Malmös egna byfåne?

När jag ser dessa bilder tänker jag på två saker. 1) HERREGUD vad jag behöver en ny mössa. Med den jäkla toppaluvan ser jag ju ut som hej-kom-och-hjälp-mig! 2) Det finns allt ett drag av en byfåne i mig. Men, jag bjuder på detta. Det kanske muntrar upp någons dag. Men alltså, den mössan. Jag bara kan inte med den! Jag har hittat en ny mössa. Den kostar 2000 kr och jag har nu i snart två veckor försökt rättfärdiga ett köp, men ännu inte lyckats. Att jag går runt bland folk, bland allmänheten, med nuvarande mössa är ju bara inte klokt. Jag ber om ursäkt till er alla!

Det var egentligen inte detta jag bara ville skriva om idag. Jag ville skriva om glädje, välbefinnande och lycka. Häromdagen var jag i en bokhandel. Jag gick förbi en kvinna. En grå mus. Hon bläddrade i en bok på vars framsida det stod ”jag vill vara lycklig”. Det var en av de mest hjärtekrossande ögonblicken på mycket länge. Det fick mig att fundera på min egen resa. Jag var inte heller alltid lycklig. Jag var tvärtom mycket olycklig. Hur ändrade jag då på detta? Hur blev det att jag gick från nattsvart till himmelsblått?

Sluta jämföra dig
En stor orsak till att man känner sig otillräcklig och som skit är att man jämför sig med alla andra. Jag tycker det är kanon att inspireras av andra, men inte likna sig vid eller jämföra sig med andra. Inget gott kan någonsin komma ur det. Vi matas med bilder på Facebook och i sociala medier och tror att alla andra har det så himla härligt hela tiden. Men det är inte så. Vi väljer bara inte att visa det jävliga. Vi visar bara det härliga. Men det vore befängt att tro att alla andra lever bekymmersfria liv. Vi har alla vårt kors att bära, våra svårigheter att möta. Du har säkert något som jag önskar att jag hade, och vice versa. Låt oss inte jämföra oss med varandra. När jag började glädjas åt det jag har, istället för det jag inte har, blev jag bra mycket mer harmonisk och lycklig.
 
Följ din magkänsla
Så många gånger i mitt liv har jag agerat efter andras, riktiga eller av mig ihopfantiserade, förväntningar. Jag har gjort val baserade på hur alla andra gör, eller efter vad alla andra tycker eller utifrån hur jag tror att alla andra agerar. Var gång har det blivit skit med allting. När jag började lita på min magkänsla föll mycket på plats. När jag gjorde saker för att jag verkligen ville det. Även om alla andra gjorde precis tvärtom har jag alltid mått bäst av att ge dem det mentala fingret och fortsätta på min egen väg, med min egen magkänsla som kompass. Jag kan vela inför ett beslut, men när beslutet är fattat har jag aldrig ångrat mig. Magkänslan har alltid lett mig rätt.

Man räcker till
Slutligen mår jag som bäst när jag är snäll mot mig själv. När det får räcka med att jag gjort mitt bästa, för mer kan man inte göra. När jag gjorde så gott jag kunde och accepterar att det räcker till. Man kan inte vara allt för alla hela tiden. Bullmamma, affärskvinna, superstrukturerad värdinna, världsbäst väninna, tillgänglig partner. Alla dessa finns inom mig, men ingen av dem är perfekt. De lyser igenom olika starkt vid olika perioder i mitt liv. Och det är helt ok. Med sänkta krav kommer sänkta axlar som i sin tur ger sänkt andningstempo och det är ju bara så himla skönt. Livet blir lite mer harmoniskt då tycker jag.

Detta var mina ”harmonitips”. Har du något bra tips att dela med dig av?