Tagged: bröllopsklänning

Fråga Frida: hur gick det till när du och David träffades?

Idag är det vår bröllopsdag och årsdag. Idag har vi varit gifta i tre år och tillsammans i 13 år. Inte en sekund har jag tvekat på oss. Han är min person och varje dag är jag tacksam för vår kärlek. Han är trygg, snäll, omtänksam och världens bästa pappa. Han är också långsint och envis, glömsk och förvirrad. Och han passar mig perfekt. Han är den som aldrig glömmer en bröllopsdag, födelsedag eller alla hjärtans dag medan jag glömmer varje år. Han är den som hinner städa ett rum medan jag på samma tid hinner städa hela huset. Vi är otroligt olika i personlighet men delar prick varje värdering, samma humor och drömmar. Här kommer berättelsen om hur det gick till när vi träffades.

Min granne hade fest och de spelade SÅ hög och SÅ dålig musik. Till slut gick jag ner och knackade på och bad dem sänka. Med baggyjeans (!?) och ananastofs stod jag där utanför grannens dörr och var sur. Hon bjöd in mig och jag gick in. En jättesnygg kille kom fram till mig och började prata. Det var inte David! Det var hans bästa vän! Snart kom ytterligare en snygg kille fram. Det var David. Yr av uppvaktning och en nyfunnen känsla av partyanda sprang jag upp till mig, bytte om och sminkade mig och kom sedan tillbaka. Jag umgicks med dem hela natten innan jag gick upp till mig för att sova och de stannade kvar på festen. Dagen efter åkte David tillbaka till Norge. Jag skrev till honom på FB men fick inget svar. Då tänkte jag att han var en douche som inte svarade. Idag vet jag att min man och sociala medier aldrig riktigt har klickat.

Dagar blev till veckor blev till månader. Efter tre månader fick jag ett meddelande på FB. “Hej, minns du mig? Jag tänker på dig varje dag. Jag kommer till Sverige. Ska vi ses?”. Vi träffades och vi umgicks varje dag i fem dagar innan David tog sin resväska och åkte iväg till centralamerika. Där skulle han vara i tre månader men under våra fem dagar ihop hade vi insett att vi hade något. Jag lovade honom att vänta och det gjorde jag. Under dessa månader skypade vi i timmar. Vi kunde prata i åtta timmar i sträck. Då var det dag hos honom och natt hos mig. Hans vänner undrade om han blivit kidnappad i Colombia när han var försvunnen en hel dag. Mitt dåvarande arbete undrade varför jag inte sov om nätterna. Men vi var så kära.

En lördagmorgon, tidigt tidigt, knackade det på min lägenhetsdörr. Jag blev rädd för ingen knackade på själva dörren utan först borde det ju ringt på porttelefonen. Jag ignorerade det. Det ringde igen. Med t-shirt, sminket under ögonen och ananastofs på huvudet smög jag till dörren. Jag kikade ut genom titthålet. Där stod en mystisk figur med luvan uppdragen. Jag blev skitlack. “komma här en lördag kl 6 på morgonen och tränga sig på. Jag ska fan visa dig”. Jag slängde upp dörren och sa “Vad vill du!?”. Mannen tog ner luvan och utanför dörren stod David.

Han trodde han var världens mest romantiska som överraskade mig med att komma hem en vecka för tidigt. Tyvärr hade han ännu inte förstått att hans nyfunna flickvän hatar överraskningar. Jag hade ju drömt om vår återförening på Kastrup. Hur jag skulle vara sminkad, och fin och hans vänner skulle se mig och tänka att wow vilken tjej David har hittat. Vi skulle springa mot varandra i slow motion och återförenas i en kyss. Istället stod jag där med min urtvättade t-shirt, pandaögon och ananastofs.

