Bland skönhetsprodukter och vita fluffiga hundar

Det som alldeles särskilt utmärkt sig denna semestervecka är 1) all tid jag har lagt på skönhetsbehandlingar på mig själv och 2) att jag har pengar som bränner hål i min plånbok. Fi satan vad sugen jag är på shoppa. Jag har hittat lampor och överkast, kuddar och skitdyra sänglakan och jag känner att jag bara måste ha dem. 
L-I-V-S-V-I-K-T-I-G-T!

MEN en annan måste spara sina slantar för eventuellt så ska vi adoptera en liten hund. Ja, ni läste rätt. En liten liten vit och jättefluffig liten sak, som heter Klara, kanske ska komma hem till oss. Klaras matte älskar henne men ja, livet gör att man ibland inte kan ta hand om ett djur på det sätt man vill. Så vi ska få träffa Klara och provbo ihop en vecka. Jag är jätterädd men hemskt glad. Gladast är jag över hur David tar detta. Jag har en 31-årig man som just nu går runt och berättar att nu gör hunden kanske det här och tänk nästa gång vi har fredagsmys då ska hunden ligga där och pekar på en plats mellan oss i soffan. David har längtat efter en hund hela sitt liv och det känns så fint att se honom så lycklig. Jag har aldrig haft en hund och har väl alltid haft ett de är väl gulliga på avstånd kind of attitude. Men jag ser mig ta mig an detta med hull och hår.

Nu ska det köpas regnkläder och stövlar, kanske en lite chic ”jag är fritidsklädd men ändå rik” typ av jacka. Jag kommer ta mig ner till hundbadet och Ribban i Malmö och snickesnacka med de andra fotbollsägarna. Jag kommer ha en korg på mitt kontor där den lilla ängeln ska få sova sig igenom mina klientmöten. 

Ja, nu är det ju inte klart än. Och kanske blir det ett ja men kanske blir det också ett nej. Men då har vi åtminstone testat. Och det blir inte värre av att ni vet. Jag tycker det är skönt att ha er med på vägen och berätta om allt det här spännande. För jag hade en gång en brevkompis som alltid sa det enda du kan ta ut i förskott är lycka. Alltså, han var inte dum den!