I natt stod jag på flygplatsen och tittade på skärmen och när Davids plan hade landat övergick pirret i magen till bubblande. Jag tröttnar inte på den där känslan man har när man möter någon på flygplatsen, eller själv blir mött. Återföreningar på flygplatser är det absolut vackraste jag vet.
Nu är David äntligen hemma och som vanligt när han är hemkommen är det stora tvättdagen. Jag älskar det. Hela han är hemma och på stället samsas våra strumpor och tröjor och vi luktar samma tvättmedel och hör ihop. Vi har ett liv ihop. Okomplicerat, enkelt och självklart.
Han är solbränd och lite trött och vi turas om att springa ner till tvättstugan. Vi varvar maskinerna med att kolla på alla avsnitt av mästarnas mästare. Innan han kom hem bäddade jag sängen med nya mjuka sängkläder så ikväll är det vi som kryper ner bland dunen, med en stor påse godis från Hemmakväll och maratontittar på någon av alla de serier vi är fast i. När ens älskade är hemma är det som att hemmet kan andas igen.
ja den bästa! vi får ta vara på tiden för på onsdag åker jag bort och en vecka senare åker David bort igen!
Skön känsla det där. Mysigt att ha honom hemma igen.
Kram Pia