Några timmar efter att jag skrivit inlägget om Molly skrålade jag igenom min bloggfeed på Bloglovin och hamnade inne på en blogg jag läser ibland. Personen i fråga är förälder och går nu på någon slags diet. Det hen skrev fick mig att vilja skrika rätt ut. Men inte på hen. Det är inte hens fel att hen fastar, det är detta sjuka samhälle. Därför vill jag inte heller länka till hen för varför spä på hat på internet liksom.
I bloggen beskriver hen att hen varit på en rolig händelse med barn och partner. Men hen mådde apa. Yr och matt och längtade efter shaken där hemma. Hen fick gå och lägga sig tidigt och under dagen hallucinerade hen om mat. Hen skriver att hen hoppas på en bättre morgondag och känner sig lycklig för att dagen efter får äta ett mål med hela 600 kalorier.
Att vi lever i en värld där vi själva väljer att späka oss samtidigt som människor rent ordagrant dör av svält är två motpoler så vidriga att jag knappt ens orkar reflektera över det. Vad ska våra barn få för syn på mat och vikt när det är sånt här skit föräldrarna sysslar med!? Men varför ska jag gå i polemik med ovanstående bloggare? Hen gör ju bara vad som förväntas av henne. Kämpar den eviga kampen om att alltid bli smalare. Vid sidan om står folket och klappar händerna och peppar över hur duktig hen är.
Jag är nyfiken på hur du ser på detta? Är du med mig eller har du annan input? Vill så gärna diskutera detta vidare!
Vi tar det här med kropphetsen en gång till
Du kanske också gillar...
40 + 1
Har ni läst boken ”i väntan på Godot”? Egentligen är det en pjäs som handlar om två män, som väntar på Godot, och gnabbas om sin väntan. Och ingenting mer. Alltså det händer verkligen ingenting mer i denna pjäs. Men jag älskar den! Den är så unik och spännande. Och lite som pjäsen känner jag mig … Continued
Västra hamnen
Efter morgonlöpning, bagelsfrukost och en film inne i väntan på att regnet skulle dra förbi, tänkte jag visa min vän Hanna Malmö. Vad passar bättre än att traska till Västra hamnen med utsikt över vattnet och på en klar dag ända till Köpenhamn? På tal om löpningen måste jag berätta att jag äntligen har lyckats … Continued
Tillbaka till en vanlig dag
Gårdagens tjejhäng var ju bara så fenomenalt. Vilka samtal vi har i vår grupp. Här är inget hemligt eller tabu, pinsamt eller jobbigt. Vissa har bara träffat varandra en gång innan, men det är som vi känt varandra alltid på ett sätt. Och är inte det unikt? När samtalen med nya bekanta fortlöper som samtal med livslånga … Continued
la roche posay – eye-make up remover (recension)
Det är något särskilt med att köpa hudvårdsprodukter på apoteket. Det bara känns så hederligt på något sätt. Det känns som man verkligen unnar sin hud det där bästa. När hudvårdsmärket sen är franskt, då är det rena rama jackpotten! La roche posay är ett härligt skönhetsmärke från just frankrike och idag vill jag tipsa … Continued
Vem är det egentligen som manglar?
Igår dukade jag fint och pionerna hamnade på bordet, men åh kan de inte bara slå ut snart! Äntligen fick de nya ljusstakarna invigas även som middagssällskap och allt kändes så fint och härligt. Maten var god, samtalen härliga och skratten många och vetskapen om att vännerna stannar i Skåne några veckor till är underbar. Att … Continued
Huden #1 – hudens beståndsdelar
Efter att fullkomligen blivit besatt i allting hudvård sen jag fann Caroline Hirons blogg läste jag igenom en bok jag hade hemma – vägen till friskare hud av Helena Nyblom.Jag ville gärna dela med mig till er allt jag lärt mig. Men jag är som sagt varken läkare, hudterapeut eller ett proffs på detta område … Continued
vi får agree och disagree och ja, jag tycker dieter är något man bör avhålla sig ifrån och särskilt som förälder. Med dieter menar jag att viss mat, vissa livsmedel eller viss mängd får styra vad man "får" stoppa i sig. Däremot tror jag på en hälsosam livsstil där man äter varierat, dricker mycket vatten och rör på kroppen. Det är sundhet för mig. Jag vill aldrig att Estrid ska växa upp och tro att viss mat är förbjuden. Allt är tillåtet i viss mängd. Lite så tänker jag.
Jag var nog inte tydlig – jag tycker inte att det är näthat.
Jag tycker helt enkelt inte att det är särskilt schysst.
