Okej, vi är inte framme än. Borde vi vara det frågar du? Och ja, det borde vi verkligen! Men när vi kört i 45 minuter börjar David gapa och skrika att han glömt sin kavaj och ja, då får man vända bilen och köra heeeeela vägen tillbaka. Asså SNARK!! (sen undrar jag vart mina övertänder tagit vägen. Ser ut som en gumma! :))
Och om det inte var nog för att få diverse blodådror i pannan att typ smälla av, så har vi fastnat i en sweden rock kö som är så lång och så långsam.
Godiset är slut, bilen utan AC, vi ligger typ 100 timmar back i tidsschemat. Men vi har Davids kavaj! Men jag känner mig lite såhär utan snus (alltså allt är skit) i 10 dagar försmäktar jag på denna öde ö (alltså denna jäkla bilkö).
Jag var på audition i Malmö i går så möttes av massa bilar och studenter. Skulle inte tagit vägen genom innerstan, satt i kö och kom precis i tid. Jag blir också lika rörd varje år. Känner hur det pirrar i magen och känslorna kommer tillbaka från när jag själv tog studenten.
Ha en fin nationaldag. Kram.