Han fick iallafall komma in. Och han gick aldrig ut. Vi flyttade ihop den dagen och har alltid bott ihop. Sex månader senare flyttade vi till Stockholm. Åren gick, vi blev vuxna, utbildade oss, skaffade barn, köpte hus och gifte oss. Och nu är vi här. 13 år senare. Och varje år med David blir bättre. Nu är vi familjen Kummerfeldt med livspussel, vabb, drömmar, tjaffs, skratt, bråk, glädje och kärlek. Vi två är idag tre och jag är välsignad.

Bröllopet, del 3

bröllopet del 3-11
Nu har vi kommit till den tredje, och slutgiltiga, delen från vårt bröllop. Del 1 var förberedelser och porträtt, del 2 var vigsel och del 3 är då som sagt festen.
bröllopet del 3-1
Vi hade vår fest på Katrinetorp, som är en empirherrgård från 1799. Middagen serverades i Katarinasalen. Det är det vackraste rum jag någonsin varit i med spegeldörrar och vägg- och takmålningar. Vi var 30 gäster så vi gjorde dubbla långbord. Jag ville ha en enkel, men tongivande dukning och gjorde 20-talet små blomsterarrangemang i minivaser som ackompanjerades av ljusstakar i marmor och mässing.
bröllopet del 3-9
När vi anlände till Katrinetorp blev gästerna mötta av bubbel och tilltugg. Rolf Lantz, mammas gamla chef, är aktiv i Katrinetorps vänförening och överraskade brudpar och gäster med att i tidsenlig mundering komma och underhålla och berätta om Katrinetorp. Alltså <3 <3 <3
bröllopet del 3-2
Vi slog oss ner till bords och jag kunde äntligen pusta ut. Mitt framför satt Elin, designer på Whyred, så om klänningshelvetet skulle spricka igen visste jag att hon kunde fixa det. Vi hade två-rätters middag, tillagade på Katrinetorp av Kleins mat. Himla himla bra! Vi hade ingen dessert utan serverade istället 3 praliner från Chocolatte Helsingborg. ÄLSKAR deras praliner. Anledningen till att vi inte hade dessert var för att jag beställt bröllopstårtan i portionsformat så att alla fick sin egen bakelse. Då hade det helt enkelt blivit för mycket med både dessert och tårta.
bröllopet del 3-10
Middagen var magisk. Min syster var både maid of honor och toastmastern och vilket enastående jobb hon gjorde! Jag drömmer fortfarande att hon ska quit her dayjob och blir bröllopsfixare! Jag tror det bara måste bli så. Ja jäklar vad bra hon är!
bröllopet del 3-3
Här sitter Sara och vår älskade vän Per. Han och David lärde känna varandra när de gick på fotoskola ihop i Stockholm. Kärlek uppstod och Per var en given del i vår trio som alltid hängde ihop!
bröllopet del 3-12
Och talen! Talen! Jag och David höll tal till varandra, våra pappor och min mamma höll också tal. Min syster, mina tärnor, Davids best men och flera till att våra vänner höll tal. Andreas hade till och med gjort en film från tv4:s travstudio. Jag kände mig som Jessica Almenäs!
bröllopet del 3-4
Som vi skrattade! Det var tårar när vi blev rörda och tårar när vi skrattade så vi kiknade.
bröllopet del 3-13
David grät under mitt tal till honom. Ser du så himla kär han är i mig på denna bild. <3 hehe, det var han då inte i natt när jag tvingade honom ta ett sjukt barn.
bröllopet del 3-5
Och min syster! Ja, det finns inga ord. Som vi älskar varandra hon och jag!
bröllopet del 3-14
Och Andreas och Elin. De bor båda i Stockholm. Andreas och David har känt varandra sen gymnasiet. Och Elin! Dör för henne. Hon är tillsammans med Roland Hjort den duo som idag designar Whyreds kollektioner. Hon är den finaste, snällaste, coolaste tjejen ever och jag är så tacksam att hon finns i våra liv. Tack Per för att du fick henne på kroken!
bröllopet del 3-6
Kristoffer då! Ni minns kanske honom från hans bröllop i somras. Så himla fint att vi alla är gifta nu.
bröllopet del 3-15
Detta är bröllopets vackraste bild. Denna bild får mig att gråta varje gång jag tittar på den. Min mormor och morfar som var så otroligt rörda över bröllopet. Min stoiska morfar som inte kunde hålla tårarna tillbaka och min mormor som grät mest hela dagen. <3 Och när de skulle åka hem kysste min morfar min kind och sa “jag är så tacksam för att jag står här idag” och jag vet att han vet att han för något år sedan inte alls var garanterad någon mer dag på vår jord. Som jag älskar dessa två människor.
bröllopet del 3-7
Agnes med lilla Hillevi! Hillevi stole the show. Ni vet att det är big no no att outshine the bride. Hillevi hade uppenbarligen inte läst Ribbings etikettböcker för hon var bröllopets medelpunkt. Men titta på det ansiktet! Hon är de vackraste barn någonsin! Men sen har hon ju också Agnes och Andreas till föräldrar. Men när Hillevi gifter sig ska jag krasha hennes bröllop i strasspyntad rullator och ge igen för gammal ost! <3
bröllopet del 3-16
Vi gjorde skoleken! Vi var världsbäst, för vi känner varandra så väl (och jag kan ha tvingat David att dagarna innan bröllopet öva påståenden med mig…)
bröllopet del 3-8
Såhär såg det ut mest hela tiden under talen. Visst blir man lycklig av att se dessa genuina skratt! Och det framgår även med solklar tydlighet att det är jag som är anledningen till allas skratt. Det är en berättelse om tullen i Australien, men den historien får ni längre fram. 😉bröllopet del 3-17
Efter middagen gick vi ner till stallet. Där väntade DJ, ljus, godis, tårta, nattamat, vals och disco. Och min sista överraskning till David. Jag hade hyrt in tre musiker som skrivit ett musikalmedley av mina bästa musikallåtar. De var magiska!