Och nej, internet är inte samma sak som en privat dagbok och man kan inte alltid få "ros och hurrarop"
men det en delar med sig av borde behandlas lite finkänsligare än så här.
Jag tycker att ska man ha åsikt kring hur fel/dåligt någon specifik är/gör så gör man det till den personen ifråga,
om man nu måste det. Jag tycker inte man skapar ett inlägg lite i smyg och målar ut någon till ett offer av samhället.
Sen är det trist att du tycker det är "fruktansvärt att syssla med dieter när man samtidigt
är någons förälder" – jag gör nämligen det för att jag har ont i benen och vill komma i mina
gamla klänningar.
Jag förstår var du kommer ifrån men jag håller inte alls med. Att ha en åsikt om vad någon gör och bloggar om kan knappast klassas som näthat. Det vore att förminska det vidriga i näthat Jag har helt sonika en annan åsikt än den bloggaren. Att blogga och samtidigt tro att man alltid ska få ros och hurrarop tycker jag är lite naivt. Kring det jag är känslig med håller jag hellre tyst och bloggar inte om det. Om man inte vill ha kommentarer eller åsikter kring sin diet behöver man ju inte nämna den. Internet är ju inte en privat dagbok, vill man ha det är det bättre man har just en privat dagbok. Jag kritiserar dieter för så länge som vi accepterar att det är någon form av normaltillstånd att kvinnor späker sig kan inte förändring ske. Jag tycker helt ärligt det är fruktansvärt att syssla med dieter när man samtidigt är någons förälder. Att inte värdera andras kroppar håller jag helt med om. Skulle aldrig kommentera någons kropp, men någons livsstil kan man ha åsikter om. Så tänker jag.
Tack så mycket! Det tog mig många sliriga år innan jag kunde landa på denna plats. Den dagen du, om det är något du önskar, får barn så ska du bara vara så otroligt tacksam över hur fint kroppen fungerar, läker och sen återgår till de gamla funktionerna. Jag hade ärligt talat tyckt det var skitjobbigt att umgås med kroppshetsande mammor. Nej, de väljer jag bort. För kropphets smittar av sig på mig så snabbt så jag skyr det som pesten. Och varje gång jag tittar på mitt barn tänker jag att hon är så vacker och perfekt och jag vill att hon ALLTID ska känna det själv. Att hon aldrig, inte för en sekund, ska känna kroppshat mot sig själv. För hon är den vackraste skapelsen jag vet! Kram på dig och fortsätt gärna kommentera. Din kommentar betyder så mycket och gör mig än mer motiverad att blogga och framförallt blogga om det här ämnet! Kram på dig! igen! =)
Men…du skriver att du inte vill länka till personer för att du inte vill sprida näthat, hur blir det om den här personen skulle råka hitta till din blogg och känna igen sig i din beskrivning?
Jag kan bara tala för mig själv och det skulle ge mig större ångest att någon tog en händelse i mitt liv, som jag delat med mig av, och gjorde ett inlägg av det och dessutom målade ut mig som endast ett offer för samhället.
Och själva diskussionen i sig – jag tror inte riktigt på att kritisera människors sätt att äta på, jag tror inte det är där en förändring börjar.
Istället tror jag att den kommer ske när kroppar, utseende och matvanor slutar kommenteras och analyseras.
Jag vet att mycket av min egen kroppshets försvann när jag kom till insikt med att ju mer neutral jag var
inför andras sätt att se ut och äta på, desto mer neutral blev jag gentemot mig själv.
Och det är väl just det jag hoppas att jag ska kunna föra vidare till mitt barn – att inte värdera eller analysera
andras kroppar.
Jag tycker hemskt mycket om hur du resonerar och önskar att fler människor kunde komma till samma insikter som dig. Jag befinner mig i en ålder där hälften av mina vänner känner sig unga och vilda och festar mycket på krogen medans den andra hälften har barn och stadgar sig ordentligt. Av de vänninor jag har som de senaste åren fött barn så har majoriteten av dem redan övervägt plastikoperation (syftar på ditt tidigare inlägg om mammatuttar) och många av dom känner sån jäkla press att gå ner till storleken de var innan graviditeten. Så jävla hemskt och jag är bara SÅ RÄDD att jag kommer ha precis samma hetsiga känslor när jag ska bli mamma … tiden då jag egentligen vill vara som mest tacksam och kärleksfull mot min kroppshydda. Därför är det så skönt att läsa dina tankar och känslor, känns som att jag typ bekräftar mina egna ord genom dina! Du är så himla bra Frida!