Ditt jobb är inte ditt liv, och inte heller den du är.

Varför jobbar du? Den frågan har jag ofta ställt mig själv. Jag anser verkligen att det är viktigt att jobba med något som man tycker om. Vi spenderar så otroligt mycket tid på våra arbeten och därför måste de skänka oss glädje, mening, inspiration och motivation. Livet är för kort för att gå till ett arbete som bara dränerar en. Men samtidigt så anser jag att människor idag lägger för mycket värde i sitt arbete. Vårt arbete har blivit våra liv och en symbol för den vi är. Och det tycker jag är fel. Ett sådant tankesätt gör arbetet alldeles för laddat och stjäl fokus från övriga delar av livet.

Jag arbetar för att möjliggöra allt annat som finns i mitt liv. Jag tycker om att vara driven och ambitiös men tanken på att vara en karriärist gör mig olycklig. Inget kan vara hemskare än att ge jobbet sitt allt så att när arbetsdagen är slut är man själv likaså. Vad finns det för mening att tjäna mycket pengar om man aldrig har tid att utforska världen med hjälp av denna inkomst. Vad är framgång värd om den tar bort värdefull tid från familj, vänner och dina övriga drömmar.

När vi allt för starkt kopplar samman våra identiteter med våra arbeten kopplas självkänslan till arbetet. Ett misslyckande eller ett misstag på jobbet blir helt plötsligt att man själv är misslyckad. Det är väldigt farligt. För inom i princip alla yrkesområden finns det människor som inte kommer vara nöjda med en, det kommer ske misstag, missförstånd och misslyckanden. Saker kommer bli försenade, felbeställda, feldiagnosticerade och mycket mer. För att klara av detta tänker jag att det övriga livet måste vara en trygg och uppbackande plats.

Jag lever inte för mitt jobb. Jag jobbar för att kunna leva mitt drömliv. Jag vill ha en meningsfull vardag och tjäna en inkomst som möjliggör den livsstil och de drömmar som vi har i vår familj. Jag prioriterar att jobba mindre, vara mer med min familj och det är därför jag tar detta steg nu till min tjänstledighet. Jag tror på att framgång inte är värt någonting om det är på bekostnad av livets övriga mjuka värden.

Att lyssna inåt och leva i min sanning skänker mig trygghet och glädje varje dag. Jag vågar tro på att jag är på precis den plats i livet som jag är menad att vara på. När jag jobbade som advokat och David var fotograf längtade jag till en annan verklighet. Jag ville arbeta hemifrån, sida vid sida med David. Att vi båda var i huset och att han var tillgänglig för mig när jag var i behov av en fotograf. Och nu är jag här. Vi sitter här, sida vid sida, i biblioteket och arbetar tillsammans. För två år sedan drömde jag om exakt denna stund.

Och om jag hade varit fast i tankemönstret om att mitt värde och min karriär hör ihop hade jag aldrig vågat ta detta steg. Då hade jag undrat vad andra skulle tycka och vad det skulle innebära att välja att kalla mig för influencer istället för advokat. Om ”advokat” var den jag är, hade jag aldrig kunnat följa mitt hjärta. Får då hade jag behövt välja bort mig själv. Det gör jag inte nu. Jag väljer mig själv. För den jag är, är mina drömmar, mål och ambitioner.