Vid halv två körde jag hem oss till huset. Jag plockade ur 100 kilo löshår och David klippte mig ur klänningen, och ja, the rest is history.

Lite såhär såg det ut när vi blev gifta! Tack för all er kärlek, entusiasm och engagemang. Det känns som ni var med på bröllopet och det känns väldigt fint.

Tankar om min bröllopsklänning

Som många av er vet hade jag under en längre tid ätstörningar. Och denna är en av anledningarna till att jag genom åren gått upp i vikt. När man har haft ätstörningar så himla länge som jag hade så försvinner den aldrig, den blir som en del av en. Nästan en del av min personlighet. Och den är med mig varje dag. Men de senaste åren har saker och ting blivit mycket bättre och jag har fått en helt annan inre styrka. Jag har kunnat hålla det i schack på ett bra och icke-destruktivt sätt. Men så blev det dags för bröllop.

Jag har under en tid dragit mig för att köpa en bröllopsklänning. Jag visste precis vilken klänning jag ville ha, men den gjordes inte i min storlek. Så jag bestämde mig för att få ett hälsosamt sätt förändra min livsstil. Det var det jag intalade mig själv. Men kärnan i det hela handlade dessvärre bara om en enda sak, att gå ner i vikt. Och då funkar verkligen ingenting för mig. Och jag vet ju det här. Jag vet ju att jag inte kan banta. Att så fort jag börjar tänka på mat som tillåten eller otillåten så växer ätstörningsmonstret i mig. Jag insåg att jag skulle inte kunna gå ner tillräckligt för att ha “den klänningen”. Jag försökte göra det jag alltid säger till er att ni ska göra. Acceptera den du är. Idka självkärlek oavsett hur du ser ut.

Så jag köpte en plus size klänning. Och jag skämdes. Jag har varit arg på mig själv för hur jag ser ut. Stressad över att om jag ser ut såhär nu, hur kommer jag inte se ut efter nästa graviditet. Mitt vanliga sprudlande jag har varit som bortblåst, allt för något så simpelt som storleken på en klänning.

