Varför vardagslyx?

Har ni sett något vackrare än detta puder/rouge/bronzer? Varje morgon pillar jag ur den tunga gulddosan ur den röda sammetspåsen och allt känns så dekadent. Helt plötsligt förvandlas vårt apfula 60-tals badrum till lyxig budoir värdig valfri lägenhet på the upper east side. Det är detta som är grejen med vardagslyx. Hur något litet kan skapa så mycket känsla. När vi bodde i Stockholm så bodde vi i en skabbig lägenhet i ett ännu mera skabbigt område och jag längtade och trängtade efter att bo mer modern, större och tjusigare. Då skulle vi aldrig haft råd att köpa oss en modern, stor och tjusig lägenhet i centrala Stockholm. Hur skulle jag då göra? Min längtan och min trängtan efter lyx fanns ju kvar. Jo, man måste mätta munnen efter magsäcken. En svulstigt ljus från Voluspa var oerhörd lyx. 500 kronor för ett doftljus var (är) mycket pengar för mig, framförallt då när jag var student. Men känslan, känslan gjorde all skillnad. Känslan av att gå in på NK, gå runt och dofta och dofta och tillslut välja ut ett doftljus. Köpa ljuset, få det nedpackat i silkespapper och nerstoppad i en tjusig kasse. Och sen, sen tända detta oerhört lyxiga ljus i vår skabbiga lilla lägenhet och vårt skabbiga lilla område. Och jag kände mig så lyxig och härlig. Detta är vardagslyx. Att skapa en känsla, men inte alltid genom att förbruka stora medel.

Självklart är vardagslyx i relation till inkomst. Vidare är det självklart för mig att aldrig leva över mina tillgångar. Med dessa brasklappar ur vägen återstår ändå det faktumet att jag längtar och trängtar efter vardagslyx. Mitt liv får en guldkant med ett snoffsigt schampoo i duschen, diskmedel från L:a Bruket i köket och ett dekadent doftljus i sovrummet. Jag känner mig som a million dollar. Men alltid utan att ha spenderat a million dollar. 

Vardagslyx är också ett sätt att njuta av det du har istället för att sörja det du inte har. Vi kan inte äta på restaurang 7 dagar i veckan, men jag kan bannemej få äta färska räkor på en gråmulen onsdag. Och det mina vänner, det är den vardagslyxen som får det att kittla i magen av tillfredställelse. Det är ju livet vi pratar om. Livet är till för att levas, det är ju fanken inte bara en transportsträcka till Pärleporten.