Att plocka fram powerprylarna

Äntligen en liten stund över att sätta mig ner vid datorn och blogga lite. Varför så upptagen kanske ni frågar. Jo, ser ni, jag tar imorgon ett nytt steg inom politiken och sitter nu här på kvällskvisten och plöjer dokument, läser på och känner mig nu redo att ta mig an den modesta uppgiften att lösa arbetsmarknads, vuxenutbildning och gymnasiefrågorna i Malmö. Ja, något nätt att ta sig an vid sidan om föräldraledigheten. Jag har nämligen blivit vald att sitta som ersättare för Folkpartiet i just arbetsmarknads-, vuxenutbildnings- och gymnasienämnden. *insert mallig emoji* 

Men, det är inte med så lite Bambiben jag kommer traska till stadshuset imorgonbitti och därför förbereder jag mig på alla sätt jag kan. Där kommer powerprylarna in i bilden. Jag har ett antal tingestar som när jag tar på mig dem känner jag lite hur jag växer och blir liksom mer. Stark. Cool. Världsvan.  

 Bayswatern från Mulberry som jag köpte när jag klarat halva juristutbildningen. En stor milstolpe som verkligen var värd att firas med en väska. Roséfärgade örhängen från Michael Kors som jag köpte när jag gjort Advokatsamfundets första delkurs. Det mångfärgade armbandet från Sophie by Sophie som jag köpte när jag klarat Advokatsamfundets andra delkurs. Min maffiga powerring som jag själv designade och som består av min gammelmormors gamla ringar som smälltes ner. Den är en rejäl guldring med en stor grön turmalin och fyra briljanter. Ett halsband som jag fått av David och jag svär, varje smycke han någonsin köpt mig är 100% spot on. Sist men inte minst en färgglad sidenscarf från Hermés som tar en trist jag-har-inget-att-ha-på-mig-outfit till hät-kommer-jag-och-äger-världen-outfit. Pricken över i, körsbäret på kakan, är ett par skinande, svarta, lagom höga, lagom chica, lagom sexiga klackar. Detta är mina powerprylar. De som jag om och om igen återkommer till, som får mig att känna mig fantastisk på insidan och utsidan. 

Jag ÄLSKAR att vara föräldraledig. Det är en sådan oerhörd lyx att få all denna tid hemma till mitt barn, mitt hem och mina vänner. Dock finns det ju något underbart i att få lämna bebiskaoset, klä sig fint, lukta gott, sippa latte ur en take away mugg och slänga sig med ord som budget, nämndssammanträde och liberalism. Smolken i bägaren skulle vara att jag inte kan följa med Estrid på kyrkans barntimme, som har visat sig vara ett underbart fredagsnöje. David och Estrid får gå dit istället och det blir ju också bra det med. 

Nej, nu ska jag återgå till Debatt, min tekopp och om bara en liten stund ska jag tassa in i sovrummet där lilla familjen redan ligger och sover. Det är en mycket spännande morgondag som väntar och jag har lite lätt fjärilsfladder i magen. Kan ni tänka er, nu är man kommunpolitiker. Ja, jag vet inte ens om jag får kalla mig för det eller om jag bara är fritidspolitiker. Det blir morgondagens första mission att ta reda på!