Så kom då klänningen. Jag ville inte ens testa den. Den skulle säkert inte ens passa. Jag skulle se förfärligt ut. En vit fluffig klänning på en vit fluffig kropp. Igår tog jag mod till mig och bad David hjälpa mig knäppa klänningen.

Jag var SÅ fin!

Jag grät och David grät. Jag kommer inte få gifta mig i min drömklänning. Men det kanske jag ändå inte hade kunnat om jag var en annan person. Kanske jag storleksmässigt hade kommit i den men inte plånboksmässigt. Om jag var en annan person kanske jag inte hade blivit gift alls.

Min klänning passar. Den är skön mot min kropp. Och nu ska jag ta till alla knep jag har för att mota in mitt ätstörningsmonster in i en liten beskedlig hörna där den inte gör mig något ont.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta mer än att även jag har dåliga dagar. Även jag brottas med mina monster Och att alla de “råd” jag ger här i bloggen måste jag själv ta till för att må bra. Det här visar även att man inte måste banta inför ett bröllop utan att det finns en poäng i att acceptera hur man ser ut prick just nu. Och anpassa sig efter det. Att lyfta blicken och inse att ett bröllop inte handlar om en klänning, det handlar om starten på ett äktenskap och ett firande av kärleken.

Och slutligen, jag (och kanske även du) måste sluta lura oss själva. Bantning funkar aldrig! Livsstilsförändring däremot, den funkar. Den funkar på så sätt att du ger din kropp mycket och stärkande mat och rör på din kropp för att stärka den. Men en livsstilsförändring kanske inte påverkar hur din kropp ser ut på utsidan, men den påverkar på insidan. Och framförallt tar den tid. Jag lurade mig själv denna gången. Mitt försök till livsstilsförändring handlade innerst inne om viktnedgång och mitt ätstörningsmonster snappade upp det DIREKT. Jag gjorde mig själv illa denna gång genom att inte vara ärlig mot mig själv. Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna lura mig själv. Men icke. Men nu är jag ärlig mot mig själv och går stärkt ur detta. Lite tilltufsad efter de senaste veckorna, men också glad i att jag denna gång bröt ett destruktivt tankemönster och inte lät något stå i vägen för mig. För en stor del av en god självkänsla är att följa sina drömmar, och jag vill gifta mig. För några år sedan hade jag nog struntat i bröllopet om jag inte kom i klänningen.

Stärkt, japp, jag går nog lite stärkt ur detta. Och stolt över mina insikter och den styrka som finns i mig.

Tack för att du lyssnade. Hoppas det inte blev för rörigt.

Kram!

