Imorgonbitti åker David iväg på fotoresa och jag ska vara hemma själv med lilla Estrid. Jag erkänner, jag är livrädd. Nu delar vi på varje natt och hjälps åt. När jag inte orkar vyssja, trösta eller vagga mer tar David vid. När jag är för trött tar David henne så jag kan få sova några timmar. Nu är jag själv. Nu ska jag duscha och få i mig mat, klara nätter själv och orka vara en bra och fin förälder mot henne och inte tappa förståndet. Jag har faktiskt ångest. Oron är så stor. Egentligen är det ingen skillnad från att jag är själv med henne på dagtid, men själv på natten, ja det känns så utsatt och ensamt.
Mina älsklingar. Idag är en sådan dag när hjärtat bara vill brista över hur fin just min familj är. Men ändå så beroende jag känner mig av att dela föräldraskapet med David. En vecka känns så ofantligt lång. Min familj är bortresta nu och överlappar David med två dagar men sedan kommer de hem och finns ett stenkast bort. Men ändå, om man som jag har lätt till ångest och katastroftankar är detta den största av utmaningar!
Nu behöver jag er för lite pepp, stöd och råd! Har ni varit själva med ert barn? Någon ensamstående där ute som kanske till och med har det såhär varje dag, varje vecka och varje månad och har lite tips och trix?
Klarar jag denna vecka, så klarar jag allt!
och tunn eller rund, man är fin som man är!!
Men nu kommer en lååång skön sommar 🙂 tack <3 och du mammakroppen är sjukt cool! jag tränar inte heller men är tunn som en sticka, önskar mig fomer att fylla ut en snygg långklänning med 🙂
men ändå, så himla tråkigt att han är borta mycket! snacka om att du är en kämpe som orkar rodds detta själv! Kämpa på! du är ju världens bästa förebild för dina barn på kvinnlig styrka1 <3
Hej! Jag ä rju ensam en hel del med mina fem då maken är officer, jag gillar det inte. jag sover uselt nä rjag är själv och barnen lyckas ofta bli sjuka just då. mne man fixar det och man får lägga ribban därefter! vi städar innan eller efter, ser till att kylen är fylld, mati frysen som går fort. Det som är värts är att man inte kan dela nattvaken tex. Du kommer fixa det galant, det ä rjag säker på <3
Helt rätt! jag har en föräldraledig vän, sara, som håller mig ALIVE! med henne kan jag dela alla fula tankar om föräldraskapet. för hon är också exakt just där. På söndag kommer min familj hem från sin resa och då kommer de hit. Det gör så mycket att träffa andra vuxna, på skratta bort det jobbiga lite. Dock tror jag att inställning gör så mycket. jag har varit mycket negativ inför detta och målat fan på väggen. nu har jag försökt rycka upp mig och ser lite mer positivt på veckan som kommer. I can do this!! =)
Så glad jag blir av att du gillar att läsa min blogg. Jag blir faktiskt rörd av din kommentar!
KRAM!
Bra tips från anonym! Jag skulle även försöka planera in lite vuxenkontakt. Jag blev så folkskygg när jag var ensam med min lille och det var verkligen inte bra. Öppna förskolan, någon kompis eller någon av dina fina släktingar som kommer över på en kvällsmacka eller något. Och så bara öppna för att det kommer att bli jobbigt. Det kommer att vara synd om dig, faktiskt! Men det kommer att gå.
Stor kram. Du verkar vara så himla sund i dina tankar runt föräldraskap, jag njuter av att läsa!
Bra tips! Frysen är nu laddad med färdigrätter, hon sover nu och jag äter frukost och jag har tom hunnit ta på mig deo! =) Kram
Hej Jessica! Tack! Du är så fin! Jag ska försöka ta en timme i taget. Det som gör situationen extra jobbigt just nu är att hon är mitt i ett utvecklingssprång och är ledsen och skrikig ofta och intensivt. Och jag har dåligt tålamod och blir frustrerad. Men jag tar som sagt en timme och en skrikomgång i taget! =) Kram
Ha förberedda matlådor i kylen, ha ingen plan mer än att äta och sova. Det kommer att gå superbra <3
Hej fina du.
Det kommer att gå jättebra, jag lovar…
Nu är mina killar snart 15 och 20 men när äldste sonen föddes var vi, jag och killarnas pappa bara 22 och 21 år gamla.
Det kändes som det största i hela världen, att bli 3, att bli en familj.. Jag gick omkring i ett lyckorus mest hela tiden och livet var underbart men såklart också mycket oroligt, man är ju det såklart som mamma och nybliven förälder. När Emil (äldste sonen) var endast 1 månad så åkte hans pappa ( idag min man) på fotbollsläger till Danmark i en vecka…. Hjälp var min första tanke… men det gick såklart bra… Jag var vaken och kollade honom på nätterna och var ju såklart trött på dagarna, men sov när han sov middag och åt när han hade ätit och var glad osv….
Det kommer gå jättebra ska du se..
Stor kram
Jessica