Vilken underbar dag jag har haft! Jag har druckit kaffe varvat med te och fullkomligen plöjt mig igenom böcker. Jag läste ut Sigge Eklunds ”In i labyrinten” och läste sen hela Marika Kings ”supernova”. Nu får jag njuta av en av mina bästa känslor. Den när jag går runt bland bokhyllorna och botaniserar i mitt bibliotek. Vad är jag sugen på nu? Lätt eller svårt, lättsamt eller tungsint, svenskt eller utländskt? Vilken lyx det är med alla dessa böcker. Jag vet redan nu att Estrid ska få det. Hon ska få all tillgång till böcker hon så önskar. Gud vad jag behövde den här dagen. Tystnad och möjlighet att tanka ny energi på det sätt som funkar bäst för mig. I veckan läste jag ut en annan bok som jag väldigt spontant plockade upp på pocket shop i väntan på bussen. Och vilken bok sen! Helt fantastisk!
Therese Bohman har skrivit boken ”den andra kvinnan” och den var fenomenal. Så oerhört stark skildring av en ung kvinna som arbetar i köket på ett sjukhus men dagdrömmer om det riktiga livet. Och inte bara om livet, utan om att få leva. Leva som de manliga författarna. Dekadent och stort, skriva böcker och bära dyra kläder, vara världsvan och glittrig. Istället sitter hon i en mindre stad, frustrerad och oförmögen att blomma ut. Hon inleder en relation med en gift överläkare och sveps iväg av att han ser henne. Verkligen ser henne, hennes intellekt och skönhet. Men något skaver och boken utforskar detta skav.
Det är en oerhört ärlig bok med mycket igenkänning från ungdomen. Bekräftelsebehov och frustration över att man inte fick utlopp för sina tankar, känslor och behov. Men också de där egotrippade osympatiska tankarna som hör ungdomen till och som tar sig uttryck i en sorg över att ingen förstår en och därför behöver man inte heller någon. Samtidigt som man inget hellre ville än att ha någon som förstod en, en klippa och slippa vara ensam. Grandiost självförtroende ena dagen som andra dagen krockade med ängsligt skavd självkänsla.
Som sagt, en fantastisk bok och inte för inte som den är nominerad till nordiska rådets litteraturpris.
Nu sitter jag här som en nyförälskad tonåring och väntar på att min familj ska komma hem igen. Hur jag ska få plocka upp min sömnvarma bebis och höra de där små grymten som kommer när man plockar upp henne. Hur det lilla ansiktet rynkas ihop och kanske jag stör mitt i en dröm? Hon kommer lukta som min lilla bebis och jag ska hålla henne nära för en dags ensamtid har gjort under för min energinivå, men nu hotar bröstet att sprängas av längtan efter min fina fina familj.
Låter ju som en helt underbart härlig dag!!! en sådan skulle jag behöva!