 |
| Foto: David Johansson |
Min älskade fästman är fotograf och bilden ovan är ett självporträtt han tog i veckan. Helt plötsligt låg bilden utskriven på hans skrivbord och för mig var det som en jävla käftsmäll. Så in i bomben vacker. Denna bild visar allt jag älskar med Davids utseende. Hans bångstyriga lockar som när han hade långt långt hår var ett enda virrvarr av korkskruvar. Hans ögonbryn. De är sådär raka och spetsiga och perfekta som mina aldrig kunde bli hur mycket jag än noppade dem. Ögonen, avgrundsdjupa och mörka som synden, som även när han ler har ett stråk av allvar i dem. Ögon som nästan kan se ut som de är på väg att gråta för att det finns det där allvaret. Överläppen som är tunn men med en båge så perfekt. Gropen i hakan som gör David unik för mig, för inga andra män jag kysst har haft en sådan grop. Och slutligen hans nyckelben som på denna bild vittnar om den gropen som är sådär berusande ljuvlig. Den gropen som doftar den bästa av dofter, den grop som samlat mina tårar när jag tungt gråtig mot hans bröst. Den grop som hamnar precis vid min mun om vi båda står upp och kramas.
De där ögonen och den där gropen är fasanfullt livsfarliga och skulle kunna få mig att begå brott (om jag nu inte jobbade på advokatbyrå och hade lagens långa arm på speed-dial).
Vill man se fler av Davids bilder hittar man hans hemsida här.
haha ja men det är ju det jag säger. han är livsfarlig! =)
Så vackert som du beskriver så blir även jag kär i din fästman!