Ett magiskt bröllop i Tåssjö

bröllop6-1
Igår var vi på ett alldeles magiskt bröllop i Tåssjö. Davids barndomsvänner Michaela och Jonas gifte sig äntligen med varandra. Och bröllopet var varmt, avslappnande och speglade detta par till det yttersta.
bröllop-1
Jag hade på mig en rosa klänning, men som sprack när jag satte mig i bilen. Det gjorde inte under för mitt självförtroende. But hey ho, vad ska man göra? Min lemurdress fick rycka in som plan B och med min rosa/röda glitterbomb från Karl Lagerfeldt och ett par enkla strappy heels blev det ändå rätt så bra. Håret var flätat i en lång utbakad fläta och i flätan hade jag satt ner hårnålar med strass och pärlor. Hemskt festligt. På min insta finns en bättre bild av frisyren om du är nyfiken.
bröllop-2
Men åh så romantiskt allt var. Jonas och Michaela strålade verkligen. De har en fantastisk familj och det finns inget hem som är så fyllt av kärlek som deras. Efter en och en halv veckas regn kändes det som ett smått mirakel att solen lös och det blev den vackraste av sommardagar.
bröllop-3
Efter vigseln ville alla krama om brudparet och kasta rosenblad och självklart, prata en massa minnen.
bröllop-4
Det här kompisgänget har hängt ihop i olika konstellationer sen de var barn. Men efter 10 år som Davids bättre hälft känner jag hur de här människorna även blivit mina kompisar och vänner.
bröllop-5
Bubbel, välkomstmingel och sedan middag.
1
Till bords hade jag bland annat Magnus och Otto, två finfina karlar om du frågar mig. Vi var i Tåssjö lägerskola som det här gänget varit i hur många gånger som helst. Nostalgin var hög och självklart gick bröllopet i temat “skola. Vi hade rast, gymnastik, biologiprov och annat skoj. Jag älskade även våra dricksglas. All dryck serverades i fina glasburkar med ens namn på. Hur fin idé? Efter middag samlade vi oss i lag för gymnastiken.
bröllop3-1
Glitterbomben!! <3 <3 <3
bröllop3-2
Michaela var en bohemisk dröm i spets och blomsterkrans. När vi gick ner till platsen där vi skulle ha gymnastik var solen på väg ned. Den gjorde gräset krispigt grönt och solen brännande gul. Det fanns en liten brygga ut mot solnedgången och jag haffade brudparet för att knäppa av några bilder. Omgivningen var så otroligt romantisk att jag bara inte kunde hålla mig.
2
Vilket drömlandskap!
3
Ut mot bryggan!
bröllop6-2
Så kära de är! Gud vad de två älskar varandra.
bröllop6-3
Idris! <3
bröllop6-4
När vi kom tillbaka efter fotograferingen var gymnastiken i full gång. Hela havet stormade verkligen ska ni veta. Det blev både en och annan tackling och närgångna kamper om den sista stolen.
4
Det var en otrolig idyll igår ska ni veta. Män i krispigt blått och kvinnor i blommiga sommarklänningar.
bröllop8-1
Och min älskade David. Tänk att snart är även han och jag man och hustru. Otroligt!
5
Tävlingsinstinkten tog överhanden när David och brudgummens far gick i närkamp om sista stolen. David gick vinnande ur det, men vaknade i morse med en något blåare och svullnare fot. Dör.
6
Det finns något så bohemiskt 70-taligt över Michaela. Hon är en av de starkare kvinnorna jag vet, och samtidigt så finns det en så vacker skörhet i henne uppenbarelse. Men låt inte den romantiska klänningen lura er. Hon är en krigare på insidan. Men igår var det något med luggen, de lösa lockarna och den flortunn spetsklänningen som var helt magiskt.
bröllop11-1 bröllop11-2
Vi spottade gröna grodor i lag och mitt lag vann. Jag var sämst. Herrgud vad jag spottar kort. My mama tought me manners! Men jag var en sjujäkla coach ska ni veta. Jag gapade på killarna i mitt lag om magstöd grabbar, MAGSTÖD!
bröllop11-3
Ni ser ju! Praktexemplar av hur man använder den rätta dosen saliv och magstöd.
7
Efter lekar och frågestund (vi har ännu inte fått veta svaret på var snigelns penis sitter) återsamlades vi vid långborden. Kaffe, tal, tårta och härliga samtal. Kvällen avslutades med att Michaelas före detta, pappan till hennes äldsta son, gjorde en Haka. En nya zeeländsk krigsdans från Maorifolket, som Khatene tillhör. När han i skenet från de tända ljusen tog av sig sin skjorta och med bar överkropp tillägnade krigsdansen till brudparet grät jag så axlarna skakade. Han dansade och skrek mot månen, han dansade för livet, för naturen, för kärleken. Michaelas två söner har två olika pappor, men papporna vårdar och älskar pojkarna som vore den ena den andres son. Kahtene dansade för deras gemensamma barn och jag fick trycka händerna mot bröstet för det bultade för hårt. Så som Michaela, Jonas och Khatene har det med varandra och med sina gemensamma barn borde alla familjer ha. Den kärleken är brinnande, stark och kommer från människor med den största empatin, den största omtanken och den största omsorgen någon skulle kunna ha.

Det var en ära att få dela Michaela och Jonas bröllopsdag. Och nu när jag skrivit klart inlägg får jag trycka handen mot bröstet igen för igår skapades minnen som jag kommer bära med mig resten av mitt liv.