Kroppsbehåring, hur ska man förhålla sig till den?

Vi lever i en tid där kvinnan ska vara slät som en liten säl. Mängden pengar som läggs på vaxning, rakhyvlar, hårbortagningskräm, salvor, behandling mot inväxta hårstrån, blekning, laserbehandling uppgår till astronomiska summor. En slätbenad kvinna är en lycklig kvinna. En hårig kvinna är mest ett troll som är både äcklig och säkert lite dum i huvudet. Och feminist! Alla gånger är detta grottbjörnens folk till kvinna en tvättäkta manshatande feminist.

Det är viktigt att vara medveten om att det bara är en norm och inte något som har med verkligheten att göra. Rent intellektuellt måste vi förstå att könshår finns där för att skydda och hålla underlivet rent och skyddat och att ett hårlöst underliv tvärt om kan leda till infektioner. Sen är det sociala trycket en helt annan femma. Det är inte alltid lätt att vara grottbjörnens folk på en solig strand omgiven av släta, glänsande primadonnor.

Hur gör jag själv om vi nu ska get down to business och bli personal up in here. Jag är ju mer grottbjörnens folk än en slät säl. Jag rakar benen när de börjar fastna i strumpbyxorna och jag får ont i hårsäckarna. Jag är sämst på att plocka ögonbrynen och mitt underliv är inte en hårfri barnslig snippa, nej vi snackar en rätt friserad vagina. Jag fixar min bikinilinje på sommaren för när det börjar krypa ner mot knävecken vill jag skona min omgivning. Ja ni ser, till och med jag påverkas av normen. Hade jag helt fått välja hade jag aldrig tagit bort ett endaste hårstrå för maken till tråkigt och tidskrävande har jag då aldrig innan varit med om.

Gör vad DU vill men gå inte på myten om att hårfri är att vara fräsch. Och glöm inte att den slätvaxade fittan är en ren och skär produkt av de vidriga porrfilmerna. Jag bryr mig inte om vad andra gör men jag kan tycka det finns något sorgligt i att vara slav under en kamp mot sin egen kropp. Vi kan liksom bara göra så pass mycket för att motverka generna vi har fått.

Men vad göra om man då bryr sig? För det första acceptera att man har komplex. En hårig kropp, mörkt hår på överläppen, könshår till knäna osv välsignar oss olika på grund av det vårt genetiska arv. Och för dessa komplex gäller samma som med alla andra komplex. Försöka ignorera dem. Inte vara en slav över dem, kanske bara försöka våga tänka tanken att det bara är att acceptera att du ser ut såhär. Om du inte riktigt besväras av din hårborttagning så fortsätt, men om du får panik om du inte är vaxad, fixad, blekt, vad det nu må vara så måste du hantera det.

Jag tänker även på dem som känner att de inte hittat någon bra metod. Att inget gör dem så släta som de önskar. Nej, men det är kanske så att du bara måste acceptera att du ser ut så. Även om jag rakar mina armhålor är jag alltid mörkare där och inte sådär perfekt hudfärgad som man hade kunnat önska. Men jag ser ut så. Och ärligt talat, vem glor upp i min armhåla. Titta även på vem det är som lägger tryck på dig. Är det din partner som förutsätter att du ska vara slät, eller som pikar dig när du har hår på benen. Då är den partnern riktigt dum i huvudet. Ärligt talat! Då kan den partnern gå och ta bort samtligt hår på sin egen kropp då!

Om du mår dåligt varje gång du ser dig i spegeln så är det inte ok. Om din vän sa att hon var tjock och ful skulle du sagt ”du är vacker precis som du är”. Jag säger detsamma till dig oavsett kroppsbehåring på dig. Din skönhet sitter inte i din överläpp. Och du i min närhet, med lite extra håriga armar (du vet vem du är) jag har alltid älskat dina armar. Det är så vackert när du är gyllenbrun med charmigt solblekt strån på armarna. Det är ju du!

Ta dig an ditt hårkomplex som alla andra komplex. Kasta komplexet ut genom fönstret och lev ditt liv. Var fri och lägg din energi på sådant som verkligen betyder något. För du är så otroligt vacker som du är!

Behöver du mer pepp hittar du alla mina inlägg om självkänsla här.