Så olika vi är ibland, jag och David. Där jag tycker tid är pengar och ofta köper första bästa skulle David göra marknadsundersökning på ett paket mjölk om han så kunde. Jag hade ett par gamla högtalare på mina föräldrars vind och jag, otålig som jag är, ville bara bli av med skiten. Ner från vinden, in i bilen och bort till tippen. Men nej, David var av en annan åsikt. Man kunde ju testa blocket. Varför inte? Jag suckade och pustade, och kan ha himlat med ett öga eller två, men David lovade att han skulle sköta hela baletten. Tidigt i morse mötte han upp en bestämd man från Tomelilla och med lite wealing and dealing var högtalarna sålda och vi 2.000 kr rikare. Nu, suckar och pustar jag ju inte så mycket längre. Nu är jag ju världens mest tacksamma och glada. 2.000 kr rikare som går direkt till vår ”lampfond” då vi ska köpa en ny och lite lyxigare golvlampa.
Resultatet av dagens lärdom? Jag går runt som en annan Gestapo här hemma och pekar på allt vi ”lika gärna kan sälja” för ”folk vill ju tydligen ha vad som helst”. Med tanke på att vi fick ärva föräldrarnas gamla soffbord kan vi ju kanske sälja det gamla? Jag har nämligen även påbörjat en ”skåpfond” då jag vill köpa det klassiska vintrinskåpet Snö från Asplund.
Summa sumarum, tack gode Gud att vi ibland är så olika. Nu är David och köper frukostbullar och när han kommer in ska jag kasta mig om halsen på honom och ta tillbaka alla suckar för han är ju bara bäst. Han är min absoluta nödvändighet! Jag älskar dig min älskling!
