När fredagens arbetsdag började kypa mot mitt slut gjorde även min energi densamma. Jag känner hur varenda cell längtar efter julledighet. Sovmorgon, god mat, ljuvligt sällskap, skratt och glädje. Vilorum för mig är att i många, långa, ostörda timmar så sitta med näsan ner i en bok. Ibland byts boken ut mot en lättsmält tidning men just möjligheten att försjunka ner i ordens värld har jag haft sen dagen jag kunde läsa.
Jag vill så oerhört gärna tillhöra en bokklubb, men inte vilken som helst, utan en bokklubb som består av starka kvinnor, gärna i övre medelåldern. Kvinnor som läste Kerstin Thorvall när de var yngre. I denna bokklubb skulle vi läsa högt och lågt, djupt och ytligt, äta gott och jag skulle suga i mig all deras livserfarenhet som de så givmilt skulle vilja dela med sig av.
Jag har än så länge ett andrahandsalternativ. Jag lyssnar på radioprogrammet ”Bokcirkeln” och så läser jag samma bok som dem och i samma takt. Sen lyssnar jag på varje program med andakt och inbillar mig att jag blir lite mer beläst och kunnig i litteratur. Just nu läser vi Anna Karenina av Lev Tolstoj och det känns oerhört passande att vältra sig i rysk litteratur när vintern är kommen, de tända ljusen fladdrar och överallt glimmar det. Julen är lite dekadent, precis som Anna Karenina.
4,5 arbetsdag kvar och sen två långa veckors vila.
