Många räds vardagen. Störs av den monotona takt vid vilken veckodagarna lunkar förbi. Var dag är den andra lik och snabbt går tiden också. Ni som känner så, er förstår jag bara inte. Jag älskar vardagen med dess rutiner. Ibland slänger man in en överraskning, något oväntat som gör att vardagen glimmar till. Igår var en sådan dag för vi hade biljetter till att se Miss Saigon på Malmö opera. Det är något alldeles speciellt med operahus. Besökarna är lite mer uppklädda än vanligt, kulturtanter sippar vin och fingrar på sina enorma halsband. Operabögarna sitter med kravattknuten sådär nonchigt rätt och himlar med ögonen bakom skumpaglaset, samtidigt som de ger kulturtanten tummen upp för hennes halsband är ju döläckert. Teatereleverna går nära nära, med randiga strumpbyxor och hår i regnbågens alla färger, och de är lite osäkra men samtidigt så målmedvetna om att de en dag också ska få jobba här. Och det är förväntan i luften. Man kan riktigt ta och känna på den.
På teatern vet alla hur man ska bete sig. Det ursäktas när man ska glida in i gången, det lämnas företräda åt gamla, det klappas när klapp är lämpligt och framförallt, det är tyst i publiken (nåja, allt som oftast i vart fall). Själva teatern är, om den är bra, en oerhörd upplevelse i sig själv. Aldrig känner jag så starka känslor som på teatern. Glädje, sorg, skam, olust, äckel och vånda. Miss Saigon är en snuskig och glittrig berättelse men också berättelsen om den vita mannens svek, om olycklig kärlek och om oälskade kvinnor och barn. Gårdagens uppsättning var fenomenal.
Jag ville egentligen blogga redan igår men kände att jag behövde smälta dagen lite. Den här bloggen ska vara lugn, eftertänksam och förhoppningsvis en källa till glädje, vänskap och systerlighet. Igår var jag något som närmast kunde liknas ett åskmoln. Därmed fick bloggen bero. Idag rullar jag ut min rosa matta och knakar min kropp på sjuttioelva nya platser man inte visste man kunde knaka. Sen äter jag middag, ser på en serie, läser min bok och somnar. För idag är vardagen precis som den brukar och ska vara. Och ingen är gladare än jag.
Vardagen, den är alldeles….alldeles…..underbar
Du kanske också gillar...
Krypis egna hörna
Såhär blev det när allt kommit på sin plats. Säng, med de obligatoriska nallarna, den underbara tavlan jag köpte för månader sedan och vimpeln som David valde ut. Därför att han älskar vimplar och tänkte att dottern hans borde göra det med. Tavlan är en Mrs Mighetto och föreställer den charmiga Miss Tyra. Printsen är … Continued
Dag 1 av 30 dagar av höstoutfits
Här är plaggen och accessoarerna jag bär i outfit 1. Om något är gammalt länkar jag till liknande saker. Klicka på bilden för att komma till plagget. Inlägg innehåller adlinks. Kom tillbaka imorgon för dag 2.
Påskkoman som aldrig tog slut
Ute är det grått, som om solen likt en retande flicka bara visade sitt ansikte precis så länge som krävs för att lura en. Det är kallt och på vägen hem från jobb var vädret lika tyngande som min bultande huvudvärk. Läderjacka kändes genast som en mycket dålig idé och jag övervägde kort om jag … Continued
Skinplan-ambassadör
Nu har ääääntligen produkterna från Skinplan kommit. Jag är med i deras testgrupp och har gjort en hudanalys. Efter att produkterna använts i tre veckors tid ska samma hudanalys göras en gång till. förhoppningsvis ska resultaten då gott i positiv riktning.Följande produkter har jag att testa: Sensitive cleanser milk ph 5,0Effektiv, vattenlöslig rengöringslotion. Avlägsnar orenheter … Continued
Finlunchande på G
Minns ni när jag var ute på finlunch på Johan P? Idag är det dags igen. Emelie, som ju jobbar på hotell Renaissance, med syster Sara och jag själv ska äta på hennes hotell imorgon. Det är något man borde göra med, äta frukost, brunch, lunch eller middag på hotell. Det gör vi så sällan … Continued
Där ute susar landskapen förbi
Nu sitter jag nedsjunken i tågets säte och utanför fönstret swischar Sveriges olika landskap förbi. Jag har parkerat mig med datorn i knät, kollegan framför mig och kaffet bredvid mig och jag är redo för huvudstaden! Det finns något så lyxigt över ett par dagars bortajobb. Lite som att man är ledig. Inte för att … Continued