Många räds vardagen. Störs av den monotona takt vid vilken veckodagarna lunkar förbi. Var dag är den andra lik och snabbt går tiden också. Ni som känner så, er förstår jag bara inte. Jag älskar vardagen med dess rutiner. Ibland slänger man in en överraskning, något oväntat som gör att vardagen glimmar till. Igår var en sådan dag för vi hade biljetter till att se Miss Saigon på Malmö opera. Det är något alldeles speciellt med operahus. Besökarna är lite mer uppklädda än vanligt, kulturtanter sippar vin och fingrar på sina enorma halsband. Operabögarna sitter med kravattknuten sådär nonchigt rätt och himlar med ögonen bakom skumpaglaset, samtidigt som de ger kulturtanten tummen upp för hennes halsband är ju döläckert. Teatereleverna går nära nära, med randiga strumpbyxor och hår i regnbågens alla färger, och de är lite osäkra men samtidigt så målmedvetna om att de en dag också ska få jobba här. Och det är förväntan i luften. Man kan riktigt ta och känna på den.
På teatern vet alla hur man ska bete sig. Det ursäktas när man ska glida in i gången, det lämnas företräda åt gamla, det klappas när klapp är lämpligt och framförallt, det är tyst i publiken (nåja, allt som oftast i vart fall). Själva teatern är, om den är bra, en oerhörd upplevelse i sig själv. Aldrig känner jag så starka känslor som på teatern. Glädje, sorg, skam, olust, äckel och vånda. Miss Saigon är en snuskig och glittrig berättelse men också berättelsen om den vita mannens svek, om olycklig kärlek och om oälskade kvinnor och barn. Gårdagens uppsättning var fenomenal.
Jag ville egentligen blogga redan igår men kände att jag behövde smälta dagen lite. Den här bloggen ska vara lugn, eftertänksam och förhoppningsvis en källa till glädje, vänskap och systerlighet. Igår var jag något som närmast kunde liknas ett åskmoln. Därmed fick bloggen bero. Idag rullar jag ut min rosa matta och knakar min kropp på sjuttioelva nya platser man inte visste man kunde knaka. Sen äter jag middag, ser på en serie, läser min bok och somnar. För idag är vardagen precis som den brukar och ska vara. Och ingen är gladare än jag.
Vardagen, den är alldeles….alldeles…..underbar
Du kanske också gillar...
Walk the walk and talk the talk
make animated gifs like this at MakeAGif Det är ju upp till bevis nu att jag och syrran har det precis sådär roligt som jag bloggade om innan idag. Här tramsar vi runt när David var hemma hos våra föräldrar och fotograferade deras hem till ett framtida inredningsreportage.I present to you, the Svensson-sisters in action!
Draglook
Här har ni en av mina draglooks! BAM!
Nyårsafton 2013
Kappa & paljettop – vintage byxor – H&M Boots – Bianco Örhängen – Michael Kors Vi hade verkligen en underbar nyår. God mat, trevliga samtal, härliga människor. Inget mer behövs för en lyckad nyår. Kameran dog under kvällen så jag har inte så många bilder att bjuda på. De som jag bjuder på är från … Continued
Avéne soothing moisture mask – review
When talking about skincare I realized I haven’t reviewed this gem for you guys. This is moisture mask from the french skincare brand Avéne. This brand is also to be found in the Swedish pharmacy. This is a holy grale products for me. I always have to have one in my bathroom or else … Continued
En regnig tisdag
Det är med mycket lite sömn jag påbörjat denna tisdag. Min astma håller mig vaken och någon form av luftvägsinflammation/luftrörskatarr har slagit sig till ro i mitt bröst. Jag håller mig själv vaken under nätterna då hostan river i bröstet. Jag tycker mig kunna ana en lite lättare känsla i bröstet idag jämfört med under … Continued
Så var vi tre igen
Det har varit en prövande vecka om en säger så. Utvecklingsfas, allmänt missnöje, mycket vyssjande, skrikande och ingen är gladare än jag att David äntligen är hemma. Det är en mycket bestämd och svårflörtad ung dam vi har här hemma. Inte alls särskilt olik sin mamma, och trots att jag också är bestämd och svårflörtad … Continued