Tagged: förhållande

Den stora förändringen i vårt liv

Vårt liv har nu tagit en rejäl sväng och vi kommer under en tid leva ett helt annat liv än vi gjorde förut. Men du, brygg en kopp te, ta några kakor. Slå dig ner i en skön fåtölj för nu blir det ett långt inlägg.

Långt innan jag och David träffades sökte han in på psykologprogrammet, men han kom inte in. Sen började han med fotogrejen, kom in på en bra skola, och valde att satsa på fotografyrket. Och i över 10 år har han livnärt som heltidsarbetande fotograf. Under åren hade han ett återkommande mantra om att han ville hjälpa människor och att han inte gjorde det som fotograf. Han velade om han skulle vara frilans eller anställd. Fotograf eller något helt annat. Psykolog? Ingenjör? Vad för ingenjör då? Arkitekt? Han livskrisade rejält.

För ett år sedan bestämde vi att David skulle satsa på att komma in på psykologprogrammet. Det första hindret att ta sig förbi var att han hade 30 oklarare poäng hos CSN vilket skulle medföra en termin utan CSN. Det skulle vi inte ha råd med så David skrev in sig på engelska på distans. Mellan januari och juni arbetade David heltid, pluggade heltid OCH pluggade till högskoleprovet. Jag var ensamstående mamma. Jag roddade allt själv här hemma. David var på jobbet för att sedan gå direkt upp i sin studio och plugga. På helgerna var han iväg på biblioteket och pluggade och jag och Estrid var solo.

Det var en väldigt slitsam tid, men samtidigt nog den mest romantiska. Jag fick en helt ny mening i mitt arbete där jag kände att nu var jag main provider och min inkomst skulle bli den här familjens stabila grund. Vi sparade ihop en bra buffert under tiden och det kändes så romantiskt att göra detta som ett team. Men fy vad slitigt det var. Stunder ville jag vråla och skrika på honom. ”JAG HAR INTE PLUGGAT JURISTPROGRAMMET OCH GJORT ALLT RÄTT FÖR ATT MIN KONSTNÄRSMAN SKA PAJJA DET GÖTTIGA LIVET!!!!”.

Jag skrek inte. Tro det eller ej. Jag bet ihop. För visst, jag gjorde alla ”rätt”. Jag pluggade en bra utbildning, skaffade ett bra jobb, ordning och reda, pengar på fredag. Men jag är ju gift med en annan individ. Jag kan inte skydda mig från en annan individs utveckling. Jag kan bara välja att antingen motarbeta den eller omfamna den. Jag valde att omfamna den.

Så kom dagen när David skrev högskoleprovet. Vi visste att han behövde skriva 1,7 för att komma in på psykologprogrammet. När resultatet kom hade han skrivit ett poäng från 1,7 och landade på 1,65. Besvikelsen var total. Första intaget redovisades och han kom föga förvånande inte in. Efter att andraintaget visat att han inte heller nu blev antagen accepterade vi besvikelsen. Vi samlade oss rätt fort. Satte genast ögonen och motivationen på nästa termin och nästa högskoleprov. Vi var i denna stund tacksamma att David inte berättat något på jobbet eller jag här i bloggen. Han kom ju inte in.

Så i måndag för två veckor sedan ringde David. ”Kan vi prata”. Dessa ödesdigra ord. Jag hann tänka 1) någon har fått cancer, 2) Någon har dött eller 3) David har varit i en bilolycka.

”Jag har kommit in på psykologprogrammet”

Jag förstod ingenting. Hur kunde han ha kommit in? Terminen hade ju redan börjat. Jo, för ibland ska man ha tur som en tok och någon dök inte upp till uppropet och en plats blev ledig. Universitetet kontaktade David och sa att platsen är din om du vill ha den och kan ta den omedelbart. David fick kontakta sin arbetsgivare och begära tjänstledigt på dagen. Och nu är vi här. Nu lever jag med en student, och vi samåker in till stan och hem. Vi storhandlar på Willys, gör storkok och matlådor och säger upp onödiga (enligt David) streamingtjänster.

