För mig är bloggen som en dagbok och en kreativ plats. En plats att samla allt jag tycker är fint och vackert. För er är bloggen förhoppningsvis en plats att vila, få inspiration och känna gemenskap. Därför blir bloggen, och bloggar generellt skulle jag säga, enbart en tårtbit av helheten. Det är inte roligt att skriva om odiskad disk och dagligt tjaffs. Om urtvättade underkläder eller att toapappret är slut och en nödrulle hushållspapper får tjäna i dess ställe. Det är inte heller så roligt att läsa om det. Men, trots att man VET att bloggar inte är sanningen så glömmer man lik förbaskat bort det. Och så är jämförelsekarusellen igång.
Där har man som bloggare ett ansvar tycker jag. Att nyansera den bild man visar upp. Idag hade jag en ljuvlig lunch på stan med vänner. Men det är inte hela bilden. En annan del av bilden är att jag slängde i mig maten för Estrid är inne i en ganska missnöjd period och har lätt till skrik. Och jag saknar att äta ett endaste mål i lugn och ro. Ytterligare en del av bilden är att det är så himla lyxigt att jag och Sara båda har frilansande män och därmed kunde alla fyra äta lunch på stan idag. Fortsättningen på den bilden är att jag varken hade hunnit borsta håret, tänderna eller ta deo när vi väl sågs ute på stan. Som jag saknar att kunna ta en dusch, åtminstone varannan dag.
Jag tror det är bra att bloggare ibland lättar lite på locket. Visar att vi alla har samma bekymmer. Att allt inte är charkisar, vinkvällar, Svenskt Tenn och soliga trädgårdar. Att ibland så får man inte sova, man saknar sitt gamla liv med sovmorgnar och långfrukostar, man oroar sig över om spädbarnsmånaderna blir bättre och man är både nedkräkt, nedkissad och stundtals nedbajsad. För jag vet att i mina mörkaste stunder är det verkligen en livlina att ha vänner som säger att de kände likadant, att det är ok, att det blir bättre.
tack för att du delar med dig! bilden man ser är mycket sällan hela bilden…
jag håller med dig. Men ibland känner jag att bloggosfären blir en platsför jämförelse och hets. Det är himla synd! bokklubben var kanon! himla mysigt!
Själv sitter jag på mitt "fina" kontor på den glammiga advokatbyrån (nej jag är inte jurist) med odiskad kaffekopp, trasiga strumpbyxor och en stol lagad med silvertejp….fast vi har mässingskylt på dörren och imorgon ser allt annorlunda ut.
Att blogga är härligt och ett bollplank på något sätt…
Känns lättsamt och mysigt tycker jag.
Hoppas allt är bra med dig och att du hade en härlig bokklubbs träff 🙂
Kram
Jessica