Efter mycket kontemplerande kom jag fram till att jag ska unna vår familj en städerska. Idag kommer hon för att inspektera förödelsen. Jag funderar på om jag ska damma, plocka lite och dammsuga innan hon kommer. Man vill ju inte att hon ska tycka vi är stökiga! Är inte det sjukt? Man tar ju in städhjälp för att man inte har tid, ork eller vad det nu kan vara. Uppenbarligen behöver man hjälp. Men gud förbjuds att städerskan förstår det… Tramsigt, I know!
Vi har ju den här gamla drinkvagnen som min mamma hittade på loppis. Även om jag inte dricker alkohol har den kommit väl till pass när vi var unga, barnlösa och bjöd på drinkar. Nu kommer den inte till användning som sig bör. David avstår alkohol sålänge vi samsover med krypis i babynestet. Hon sover inte hela nätterna i sin egen säng så vi lyfter ofta över henne och då vill vi båda vara fräscha i skallen. Nu funderar jag på om jag skulle ta upp vagnen på vinden och helt plötsligt få plats för någon ny möbel. Jag är ju fortfarande så himla sugen på ett Snöskåp från Asplund. Vi får helt enkelt se vad det blir.
Konst gjord av min farbror. Så himla fint och härligt att ha konst hemma som både är personlig och gjord av någon som står en nära. den här tavlan gjorde min farbror för mycket länge sedan, men den är så aktuell även idag. Ett barn vars mamma är inne i tv-rutan. Är det inte likadant nu? Föräldrar som hela tiden är uppkopplade, jobbar, kollar mail, pratar i telefon och låter barnen ständigt titta på paddan, tv:n och spela dator. Svår avvägning det där. Hänga med i tekniken, sköta sitt arbete men samtidigt investera tid i sina barn och leva här och nu.
Nej, hög tid att förbereda inför städerskans ankomst. Jag tar fram luktsaltet. Kanske hon svimmar av stöket…
