Varför politiken?

Ibland får jag frågan vad det är med politiken som jag tycker är så roligt och det är faktiskt en väldigt bra fråga. För politik kan vara svårförståeligt, träigt och det kan vara slitsamt att debattera saker fram och tillbaka. För min egen del började jag bli politiskt intresserad i en tidigt ålder. Redan som barn hade jag rättspatos och det blev väldigt viktigt för mig att det fanns rätt och det fanns fel. Att vara solidarisk och ta hand om den som inte har det så bra var viktigt redan i tidig skolålder. Sen följde år av viss tveksam politisk hållning, typ gick på fest hos MUF för just festernas skull och sedan demonstrerade jag med Ung Vänster något år senare. Jag var aldrig medlem i något ungdomsparti, och innan Folkpartiet inget annat parti heller, men viljan att kämpa för något, möta likasinnade och påverka den fanns alltid hos mig. 

Jag kände att jag aldrig riktigt hörde hemma någonstans. För liberal för vänstern men samtidigt för feministisk för högern fram tills Birgitta Ohlsson dök upp i rutan och i mitt liv. Färgsprakande, tuff och feminist, inte alls helt olik mig själv. Om Folkpartiet hade plats för henne borde de ju ha plats även för mig. Åren gick och jag läste artiklar, såg tv-program och följde samhällsdebatten och valde tillslut att kontakta Folkpartiet i Malmö och the rest is, som man säger, history. Jag är liberal för jag tror på individen och inte kollektivet. Jag tror på ett samhälle där var individ för möjlighet att blomstra och inte kuvas av en mall på hur man ska vara. I min värld får alla plats och det är ok att vara han, hon, hen eller kanske den. 

Och så är jag ju feminist. Ja, jäklar vad jag är feminist. Så mycket att jag ibland blir trött på mig själv. Jag kan aldrig ta av mig genusglasögonen och är den där som tjatar om mäns våld mot kvinnor, lika lön för lika arbete och systerskap OAVBRUTET. Men det är ju så förbenat viktigt. Att Estrid ska få samma möjligheter som Jakob. Att jag ska klara mig utan David om vi en dag skulle skiljas åt. Att min personliga, kroppsliga och sexuella integritet respekteras ovillkorligen. På bilden ser ni mig med Maria Arnholm, en feministiskt förebild inte bara för oss Folkpartister utan för alla feminister där ute. (Och nu ser ju hur jag charmar henne. Bara sådär ett chill samtal mellan en f.d jämställdhetsminister och en framtida. Inga konstigheter)

Därför politik. Därför liberalism.

Sen är ju politik så himla skoj. När man väl kommit in i det. Man får vänner och man blir oerhört allmänbildad. Man träffas över åldergränser och kulturella gränser och jag älskar det. Man får gå på möten, sippa kaffe och knappa på iPad och tycka, tänka och framförallt göra skillnad. Påverka. Göra min värld lite bättre, för oss alla. 

Vad är dina tankar om politk? Kul? Svårt? Ointressant? Är det kul när jag skriver om det eller är det bara träigt?