estrid var solo.

Det var en väldigt slitsam tid, men samtidigt nog den mest romantiska. Jag fick en helt ny mening i mitt arbete där jag kände att nu var jag main provider och min inkomst skulle bli den här familjens stabila grund. Vi sparade ihop en bra buffert under tiden och det kändes så romantiskt att göra detta som ett team. Men fy vad slitigt det var. Stunder ville jag vråla och skrika på honom. ”JAG HAR INTE PLUGGAT JURISTPROGRAMMET OCH GJORT ALLT RÄTT FÖR ATT MIN KONSTNÄRSMAN SKA PAJJA DET GÖTTIGA LIVET!!!!”.

Jag skrek inte. Tro det eller ej. Jag bet ihop. För visst, jag gjorde alla ”rätt”. Jag pluggade en bra utbildning, skaffade ett bra jobb, ordning och reda, pengar på fredag. Men jag är ju gift med en annan individ. Jag kan inte skydda mig från en annan individs utveckling. Jag kan bara välja att antingen motarbeta den eller omfamna den. Jag valde att omfamna den.

Så kom dagen när David skrev högskoleprovet. Vi visste att han behövde skriva 1,7 för att komma in på psykologprogrammet. När resultatet kom hade han skrivit ett poäng från 1,7 och landade på 1,65. Besvikelsen var total. Första intaget redovisades och han kom föga förvånande inte in. Efter att andraintaget visat att han inte heller nu blev antagen accepterade vi besvikelsen. Vi samlade oss rätt fort. Satte genast ögonen och motivationen på nästa termin och nästa högskoleprov. Vi var i denna stund tacksamma att David inte berättat något på jobbet eller jag här i bloggen. Han kom ju inte in.

Så i måndag för två veckor sedan ringde David. ”Kan vi prata”. Dessa ödesdigra ord. Jag hann tänka 1) någon har fått cancer, 2) Någon har dött eller 3) David har varit i en bilolycka.

”Jag har kommit in på psykologprogrammet”

Jag förstod ingenting. Hur kunde han ha kommit in? Terminen hade ju redan börjat. Jo, för ibland ska man ha tur som en tok och någon dök inte upp till uppropet och en plats blev ledig. Universitetet kontaktade David och sa att platsen är din om du vill ha den och kan ta den omedelbart. David fick kontakta sin arbetsgivare och begära tjänstledigt på dagen. Och nu är vi här. Nu lever jag med en student, och vi samåker in till stan och hem. Vi storhandlar på Willys, gör storkok och matlådor och säger upp onödiga (enligt David) streamingtjänster.

Visst är det en viss oro att ha en man som är student när man lever vuxenliv med två bilar, villa och åtaganden. Det kan vara lite pressande att känna att det ekonomiska ansvaret vilar på mig. Men å andra sidan kommer det komma så mycket underbart ur denna livsförändring. Livsglädjen i David är påtaglig och det gör mig som fru så innerligt glad. Och vi har intressanta samtal om allt han lär sig. Han är klippt och skuren för rollen som psykolog och jag är så stolt över honom. Han har mer tid med oss efter jobbet eftersom han inte kommer hem lika sent och framförallt är han en underbar förebild för Estrid. Han visar att man inte måste välja rätt från första början eller att det inte bara finns ett rätt val utan att det kan finnas flera rätta val. Att det gör att göra en karriärförändring mitt i livet. Att man kan plugga fast man är närmare 40 än 30.

Vilket team vi är. Jag och min man. Nu påbörjar vi en helt ny era i vårt liv. Läskigt, nervös och alldeles alldeles underbart.

Housewarming party för badhytten och sailorfest på en båt

För några helger sedan hade min pappa beställt sol. Och som han fick sol sen! Varför denna soldyrkan? JO, för mina föräldrar har köpt en badhytt och det är bara min pappa som sedan firar det med ett housewarming party för hytten. Jag älskar det med min pappa. Always ready for a good party.

De bjöd in familj och vänner och sedan stod pappa med ett glas bubbel i ena handen och stekspaden i den andra och grillade korv.

Det var nog sista sommardagen för säsongen så det blev ett perfekt avslut på sommaren.

”Svensson’s badhytt anno 2019”. Det är nu skyltjäkeln ska sitta uppe i de nästkommande fyra generationerna.

Jag och David svängde förbi och hängde en stund. Sen lämnade vi kvar Estrid som höll hov bland gästerna och åkte själva in till stan.

Olivia, som bloggar på MOE of Sweden, bjöd in på 40-års brakfest på Blå båten och det var sailortema. Jag nailade inte temat då jag och David mest såg ut som två venediggondolärer från 40-talet. Men men, A for effort som man säger! Jag bar iallafall Estrids hatt, blus från Samoon, min nya favoritkjol från Gerry Weber och strappy heels från H&M.

Min gullige man! <3

Vi hittade kompisar! Åsa som nog var absolut helt bäst utklädd! (Var hon ens utklädd!? Tror detta är hennes normala garderob faktiskt). Och Carro!

Vilken pangfest! Hundratals humrar, överfyllda skålar av krabbor, kräftor och räkor. Pajer, bröd, såser, you name it! Och eftersom halva gästskaran bestod av danskar var det väldigt livat vill jag lova.

Och där har du henne! Olivia! En alldeles underbar kvinna som jag är SÅ glad att jag fått lära känna. Se bara så vacker hon är! Men hon är också smart, stark och rolig! Tack Olivia, för att jag fick fira dig!

