Det händer stundtals att kvinnors vardag begränsas av den evigt allvetande mannen. Detta händer inte minst på gymmet. Numera är gymmet en plats en del kvinnor valt bort till fördel för kvinnogym eller annan typ av träning som kan ske utan smekande blickar och välmenande råd som ingen någonsin bett om. Min syster är riktigt sportig och nu när jag, postförlossning, ska återuppbygga kroppen tar jag henne till hjälp. För hon vet vad hon gör. Hon har alltid tränat, kan träning och är vältränad själv. Inte för att jag behöver rättfärdiga mitt val av henne som träningskompis, men för att ni ska få en bättre bild av upplägget.
Vi väljer ett träningsprogram, går till ett utegym här i staden och min syster börjar peka, visa, räkna och så har vi kört igång. Vi byter övning och det blir ryggens tur att tränas och jag frågar min syster hur jag ska ha fötterna på maskinen. Från ingenstans, som en liten irriterande mygga, kommer en muskelmaskin av manligt kön fram till oss och tillrättavisar min syster. Hon ska göra si och inte så, hon ska ha benen brett inte smalt och min syster säger lugnt att tack, bra men jag vet allt detta. När den oerhört omtänksamma mannen levererat sina oombedda råd traskar han vidare för att fortsätta sitt eget träningspass och kvar är vi med en lite besk smak i munnen som på ett vis liknar smaken av förnedring.
Och nu är det helt annorlunda.
Där och då kände jag en sorts uppgivenhet. Inte ens utomhus, i sällskap med en träningskompis, kommer man undan den välmenande mannen. Han som alltid vet bäst och vars personliga övertygelse är att han bara måste sprida sin visdom. Den mannen som kväver oss andra för hans ego behöver allt syre som finns. Framförallt är det den typen av man som alltid positionerar sig själv över en kvinna, och om min lillasyster var min storebror hade ingen välmenande man kommit över för att ta över showen. Den här jag-vet-bäst-attityden är så frustrerande och kränkande. Vi tycks inte ha kommit längre än me Tarzan! You Jane! Så nästa gång jag är en hjälplös madame, rådvilt vandrande runt gymmaskinerna så får vi verkligen hoppas att samme man är där för att leda mig rätt. För hur skulle jag någonsin kunna reda ut det själv?
Det händer stundtals att kvinnors vardag begränsas av den evigt allvetande mannen.
Du kanske också gillar...
Nu är vi fyra generationer
Denna bild visar det första mötet mellan min mormor och morfar (eller oma och opa som jag kallar dem) och vår lilla tös. Det var ett väldigt gripande och rörande möte och det var inte utan att både jag och opa fick lite blöta ögon. Det är få förunnat att få barnbarnsbarn och att vi nu … Continued
Valborgs outfit
Åh chrystals, i want them on everything!
Bör man ångra?
Jag var ute med en vän igår och vi kom in på frågan om man ångrar något man gjort i livet. Det fick mig att fundera. Det vore en klyscha att säga att man inte ångrar något. Men det vore lika sorgligt att säga att man ångrar allt. För det finns nästan ingen värre känsla än den … Continued
Alltså denna morgon!…. Och dag…
Alltså denna outfitbild!? Men ja. Jag ville titta in supersnabbt innan jag hastar vidare. När denna dagen är slut är jag ledig och David kommer hem. Så tjejer och killar, nu kör vi sista timmarna ända in i kaklet! Men på tal om bilden, en solgul sjal, blev perfekt med tanke på sommaren vi blivit … Continued
Den stora tjejbrunchen
För några veckor sedan var det åter dags för min tjejliga att dra ihop brunch. Alla tar med sig något och sen äter, pratar och skrattar vi i timmar. Jag tog med mig juice och kakor! Gabbi mixade smoothies! Jakob med moster Emelie! <3 Obligatorisk instamoment! #tjejbrunch Efter maten smög jag iväg till Gabbis garderob … Continued
Klämma ur de sista lediga timmarna
Oj, det blev sent igår. Middag, äppelpaj och sen slängde jag ut frågan ”vad säger vi om TP?” och sen, herrejesus, satt vi där i evigheter. Det var himla roligt, fram till att syrran vann hela spelet och jag blev typ kränkt. Åh, sällskapsspel i familjen. Lika spännande varje gång! Idag måste jag in en … Continued