Visst är det en viss oro att ha en man som är student när man lever vuxenliv med två bilar, villa och åtaganden. Det kan vara lite pressande att känna att det ekonomiska ansvaret vilar på mig. Men å andra sidan kommer det komma så mycket underbart ur denna livsförändring. Livsglädjen i David är påtaglig och det gör mig som fru så innerligt glad. Och vi har intressanta samtal om allt han lär sig. Han är klippt och skuren för rollen som psykolog och jag är så stolt över honom. Han har mer tid med oss efter jobbet eftersom han inte kommer hem lika sent och framförallt är han en underbar förebild för Estrid. Han visar att man inte måste välja rätt från första början eller att det inte bara finns ett rätt val utan att det kan finnas flera rätta val. Att det gör att göra en karriärförändring mitt i livet. Att man kan plugga fast man är närmare 40 än 30.

Vilket team vi är. Jag och min man. Nu påbörjar vi en helt ny era i vårt liv. Läskigt, nervös och alldeles alldeles underbart.

Q & A – relationer, självhat och att göra slut med en vän

frågestund
Efter att jag skrev det här inlägget kom ni in med så fina, sorgsna och svåra frågor. Idag ska jag efter bästa förmåga försöka svara på era frågor om relationer.

Nått jag funderar mycket på och har problem med är relationen till mig själv. Jag tycker verkligen inte om mig själv. Du verkar älska dig själv och känna dig säker på vem du är och ditt eget värde. Har det alltid varit så? Om det inte har varit så undrar jag hur du kom dit. Har du några tips på hur man tycker om sig själv och känner att man duger som man är och har ett värde?

Först vill jag säga att det är så himla bra och viktigt att våga fundera på relationen till sig själv. Jag vet precis hur det känns att inte tycka om sig själv. Jag vet hur det äckliga självhatet känns. Men som du skriver älskar jag mig själv idag och är framförallt väldigt säker på vem jag är och mitt värde. Jag kan ha dåliga dagar där mitt ätstörningsmonster gör sig påmint. Men mitt värde och min förmåga tvivlar jag aldrig på. Jag fick arbeta väldigt hårt för att komma dit. Jag övade varje varje dag på att förbättra min självkänsla. Något som verkligen funkade för mig var att varje dag skriva ner tre bra saker jag gjort under dagen. Jag tycker faktiskt att Mia Törnbloms bok självkänsla nu (här) var en bra grund att börja med. Den pinpointar så bra det här med självkänsla och självförtroende. Sen tror jag mycket på att vara snäll mot sig själv och vara sin egen bästa vän. Aldrig prata dåligt om sig själv, när du får en negativ tanke i huvudet så hantera den direkt. Prata med dig själv i huvudet och säg ”nu tänkte jag såhär dåligt om mig själv, det var fel, jag är ju värdefull”.

Jag skulle gärna vilja höra om hur du hanterar mindre trevliga kollegor och om du avslutat en vänskap? Kram

Mindre trevliga kollegor kommer man inte ifrån. Det kommer alltid finnas någon på en arbetsplats som man inte funkar så bra med. Jag brukar strunta i dem faktiskt. Men de gånger relationen blivit allt för ansträngt har jag alltid adresserat det direkt. ”Det känns som det är dålig stämning mellan oss. Har jag gjort något fel? Finns det något jag kan tänka på i relationen till dig”. Men om det inte funkar så brukar jag bara strunta i kollegan. Jag jobbar på och sköter mitt jobb helt enkelt. Angående vänskap så har jag avslutat flera vänskaper. I princip alla gamla relationer är borta, av den anledning att jag inte hade särskilt bra relationer. Jag tycker det är jobbigt när en relation inte funkar och man alltid måste prata ut. Ibland kan man väl bara få glida isär? Men jag har en gammal vän som lämnat mig utan en förklaring och än idag, säkert 10 år senare så gäckar det mig. Vad var det som hände med henne egentligen? Vissa vänskaper har jag gjort slut genom att helt enkelt säga, vi kan inte umgås med. Du får inte mig att må bra. Du får mig att känna mig ledsen. Och att ta bort energitjuvar är verkligen bara något bra och positivt.

