David, Estrid, syster Paula, svåger Fredrik, mamma Sabine och pappa Lasse. Mitt liv kretsar kring dessa galningar. Min familj ses hela tiden. Och om någon umgås med någon annan, utan att den tredje blivit inbjuden (vi kan snacka spontankaffe på en söndagförmiddag) så blir den tredje kränkt. När jag kör hem från jobbet på eftermiddagarna och min syster inte kan samåka hem med mig blir jag typ nedstämd. Vi har en sms-grupp som är OUT OF THIS WORLD! Om man är frånvarande när en konversation rasslar igång kan man plocka upp sin mobil 25 minuter senare och mötas av 78 missade sms… Dagens sanning! Under mellon förra året vaknade min mamma till 268 missade sms!
Vi älskar att göra allt tillsammans. Vi går på kultur tillsammans och där vi tittar på Fredriks crossfittävlingar, går han på mina feministiska debatter. Jag, pappa och Paula tränar tillsammans varje torsdag (nåväl två gånger än så länge). Men det är dock mest min förskyllan. För till skillnad från alla andra i min familj är jag inte lika entusiastisk med min träning. De andra tränar mest hela tiden. De springer på lunchen, cyklar lopp i bergiga Italien och tävlar i crossfit mot män som ser ut som de lever på blodiga biffar och spädbarn.
Vi har massa fina rutiner och traditioner. Varje nyårsafton tar pappa med sig svärsönerna på traditionsenligt kallbad på Kallis i Malmö. Där min pappa och syster förenas i träning förenas jag och min mamma i böcker. Våra respektive män umgås med varandra och nu när vi alla bor på Näset kommer Fredrik ofta på spontanbesök när han är ute med hunden. Han kommer alltid lagom till middagstiden. Sen bedyrar han att han inte vill ha någon middag. Nej inget alls. Han ska faktiskt äta sedan. Då trugar jag och säger att men inte ens lite och innan han ens hunnit svara har jag dukat till honom. För vi älskar när han är hos oss. Och jag älskar att han trots ”att han ska äta sedan” frågar fint om han kanske kan ta en andra portion.
Estrid har en familjekärna som består av lillfamiljen (mig och David) och storfamiljen (oss allihop) och hon är lika nära alla. Kanske att mormor och Fredrik är yttepyttelite favoriter. Men vem kan anklaga henne för det. Hon har god personkännedom. Vi kan blir rejält sura på varandra, tårar kan spruta för oj vad vi är en emotionell familj och vi skrattar så vi nästan får framfall. Vi hjälper varandra, ställer upp för varandra och jag kan inte minnas en enda gång jag behövt hjälp när min familj sagt nej. De säger A-L-L-T-I-D ja. Även när de kanske inte alls orkar eller vill. De säger alltid ja.
Det är en gåva ska du veta. Jag ser trasiga familjer i mitt arbete och att få leva med vetskapen om min familj gör mig otroligt lycklig. Lycklig och lyckligt lottad. Det är jag.
Vilken gåva att ha en sådan familj. Det kommer så klart inte av sig själv, viktigt att jobba tillsammans. Underbart att få växa upp i en sådan familj.
Ja jag har tur att ha en så fin familj. Det har varit några slitsamma år under min tonår men vi har landat på en fin plats allihop nu.
Det är bara att gratulera att ni har en så stark sammanhållning. Tyvärr har jag inte upplevt att ha det så. Men förstår att det är underbart och väldigt stärkande.
Kram
Vad tråkigt. Tyvärr väljer man inte den familj man hamnar i. Jag ser ofta det i mitt jobb hur det här med familjen kan vara ett rent lotteri för framtidsutsikterna.
Låter underbart. Satsar på den relationen med mina barn.
Så himla fint!
Underbart att ha en sådan fin familj, njut av varje tid du kan få med dina nära och kära och absolut njut av att umgås med din mamma och pappa, för tro mig den dagen de är borta så vill man se tillbaka och minnas all den underbara tiden man hade ihop.
Jag är evigt tacksam för att jag umgicks så mycket med mina föräldrar som jag gjorde. Tyvärr blev det lite mindre med att träffa dem mot slutet, jag flyttade till Eskilstuna och det är inte långt till Katrineholm men har man inget körkort så blir det genast svårare att spontan ta sig iväg. Så vad du än gör njut av alla stunder du har med din familj,
Jag saknar mina föräldrar varje dag känns tungt att de är borta, tungt att inte bara lyfta luren och ringa dem och få höra deras röst. Tungt att de aldrig fick träffa sitt första barnbarn. Ja du förstår säkert.
Ha en fin kväll
Kram Linda
Så himla fint att ni hade en underbar tid tillsammans, men dina föräldrar försvann allt för tidigt.