När jag fick barn blev det naturligtvis ett stort fokus på föräldraskapet. Nu hade jag blivit någons mamma. Hur skulle denna roll axlas och otalig tid har självklart gott åt till att vara mamma, fundera på att vara mamma och försöka sitt bästa som mamma. Men en annan aspekt som jag tänker mycket på är att jag inte bara får förmånen att se mig själv växa in i rollen som förälder. Jag får även, på första parkett, iaktta min partner och livskamrat i hans nya roll, som förälder och någons pappa. I nästan 8 år har jag känt David och stött på alla hans sidor och egenheter. Därför är det så spännande och gripande att få upptäcka en sprillans ny sida och se den blomma. Att se David vara pappa till Estrid är väldigt rörande för mig. Att landa i känslan av att gud vad bra att det blev just han som blev pappan till min tös är varm och skön. David är och kommer alltid vara en fantastisk förebild för Estrid. Han har starka feministiska värderingar, civilkurage och ett oändligt tålamod och de älskar varandra. Ja gudars vad de två älskar varandra. Igår låg jag på sängen och försökte ta mig en liten eftermiddagslur. Humöret var inte på topp men så hörde jag det. Små skratt som blev höga tjut. För det är det David lockar ur Estrid när han gosar, kelar och busar med henne. Aldrig har väl en eftermiddagslur ackompanjerats av så fina ljud! Och på kvällen, när han nattar henne och hon sover så hör jag hur han säger Estrid, jag älskar dig, innan han går ut och stänger till sovrumsdörren och hela jag bara kapitulerar över hur övermäktigt jäkla härligt det ibland kan vara. Det är en resa vi delar, att ha blivit föräldrar. Men vi gör vars en resa också, den att bli en mamma och en pappa. Och det är fenomenalt att få följa Davids resa. På första parkett!