Hallå!! Tips på hur man håller sexlivet levande i ett flerårigt förhållande???

Jag tycker faktiskt inte att det är så viktigt att det är levande, vad nu levande betyder. Om det betyder att det är som det var i början, att det är passionerat, att det är regelbundet, så tror jag inte att det är så viktigt. Jag tror att sexlivet måste klara av att komma och gå om relationen ska hålla livet ut, eller i vart fall länge. Det som jag tror är döden för en relation är om intimiteten och närheten försvinner. Jag tror på att ha datenight, kolla på film ihop och ligga nära i soffan. Men allra mest tror jag på att prata. Prata prata prata! Sen så tror jag att folk i allmänhet inte alls har så mycket sex som man kan tro.

Jag har en nära vän som jag tycker väldigt mycket men hon vill ofta prata ut. Så fort något är fel vill hon prata om det. Visst kan det väl vara bra att kunna prata ut oxå men ibland blir det bara så tjatigt. Hur ska jag göra när hon gör en så stor grej av allting?

Gud så jobbigt! Jag vet precis vad du menar. Jag tänker lite såhär, här hon verkligen en nära vän fortfarande? Hon kanske var en nära vän, men ni verkar vara på så pass olika våglängd att ni kanske redan har glidit isär lite? Jag har haft vänner som alltid skulle påpeka fel jag gjorde och det handlade alltid om saker som hade med min personlighet att göra. Jag pratade för mycket, var för på i mitt sätt, var för aggressiv i argumentation eller var för dålig på att göra si eller så. Och jag kan inte ändra på något av det. Jag kan tänka mig för och jag kan be om ursäkt för något jag gjort. Men jag kan inte be om ursäkt för den jag är. En vän som hittar fel på den man är kanske inte längre är rätt vän för en. Men om du vill ha kvar din vän så gäller bara en enda sak. Fråga henne om varför hon tar upp de här sakerna, vad hon vill uppnå med era samtal och förklara hur det får dig att må.

Hur vet man om man ska göra slut?

När det är mer dåligt än bra. Jag är inte himlastormande lycklig med David varje sekund av varje dag. Men minst en gång varje dag känner jag mig så tacksam för att han är min. Om jag hade behövt vela och vrida och vända på vår relation hela tiden, analysera den och att vi knappt hann återhämta oss från ett bråk innan nästa tog vid, då hade jag inte tyckt att det var mer bra än dåligt. Man ska göra slut när den man är med inte får en att må bra. En partner ska göra en stor och bra, inte liten och rädd. Här har jag skrivit mer om hur man vet att man hittat the one. 

Jag är singel och trivs med det, men känner trots det att jag ”borde” längta efter man och barn. Du lever ju ett traditionellt förhållande med man och barn, hur visste du att det var rätt för dig? Önskar du aldrig att du var singel? 

Jag bara visste. Jag har alltid drömt om tvåsamhet, familj och att vara mamma. Singellivet var inte så kul tyckte jag och längtar inte tillbaka till det. Däremot är jag inte en person som tror att barn är meningen med livet. Jag tror att man kan leva ett väldigt meningsfullt liv utan barn. Jag tycker det är modigt att orka stå emot samhällets dumma presumtion om att alla kvinnor i en viss ålder ska vilja ha barn. Om man däremot undviker kärlek eller barn för att man är rädd, så tycker jag det är viktigt att våga möta den rädslan och ta itu med den. Men du ”borde” inte längta efter man och barn. Njut av ditt liv så som det är! <3

Hur vet man om en vänskap är bra och hur vet man när det är dags att säga upp vänskapen? Hur gör man slut med en vän?

