Blä, jag vaknade med världens halsont i morse och sådan där uschlighet som sätter sig på huden. Det känns verkligen inte alls kul med tanke på att jag ska iväg ikväll. Nåja, iväg kommer jag så får vi hoppas att det inte blir värre. Jag och Estrid tar en riktig kurardag idag. Vi lagar puré som jag sen försöker locka Estrid att äta. Jag dricker te och ska snart värma gårdagens kycklingpasta. En riktig härlig rätt som är sådär len och mjuk mot själen. Precis vad som behövs när morsan är ynklig och förkyld och bebisen är frustrerad för att hon inte kan krypa utan bara hasande rotera runt, runt, runt…
På tal om vändande så har vi fått ett litet problem på halsen. Flera gånger i natt vaknade vi av att Estrid vaknat till och var missnöjd. Hon hade då vänt sig från rygg till mage och vaknade väl sedan av att hon inte var bekväm. Vad gör vi nu? Lägger rullade handdukar runt hennes kropp så att hon inte kan vända sig, eller ska vi tvärtom ta bort allt från sängen så hon kan rulla mer fritt? Jag vet att huvudkudden ska bort men hon har ändå ingen sådan så det är ju lugnt. Eller ska vi lägga henne i nästet igen för att fixera henne bättre? Eller får vi bara gilla läget att vi en biljon gånger per natt får gå upp och vända henne rätt igen? Alla ni föräldragenier där ute, nu behöver jag er expertis!
I varje utvecklingsfas av motorisk art har våra barn haft såna där perioder. Alltså även när de lärt sig sätta sig, ställa sig på alla fyra, ställa sig upp. De motoriska programmen i hjärnan utvecklas så hastigt och intensivt, så de kan liksom bara råka göra sin nyvunna motoriska färdighet typ i sömnen och sedan vakna, stående, sittande, i krypställning och gråta förvånat och förvirrat. Kanske är det något liknande för er? Då tänker jag att ni bara ska hänga med, stimulera, låta henne gå igenom fasen. För oss har det gått över rätt fort. Kan ju inte svära på att det är samma för alla barn förstås. Känn lite på det…