Det är med mycket lite sömn jag påbörjat denna tisdag. Min astma håller mig vaken och någon form av luftvägsinflammation/luftrörskatarr har slagit sig till ro i mitt bröst. Jag håller mig själv vaken under nätterna då hostan river i bröstet. Jag tycker mig kunna ana en lite lättare känsla i bröstet idag jämfört med under gårdagen. Den här inflammationen gör mig känslig för minsta lilla ansträngning. En trappa i för snabb hast och jag sätter igång och hostar. Sen kan jag hosta ända tills ryggen drar ihop sig i kramp eller att jag kräks. Ni förstår, det är sjukt synd om mig just idag.
Jag längtar redan tills ikväll. I morse läste jag ut min bok och ikväll ska jag bädda ner mig med en ny bok. Är inte det bästa känslan? Den när man påbörjar en ny bok? För mig är det lyx att ha som ett bibliotek hemma. Där en kan välja mellan alla olika genres. Om jag känner för deckare så finns det, om jag känner för en memoar, journalistisk skildring, chic lit eller avhandling, ja då finns det allt. Böcker gör ett hem levande tycker jag. I framtiden vill jag gärna unna vår barn mycket böcker och högläsning, så som mina föräldrar gjorde med mig.
Denna vecka har jag massvis med roliga saker att se fram emot. Jag gör alltid så när David är borta. Bokar upp en massa saker så att tiden går fort och han kommer hem snart snart snart. Ett jobbevent, en AW och på lördag är det dags för min sedan länge inbokade massage. 75 minuters sagolik helkroppsmassage, som sedan efterföljs på kvällen av en 30-års/inflyttningsfest! Och sen, där på natten, när festen klingar av, då är David hemma. Då har han äntligen landat och är på väg hem till oss! <3!
Det ÄR synd om dig! Usch vad jobbigt det låter så hoppas du kryar på dig snart. Bokläsning, vad mysigt och det kan jag sakna. Jättemysigt med min tjejer men någon egen bokläsning blir det inte mycket tid till. Läste jättemycket innan barnen så hoppas det kommer lite tid sen till det:)
Kram fredrika
Jag ser så mycket fram emot att få barn och sen läsa mycket mycket med dem!
kram på dig!
Jag hoppas att du får så roligt som möjligt nu när David är borta. Klackarna i taket, liksom.
Fina bilder du tar.
Kram Helén
Tack hjärtat! Men jag får erkänna att det börjar kännas lite tomt nu! Nu är jag trött på egentid och tystnad! Men, tiden går fort och snart är han hemma!
kram på dig!
Vilka vackra bilder! Tack att du kikade in på "my place" :O)
tack! det var en alldeles underbar dag i Råå när bilderna togs. Vädret slets mellan vintern och sommaren och molnen blev därefter.