Det händer stundtals att kvinnors vardag begränsas av den evigt allvetande mannen. Detta händer inte minst på gymmet. Numera är gymmet en plats en del kvinnor valt bort till fördel för kvinnogym eller annan typ av träning som kan ske utan smekande blickar och välmenande råd som ingen någonsin bett om. Min syster är riktigt sportig och nu när jag, postförlossning, ska återuppbygga kroppen tar jag henne till hjälp. För hon vet vad hon gör. Hon har alltid tränat, kan träning och är vältränad själv. Inte för att jag behöver rättfärdiga mitt val av henne som träningskompis, men för att ni ska få en bättre bild av upplägget.
Vi väljer ett träningsprogram, går till ett utegym här i staden och min syster börjar peka, visa, räkna och så har vi kört igång. Vi byter övning och det blir ryggens tur att tränas och jag frågar min syster hur jag ska ha fötterna på maskinen. Från ingenstans, som en liten irriterande mygga, kommer en muskelmaskin av manligt kön fram till oss och tillrättavisar min syster. Hon ska göra si och inte så, hon ska ha benen brett inte smalt och min syster säger lugnt att tack, bra men jag vet allt detta. När den oerhört omtänksamma mannen levererat sina oombedda råd traskar han vidare för att fortsätta sitt eget träningspass och kvar är vi med en lite besk smak i munnen som på ett vis liknar smaken av förnedring.
Och nu är det helt annorlunda.
Där och då kände jag en sorts uppgivenhet. Inte ens utomhus, i sällskap med en träningskompis, kommer man undan den välmenande mannen. Han som alltid vet bäst och vars personliga övertygelse är att han bara måste sprida sin visdom. Den mannen som kväver oss andra för hans ego behöver allt syre som finns. Framförallt är det den typen av man som alltid positionerar sig själv över en kvinna, och om min lillasyster var min storebror hade ingen välmenande man kommit över för att ta över showen. Den här jag-vet-bäst-attityden är så frustrerande och kränkande. Vi tycks inte ha kommit längre än me Tarzan! You Jane! Så nästa gång jag är en hjälplös madame, rådvilt vandrande runt gymmaskinerna så får vi verkligen hoppas att samme man är där för att leda mig rätt. För hur skulle jag någonsin kunna reda ut det själv?
Det händer stundtals att kvinnors vardag begränsas av den evigt allvetande mannen.
Du kanske också gillar...
Dille på blusar
Blus, halsband – second hand, jeans – H&M, väska – Primark, Skor – nelly.se Denna blusen! Åh jag älskar den! Den är skir, ljuv, romantisk, office-like och kvinnlig. I september börjar jag arbeta på advokatbyrå och jag vill alltid ha på mig blus. Jag skulle kunna köpa 100 nya blusar om jag så hade råd … Continued
My summerpicks from Isadora
When this summer came I abondoned my dark nails for vibrant, shocking summercolours! Therefore I went a little crazy on polishes from Isadora. I got this four colours.From left to right:713 – south beach, 756 – coral reef, 735 – heftiest hibiscus and 125 – glassy cerise. Today I’m wearing the pinkredish heftiest hibiscus and … Continued
Frågor och svar om graviditeten
Inspirerad av frågorna i Ebba von Sydows gravidbok tänkte jag ha en lite frågor och svar-stund här på bloggen. Din bebis är beräknad att födas 26 mars När misstänkte du första gången att du var gravid? Det tog ett tag för polletten att trilla ned hos både mig och David. Men i somras, när jag mådde … Continued
Man känner sig ändå rätt skör
Idag var jag hos barnmorskan och kollade läget. Läget var väl sådär. Jag har tydligen äggvita i kisset vilket inte alls är bra och kan betyda att man har eller kommer få havandeskapsförgiftning. Det är självklart tråkigt och oroande men det finns ju inget jag kan göra åt det. Nu sitter jag här och väntar … Continued
En midsommarafton
David är på bageriet och köper gofrukost och jag sitter alldeles yrvaken här i soffan. Igår var det som bekant midsommar och idag är jag så himla trött. Men glad. Det var en fin kväll. Knytis, vänner, barn och hund i en stor röra. Min egen längtan efter hus och trädgård fick knappt plats i … Continued
Bara nomineringen är en ära
Några timmar innan jag skulle gå hem igår fick jag ett alldeles omvälvande samtal. Jag hade blivit uppringd för att få veta att en av ”mina” kvinnojourer har nominerat mig till styrelsen för SKR – sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund. För en gång skull kunde jag inte vara annat än tyst och tillslut lyckades jag … Continued