Kan ni tänka er! Idag fyller vår lilla tös två veckor. Två veckor sedan hon på långfredagen kom till världen med buller och bång. Mycket har hänt med henne på två veckor. Hon har fler vakna stunder, lite mer pigga ögon och vi börjar få en någorlunda rutin på matstunderna. Men den absolut största förändringen har nog varit i oss, i föräldrarna. Hur vi lärt oss hantera henne, inte bli ihjälstressade av hennes skrik och byta på henne lite fortare. Sånt där praktiskt. Men som just är det som ger lite mer självförtroende. Att vi skött hennes navel så den läkt fint och BVC gav tummen upp. Då high-fivade vi varandra och kände oss lite malliga.
Två veckors-dagen ska firas stort. Mormor kommer hit för en hel dags mys. David och jag ska ta en snabb vända med dammsugaren och vika tvätt. Livets höjdpunkter… Sen ska lilla krypis få träffa min mormor och morfar, alltså hennes gammelmormor och gammelmorfar. Är det inte stort. Idag kommer vi vara fyra generationer runt samma köksbord. Det är stort för mig. Jag känner sådan lycka för att min mormor och morfar är i livet och kan uppleva denna stund.
Nu blir det raka vägen till köket för kaffe, för denna tös somnar direkt efter varje matning FÖRUTOM efter den vid 04.00, efter den är hon miss Piggelin själv, till moderns stora förtret.
Så fin! Tänk att vi äntligen har dem hos oss nu, Frida! Många, många, många kramar <3