En vänskap är bra om du får vara dig själv och när dina vänner lyfter dig. Jag tror det är dags att säga upp vänskapen när en person ger dig dåligt samvete hela tiden eller inte behandlar dig bra. När du känner dig dålig när du är med en vän. Jag vet inte om man alltid måste göra slut så himla drastiskt. Ibland kan det ske rätt naturligt att man bara glider isär. Och det kan väl också få va ok. Man kanske inte behöver vara bästa vänner som träffas hela tiden, det kanske räcker att man har en årlig tradition att man äter julbord tillsammans till exempel. Men om man ska göra slut med vän så är det bara en enda sak som gäller. Rakhet. Man bara måste vara rak. För du är inte en bra person om du håller en vän på halster eller undviker den. Då är det bättre att bara säga att på sistone har du fått mig att känna mig på det här sättet och jag hade behövt en paus.

Tack för alla era fina frågor. Jag hoppas du som skrev hittade någon styrka i mina råd. Fortsätt skriv om du kommer på fler frågor. Kram! <3

 

Alla hjärtans dag utan krusiduller

alla hjärtans dag-1-2 alla hjärtans dag-2 alla hjärtans dag-3
Dessa tre ljuvliga bilder har Emma tagit och jag tycker att de väldigt fint symboliserar alla hjärtans dag. Jag älskar att fira vardagen och varje tillfälle att göra en dag mer speciell är toppen i min bok. Men att pliktskyldigt köpa röda rosor, choklad och en nalle till sin hjärtevän just idag är inget för mig. Jag blir nämligen inte så glad av det. Det känns så pliktskyldigt, påtvingat och väldigt oromantiskt. Det som är romantik för mig är att ta tillvara på tiden tillsammans.

Idag ser jag fram emot att ta en lång varm dusch, krypa ner i en nybäddad säng iklädd en mjuk pyjamas och sedan se en film med David. Låta telefonerna vara avstängda, prata och bara vara nära. Äta en god middag på kvällen med Estrid, tända massa ljus och göra mys i köket.

Är du singel eller lever du med någon som du kanske inte vill leva med? Alla hjärtans dag är för dig med. För jag lär Estrid att det viktigaste av allt är att älska sig själv. Så du ska bannemej älska dig själv idag. Idag ska du göra precis det du längtat efter. Köpa något vackert, ta ett långt skönt bad, äta en stor godispåse framför Farmen eller gå ut med dina vänner för dinner and drinks. Och idag ska vi alla ta på oss lite rött läppstift för det kommer göra dagen så himla mycket roligare och härligare.
alla hjärtans dag-1

Möt min blivande man

billyeliott-4 estrids kalas-8 david och estrid-1
Efter 10 år ska det nu bli som så att jag och David ska gifta oss och ni ska få möta min blivande man. Om exakt en vecka. Idag den 4 november firar vi vår 10-årsdag och tanken var att vi skulle gifta oss idag. Men bröllop på de dödas dag kändes lite väl deppigt. Så vi sköt en vecka på det.

Vem är då denna man ni får följa här i bloggen? Vad för typ ska jag egentligen gifta mig med? Jag vet knappt var jag ska börja. Han är fantastisk. Mitt livs stora kärlek. Och sen dagen vi möttes har det alltid bara varit vi. Vi har alltid bott ihop och gjorde allt tillsammans, tills vi fick barn. Då genomgick jag lite av en kris för det kändes som vi gjorde slut. Nu delade vi upp oss mycket mer och drösvis med myskvällar i soffan byttes ut mot att sova i skift och sen rullade hela vardagspusslet igång. Vi var verkligen ett sådant par som satt ihop i höften och det var exakt så jag ville ha det. Och fortfarande vill. Än idag är en upplevelse delad med David bättre än en upplevelse delad med andra.

