BF

Då var dagen här! BF – dagen för beräknad förlossning. Jag kan knappt tro det är sant. Tänk att hela graviditeten nått vägs ände (typ) och att allt har gått bra. När lilla krypis låg i magen, och var lika stor som ett hallon, förundrades jag så och tänkte för mig själv att hon kommer aldrig bakas klart. Det är så lång tid kvar. Hur ska detta pluttiga bli en färdig bebis? Men nu har 40 veckor gått, 10 månader, och så undrar du ju såklart….någon bebis? Nej, ingen bebis. Jag är en oerhört punktlig person. Min barnafader? Not so much. Min dotter tycks ta efter sin pappa. 

Jag känner mig inte stressad eller jagad. Hon får komma när hon vill. Det enda som är lite jobbigt är att vi igår, och imorgon igen, har besök inbokade på BB för kontroller. Det är nått vajsing som sagt och de är rädda att en havandeskapsförgiftning lurar i vassen. Jag börjar bli lite nervös och hade gärna velat ha en förlossning som satte igång naturligt, och inte på konstgjord väg. Men å andra sidan, ut ska hon ju på något sätt, och jag försöker vara mentalt öppen för alla möjligheter så att jag inte ska få panik och låsa mig om saker och ting inte fortlöper som jag hade tänkt. 

Så BF är här, ingen bebis, inte ens den minstaste av värk eller molande i buken. Jag återgår till att göra det jag gjort de senaste veckorna, vilket inte varit så mycket mer än vilat, sovit och kollat serier. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Klart jag är. Både inför själva förlossningen men också inför mötet med min lilla tös. Om timmar, eller dagar, förändras livet för alltid men jag är redo. Jag är verkligen redo nu.