Jag är egentligen en väldigt enkel person att göra glad. Det krävs väldigt lite för att jag ska känna mig väldigt lycklig. Nyckeln till att jag ska känna mig sådär sprickfärdigt glad och nöjd handlar egentligen bara om harmoni. Att jag har balans i livet och att ingen tårtbit tar över. Hur kan då något så enkelt som ett litet ord ”harmoni” stundtals visa sig vara så svårt?
Allt jag behöver för att må bra är egentligen först och främst att få komma hem till vårt hem. Hem till vardagsrutiner och hemmalunk. Någon god middag, några tända ljus, gå och lägga mig i tid och gå upp i tid är ofta det enda jag behöver för att känna mig nöjd. Så fort någon del av livet tar för stor plats brukar nedstämdheten få plats. Stressigt på jobb, allt för stökigt hemma, för höga krav på mig själv, för många måsten är exempel på sådant som verkligen har en förmåga att snabbt dra ner mig.
Därför försöker jag ställa ganska så låga krav på mig själv och allt runt omkring mig nu för tiden. Lagom är bäst, perfekt är inte eftersträvansvärt och ”jag gjorde så gott jag kunde” är ett motto som räcker långt för mig. Det är så enkelt att låta huvudet springa iväg och bli överhopad av saker man ”måste” göra. Men sanningen är den att du måste inte göra något alls.
När jag började sänka kraven, skita i andra och verkligen lyssna inåt så blev det enklare att vara lycklig och harmonisk. (Sen skadade det ju inte att få en diskmaskin). Ge mig min man, mitt hem och god mat och jag brukar kunna repa mig ganska så fort från en dålig dag. Sen vill jag dock påpeka vikten av att ha en dålig dag och verkligen unna sig det. För den som alltid lägger locket på allt det jobbiga, ja den har det svårt att va lycklig.
Vad gör dig lycklig?
