Nej, nu måste jag ta en paus från bebisbubblan och låta lite ånga pysa ut. Jag läste precis något som gjorde mig så arg och ledsen att det både kom tårar och ett behov av att ryta ifrån. Blondinbella är inte bekväm med att amma offentligt men valde igår att ändå göra detta. Det resulterade i att en man gick ur sin bil, ställde sig och tittade på henne och log, samt visade upp sitt stånd genom mjukisbyxorna. Mer om detta skrev hon i detta inlägg.
Jag blir så fruktansvärt äcklad och chockad. Man undrar ju vad det är för fel på dessa män. Det är ofantligt sorgligt att man som kvinna inte bör amma offentligt för det är för provocerande och om man gör det så sexualiseras bröstet och maten man ger sitt barn. Tro fan att kvinnor inte är trygga i att amma offentligt. Men vad ska man göra? Sitta inne och glo i månader i sträck.
Det finns två aspekter i hennes berättelse som är så sorgliga. Den första att hon inte är bekväm med att amma offentligt. Det är fruktansvärt att vi lever i en tid när något så naturligt som amning ses som opassande och därmed har gjort kvinnor obekväma i vissa situationer. Att kvinnor känner hur de blir stirrade på när de ammar. Sen har vi biten om att vissa män inte kan se ett bröst utan att sexualisera det omgående. Som kvinna är man alltid till för betraktarens hungriga öga. Får vi aldrig vara fredade från de där blickarna, de där gliringarna och de där kontaktförsöken. I min bok borde det vara fråga om sexuellt ofredande att stå och flina med ett stånd buktande innanför mjukisbyxan. Vissa män är sådana otroliga svin. Om detta hänt mig hade jag blivit så kränkt att jag nog gått under. Jag blev kränkt bara av Isabellas inlägg, och då var det ändå inte mig det drabbade.
Den krassa verkligheten
Du kanske också gillar...
Min inre Hillary Clinton
I ett samtal på jobbet häromdagen diskuterade vi hur det är att vara ung kvinna i denna tuffa, mansdominerade advokatvärld. Jag sa att för min del gäller det att plocka fram min inre Hillary Clinton. Skapa ett mäktigt alter-ego, en non-bullshit-kind-a-gal, som står på sig fast det blåser, som är vass, smart och aldrig låter … Continued
Jag vill ju visa upp det finaste jag vet
Helt plötsligt fick jag ett ryck och gjorde om i bokhyllan här hemma. Jag flyttade alla pocketböcker till Davids kontor och kvar i vår bokhylla i vardagsrummet fick bara de hårda böckerna vara kvar. Och det blev så himla himla bra. Ett minibibliotek och så fick jag lite fler ytor att göra stilleben och visa … Continued
Tid för att fixa ruffset
Idag vaknade vi till fågelkvitter, sol och en någorlunda munter bebis. (man tar ju vad man får! ;)) Jag ska snart smita iväg till en mycket efterlängtad grej. Jag ska ääääntligen gå till frisören. HerreGUD vad man tappar hår efter att man fött barn. Det är hår överallt, i alla plagg, överallt i sängen och … Continued
Högljudda snarkningar
Jag hann inte titta in hos er på hela dagen igår. Förlåt! Men det blir ju så ibland. Tiden bara rinner iväg. I torsdags hade vi vår städdag och det är verkligen det bästa vi bestämt oss för. När fredagen kommer är hemmet städat, doftar gott och det finns inga måsten inför helgen. Igår hämtade jag upp … Continued
När det ofattbara sker
Ser ni dessa blommor!? Det sjukaste har hänt. Något har blommat om i mitt hem och det är sannerligen en första. För gröna fingrar har jag ej och när det dör ja då dör det rejält. Men denna luktärt har liksom kämpat på och helt plötsligt växte små skott och nu blommar det för fullt. Och … Continued
TGIF
Det är inte klokt vad veckorna bara flyger fram. Man sitter där på söndagen och undrar vart helgen tog vägen och hux flux sitter man framför På Spåret och har fredagsmys. Jag är så glad att det är helg. Tid för mig, för oss, för kul och för återhämtning. Efter jobb styrde jag mina bestämda … Continued