Han är min bästa vän. Han har gjort mig till en sådan bra person. Det finns inget vi inte vet om varandra och han känner mig bättre än vad jag själv känner mig. Vi skrattar väldigt mycket tillsammans, delar värderingar och mål i livet och drömmer om samma framtid. När jag går genom livet med David med min sida är jag oövervinnelig och inget steg känns tungt.

David och jag är väldigt olika som person. Där jag är känslosam och snabb i beslut är han lugn och väldigt eftertänksam. När jag är rädd är han orädd och vice versa. Han är på riktigt den snällaste person jag någonsin träffat. Han är den sortens människa som när han frågar hur du mår, verkligen vill veta svaret. När han pratar med dig tittar han dig i ögonen och viker inte undan blicken om samtalet blir djupt eller svårt.

Under 10 har vi verkligen växt samman till en enhet. Jag kan inte ens föreställa mig hur livet skulle te sig utan honom. Tanken är nästan skrämmande. Inte för att jag inte vet vem jag är utan honom, utan mer för att utan honom skulle jag inte leva det underbara och trygga liv jag lever idag. Han har gett mig ett barn, vårt barn och jag har välsignats med detta sagolika barn. Jag har även välsignats med en underbar pappa till vårt barn.

Nu en vecka innan vårt bröllop skrattar vi åt hur otroligt oromantiska vi varit på sista tiden. Vi har varit som ett företag och vi skämtar om att vi möts i kyrkan iallafall. Då kommer vi äntligen få ses igen. David, denna vackra, varma, snälla, omtänksamma, förvirrade, långsamma, långsinta, tålmodiga och sagolika man ska nu bli min man.

Jag är verkligen redo!

Jag behöver inte konflikt för en levande relation

jag behöver inte konflikt för en levande relation-1
När någon säger att de behöver passion i en relation förstår jag verkligen ingenting. Jag är inte alls särskilt intresserad av det. Jag vill inte ha det eldigt och intensivt, stora toppar och dalar, passion och bråk. Jag vill ha det lugnt, stabilt och skönt. Jag förstår inte att man måste ha en eldig relation för att den ska kännas. Det är precis som att man inte vågar tro på kärleken om den inte slits mellan eld och iskyla. Jag är så nöjd att vara i en relation som bara är. En riktigt bra relation för mig är underbar ibland, svår ibland med den stora majoriteten av tiden är den ok. Det låter kanske tråkigt, men det är det inte.

Jag måste inte känna fjärilar i magen varje gång jag tänker på David. Det är rätt mycket  begärt efter 10 år tillsammans. Istället känner jag, varje gång jag tänker på David, trygghet och lugn. Jag är trygg i vår kärlek, i hans kärlek till mig, vår relation är inte upp och ner och destruktiv, istället är det den trygga famn jag får komma hem till varje dag. Och vakna upp i varje morgon.

Jag behöver inte konflikt för att hålla relationen levande. Min relation hålls levande just på grund avsaknad av alla destruktiva relationsmönster. Ibland tänker jag att det kanske är en mognadsfråga. Att när man är yngre behöver man stormiga relationer för att man måste få starka kärleksyttringar för att våga tro att den andre är kär i en. Problemet är att det även följs av starka negativa känslor, hetsiga gräl och sårande ord. Då blir det en ond spiral. För varje gräl naggas tryggheten i kanten och man får ett än större behov av starka kärleksyttringar när allt är bra. För mig är de bara destruktivt.

Jag trivs väldigt bra med att vi är stabila, lugna och trygga med varandra. Att saker och ting bara är. När vi bråkar är det inte tredje världskriget och försoning är lätt att skapa. Jag behöver aldrig oroa mig för vår framtid eller vad David egentligen tycker. Min självkänsla är stark och jag vågar lita på att jag är hans allt. Han älskar bara mig. Det finns ingen annan för honom. Och han kan givetvis känna likadant.

Nej, konflikt och passion är inget för mig. Jag associerar det med något negativt och stormigt. Jag vill ha lugn och ro i min relation, en grundmurad trygghet och en stark vänskap och kärlek istället.