Lunchevent med JWHF och Folkuniversitetet

I veckan bjöd mina bästa tjejer på Just wanna have fun in ett gäng fabulösa kvinnor på lunchevent. I love me a good lunchevent alltså! Man blir garanterad två saker när man går på event med JWHF. 1) genuina, trevliga och väldigt välklädda kvinnor och 2) estetiskt tilltalande dekorationer deluxe! Anledningen till eventet var lanseringen av Folkuniversitetets nya höstkatalog. I höst kan du pröva på 5.500 nya möjligheter. Låter inte det helt magiskt?

Det är en unik del av det svenska samhället som jag älskar, föreningslivet, ideella eldsjälar, kulturskola och samhällsengagemang. Jag tycker det är fantastiskt att vem som helst, oavsett bakgrund och studieresultat, kan förkovra sig hos Folkuniversitetet. Det är på många sätt helt unikt för Sverige. Mina drömutbildningar från Folkuniversitets höstutbud är:
1) musikalutbildningen
2) trädgårdsskötsel
3) 100 år av allmän rösträtt

I ljuvlig Marimekkoklänning står Christine, en av grundarna av JWHF. En sann kreativ, genuin, stark och känslig och underbar kvinna.

Bordsplacering! I lådan låg en inbjudan till en keramikworkshop och en alldeles unik liten vas som keramikläraren gjort för just oss. <3

Här är Nathalie i brun kostym! Powerbabe deluxe OCH en kvinna jag just nu smider hemliga planer med. Jaja, jag vet! SÅ bloggigt töntigt att ha hemlisar, men också lite kul och spännande! På andra bilden ser du fina Kajsa som har Sveriges mest spännande garderob I shit you not! I vit pärloskimrig blus från Stine Goya och väska från BOOY. Så snygg!

Där är Kajsa igen, till vänster! Nybliven tvåbarnsmorsa och allt! <3

Här är tre UNDERBARA kvinnor! I leoklänning står Sanna von Gertten som är AD-extraordinaire! Det är hon tillsammans med Christine som fixade det här ljuvliga eventet. I mitten står Klara, henne kommer ni få se mer av! Hon är nu övertalad att äntligen ha öppen profil på instagram. Så till Klara säger jag, välkommen in på 2010-talet! 😉 I orange tröja hittar du Jenny! Skånebaserad fotograf som jag bara måste bli BFF med prick nu! Jag vill bli fotad i bombastiska bröllopsklänningar på en bergstopp av henne.

Anledningen till att Klara tvingades att öppna sitt instagramkonto? Henne makalösa garderob såklart! OCH unika berättelse om hur det är att som ung leva med reumatism.

Maten serverades av restaurang Spill och dessert bestod av praliner från Chocolatte Helsingborg. Du vet, samma pralinmakare som vi använde på vårt bröllop.

Efter en lyxig långlunch åkte jag tillbaka till kontoret. Tacksam för att jag kan ha dessa ljuva kontraster i mitt liv.

Terminstart, den bästa dagen på året

Nu är den här! Dagen D! Den bästa dagen på hela året. Terminsstarten. När man inte längre går i skolan så kan man bestämma lite själv när den dagen kommer. För mig är det när semestern är över och hösten vilar i luften. Vilket för mig känns som idag. Terminsstart. Denna tid på året när allt är nytt, utvilat, energi och peppen vilar i luften och möjligheterna känns oändliga. Jag älskar det! Mer än 1 januari om jag ska vara ärlig. Det är så roligt att få sitta ner i lugn och ro och finurla på vad man vill ha som mål, drömmar och riktlinjer för hösten. Både på det privata planet såväl som på sitt arbete.

Jag brukar skriva ner mina drömmar och mål här i bloggen. Det är nästan meditation för mig att pränta ner dem. Och så fyller det mig med en kittlande känsla av längtan och motivation. Jag bara älskar att drömma. Jag gör det varje dag. Dagdrömmar gör livet så otroligt mycket roligare och mysigare. Du borde också skriva ner dina mål och drömmar för hösten. Inte för många och inte för stora. Eller jag kanske ska säga såhär, om målet är stort så måste du dela upp det i delmål också. Annars blir det övermäktig och svårt att överblicka.

Mina mål ser ut som följande:

PRIVATLIVET
* Omfamna 80-talsmänniskan fullt ut. Jag vill få in rutinen på att få i mig alla mål per dag, träning två gånger i veckan, snacks på fredagen och lördagsgodis på just lördagen. 80-talsmänniskan är en hit tycker jag!
* Jag vill köpa en flärdfull matta till gästrummet. En ganska dyr faktiskt. En mjuk och sidenlen och lyxig med hotellkänsla.
* Hitta de perfekta skinnbyxorna.
* Bli bättre på tandborstning. Somnar för ofta om kvällarna utan att ha borstat tänderna. Ja, jag erkänner denna synd!
* Köpa minst tre nya set underkläder.
* Hitta tillbaka till glädjen av att laga mat. Vardagsmatlagningen har knäckt mig något och så vill jag inte ha det.

KARRIÄR
* Inom advokatyrket är jag nöjd med platsen jag befinner mig på. MEN jag är inte nöjd med mitt kontor. Mitt mål för hösten är att göra det mysigare. Inreda kontoret finare blir ett höstmål.
* Jag vill nå upp till den berömda gränsen 10.000 följare på instagram. Tror du jag klarar det!? Jag har en bit kvar.
* Jag vill våga lägga upp underklädesbilder på instagram och därmed inspirera er till mer självkärlek OCH flärd i livet.
* I höst vill jag step up my game och leverera ännu snyggare bilder. Vi snackar Vogue Russia! Det är vad jag vill leverera!

Nu är jag nyfiken på dig! Vad blir dina höstmål?