Den kollektiva ätstörningen finns överallt

I min video om bantning pratade jag om samhällets kollektiva ätstörning. Den finns verkligen överallt och idag blev jag så påmind om det. Av en händelse trillade jag över ett youtubeklipp när Alexander Pärleros, som har podden Framgångspodden, intervjuade Bianca Ingrosso. Hon berättade väldigt ärligt om sin bulimi, som hon fortfarande kan få återfall i. Det var en väldigt modig men också sorglig intervju. Med en egen bakgrund med ätstörningar kände jag så för Bianca i hennes intervju.

Krocken blev total när jag i detta nakna och råa skeende klickade mig in på en annan video. Ett år tidigare intervjuade Alexander Pärleros youtubern Therese Lindgren. Hon berättade att hon varit sjuk med vinterkräksjukan. De konstaterade snabbt att det är en förfärlig sjukdom men sedan började det mest bisarra samtal i mitt liv! Therese berättar hur det blir en bra detox om man vill gå ner vikt efter vintern. Alexander berättar då att han och hans kompis ”brukar skämta om vinterkräksjukan och kalla den snyggsjukan”. Jag fattar att ingen av dem menade något illa men det visar på hur vardaglig ätstörda tankar och prat har blivit i vårt samhälle.

Bianca berättade om hur hon kunde kräka 14 gånger på en dag. Om hur hon alltid känner att hon är tjock och om den enorma ångest hon kunde få av mat. Hon berättade om hur hon inte vågar äta sig helt mätt för att hon får panik av den känslan. Jag själv har mixtrat så otroligt mycket med svält och överätning att jag inte längre vet hur det känns att vara hungrig eller mätt. Jag har helt förlorat de signalerna.

Och då kommer två personer och skojar om hur nice det kan vara att få några dagar där man kräker. Att man därmed snabbt går ner några kilon i vikt. Det som är otroligt allvarligt är att sådant här prat, om att kräkningar ger snabb viktnedgång, är exakt den push en ung person behöver för att börja kräka. Om coola Therese Lindgren berättar om att det var en bra detox, även om hon skämtade, är det precis den signalen en ung osäker person tar till sig för att våga testa att kräka första gången.

Vårt samhälle är helt sjukt. Vi pratar om mat och kroppar på ett absurd sätt. Det är verkligen dags att vi alla tar ansvar för hur vi pratar om mat och kroppar inför varandra, våra barn och våra medmänniskor.