Den krassa verkligheten

Nej, nu måste jag ta en paus från bebisbubblan och låta lite ånga pysa ut. Jag läste precis något som gjorde mig så arg och ledsen att det både kom tårar och ett behov av att ryta ifrån. Blondinbella är inte bekväm med att amma offentligt men valde igår att ändå göra detta. Det resulterade i att en man gick ur sin bil, ställde sig och tittade på henne och log, samt visade upp sitt stånd genom mjukisbyxorna. Mer om detta skrev hon i detta inlägg. 

Jag blir så fruktansvärt äcklad och chockad. Man undrar ju vad det är för fel på dessa män. Det är ofantligt sorgligt att man som kvinna inte bör amma offentligt för det är för provocerande och om man gör det så sexualiseras bröstet och maten man ger sitt barn. Tro fan att kvinnor inte är trygga i att amma offentligt. Men vad ska man göra? Sitta inne och glo i månader i sträck. 

Det finns två aspekter i hennes berättelse som är så sorgliga. Den första att hon inte är bekväm med att amma offentligt. Det är fruktansvärt att vi lever i en tid när något så naturligt som amning ses som opassande och därmed har gjort kvinnor obekväma i vissa situationer. Att kvinnor känner hur de blir stirrade på när de ammar. Sen har vi biten om att vissa män inte kan se ett bröst utan att sexualisera det omgående. Som kvinna är man alltid till för betraktarens hungriga öga. Får vi aldrig vara fredade från de där blickarna, de där gliringarna och de där kontaktförsöken. I min bok borde det vara fråga om sexuellt ofredande att stå och flina med ett stånd buktande innanför mjukisbyxan. Vissa män är sådana otroliga svin. Om detta hänt mig hade jag blivit så kränkt att jag nog gått under. Jag blev kränkt bara av Isabellas inlägg, och då var det ändå inte mig det drabbade.